alfapetsmamma skrev:

Bali skrev: "ständig PTSD" blir ju liksom inte PTSD längre om man ska snurra till det ...

/ Bali

Varför inte? Eller, hur menar du? Visst kan den vara långvarig eller "kronisk"? Om den är tidigt grundad och obehandlad/obearbetad? Som min, tänker jag..

Ja, hur menar jag egentligen jössses, vad snurrigt det där lät, sorry alfapetsmamma.

Det är väl bara så att när jag och min psykolog diskuterar det här så kommer vi fram till att jag nog aldrig har riktigt "landat" mellan alla återkommande trauman under uppväxten t.ex.
Innan den första "smällen" ens hade hunnit sätta sina spår, så var redan nästa "smäll" på väg och man befann sig nog alltså ständigt på toppen av stresskurvan.

En "enkel" beskrivning av PTSD brukar ju ofta vara att man har gått igenom ett eller flera trauman som man, omedvetet, ändå bär med sig och alltså återigen kan utlösa stressreaktioner av "triggers" man stöter på.

Jag tycks än idag befinna mig på topp , men PTSD är det väl likväl, så "kronisk" är nog ett bättre ord.
Tack för att du frågade, alfapetsmamma, så att jag fick en chans att försöka formulera mig lite bättre.
Dessutom dök den där fundering om pillandet på högstadiet upp här och min hjärna behöver då verkligen all hjälp den kan få vad gäller framvaskande av ev. minnesfragment.

/ Bali

Truly skrev:Eller är det den egna diagnosen "Dermatophagia" som gäller i dessa fall?
http://en.wikipedia.org/wiki/Dermatophagia

Inger skrev:Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Enskilda beteenden kan ju få egna diagnoser (t ex trichotillomani, att dra ut hårstrån på sig själv) och ändå vara en sorts stims. T o m proffsen är osäkra på i vilken kategori sådana här beteenden bör räknas till och gränserna mellan stims, tics och tvång verkar ganska flytande.

Min psykolog och min psykiater har inte sagt någonting om mitt bitande. Jag har tagit upp det, men de har inte reagerat nämnvärt på det. Så jag vet inte riktigt vad det är.
Jag vet ju att jag har problem. Jag ser ju inte klok ut om fingrarna. Inte för att jag bryr mig egentligen. Jag visar ju mina fingrar öppet så att alla kan se hur fula de är. Men det är ju inte nyttigt att gå omkring med infekterade sår.

Inger skrev:Just den här diagnosen har jag aldrig hört talas om förut men den stämmer precis på mig! Jag har alltid pillat eller bitit på huden runt naglarna och har extremt svårt att hålla tassarna borta från sårskorpor o dyl. Dels är det för att jag har rastlösa fingrar, dels för att jag har lite OCD-drag och inte kan låta bli att dras till allt som sticker ut.

Ja, den stämmer definitivt in på mig också. Inte för att jag är så särskilt intresserad av att få ytterligare en diagnos, jag är mest nyfiken. En diagnos skulle inte göra någon nytta, jag vet ju redan om mitt problem men kan inte sluta med det. Vet inte ens om jag vill sluta med det?

Inger skrev:Sedan har noterat ett kuriöst samband mellan att vara 'trög i magen' och att vilja bita precis på sidan om naglarna - vilket får mig att undra om det kan vara ett instinktivt sätt att stimulera meridianerna som ju slutar precis där. Eller om det bara är att man får svårare att vara helt avslappnad när magen är i olag och därmed blir mer benägen att bita på saker som sticker ut, som t ex de där nagelbandsändarna som slutar precis där.

haha... Förlåt att jag skrattar, men jag blev så GLAD då jag läste det här. Det är bara här man kan hitta ett så intressant iaktagande som detta. På ett annat forum, även om det handlat om sjukdomar och besvär, så får man sällan nya infallsvinklar. Bara sådant som redan står i varenda vårdlänk som finns.
Mycket intressant, speciellt med tanke på att min mage är "mer än trög" (just nu helt oförmögen att fungera korrekt).

Inger skrev:Det är svårt att sluta med eftersom allt pillande och bitande i sin tur ofta ger fler irriterande hudflikar som sticker upp och som man behöver dra eller bita i för att bli av med - vilket i sin tur skapar nya. Jag har börjat lösa problemet med en kombination av nagelklippare och grov nagelfil som jag filar huden slät med.

När jag var liten bet jag på naglarna av rastlöshet men slutade i tonåren.

Jo, precis, det går ju inte att sluta. Min mamma köpte "stopp och väx" och doppade mina fingrar i. Det smakade ju äckligt till en början, men behovet att bita var starkare, så jag vande mig vid den äckliga smaken.

Zombie skrev:Dermatofagi på svenska.

Grekiska. Betyder väl "hudätning".

OK så det betyder att man äter upp huden. Ja, det gör ju jag. Inte alltid men ofta.

Truly hudätaren.

Något som har fungerat för mig, är att sticka och handarbeta. Då "pillar" jag med det i stället för att bita jämte naglarna, inne i munnen eller riva skorpor och pilla sönder mig överallt.

Tyvärr stör sig folk på stickandet. Min psykolog vägrade låta mig sticka när jag frågade om jag fick att jag då tänkte och resonerade bättre. Andra känner sig störda också (men inte av att man biter på sig själv och vänder och vrider på händerna för att bita och pilla???).

EDIT: Alltså, stickandet ska vara ett tips på vad man kan göra för konstruktivt i stället för att vara destruktiv, utan att behöva sluta pilla. Man kan även virka eller whatever som går att ta med sig enkelt.