(Är helt ny i detta forum)

Har försökt att läsa på lite om Asperger och en del känns som att det stämmer in på mig, annat inte alls. Nättester jag provat antyder AS men inte klockrent.

Lite om mig:

Är dryga 30 år

Jag har mycket få vänner, det är bara en person jag har regelbunden kontakt med utanför jobbet. Har i hela mitt liv haft svårt att knyta längre kontakter.

Jag tycker att sociala situationer är påfrestande och att umgås en och en med någon suger all kraft ur mig (förutom ett fåtal personer jag känner)

Jag har aldrig haft ett förhållande och är i princip oskuld.

Jag blir väldigt stressad när det ringer på dörren/telefonen (har gjort upp med min kompis att hon ska ringa en signal först och sedan ringa igen)

Jag blir lätt deprimerad i nya miljöer.

I skolan kunde jag inte läsa läxor och hade 3 i snittbetyg när jag gick ut gymnasiet, men skrev 1,7 av 2,0 på Högskoleprovet.

Har svårt att se folk i ögonen.

Har behov av fasta rutiner och mår dåligt om jag får en uppgift där jag inte har klart för mig vad som kommer att hända.

Vad tror ni? Och vart ska jag vända mig i första hand för att få en diagnos?

Har du skrivit av det där från nån sida som listar AS-drag?
Är du ett troll?

Admin:
Moggy, detta inlägg har resulterat i ett PM till dig.

Tror att mycket som avgör är ifall din störning (om man får kalla det det), är medfött eller är något som är orsakad utav andra faktorer i barndomen tex. Ifall det bara handlar om psykiska problem kan du nog glömma AS diagnoesen.
Mycket av det du radat upp låter som att dem kan vara aspiga beteenden, men det har nog oftare andra orsaker.

Parvlon skrev: Mycket av det du radat upp låter som att dem kan vara aspiga beteenden, men det har nog oftare andra orsaker.

Fast det han skriver var ju som hämtat från en lista på de vanligaste AS-dragen....


Blir inte förvånad om vi får se några fler liknanade trådar snart från honom...

Parvlon skrev:Tror att mycket som avgör är ifall din störning (om man får kalla det det), är medfött eller är något som är orsakad utav andra faktorer i barndomen tex.
Mycket av det du radat upp låter som att dem kan vara aspiga beteenden, men det skulle likväl kunna ha andra orsaker.

OK, har inga direkt traumatiska barndomshändelser bakom mig (utan att det för den skull var en lycklig barndom)

Jag testade att ringa min hälsocentral för ett par dar sedan, men de hade lång kö och prioriterade mer konkreta sjukdomsfall, och tyckte istället jag skulle ringa Läkarhuset. Har ingen aning om vad jag kan förvänta mig för hjälp där.

Har du provat rdos test?

http://www.rdos.net/Aspie-quiz

Moggy skrev:Fast det han skriver var ju som hämtat från en lista på de vanligaste AS-dragen....
Blir inte förvånad om vi får se några fler liknanade trådar snart från honom...

Håller med, nu när du tog upp de så tyckte jag det verkade konstigt att vinmannen inte gick in på mer detaljerade saker och bara dem ytliga 'lustiga' symptomen.

vingottman skrev:OK, har inga direkt traumatiska barndomshändelser bakom mig (utan att det för den skull var en lycklig barndom)

Jag tänkte väl mer på fysiska skador i huvudet som bebis, eller att dina föräldrar missbrukade under /före graviditet.

Savanten Svante skrev:Har du provat rdos test?

http://www.rdos.net/Aspie-quiz

Jag gjorde det igår och minns att jag fick 90 på översta. Den sa att jag hade drag av både aspie och NT ("normal") eller hur förkortningen nu var.

I den mer detaljerade tabellen hade jag 126 på asperger och 114 (har jag för mig) på social fobi.

(Försökte spara testet på min dator men det gick inte)

Det jag kunde spara var den här cirkeln men den vet jag inte hur jag ska tolka: http://www.rdos.net/sv/poly12b.php?p1=4 ... =38&p12=29

Moggy skrev:

Parvlon skrev: Mycket av det du radat upp låter som att dem kan vara aspiga beteenden, men det har nog oftare andra orsaker.

Fast det han skriver var ju som hämtat från en lista på de vanligaste AS-dragen....


Blir inte förvånad om vi får se några fler liknanade trådar snart från honom...

Jag skrev upp sånt jag fått för mig kunde ha AS-drag, men annat känns som sagt främmande, har tex inga problem med , tal-, språk- och kommunikation eller motoriken.

Jag är seriös.

Parvlon skrev:

Moggy skrev:Jag tänkte väl mer på fysiska skador i huvudet som bebis, eller att dina föräldrar missbrukade under /före graviditet.

Inget sånt vad jag vet.

vingottman skrev:

Parvlon skrev:

Moggy skrev:Jag tänkte väl mer på fysiska skador i huvudet som bebis, eller att dina föräldrar missbrukade under /före graviditet.

Inget sånt vad jag vet.

Var inte jag som skrev det där.

Men är du seriös så ber jag om ursäkt. Förhastade mig lite där. Om troll alltså.

Moggy skrev:

vingottman skrev:

Parvlon skrev:[quote="Moggy"]
Jag tänkte väl mer på fysiska skador i huvudet som bebis, eller att dina föräldrar missbrukade under /före graviditet.

Inget sånt vad jag vet.

Var inte jag som skrev det där.

Men är du seriös så ber jag om ursäkt. Förhastade mig lite där. Om troll alltså.

[/quote]

Inga problem
Måste gjort fel när jag försökte kopiera citaten.

Jag har nu fått remiss till NPU men väntetiden uppges vara "några år", det känns lite trist. Har ni liknande erfarenheter av lång väntetid?

Jag fick hemskickat ett formulär som jag fyllt där man bland annat beskriver sina problem. Har skickat till min husläkare som ska vidarebefordra till NPU.

vingottman skrev:Jag har nu fått remiss till NPU men väntetiden uppges vara "några år", det känns lite trist. Har ni liknande erfarenheter av lång väntetid?

Jag fick hemskickat ett formulär som jag fyllt där man bland annat beskriver sina problem. Har skickat till min husläkare som ska vidarebefordra till NPU.

Mja, jag var på gång med det där att försöka få genomgå test för eventuellt diagnos.

Märkte att det inte skulle hända nåt inom överskådlig framtid så jag gav upp.

Förmodligen är det så att du ska hamna i en rejäl kris, eller skada dig själv eller försöka ta livet av dig för att det ska hända nåt. Avråder dock från att försöka få till det den vägen.

Ja, tyvärr är det vanligt med väntetid på minst ett år eller mer. Kan variera mellan olika delar av landet, beroende på hur många det är som står i kö för utredning. Verkar som att efterfrågan ökar snabbare än nya utredningsteam kan utbildas.

Alternativet är om det finns någon privatläkare i ditt område som gör det men då brukar man få betala själv och det kan kosta flera tusen.

Är det någon speciell anledning till att du vill bli utredd (typ att du behöver hjälp med något specifikt) eller är det mest för att du bara vill ha klarhet själv?

Inger skrev:Ja, tyvärr är det vanligt med väntetid på minst ett år eller mer. Kan variera mellan olika delar av landet, beroende på hur många det är som står i kö för utredning. Verkar som att efterfrågan ökar snabbare än nya utredningsteam kan utbildas.

Alternativet är om det finns någon privatläkare i ditt område som gör det men då brukar man få betala själv och det kan kosta flera tusen.

Är det någon speciell anledning till att du vill bli utredd (typ att du behöver hjälp med något specifikt) eller är det mest för att du bara vill ha klarhet själv?

Till stor del handlar det om att en aspergerdiagnos skulle vara en enorm lättnad och ta bort mycket av det dåliga samvete jag har över min personlighet och livssituation. Och jag kan tänka mig att sådant inte är högprioriterat.

Men kanske att det ifyllda formuläret kan korta väntetiden, beroende på vad man skrev? Tex berättade jag om min farmors flertaliga självmordsförsök, kanske får de får upp ögonen för sånt även om jag själv inte har självmordstankar, men jag tror att jag hoppas för mycket.

Om det bara är för din egen skull så behöver du ju inte ha papper på att du är som du är eftersom du är som du är i alla fall. (Eh... blev det där begripligt alls?) Jag menar, en del av sakerna du räknar upp i början är t ex typiska både för AS och för introverta personer. Jag är med i en diskussionsgrupp för introverta också. För dem räckte det med att göra ett nät-test eller läsa en bok och känna igen sig så har de fått tillräckligt självförtroende för att våga vara som de är och vägra göra våld på sig för att passa in i andras förväntningar på hur man 'ska' vara.

Detta är något du också kan göra redan idag. Jag och många med mig anser att AS främst är en personlighetstyp och om du tycker att du känner igen dig i beskrivningar av denna typ så finns det inget som hindrar att du nu på en gång bestämmer dig för att det är helt ok att vara precis som du är.

När man accepterat att man t ex är introvert, socialt osmidig, inte gillar att umgås i stora grupper, lätt blir trött av socialt umgänge, avskyr ögonkontakt och överraskningar samt behöver förutsägbarhet för att inte bli stressad, så är det bara att inrätta sitt liv efter det och skaffa strategier som gör att det ändå funkar. Det där att du bett din kompis ringa en speciell signal är ett utmärkt exempel på sånt man kan göra för att underlätta för sig.

Själv har jag gjort likadant sedan jag insåg att jag inte funkar som andra. Jag planerar t ex inte in sociala evenemang två dar i rad eftersom jag vet att jag behöver vila emellan. Svarar i telefon gör jag bara ibland och har förklarat detta för mina släktingar så de inte blir oroliga. Jag har också förklarat för min kompis att jag faktiskt lyssnar bättre om vi inte har ögonkontakt eftersom jag då kan fokusera på vad hon säger istället för att bli distraherad av hennes ögon. Då känner hon sig inte negligerad utan förstår att jag har uppmärksamheten på henne även om det inte ser ut så.

Men visst känns det förstås ändå bra att ha papper på det. Om formuläret kan påverka kötiden kan jag dock inte gissa bättre än du själv. Nu står du i alla fall i kö, så förr eller senare får du veta.

Om du läser engelska så kanske du får du gärna kika på min hemsida där jag sammanfattat en massa egenskaper som är typiska för AS, samt samlat illustrerande citat från andra aspergare och NPF-personer.

Inger skrev:Om det bara är för din egen skull så behöver du ju inte ha papper på att du är som du är eftersom du är som du är i alla fall. (Eh... blev det där begripligt alls?) Jag menar, en del av sakerna du räknar upp i början är t ex typiska både för AS och för introverta personer. Jag är med i en diskussionsgrupp för introverta också. För dem räckte det med att göra ett nät-test eller läsa en bok och känna igen sig så har de fått tillräckligt självförtroende för att våga vara som de är och vägra göra våld på sig för att passa in i andras förväntningar på hur man 'ska' vara.

Detta är något du också kan göra redan idag. Jag och många med mig anser att AS främst är en personlighetstyp och om du tycker att du känner igen dig i beskrivningar av denna typ så finns det inget som hindrar att du nu på en gång bestämmer dig för att det är helt ok att vara precis som du är.

När man accepterat att man t ex är introvert, socialt osmidig, inte gillar att umgås i stora grupper, lätt blir trött av socialt umgänge, avskyr ögonkontakt och överraskningar samt behöver förutsägbarhet för att inte bli stressad, så är det bara att inrätta sitt liv efter det och skaffa strategier som gör att det ändå funkar. Det där att du bett din kompis ringa en speciell signal är ett utmärkt exempel på sånt man kan göra för att underlätta för sig.

Själv har jag gjort likadant sedan jag insåg att jag inte funkar som andra. Jag planerar t ex inte in sociala evenemang två dar i rad eftersom jag vet att jag behöver vila emellan. Svarar i telefon gör jag bara ibland och har förklarat detta för mina släktingar så de inte blir oroliga. Jag har också förklarat för min kompis att jag faktiskt lyssnar bättre om vi inte har ögonkontakt eftersom jag då kan fokusera på vad hon säger istället för att bli distraherad av hennes ögon. Då känner hon sig inte negligerad utan förstår att jag har uppmärksamheten på henne även om det inte ser ut så.

Det kändes bra att läsa det du skrev, jag ska ta till mig det!

Fint.

(Jag lade även till ett par kommentarer till i slutet av mitt förra inlägg, medan du svarade på det.)

Inger skrev:Fint.

(Jag lade även till ett par kommentarer till i slutet av mitt förra inlägg, medan du svarade på det.)

OK, jag ska kolla in sidan!