Jag vet inte riktigt hur ja ska börja skriva detta men under mina senaste 7 år i livet har många påstått att ja har asperger eller autism.
Jag har varit med en del asperger i mitt liv så ja vet ungefär hur de funkar och så. :/
( har läst en hel del med om det )
Jag kan inte säga att ja känner igen mig alls, men hela tiden säger alla att ja har det,
nu säger två av mina läkare att ja har det rakt ut utan att ja vet ens varför.

Som person är jag snäll, trevlig, rolig, skrattar mycket, barnslig, lugn, kärleksfull, översocial ( måste alltid ha någon att vara med ), gillar inte bråk. Är väldigt nervös av mig.
Bland vänner har jag alltid varit väldigt populär och har aldrig haft några problem med det.
Men ja har varit mobbad hela livet.

Det udda ja kan komma på är att jag är ljus känslig.
Och så är jag känslig för allt som har med sex att göra med.
Special intresse har jag inte då ja gillar att göra olika saker jämt.
Jag är väldigt dålig på allt som har med språk och har lite svårt med att uttala ord, annars så är jag bra på prata och så.

Jag väntar just nu på en utredning i alla fall, men tycker det hela känns väldigt onödigt och oseriöst. Enligt mig själv har ja inga problem alls. Men andra tycker jag bara har problem.
Jag ser dom dock inte alls. Vars är dom då?

Hoppas som på att någon här inne skulle kunna hjälpa mig med detta.

Om du inte själv upplever det som folk påpekar som problem så förstår jag inte nyttan med att genomgå diagnos.

Jag ser det lite annorlunda än Vaniljflickan. Då man själv aldrig har varit någon annan än sig själv. Ser man inte alltid det andra ser hos en för att man är så van vid det. Utredningen i sig är väldigt intressant och ger en hel del självinsikt bortom det som gäller Asperger. Så visar det sig att du inte har Asperger, går du därifrån med större kunskap om dig själv än du hade innan. Sånt man kan ha stor nytta av.

Hur det än går, lycka till!

Den som lever får se, skriv igen när du fått svaret från utredningen

Jo jag tycker detta är lite konstigt, vet inte varifrån de får eller tror jag har det, har sagt ifrån flera gånger jag inte har det, och så vidare men det hjälper inte.
De skyller hela mitt liv på "asperger" och skicka mig förut till någon enhet för såna som behöver hjälp, men jag kan redan laga mat, diska, tvätta, städa, behöver ingen som gör det åt mig.

Jag väntar på utredningen som är om några år, det är därför ja skriver på denna sida om någon kan hjälpa mig lite.

Vem påstår att du har asperger?
Är det kompisar, myndigheter (t.ex soc), vårdpersonal eller nån annan?

Jag tycker det låter konstigt att du inte känner igen dig i asperger, men att andra ändå tycker att du har det. Låter som att någon har missuppfattat vad asperger är och kanske blandat ihop det med andra psykiska sjukdomar/handikapp.

För min egen del är det tvärtom, ingen annan än jag och mina allra närmaste (dvs min fru) märker några tecken på min asperger. För min egen del så gjorde jag utredningen eftersom jag i alla år hade tyckt att jag inte var som alla andra, men jag ville veta varför jag inte var det!

Tycker du själv att du inte har problem så skulle jag avråda dig från att göra en utredning, en utredning som visar att du har asperger kan vara väldigt negativt att ha i ryggsäcken. Det har jag själv erfarenhet av!

Jag gick i några månader hos en psykolog förut. En dag vela hon att jag skulle läsa en bok o säga om ja känner igen mig. så när jag kom hem kolla jag upp vad boken handla om. den handlade om en tjej som hade asperger. jag blev arg att min psykolog skyllde mina tankar och funderingar kring vem jag är på "asperger" det var första gången någon trodde jag hade det.
Andra gången var en läkare jag gick till men då sa han "vi tror att du har autism" detta var två år efter det första.
och nu 5 år senare säger många ja skriver med på internet att de känns som de skriver med en "aspergere".
Min mormor som jag anser elak, tycker hela jag är stort problem och 100% handikapad.
och mina två nya läkare säger rakt ut att jag har asperger och jag bör ta emot deras "asperger hjälp".
Som jag har tackat nej till, eftersom jag ej vill ha någon hos mig som städar osv. sen var de väl någon sysselsättnibg med de prata om.. vet inte så noga om det..
snart börjar jag att tro jag har asperger. :/

Har två läkare sagt att dom anser att du har Asperger så kan det nog ligga nån sanning i det.

Men jag förstår inte varför du tackar nej till hjälp. Jag gissar att det är boendestöd dom tycker att du ska få, är det inte boendestöd så har du troligtvis rätt att få boendestöd. Jag har boendestöd men dom städar inte nånting hos mig, dom säger till om dom tycker att det är ostädat men dom städar absolut inte om jag inte ber dom hjälpa mig med städningen. Boendestöd kan hjälpa till med nästan allt i hemmet, jag har bekanta som använder boendestöd endast som en kompis att prata med. Andra bekanta använder dom som hjälp att åka och storhandla, så dom kan hjälpa till med mycket annat än städning.

Men tycker du att du klarar precis allt utan hjälp så har du ju all rätt att tacka nej till deras hjälp.

Mitt tips är att du tar en träff med någon som jobbar inom boendestöd och ber dom berätta om alla typer av hjälp du kan få, dom kan hjälpa till med mycket annat än städning.

Jo men ska man inte känna igen sig? :/ ska man inte tycka man är lik aspergare? jag känner mig normal. och sen är vi ju alla olika.. där emot undrar jag om jag har adhd då jag har svårt att koncentera mig... svårt att sitta ner se en film, måste röra mig jämt, gillar hård träning. Jag är extremt nervös och rädd av mig, orolig.. Men är ingen expert man kan nog ha allt det o vara helt normal.. eller vad nu som är normalt.. :/ Jag är jag liksom...

..De nya läkarna har bara läst i min journal, och efter de så kalla dom mig för aspergare.

Dina läkare har begått tjänstefel. Seriösa läkare/psykologer passar sig noga för att säga att någon har asperger/autism såvida det inte finns på papper.

Genomgå en utredning så du vet hur det ligger till, och var noggrann med att be folk att inte spekulera fritt i vad du har/inte har om det stör dig.

Mvh * ElisabetC

Det är några år kvar till min utredning. Det är inte säkert jag då ens bor kvar här när det är dags. De har vela jag ska gå sån utredning i 7 år nu, men jag har vägrat. Nu känner jag detta nästan som tvång för att de ska sluta kalla mig för asperger, blir sämre behandlad med allt jag klagar på säger de bara att de beror på "asperger" så om man ska gå på det så tycker "aspergare" att deras kropp är ful och då inte vill gå ut eller träffa andra, och därför är osociala.

är de vanligt att asperger skäms över sin kropp?

ingen som vill skriva lite? ge en kommentar??? vad som helst??

Det är svårt att svara på då aspergare kan vara så olika.

En del kan lida av dysmorfofobi (inbillad fulhet), men jag vet inte om det är vanligare hos aspergare än andra. Däremot kan man ju ha dåligt självförtroende t ex pga mobbning/utfrysning i skolan och senare.

Anorexi el andra ätstörningar är inte heller ovanligt.

Oavsett om du har AS el inte, så kan du också/istället lida av ADHD, tvångssyndrom etc.

Trådar om dysmorfofobi:

tvang-tvangshandlingar-eller-dysmorfofobi-t18686.html

utseende-viktfixering-och-dysmorfofobi-t8188.html

aspergers-syndrom-bdd-dysmorfofobi-omrostning-t5951.html

Det är mycket svårt att skapa sig någon uppfattning från några inlägg på ett forum. Kan dock säga som så att jag också tvivlade en hel del innan min diagnos blev ställd.

Det viktigaste är nog att se utredningen som ett redskap för att få det stöd man eventuellt behöver.

Det kanske kan vara kvicksilverförgiftning http://www.tf.nu/nyhet/kvicksilver-och-autism/ ?.

kanske har du ätit fetfisk eller annan mat med gifter i? Bara en tanke. Prova ät kost som kan hjälpa mot detta. Tror B12 ska vara bra.

Det är ännu ett år kvar till min utredning.. men det blir nog inget av det då jag funderar flytta till finland snart..

Ibland, kan faktiskt diagnostisering vara onödigt, tro det eller ej. Det finns folk som inte möter några direkta problem pga sin diagnos, de mår inte dåligt och deras vardag är inte påverkad på ett negativt sätt. I dessa fallen brukar det inte ens uppdagas, mer än hos eventuellt anhöriga.

Min tanke är väl, att du har ju gått hos psykolog, du har tydligen sökt hjälp eller hur? Du har känt ett behov av stöd, hjälp etc... Så DÅ är min slutsats; Gör utredningen.

En utredning är intressant av många skäl. Du får, åtminstone genom ett WAIS-test, reda på konkreta funktioners effektivitet (samt ineffektivitet) i din hjärna. Det är i mina ögon intressant för hela världens befolkning att se vilka kognitiva styrkor du har och vilka dina svagheter är.

Absolut värt att göra utredning.
Frågan är bara varför du ska vänta så länge?
Gör man en funktionsbeskrivning nu? Den tar ju lång tid, men kan påskyndas av nära och kära.

Jag tycker du ska prata med någon som du har förtroende för och fråga efter ett WAIS-test med eventuella tillagda frågor.

Flytta inte till Finland. Red ut knuten först, eller bestäm dig för att kasta den i soporna, men gör bara det när du med 100% säkerhet vet att du inte kommer gå och titta i soporna efter knuten igen!

Mvh

Midkemia skrev:Ibland, kan faktiskt diagnostisering vara onödigt, tro det eller ej. Det finns folk som inte möter några direkta problem pga sin diagnos, de mår inte dåligt och deras vardag är inte påverkad på ett negativt sätt. I dessa fallen brukar det inte ens uppdagas, mer än hos eventuellt anhöriga.

Min tanke är väl, att du har ju gått hos psykolog, du har tydligen sökt hjälp eller hur? Du har känt ett behov av stöd, hjälp etc... Så DÅ är min slutsats; Gör utredningen.

En utredning är intressant av många skäl. Du får, åtminstone genom ett WAIS-test, reda på konkreta funktioners effektivitet (samt ineffektivitet) i din hjärna. Det är i mina ögon intressant för hela världens befolkning att se vilka kognitiva styrkor du har och vilka dina svagheter är.

Absolut värt att göra utredning.
Frågan är bara varför du ska vänta så länge?
Gör man en funktionsbeskrivning nu? Den tar ju lång tid, men kan påskyndas av nära och kära.

Jag tycker du ska prata med någon som du har förtroende för och fråga efter ett WAIS-test med eventuella tillagda frågor.

Flytta inte till Finland. Red ut knuten först, eller bestäm dig för att kasta den i soporna, men gör bara det när du med 100% säkerhet vet att du inte kommer gå och titta i soporna efter knuten igen!

Mvh

Vilket klokt och vettigt inlägg.

tack för att du skrev..

Det är min läkare som vill att jag ska gå detta då jag inte arbetar, har inte själv sökt hjälp för detta.
Har aldrig gått hos en psykolog.
Flytta måste jag göra bor hos en galning som är våldsam så.

Vilsen86 skrev:Flytta måste jag göra bor hos en galning som är våldsam så.

Ta kontakt med en kvinnojour kanske?

Enligt nya DSM-5 (18/5 2013) finns inte längre Asperger eller Atypisk Autism, Autism, Desintegrativ störning, som enskilda diagnoser, utan nu hamnar ALLA under Autismspektrum tillstånd.
Enligt DSM-5 försvinner också "Retts syndrom" och hamnar under somatisk sjukdom då det handlar om förändringar i x-kromosonen hos flickor/kvinnor"

"DSM-5
Arbetet med DSM-5 (romerska siffror används inte i titeln på den nya versionen) pågick många år i USA. I arbetsgruppen för utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar (Neurodevelopmental Disorders) fanns experter från barnpsykiatri, barnneurologi, barnpsykologi, tal- och språkstörningar med mera. Arbetsgruppen hade också tillgång till ett nätverk av experter från närliggande områden som till exempel läs- och skrivsvårigheter och kommunikationsstörningar.

Arbetsgruppen hade även löpande kontakt med ett flertal andra organisationer. De publicerade uppdateringar av föreslagna nya kriterier på DSM-5:s hemsida och de tog emot synpunkter från allmänhet och från andra professionella.

Precis som tidigare versioner följer DSM-5 den forskning och kunskapsutveckling som skett sedan den senast publicerade versionen. Genom att använda sig av aktuell forskning vill man underlätta användandet och minska förvirrande sammanblandning av syndrom.

En övergripande autismspektrumdiagnos
Den största förändringen på autismområdet i DSM-5 är att det är en enda gemensam autismdiagnos, Autism Spectrum Disorder (i Sverige används ofta översättningen autismspektrumtillstånd). Begreppet är inte nytt utan har använts många år i studier, artiklar, böcker och andra sammanhang när man talat om den övergripande gruppen.

I DSM:s arbetsgrupp har man menat att det idag finns tillräckligt med forskning som ger stöd för att det verkligen handlar om ett autismspektrum och inte om skiljbara tillstånd. Arbetsgruppen har ansett att autismtillstånden skiljer sig tydligt från genomsnittlig utveckling och från andra utvecklingsrelaterade tillstånd, men inte självklart från varandra.

http://www.autism.se/RFA/uploads/bild/dsm5.jpg Förklaring i bild

(från: http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=97090)

http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/DSM_5/

Men vanligtvis används fortfarande ICD-10 i den svenska vården. Men diskussioner pågår att övergå till DSM, när det gäller just gruppen Autismspektrumtillstånd ...

Så om Du har Asperger inte, beror nog mycket på vilken diagnosmanual som din läkare väljer att använda.