Måste väl erkänna att jag har en del 'hang ups'

Menar du positivt eller negativt?

Som svar på din fråga, ja det tror jag.

Definitivt. Enligt mig.

Ja. Jag har så många hang-ups att det fan är löjligt. Allt ifrån vissa ljud till hur andra kör bil. Jag kan knappt komma in här på forumet utan att börja störa mig på vissa användares sätt att skriva. Ingen nämnd ingen glömd.

colaflaska skrev:Menar du positivt eller negativt?

Tjaa, bara sådär allmänt, en del NT:folk går ju vidare, och bara rycker på axlarna, det som biter inte, likt att slå vatten på en gås det bara rinner av. Medan jag själv ältar i det oändliga, tills jag skäms för det då. Jag har ''fingerade'' medarbetarsamtal i huvudet, som jag spelar upp, i tankarna och det bromsar naturligtvis det jag verkligen borde engagera mig i. Hittar inte off/on knappen

antonius skrev:

colaflaska skrev:Menar du positivt eller negativt?

Tjaa, bara sådär allmänt, en del NT:folk går ju vidare, och bara rycker på axlarna, det som biter inte, likt att slå vatten på en gås det bara rinner av. Medan jag själv ältar i det oändliga, tills jag skäms för det då. Jag har ''fingerade'' medarbetarsamtal i huvudet, som jag spelar upp, i tankarna och det bromsar naturligtvis det jag verkligen borde engagera mig i. Hittar inte off/on knappen

Jag är likadan!

Ja det verkar så

Jodå, man dras ju med några hang-ups. Man kan också säga att jag har starka principer och bestämda åsikter.

Jag hänger upp mig på saker hela tiden, om det är något som stör mig eller som ger mig obehag så går jag ofta och ältar det i flera dagar. Min mamma och syster är så trötta på att höra mitt ältande, och jag har nog aldrig tänkt på det som ett asperger drag. Jag har bara trott att det är en sån där knäpp grej som jag gör för att jag är som jag är... Om det är så att det är vanligt hos aspergare att haka upp sig på saker och ting (vilket jag ofta gör!) så förstärker det bara att min diagnos är korrekt ställd, vilket känns bra.

Men vad gör ni för att försöka släppa det och gå vidare? Istället för att låta det förmörka tillvaron. Nått bra knep, att skingra besvärliga tankeloopar?

När man grunnar över ett inlägg där ligger man i lä och förstår inte vad personen menade?
Vet inte om jag är Aspigt eller korkad.

Kattmamma skrev:När man grunnar över ett inlägg där ligger man i lä och förstår inte vad personen menade?
Vet inte om jag är Aspigt eller korkad.

Har det så ibland, men ofta för mig iaf är det för att jag tänker på annat samtidigt, men så efter en stund när man kopplar av eller bara gör ngt annat så, kommer man på vad som menades. Den berömda jäkla 'poletten' ramlar ner, man är så aspie. Har väl med fokusering att göra.

Aspergare tycks kunna hänga upp sig en hel del och på varierande vis. Har ofta stött på fenomenet där personen blivit mobbad för 15 år sedan men fortfarande bär det med sig som om det hände igår.

Har även stött på varianten där man försöker berätta en historia eller berätta om något som har hänt och där personen man då försöker berätta detta för hänger upp sig på en eller några få detaljer i det man säger varvid det blir helt meningslöst att ens försöka få in poängen i historien då personen i fråga vägrar rubba sig från de förbaskade detaljerna - man har hängt upp sig på dem och kommer inte vidare.

Det senare är väl det som jag kan tänka är mest påfrestande för omgivningen medan det första med största säkerhet är mest påfrestande för aspiepersonen.

Har lite svårt att se nyttan med någon av dem, tillika med detta ältande som kan uppstå vid t.ex en misslyckad kommunikation eller vid ett möte som gick fel. Tydligen så ska ju KBT ha haft en viss inverkan, på de som är mottagliga, när det gäller svårigheter att släppa problem man ändå inte kan göra något åt (som att man t.ex klantade sig vid förra mötet) så det kan ju vara en väg att gå för dem som är bekväm med KBT-metoder.

JA måste jag säga. I vissa fall även på rena struntdetaljer. Men när man väl "hänger" upp sig på de så skulle man kunna döda för att få rätt.

antonius skrev:

Kattmamma skrev:När man grunnar över ett inlägg där ligger man i lä och förstår inte vad personen menade?
Vet inte om jag är Aspigt eller korkad.

Har det så ibland, men ofta för mig iaf är det för att jag tänker på annat samtidigt, men så efter en stund när man kopplar av eller bara gör ngt annat så, kommer man på vad som menades. Den berömda jäkla 'poletten' ramlar ner, man är så aspie. Har väl med fokusering att göra.

Aha! Tack!

tahlia skrev:Har även stött på varianten där man försöker berätta en historia eller berätta om något som har hänt och där personen man då försöker berätta detta för hänger upp sig på en eller några få detaljer i det man säger varvid det blir helt meningslöst att ens försöka få in poängen i historien då personen i fråga vägrar rubba sig från de förbaskade detaljerna - man har hängt upp sig på dem och kommer inte vidare.

Är ledsamt då det sker, man har memorerat allt i detalj, så när man berättar blir man nedsablad av detaljer i periferin

Ja visst är det så totalt meningslöst att hänga upp sig på saker som hänt och älta, ett enormt slöseri av tid, fokus och energi men trots att jag rent intellektuellt och logiskt förstår detta så har jag ändå svåra problem med att låta bli. När det är något jag hängt upp mig på så blir det ofta så att jag inom mig spelar upp händelsen eller det som sades som en film som jag kör fram och tillbaka som för att gå igenom vad som hände, vad som sades om och om igen för att komma ihåg ordentligt, begripa vad som hände eller vad som menades eller älta.

För egen del har jag inte kommit på något riktigt bra sätt för att avbryta detta ältande, möjligtvis kan det vara bra att försöka sysselsätta sig med något, gå en promenad eller annat men ändå så är det oftast så att tankarna återkommer och jag i alla fall börjar älta och får svårt att fokusera på det jag gör i stunden som kanske är viktigare. Detta kan bli än mer irriterande då det kan resultera i att man på grund av just dåligt fokus exempelvis missar saker i nuet som folk säger och gör eller tappar saker, gör egna misstag och fel m.m. Det blir som att man time shiftat och stoppat för att reda ut saker inuti medan tiden och livet runtomkring fortsätter att gå och man missar då vad som händer i nuet på grund av att man inte befinner sig där utan i redan tidigare upplevda händelser som ska bearbetas.

Wine skrev:Det blir som att man time shiftat och stoppat för att reda ut saker inuti medan tiden och livet runtomkring fortsätter att gå och man missar då vad som händer i nuet på grund av att man inte befinner sig där utan i redan tidigare upplevda händelser som ska bearbetas.

Själva essensen, i resonemanget, bra skrivet

Wine skrev:Det blir som att man time shiftat och stoppat för att reda ut saker inuti medan tiden och livet runtomkring fortsätter att gå och man missar då vad som händer i nuet på grund av att man inte befinner sig där utan i redan tidigare upplevda händelser som ska bearbetas.

Extremt klokt och träffsäkert skrivet.


Admin: fixade citatet

Nu var det ju inte jag som skrev det utan det är @Wine som ska ha äran, vi andra bockar

antonius skrev: Jag har ''fingerade'' medarbetarsamtal i huvudet, som jag spelar upp, i tankarna och det bromsar naturligtvis det jag verkligen borde engagera mig i. Hittar inte off/on knappen

Sådär gör jag med. Inte just medarbetarsamtal då men jag spelar upp situationer med dialog i huvudet. Ibland är det saker jag varit med om och ibland hypotetiska situationer. Handlar ofta om att nån är omöjlig och dialogen handlar om att få denne att ta reson.

Kan vara en sån sak om att jag tänker mig att nån ringer och frågar om jag kan hämta dom när det är snöstrom och bilen står insnöad. Jag försöker förklara att det inte går just då men persoen accepterar inte det utan fortsätter lägga fram massa argument för att jag ska åka och hämta denne.

tahlia skrev:
Har även stött på varianten där man försöker berätta en historia eller berätta om något som har hänt och där personen man då försöker berätta detta för hänger upp sig på en eller några få detaljer i det man säger varvid det blir helt meningslöst att ens försöka få in poängen i historien då personen i fråga vägrar rubba sig från de förbaskade detaljerna - man har hängt upp sig på dem och kommer inte vidare.

Ja, det beteendet känner jag till och detär rätt jobbigt när någon inte kan sluta gnata om nån liten detalj.


När jag pluggade så hände det ibland att nån student inte kunde acceptera nån detalj i det vi läste om. Studenten höll inte med och kunde inte låta bli att sitta och protestera gång på gång. Läraren kunde förklara att det här var nåt en viss filosof eller vetenskapsman hade kommit fram till eller utgick ifrån i sina teorier och att det ingick i kursplanen att läsa om just den personens tankar. Ändå så kunde eleven fortsätta tjata om hur fel han tyckte det var utan att ta till sig att den diskussionen inte hörde hemma i kursen. Det kunde gå så långt att läraren blev ordentligt arg och att andra srudenter sa åt den att dämpa sig.

Sen kunde man träffas på nån rast eller en fest och det blev prat om det hela. Då var personen fortfarande irriterad över att han inte fick diskutera det hela utifrån vad han tyckte och han upplevde att han hade blivit dåligt behandlad. Det var vissa som ständigt hamnade i såna här diskussioner och var arga på folk hit och dit.

Måste vara jobbigt att ha såna hangups och dessutom inte ha förmågan att se sin egen roll i uppkomna situationer.

Moggy skrev:...
Sen kunde man träffas på nån rast eller en fest och det blev prat om det hela. Då var personen fortfarande irriterad över att han inte fick diskutera det hela utifrån vad han tyckte och han upplevde att han hade blivit dåligt behandlad. Det var vissa som ständigt hamnade i såna här diskussioner och var arga på folk hit och dit.

Det är väl sådana individer som lätt upplever och känner att de är kränkta av olika anledningar kan jag tänka mig.

Moggy skrev:Måste vara jobbigt att ha såna hangups och dessutom inte ha förmågan att se sin egen roll i uppkomna situationer.

Ja och det beteendet kan ju vara speciellt vanligt bland individer diagnostiserade med Aspergers syndrom.