Är det så att As har blivit en slags "slaskdiagnos" man tar till för att sätta en bekväm etikett på människor som har diverse mer eller mindre subtila symptom som trasslar till det i tillvaron och som inte passar in på andra diagnoser?

Nejdå. Du måste dessutom ha närsynthet/astigmatism och antingen vara känslokall, pinsamt känslomässigt omogen eller både och. Om du uppfyller båda de kraven så kan allt annat bortförklaras med AS, så länge du inte hallucinerar våldsamt eller mördar folk.

Inte vad jag sett iaf. Det verkar svårare att få det när man tror man ska få det än tvärtom, iaf i de fall jag sett omkring mig. Men det är möjligt att det feldiagnosticeras åt det här hållet också.

Jag tror att det både överdiagnosticeras och underdiagnosticeras.

Mycket tyder på det, ja. Tycker det verkar som att den ofta ställs väl lättvindigt. Resonemanget kollegorna sinsemellan kanske går ungefär så här, i de fall man själv inte annonserat för någon utredning utan bara mått allmänt taskigt och därför uppsökt psykiatrin:

Ja, vad tror vi egentligen om den här killen? Tja, svårt att säga. Kan han ha Asperger? Ja varför inte? En mycket god ide. Vi ger honom naturligtvis Aspergers Syndrom, då är vi lagom konkreta utan att avslöja oss och till saken hör också att han ju faktiskt redan uppvisat flera sådana sidor.

Lite som en politiker. Smart, skenbart insiktsfullt, men egentligen ganska intetsägande.

Okej överdrivet kanske, men ungefär. En diagnos täcker mycket helt enkelt. Sedan skänker det möjligtvis en viss pondus åt det hela att ha ett namn på något mycket komplext och svårdefinierat.

Whiteline skrev:Nejdå. Du måste dessutom ha närsynthet/astigmatism och antingen vara känslokall, pinsamt känslomässigt omogen eller både och. Om du uppfyller båda de kraven så kan allt annat bortförklaras med AS, så länge du inte hallucinerar våldsamt eller mördar folk.

Och åt din signatur.

(Typiskt. Bara för att jag skrev att jag inte gillar signaturer så måste någon komma och ha en rolig.)

Jag tror snarare att man blandar ihop AS med HFA och autism. Man kommer att kunna ställa säkrare diagnoser allteftersom, men kom ihåg att det bara är 15 år sen AS dök upp som diagnos i Sverige.
Dessa feldiagnosticeringar inom autismspektrum är alltså ngt slags barnsjukdomar.

Hittar inte alternativet "har alltid varit".

Jag tycker denna fråga är mycket berättigat och är lite sur att jag inte kom på att ställa den

Rent personligen har jag träffat diagnostiserade med AS som inte uppbär de klassiska AS kvaliteterna och lutar mer åt psykopater.

Risken är att för många med något drag av AS diagnostiseras och diagnosen urvattnas till att inte betyda

DSM diagnosmanual skrev:C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

För att få dagnosen AS måste det föreligga så stor nedsättning att livet påverkas.

KrigarSjäl skrev:Jag tror snarare att man blandar ihop AS med HFA och autism. Man kommer att kunna ställa säkrare diagnoser allteftersom, men kom ihåg att det bara är 15 år sen AS dök upp som diagnos i Sverige.
Dessa feldiagnosticeringar inom autismspektrum är alltså ngt slags barnsjukdomar.

Då får du gärna tala om för mig vad den relevanta skillnaden mellan HFA och AS är i vuxen ålder.

För övrigt tror jag precis som Lnovgo. I vissa lägen har utredarna bestämt sig på förhand för det ena eller det andra. Sedan tror jag man prioriterar att ge somliga någon diagnos mer än andra och då verkar det i vissa lägen som att AS används bara i brist på annat. Därför är mitt svar på frågan "Ja".

rdos skrev:Hittar inte alternativet "har alltid varit".

Den kan inte alltid ha varit det då AS inte alltid existerat. Även om du tycker att den alltid varit det så länge den funnits så har den "blivit" en slaskdiagnos, i så fall i samband med att den uppkom.

AS är för mig ingen slaskdiagnos, eftersom den trots allt berättigar med en viss automatik till hjälp och stöd på ett annat sätt än tex ADHD. Så frågan är vad lägger man in i ordet slaskdiagnos?

För mig är en slaskdiagnos en diagnos som inte leder vidare någonstans.

Däremot är jag kritisk till hur man väljer beteckning för de svårigheter som finns vid AST. Här tycks det för mig, finnas en godtycklighet var gränsen går.

Det jag avsåg med "slaskdiagnos" är att när utredare ställer diagnosen av egna bekvämlighetsskäl på allt som de finner besvärligt att ställa rn korrekt diagnos på. Vad detta sedan kan leda till för den som får diagnosen räknade jag inte in i min definition av "slaskdiagnos".

AS är väl för övrigt ett autismspektrumtillstånd, alltså ett AST?

Hörde någon som påstod att 50% av AS är feldiagnosticerade, så extremt är det nog inte, men i viss mån kanske. Liksom schizofreni var först, så var sedan borderline slaskdiagnos och nu NPF. I viss mån. Det farliga kan vara om och när oerfarna sätter diagnoser eller undviker att sätta diagnos av ren okunskap, vilket förmodligen sker med detta höga.

msitua skrev:

DSM diagnosmanual skrev:C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

För att få dagnosen AS måste det föreligga så stor nedsättning att livet påverkas.

Lägg ihop det med att dragen oxå har stark karaktär av personlighetsdrag så har du något väldigt problematiskt. Patologisering av naturlig variation.

hej alla medvetenheten har ökat på senare år det får man inte glömma
det skulle vara inressant att se en undersökning om ålder kontra andra symton jag tror att många drar på sig bisymton när diagnosen inte ställs i tid

I sammanhanget tror jag "slaskdiagnos" inte är rätt uttryck, eftersom psykiska diagnoser i allmänhet kan vara ytterst tveksamma. Jag tror personligen inte fler feldiagnosticeras med Asperger än med de flesta "vanliga" psykiatriska diagnoser som används.

Dock finns det problem. Vad gäller högfungerande som till synes har neuropsykiatriska problem, så finns det inte så många alternativ, och Asperger har något slappare diagnoskriterier än ADHD, så ur den synvinkeln tror jag det är många som får en Aspergerdiagnos eftersom det inte finns något bättre. Med tiden och med utvecklande av diagnoskriterier och diversifiering av det neuropsykiatriska spektrumet tror och hoppas jag att det blir bättre. Jag tror faktiskt att det finns bättre möjligheter att diagnosticera folk med neuropsykiatriska problem någorlunda specifikt än folk med andra psykiska åkommor, när väl området utvecklats.

hej det är min tro vissa människor föds med en ökad känslighet.
vad som sedan händer beror mycket på psykosociala faktorer.
keep on moving- ferocactus

Peter skrev:
Jag tror faktiskt att det finns bättre möjligheter att diagnosticera folk med neuropsykiatriska problem någorlunda specifikt än folk med andra psykiska åkommor, när väl området utvecklats

.

Jag vet att intresset finns , för att hitta bättre möjligheter att diagnostisera AST i de grupper som är högfungerande och har en mer dold problematik.

Fortfarande så är jag rätt säker på att inom vuxen gruppen finns fler som blir utan diagnos än får en AS diagnos som en slaskdiagnos.

Sam skrev:Fortfarande så är jag rätt säker på att inom vuxen gruppen finns fler som blir utan diagnos än får en AS diagnos som en slaskdiagnos.

Tror jag också. De som talar om stor överdiagnosticering är nog generellt sådana som har inaktuella kunskaper om faktiska kriterier, ungefär samma grupp som sitter många gånger och inte ger diagnos, t ex för att man kan kramas, se andra i ögonen osv...

ferocactus skrev:hej alla medvetenheten har ökat på senare år det får man inte glömma
det skulle vara inressant att se en undersökning om ålder kontra andra symton jag tror att många drar på sig bisymton när diagnosen inte ställs i tid

Symtom eller om man föredrar symptom.
Bara man är konsekvent.

tänker mer holistiskt det bara är så. samhället av idag går så fort att tid med varann det har vi knappast tid för varann(århundratets schablon kanske(( förra))). men lätt att konsekvensen slår fel och man hamnar i moment 22. individen är knappast skapad för mediatempot vi har idag därför söker vi i österlandet med flera medel. friskvård är a och o vid alla psykiska åkommor (den fysiologiska klockan har snurrat flera varv åt fel håll innan man hittar en möjlig vändpunkt?) det är vad jag tror
känsliga människor är kreativa människor (som alla) och att hitta en brytpunkt efter det att allt gått fel kan vara svårt. därför är det viktigt med tidig diagnos vad den än må vara månde
ferocactus

Pemer skrev:

Sam skrev:Fortfarande så är jag rätt säker på att inom vuxen gruppen finns fler som blir utan diagnos än får en AS diagnos som en slaskdiagnos.

Tror jag också. De som talar om stor överdiagnosticering är nog generellt sådana som har inaktuella kunskaper om faktiska kriterier, ungefär samma grupp som sitter många gånger och inte ger diagnos, t ex för att man kan kramas, se andra i ögonen osv...

Jag håller med. Som han som skrev artikeln i Psykologtidningen om överdiagnosticering av Asperger och som uppenbarligen inte förstod att de tester man genomgår under utredningen just är till för att separera neuropsykiatriska problem från mer "vanliga" och övergående psykiatriska problem. Han verkade tro att de gjordes av ekonomiska skäl och för att förkorta utredningen, vilket visar på vilken okunniget som verkar råda inom vissa kretsar.

Peter skrev:
Dock finns det problem. Vad gäller högfungerande som till synes har neuropsykiatriska problem, så finns det inte så många alternativ, och Asperger har något slappare diagnoskriterier än ADHD, så ur den synvinkeln tror jag det är många som får en Aspergerdiagnos eftersom det inte finns något bättre.

Fast alla som får diagnosen PDD-NOS, atypisk autism och liknande då? Det är ju såna som INTE fått Aspergerdiagnos för att man vara slapphänt. Eller så för att man varit för strikt också. Det finns nog båda varianterna...

Jag tror inte Aspergerkriterierna är slappare, däremot går det att tolka dem väldigt strikt och väldigt "generöst" och allt däremellan. ADHD-kriterierna är mer "handfasta", och därmed bättre, tycker iaf jag.