Whiteline skrev:Nejdå. Du måste dessutom ha närsynthet/astigmatism och antingen vara känslokall, pinsamt känslomässigt omogen eller både och. Om du uppfyller båda de kraven så kan allt annat bortförklaras med AS, så länge du inte hallucinerar våldsamt eller mördar folk.

Ha, ha, ha, word. Och prata som en gammal journalfilm, fast om primtal!

rdos skrev:

msitua skrev:

DSM diagnosmanual skrev:C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

För att få dagnosen AS måste det föreligga så stor nedsättning att livet påverkas.

Lägg ihop det med att dragen oxå har stark karaktär av personlighetsdrag så har du något väldigt problematiskt. Patologisering av naturlig variation.

Jag kan inget annat än att hålla med.

Asperger tycks vara en naturlig variation och någonstans skall det dras en gräns för vad som är normalfördelat och vad som ligger i ytterkanterna av kurvan.

Jag och min kurator talar om att i det gamla Grekland skulle jag varit en filosof på stadens gator och pratar om existensen, men nu i Sverige om jag skulle göra det så skulle ingen lyssna utan kanske t.o.m. se ned på mig. I en annan tid skulle jag klarat mig bättre, det är jag helt övertygad om.

Jag är en hög av mänskligt avfall ("human waste" från filmen fightclub) idagens läge som inte är "street smart". Men vem vet, om jag verkligen skulle bli hemlös kanske jag skulle hitta förmågor att överleva.

Jag hoppas innerligt att jag inte sätts på prov att överleva som hemlös.

Milyc skrev:

rdos skrev:Hittar inte alternativet "har alltid varit".

Den kan inte alltid ha varit det då AS inte alltid existerat. Även om du tycker att den alltid varit det så länge den funnits så har den "blivit" en slaskdiagnos, i så fall i samband med att den uppkom.

Ett felskick från mig, sorry!

vad bygger ni era åsikter om det här på?
hur kan ni veta om någon annan än ni själva har fått fel diagnos?

Man kan känna någon eller känna någon som känner någon, eller känna någon som känner någon som känner någon. Dessutom kan man uppfatta saker i böcker eller andra medier som tyder på det ena eller andra.

trémula skrev:vad bygger ni era åsikter om det här på?
hur kan ni veta om någon annan än ni själva har fått fel diagnos?

Precis min tanke.
Har flera gånger mötts av "äh, du har inte AS" och även om det kanske menas som en komplimang så är det precis tvärt om. Ens trovärdighet ifrågasätts. Bara för att man inte delar med sig av sina svårigheter betyder det inte att man inte har dem.

(OT: Att jag har ADHD kan folk lättare köpa, även att det märks ännu mindre på mig. ADHD är nog lättare att acceptera för andra. Då är man liksom fortfarande "en av dem" och inte ett autistiskt freak... Kan ha att göra med att AS fortfarande är så okänt alt. att bilden är så steroetyp. Det man inte känner till vill man inte kännas av.)

Säkert finns det de som blivit feldiagnostiserade, men jag tror att gruppen som borde fått diagnos är minst lika stor, om inte större.
För egen del hade jag den stora turen att hamna hos en utredare som jag kände förtroende för och kunde dela med mig till, och som dessutom var väldigt uppmärksam även på sådant jag inte sa.

Lnovgo skrev:Man kan känna någon eller känna någon som känner någon, eller känna någon som känner någon som känner någon. Dessutom kan man uppfatta saker i böcker eller andra medier som tyder på det ena eller andra.

visst kan man gissa eller ana,men många verkar så säkra på att de vet exakt hur det ligger till. hur vet du att du känner en person? jag vet många personer som tror att de känner mig fast de inte gör det.
och vi med AS blir ju vanligtvis lätt missuppfattade.

varför tycker så många att det viktigaste av allt är att ha en åsikt om allt och alla? om man inte vet så måste man bestamma sig för vad man tror eller tycker i alla fall.

Det är ungefär som när man frågar en person en fråga som de inte vet svaret på och de hittar på ett eget svar som de får att framstå som sanningen för att de kan inte stå ut med att säga att de inte vet.

Röstade nej. Pga hela "svängen" man måste gå igenom innan man får en diagnos. Sen att det säkert finns nån slags över och underadiagnosering i olika delar av världen/landet är ju knappast omöjligt. Har inte exakta fakta på det men det verkar ju knappast otroligt. Men om det inte finns nåt som knyter an till diagnosen så skulle man inte få den.

F ö tror jag att det finns en del elitism bland Aspergare och Autister, på nåt konstigt sätt. Känns som att en del tycker att en del inte "förtjänar" sin diagnos och att när det kommer på tal om såna här saker så svarar dom gärna åt ja-hållet. Som om man inte vill ha mer folk i "gruppen" och att den ska förbli exklusiv. Det är kanske bara en liten "missuppfattning" från mitt håll? Men jag får den känslan ibland.

IndividualThoughtPatterns skrev:F ö tror jag att det finns en del elitism bland Aspergare och Autister, på nåt konstigt sätt. Känns som att en del tycker att en del inte "förtjänar" sin diagnos och att när det kommer på tal om såna här saker så svarar dom gärna åt ja-hållet. Som om man inte vill ha mer folk i "gruppen" och att den ska förbli exklusiv. Det är kanske bara en liten "missuppfattning" från mitt håll? Men jag får den känslan ibland.

Det känns som det ligger nånting i det ja.
Kanske är det bara en mänsklig instinkt som de flesta har, att man vill ha en tillhörighet som får en att känna sig bättre än andra och kunna avvisa de som inte följer reglerna, som nån slags sekt.
Eller så är det besläktat med det där fenomenet då den mobbade blir mobbare.

Att antalet som diagnostiserats med AS ökar är inte speciellt konstigt. För lite drygt 15 år sedan fanns inte diagnosen att tillgå som diagnos, även om tillståndet/ personlighets typen fanns hos oss som fått diagnosen i vuxen ålder.
Nej en slaskdiagnos är det inte, däremot skulle jag gärna se en tydligare gräns för de olika tillstånden inom ASD. Vilka som räknas som behövande av LSS. För mig är det inte en själklarhet att AS gruppen med automatik hör dit. Att få tillfälligt stöd för att komma vidare är en annan sak.

Dessutom ser vårt samhälle annorlunda ut än vad det gjorde för ca 20 år tillbaka. Det var mer tillåtende och kunskap togs till vara på ett annat sätt. Samhället var mer flexibelt på ett sätt. Den hets som finns idag på likformighet var inte lika uttalad. Bara en sådan sak att skolan såg helt annorlunda ut var säkert till en fördel för oss som gick i skolan på 60-talet.

Har man ett annorlunda sätt att kommunicera, tänka och fungera så blir det lättare kollisioner med den stora massan där kravet på likformighet är stort.
Har man inte förmågan att flytta med strömmen, det vi brukar kalla social kompetens och samtidigt ha flera projekt på gång samtidigt. Så behövs diagnoser som förklarar både för andra och oss själva hur det avvikande ser ut. Just för att kunna och få gör val som passar oss bättre.

Däremot är jag tveksam till vilken beteckning och var man sätter gränsen, för vad som ska ses som ett "funktionshinder" i form av ett handikapp, där man behöver andra människor hjälp typ LSS för att klara sitt vardagsliv . Där man ses som en hjälptagare/offer.

AS är för mig en nedsättning som är kopplad mer till ens sätt att tänka och förhålla sig till sin omvärlden, en personlighet typ med en annorlunda kognitiv stil. Vilket inte behöver betyda att livet alltid är svårt att leva eller att det inte kan skapa sk stora problem i vardagen, som gör livet lite jobbigare ibland så att en annorlunda lösning behövs

IndividualThoughtPatterns skrev:...

F ö tror jag att det finns en del elitism bland Aspergare och Autister, på nåt konstigt sätt. Känns som att en del tycker att en del inte "förtjänar" sin diagnos och att när det kommer på tal om såna här saker så svarar dom gärna åt ja-hållet. Som om man inte vill ha mer folk i "gruppen" och att den ska förbli exklusiv. Det är kanske bara en liten "missuppfattning" från mitt håll? Men jag får den känslan ibland.

Jag misstänker att du har rätt men jag har även en delförklaring.

Varför behöver en människa en Asperger diagnos?
(1) för att få hjälp enligt LSS
(2) för att få hjälp i skolan
(3) för att få sjukersättning
(4) jag har säkert glömt något

Om personer får en AS diagnos som inte behöver den här hjälpen så reagerar samhället som den gjort i frågan med Aktivitetsersättningen. Nu ligger det ett förslag att enbart AS diagnosen INTE längre skall räcka för att få Sjukersättning för unga som förslaget heter.

Jag har en anvisad lägenhet från Kommunen, nu hjälper inte kommunen längre till med anvisade lägenheter eftersom det är för många som söker.

När det blir för många i en grupp så förändras hur övriga medborgare ser på gruppen. Jag vill att övriga medborgare skall verkligen se mina stora svårigheter men om gruppen består av en mängd med lätta svårigheter är risken att "alla dras under en kam" och betraktas ha lätta svårigheter - därför tycker jag att man hårt skall hålla på diagnoskriterierna att det skall vara en stor svårighet i vardagen.

Förlåt om detta uppfattas som elitism

Robert Svensson

msitua skrev:

IndividualThoughtPatterns skrev:...
När det blir för många i en grupp så förändras hur övriga medborgare ser på gruppen. Jag vill att övriga medborgare skall verkligen se mina stora svårigheter men om gruppen består av en mängd med lätta svårigheter är risken att "alla dras under en kam" och betraktas ha lätta svårigheter - därför tycker jag att man hårt skall hålla på diagnoskriterierna att det skall vara en stor svårighet i vardagen.

Förlåt om detta uppfattas som elitism.

Det är kanske inte just den sortens elitism jag syftade på där. Att alla har olika svårigheter inom spektrumet är ju självklart. Och att det är nåt som gör att man har svårigheter i vardagen är ju ett av kriterierna man måste fylla för diagnosen.