Jag har aldrig lyckats hitta några beständiga definitioner av orden "empati" och "sympati", så i min beskrivning väljer jag att använda andra ord.

Jag har väldigt enkelt för att förstå både hur folk känner, när de känner det och känner även väldigt mycket med dem när de gör det. Dock så är det ovanligt att jag bryr mig och agerar efter nämnda känslor. De som befinner sig mellan mig och min vilja kör jag över hänsynslöst. Jag har i princip aldrig blivit hjälpt på något vis under mitt liv och har överlevt på egen hand. Jag förväntar mig därför det även från andra.

Flinta skrev:Många med AS är deprimerade och iaf är det så för mig att jag blir likgiltig för det som händer runt i kring mig p g a att jag har fullt upp med att överleva själv.

Det skulle mycket väl kunna vara en beskrivning av min situation.
Då det verkligen känns som att det är "jag mot världen".

Ibland har jag svårt att tycka synd om folk faktiskt, men det är mest när de gör samma dumhet om och om igen. Det finns några kändisar t ex som "gråter ut i media" med jämna mellanrum, när de saknar rampljuset eller ska lansera en ny skiva/bok/TV-serie.

Av någon anledning blir jag otroligt berörd av djuröden och kan lida väldigt mycket med hemlösa katter, övergivna hundar och misshandlade hästar. Känner betydligt mer med djur än med en okänd människa, men det kanske beror på djurens oskyldiga hjälplöshet eller nått?

Jag har sårat många gråtande människor genom att gå fram och fråga "Vad gråter du för?" Jag försöker visa att jag bryr mig men låter antagligen okänslig vilket gör att personen blir ännu ledsnare.

Jag har oftast svårt att sätta mig in i den andres situation. Om personen blir ledsen över något som jag själv inte skulle bli ledsen av, så kan jag inte förstå det.

Arkimedes skrev:Jag har sårat många gråtande människor genom att gå fram och fråga "Vad gråter du för?" Jag försöker visa att jag bryr mig men låter antagligen okänslig vilket gör att personen blir ännu ledsnare.

Kan verkligen missuppfattas om du använder fel betoning, speciellt på för om du säger fööör. Alternativ finns, t ex. "Vad är det som gör att du är ledsen o gråter?" eller "Jag ser att du är ledsen o gråter. Vad är det som har hänt? alt. Vill du berätta vad som har hänt?".

Ähm, jag vill invända mot ditt betoningsråd där, Flinta. Budskapet man vill ha fram med frågan är ju att man undrar över anledningen till gråten. Man vill alltså veta varför den gråtande gråter. Ska man man använda Arkimedes' ord så ska man alltså betona "för".

Men koncisast är väl att fråga: "Varför gråter du?"

(betona dock inte "du" eftersom det kan tolkas som "Du har väl
inget att gråta för!" (Nästan) allt kan misstolkas)

jonsch skrev:Ähm, jag vill invända mot ditt betoningsråd där, Flinta. Budskapet man vill ha fram med frågan är ju att man undrar över anledningen till gråten. Man vill alltså veta varför den gråtande gråter. Ska man man använda Arkimedes' ord så ska man alltså betona "för".

Men koncisast är väl att fråga: "Varför gråter du?"

(betona dock inte "du" eftersom det kan tolkas som "Du har väl
inget att gråta för!" (Nästan) allt kan misstolkas)

Jag tror att jag brukar betona gråter i Vad gråter du för?

I Varför gråter du? skulle jag nog också betona gråter.

Flintas förslag på frågor skulle låta så inövade och inte komma naturligt från mig.

Arkimedes skrev:Jag har sårat många gråtande människor genom att gå fram och fråga "Vad gråter du för?" Jag försöker visa att jag bryr mig men låter antagligen okänslig vilket gör att personen blir ännu ledsnare.

Jag ville bara säga att det inte är säkert att du sårat personen i fråga genom att gå fram och fråga detta. Jag fungerar som så att om jag står och kämpar mot gråten och någon visar mig minsta omtanke (vilket jag anser är det du gör när du går fram och frågar) så spiller det över totalt. Jag vet inte varför det blir så. Om jag blir ignorerad så kan jag få gråten under kontroll, men inte om någon uppmärksammar mig.

Själv vet jag inte skillnaden på empati och sympati så jag kan inte svara. Ser jag någon som gråter så brukar jag hoppas på att det finns någon socialt begåvad människa i närheten som kan reda ut saken så jag slipper.

Banzai skrev:

Arkimedes skrev:Jag har sårat många gråtande människor genom att gå fram och fråga "Vad gråter du för?" Jag försöker visa att jag bryr mig men låter antagligen okänslig vilket gör att personen blir ännu ledsnare.

Jag ville bara säga att det inte är säkert att du sårat personen i fråga genom att gå fram och fråga detta. Jag fungerar som så att om jag står och kämpar mot gråten och någon visar mig minsta omtanke (vilket jag anser är det du gör när du går fram och frågar) så spiller det över totalt. Jag vet inte varför det blir så. Om jag blir ignorerad så kan jag få gråten under kontroll, men inte om någon uppmärksammar mig.

Jag känner igen det där med att gråten svämmar över när någon uppmärksammar att man är ledsen. Det var dock inte det jag menade här. I de fall jag sårat personen har de sagt att jag varit klumpig.

Banzai skrev:Ser jag någon som gråter så brukar jag hoppas på att det finns någon socialt begåvad människa i närheten som kan reda ut saken så jag slipper.

+1

Zombie skrev:Som sagt, alla aschbergare har inte svårt med sympati.

+1

Att trösta någon som gråter

Banzai skrev:

Arkimedes skrev:Jag har sårat många gråtande människor genom att gå fram och fråga "Vad gråter du för?" Jag försöker visa att jag bryr mig men låter antagligen okänslig vilket gör att personen blir ännu ledsnare.

Jag ville bara säga att det inte är säkert att du sårat personen i fråga genom att gå fram och fråga detta. Jag fungerar som så att om jag står och kämpar mot gråten och någon visar mig minsta omtanke (vilket jag anser är det du gör när du går fram och frågar) så spiller det över totalt. Jag vet inte varför det blir så. Om jag blir ignorerad så kan jag få gråten under kontroll, men inte om någon uppmärksammar mig.

Man bör inte trösta någon som är ledsen. Det förstärker bara traumat som personen har varit med om. Låt personen sörja i sin egen takt istället, det är så vi djur fungerar. Däremot bör man finnas där som stöd.

Det är min filosofi

Vad gäller förresten med eventuellt kränkande signaturer?

Är det mesta OK och så eller?

hood skrev:

Vad gäller förresten med eventuellt kränkande signaturer?

Är det mesta OK och så eller?

Nix!

Anmäl signaturen så får vi se vad de andra moddarna säger!

Arkimedes skrev:Jag känner igen det där med att gråten svämmar över när någon uppmärksammar att man är ledsen. Det var dock inte det jag menade här. I de fall jag sårat personen har de sagt att jag varit klumpig.

Då är jag med. Har de sagt så? Jag ifrågasätter dig inte utan är förvånad över att de faktiskt har sagt att du betett dig på ett olämpligt sätt (om du nu har gjort det). Det är en av de saker jag tycker är så svårt med dessa onlinetester med dessa frågor; "brukar folk säga till dig..." för det gör de inte. Jag har fått höra på omvägar att jag har sårat folk, men aldrig att någon jag sårat sagt det till mig. De enda gångerna jag märker att jag beter mig konstigt är när jag lyckats få någon förbannad på mig.

Och för att hålla mig on topic, jag kan trösta (d.v.s. finnas där fysiskt och psykiskt) för någon jag bryr mig om t.ex. familj, men någon jag inte känner så väl kan jag inte göra så mycket för. Oavsett vem det är så känner jag mig väldigt tafatt om/när jag försöker trösta. Vet dock inte om detta har något med empati eller sympati att göra.

roto skrev:Att trösta någon som gråter

Banzai skrev:

Arkimedes skrev:Jag har sårat många gråtande människor genom att gå fram och fråga "Vad gråter du för?" Jag försöker visa att jag bryr mig men låter antagligen okänslig vilket gör att personen blir ännu ledsnare.

Jag ville bara säga att det inte är säkert att du sårat personen i fråga genom att gå fram och fråga detta. Jag fungerar som så att om jag står och kämpar mot gråten och någon visar mig minsta omtanke (vilket jag anser är det du gör när du går fram och frågar) så spiller det över totalt. Jag vet inte varför det blir så. Om jag blir ignorerad så kan jag få gråten under kontroll, men inte om någon uppmärksammar mig.

Man bör inte trösta någon som är ledsen. Det förstärker bara traumat som personen har varit med om. Låt personen sörja i sin egen takt istället, det är så vi djur fungerar. Däremot bör man finnas där som stöd.

Det är min filosofi

Det beror väl på vad man menar med "trösta", antar jag. Att klappa nervöst och säga "såja, såja, inte gråta nu" är väl snarast ett tecken på att någon kanske borde komma och ta den "tröstande" i en trygg famn och säga "såja, här kan du darra hur mycket du vill, inte ska du behöva vara rädd för att någon gråter"...

Zombie skrev:

roto skrev:Att trösta någon som gråter

Banzai skrev:

Arkimedes skrev:Jag har sårat många gråtande människor genom att gå fram och fråga "Vad gråter du för?" Jag försöker visa att jag bryr mig men låter antagligen okänslig vilket gör att personen blir ännu ledsnare.

Jag ville bara säga att det inte är säkert att du sårat personen i fråga genom att gå fram och fråga detta. Jag fungerar som så att om jag står och kämpar mot gråten och någon visar mig minsta omtanke (vilket jag anser är det du gör när du går fram och frågar) så spiller det över totalt. Jag vet inte varför det blir så. Om jag blir ignorerad så kan jag få gråten under kontroll, men inte om någon uppmärksammar mig.

Man bör inte trösta någon som är ledsen. Det förstärker bara traumat som personen har varit med om. Låt personen sörja i sin egen takt istället, det är så vi djur fungerar. Däremot bör man finnas där som stöd.

Det är min filosofi

Det beror väl på vad man menar med "trösta", antar jag. Att klappa nervöst och säga "såja, såja, inte gråta nu" är väl snarast ett tecken på att någon kanske borde komma och ta den "tröstande" i en trygg famn och säga "såja, stå här och darra du, inte ska du behöva vara rädd för att någon gråter"...

:lol: Du beskrev mig! Lägg till stelt nervöst klappande så är det jag på pricken.

Hoppsan! Tur att du tog det avslappnat...

Fast du verkar ju kunna trösta på riktigt också (finnas där fysiskt och psykiskt) – och hur fan ska någon kunna begära av en socialt misshandlad aspergare att vara avslappnad med folk man inte känner ordentligt, i en laddad situation dessutom, sympati eller inte?

Anmäl signaturen så får vi se vad de andra moddarna säger!

Hur gör man det?

Eller: Jag tycker det är konstigt att en moderator som har till uppgift att påpeka när någon har gjort ett inlägg som möjligtvis kan såra, eller väcka anstöt hos läsare kan ha ett sådant signum.

Nu skrattar jag och går och lägger mig.

Zombie skrev:Hoppsan! Tur att du tog det avslappnat...

Fast du verkar ju kunna trösta på riktigt också (finnas där fysiskt och psykiskt) – och hur fan ska någon kunna begära av en socialt misshandlad aspergare att vara avslappnad med folk man inte känner ordentligt, i en laddad situation dessutom, sympati eller inte?

Jag tycker det är kul att driva med mina egna tillkortakommanden, jag tar inte mig själv på alltför stort allvar och så som du skrev det så var det bara så jag.

Jag vet inte om jag kan trösta. Jag sitter hos min syster eller väninna om de är ledsna, har t.o.m. kramat min syster när hon varit riktigt ledsen. Jag har inte behövt trösta någon annan i mitt liv. Jag måste verkligen verkligen tycka om personen i fråga, annars vill jag helst bara därifrån.

Banzai skrev:Då är jag med. Har de sagt så? Jag ifrågasätter dig inte utan är förvånad över att de faktiskt har sagt att du betett dig på ett olämpligt sätt (om du nu har gjort det). Det är en av de saker jag tycker är så svårt med dessa onlinetester med dessa frågor; "brukar folk säga till dig..." för det gör de inte. Jag har fått höra på omvägar att jag har sårat folk, men aldrig att någon jag sårat sagt det till mig.

Jag har varit med om både att personen sagt det själv och att någon annan i närheten sagt att det är olämpligt.

Banzai skrev:Jag vet inte om jag kan trösta. Jag sitter hos min syster eller väninna om de är ledsna, har t.o.m. kramat min syster när hon varit riktigt ledsen. Jag har inte behövt trösta någon annan i mitt liv. Jag måste verkligen verkligen tycka om personen i fråga, annars vill jag helst bara därifrån.

Jag tycker det är jobbigt att krama personen som är ledsen. När andra tröstar så brukar de stryka med handen över håret och krama och sådant och det ser så naturligt ut för andra! Jag kan inte sånt. Dessutom kan jag inte säga såna där bra saker som "Nämen! Lilla gumman då. Så tokigt det här blev" osv. Jag blir helt stum alternativt försöker komma med förslag på lösningar. Vill s.a.s. fokusera på problemet och inte på gråten, vilket säkert bidrar till att jag uppfattas som känslokall. (Eller empatilös eller sympatilös eller vad det nu är).

hood skrev:

Vad gäller förresten med eventuellt kränkande signaturer?

Är det mesta OK och så eller?

Är vi inte lite överkänsliga nu?

Signaturen:

- Nothing personal, but you're the single ugliest thing we've ever seen.
Sam and Max: Hit the Road

Är ju knappast riktad mot någon enskild person, grupp eller liknande och är dessutom i sig ett citat. Möjligtvis kan den uppfattas som ett skämt och/eller försök att visa på en "cool" attityd, eller något åt det hållet, det kan också vara singaturens ägare som ironiserar över hur han själv ev blivit bemött på sina håll.

Hursomhelst tycker åtminstone inte jag att det är något att få moralpanik av.

Jag måste fullständigt hålla med ford gällande signaturen.

Har du med AS svårt för att känna med folk?

Ja det har jag nog ibland. Men bara i vissa fall. T.ex. då jag själv mår riktigt dåligt och någon berättar hur synd det är om dem för att de inte kan gå på bio till helgen, eller något liknande, precis som om det skulle vara livsnödvändigt att gå på bio just den här helgen. Visst är det tråkigt, men ingenting som behöver analyseras och diskuteras med varenda kotte. Ja, många gnäller om såna här småsaker OFTA och då kan jag inte känna någon sympati.

Men är det däremot någon som verkligen lider då har jag definitivt inte svårt att känna sympati, då känner jag istället för mycket. Men där verkar det istället som om många andra (NT?) försöker värja sig mot de känslor som det stora lidandet väcker och verkar då inte bry sig alls - ex. "Jaha, har du inte fått pengar från soc. på 4 månader, men se till att skaffa arbete då" eller "Det spelar ingen roll om ditt barn bara får sova 3 timmar per natt, reglerna är såna. Jag tycker de gör rätt i att neka dig a-kasseersättning" eller "Jaha, har din morfar dött, men han var ju ganska gammal".
De försöker förminska det stora lidandet, medan de små tråkiga sakerna får stor sympati - ex. "nä fy faan va tråkigt att du missar bion. Stackare. Kram från mig".

Konstigt.

Instämmer. Det har gett mig hat att ta av, var jag nu ska göra av det när jag inte orkar forska i eller göra konst av det.

Så är det ju hela tiden, och det är inte ens de bortskämdas fel. Människans och andra djurs konstruktion, antar jag, biologiskt ändamålsenlig och moraliskt felaktig: ömka det som är bekvämt att hantera för dig själv, ignorera det som är för stort – hos andra, inte hos dig själv förstås. Satsa på den som redan egentligen har det bra och håll dig borta från den som kan få dig på fall genom att ha allvarliga problem.