h88nv skrev:Nope! På sådant sätt du lever inte, utan du är i rollspel (som alla andra killar, fast de kan vara NTs även).

Inget rollspelande här.

h88nv skrev:Sådant sätt e du mycket olyckligare. Dessutom flesta dessa dejt ser ut som anställningsintervjuer.

Dejting är inte för aspies. Det är ett extremt dysfunktionellt sätt att leta partner på för aspies. Att dessutom jämföra "dejting" och relationer med jobb och anställningsintervjuer är rent ut sagt vämjeligt.

rdos skrev:
Dejting är inte för aspies. Det är ett extremt dysfunktionellt sätt att leta partner på för aspies. Att dessutom jämföra "dejting" och relationer med jobb och anställningsintervjuer är rent ut sagt vämjeligt.

Håller med om att klassisk dejting inte är optimalt för oss aspergare men mer laidback "dejter" med någon slags aktivitet som promenad kan vara väldigt bra för oss. Har man dessutom pratat med personen innan över nätet blir det ännu enklare. Då slipper det bli något som kan liknas med en monoton och tråkig utfrågning som kan liknas med en intervju. Sker detta är man ganska fucked om det är en NT.

Optimala vore såklart att komma i kontakt med en annan aspergare i vardagen och långsamt bygga upp en attraktion. Detta är nog otroligt ovanligt däremot, att hitta en ledig aspergare med ömsesidig attraktion...

Tror jag såg någon siffra om 4 asperger killar för varje aspergertjej.

H2SO4 skrev:Optimala vore såklart att komma i kontakt med en annan aspergare i vardagen och långsamt bygga upp en attraktion. Detta är nog otroligt ovanligt däremot, att hitta en ledig aspergare med ömsesidig attraktion...

Behöver inte vara en aspergare, det räcker med någon neurodivers (ADHD, subklinisk), och då ökar chansen en faktor 10, minst. Har själv varit med om det flera gånger, så visst händer det.

plåtmonster skrev:Tror jag såg någon siffra om 4 asperger killar för varje aspergertjej.

För neurodivers så är det 1:1.

rdos skrev:

H2SO4 skrev:Optimala vore såklart att komma i kontakt med en annan aspergare i vardagen och långsamt bygga upp en attraktion. Detta är nog otroligt ovanligt däremot, att hitta en ledig aspergare med ömsesidig attraktion...

Behöver inte vara en aspergare, det räcker med någon neurodivers (ADHD, subklinisk), och då ökar chansen en faktor 10, minst. Har själv varit med om det flera gånger, så visst händer det.

Inte så konstigt när man överdiagnostiserar folk med ADHD idag. Kan förresten inte se en enda anledning till att det enklare skulle ske en connection mellan en aspergare och en med ADHD.
Det impulsiva beteendet skulle knäcka de flesta aspergare.

Tror på H2SO4 i detta fall..

ADHD var bara ett exempel. Den "subkliniska" gruppen, som varken har AS/autism eller ADHD diagnos är klart störst, och den har jämn könsfördelning. Tvivlar ö.h.t. på att det är en bra idé med två med samma eller olika diagnoser. Diagnos får man ju för man saknar förmåga att anpassa sig eller hamnar i dålig miljö.

Du är medveten om att du nu skriver att aspergare inte passar ihop med någon individ alls va?

I vilket fall som helst så tror jag att man får utforska och se vad som passar en, om det är nätdejting eller irl. Fast jag säger att det inte är så lätt heller.

Provat det ett par gånger, inte under en längre tid. Jag provade till och med att skriva till några stycken. I slutet antod jag att jag var för ful eller ointressant och avslutade kontot. Att skaffa en flickvän är nog inte något för mig, krävs att man är på ett sätt som inte är mig. Att jag är dålig på initiativ gör ju det hela ännu värre.

Nä, hellre ensam än att spela någon som inte är jag. Nätdejting är för övrigt ren skit i andra aspekter, folk överdriver sina åsikter och är alldeles för petiga. Själv skulle jag vara glad om någon ens skrev till mig.

H2SO4 skrev:Du är medveten om att du nu skriver att aspergare inte passar ihop med någon individ alls va?

Nu hänger jag inte med.

rdos skrev:

H2SO4 skrev:Du är medveten om att du nu skriver att aspergare inte passar ihop med någon individ alls va?

Nu hänger jag inte med.

Citerar dig själv:

rdos skrev:Vissa har uppenbarligen kapitulerat och tror på fullt allvar att enda sättet att lyckas skaffa partner är genom att kopiera NTs. Verkligen deprimerande.

Minns bara att när ni väl lyckats med detta så går det inte att sluta låtsas, utan det blir ett livslångt kopierande, annars blir ni uthängda som en av dessa aspergare som inte förstår NT-kvinnors behov.

rdos skrev:Tvivlar ö.h.t. på att det är en bra idé med två med samma eller olika diagnoser.

Ingenting fungerar för aspies med andra ord enligt dig.

Precis som alla andra grupper av människor som inte passar in i samhällsnormerna så är det kanske svårare för oss att platsa in med vem som helst (därmed inklusive dejting), men inte omöjligt.

H2SO4 skrev:

rdos skrev:

H2SO4 skrev:Du är medveten om att du nu skriver att aspergare inte passar ihop med någon individ alls va?

Nu hänger jag inte med.

Citerar dig själv:

rdos skrev:Vissa har uppenbarligen kapitulerat och tror på fullt allvar att enda sättet att lyckas skaffa partner är genom att kopiera NTs. Verkligen deprimerande.

Minns bara att när ni väl lyckats med detta så går det inte att sluta låtsas, utan det blir ett livslångt kopierande, annars blir ni uthängda som en av dessa aspergare som inte förstår NT-kvinnors behov.

rdos skrev:Tvivlar ö.h.t. på att det är en bra idé med två med samma eller olika diagnoser.

Ingenting fungerar för aspies med andra ord enligt dig.

Jag tror jag skrev:

Behöver inte vara en aspergare, det räcker med någon neurodivers (ADHD, subklinisk)

De neurodiversa relationsdragen är inte kopplade till diagnoser, utan de finns i 10-15% av befolkningen, och det är dessa man behöver lära sig att hitta. Med dessa behöver man inte spelar några roller, utan de har naturligt samma preferenser som de flesta aspies, och det finns lika många killar som tjejer.

Kom att tänka på att många letar efter "the one" nuförtiden.. Vilket minskar ens chanser ännu mindre att hitta någon att dela livet eller en del av livet med. Är det inte mycket mer singlar jämfört med t.ex 50 år sedan?

@Blezza, Jag har för mig att du är korrekt på den punkten. Om du ids djupdyka i SCB:s statistik kan du säkert få solklara fakta i saken.

Jag har varit med på Happy Pancake i flera år och har även prövat andra dejtingsajter men har aldrig hittat någon genom det. Om man öht kommer så långt som till en dejt så är det alltid där det till slut går fel. Man bygger ju upp en "drömbild" på något sätt av personen man skriver till för att man så gärna vill att det skall bli något och när man sen träffar personen så är den kanske inte alls som man fått för sig på internet.

Sen så har man som tjej ofta problemet att man bara får kåtbockar om halsen. Det är sällan det varit några anständiga seriösa karlar som skrivit till en. Men det stora problemet med nätdejting, som jag ser det, är att det ofta blir så krystat. Båda träffas för att man skall se om det kan bli någonting och hela situationen blir liksom konstlad. Bäst är att träffa någon på naturlig väg, tycker jag. Jag träffade min pojkvän på en kryssning och allt var liksom bara som "det bara blev så" över det hela. Ingenting krystat eller konstlat på något sätt och inget direkt raggande heller, utan allt helt naturligt.

Någon här som träffat en partner genom nätdejtingsajter? Berätta gärna om erfarenheter därifrån

En min annan fråga -- hur många egentligen kan vara i vänskaprelation även om det är utan sex? (bara att om någon redan har sin egen KK/älskling/vadsomhelst, hur många har kvar vänner?) Och bara för att det e mer intellektuell umgåsande.

Hur många kan vara vän på äkta sätt? Eller om kille söker tjej, då tänker bara rakt till sängen bara utan kompromiss?
Och om tjej söker kille, då vill söka enbart någon att leka pappa-mamma-barn?!

När könsorganer började växa, glömde alla vänskapets betydelse? Eller... när hände det? Vänskapets betydelse i vårt samhälle e ju helt förstört!!! ...Och ifrån sådant moment "vi kan ju vara vänner" betyder bara ett stort LÖGN från tjejens läppar.

Till exempel jag e helt trött av sådant maximalism att du e främmande, eller någons KK... Njaa, fast den andra säger "älskling", e trevligt, men beteende kommer inte ens närhet av acceptans som e i vänskapet.

Utan maximalism vore ju bättre.
Om jag träffar någon första gång, det kan vara ju att alla e inte älskare direkt, men kan vara ju bra vän, eller hur?

h88nv skrev:En min annan fråga -- hur många egentligen kan vara i vänskaprelation även om det är utan sex?

En intressant fråga. Jag kan inte säga att jag stött på så många människor som fungerar på det sättet att jag oroat mig över detta. Vad jag har märkt så är det mycket vanligt att människor kan vara vänner utan att sex är med i bilden alls. Men jag har visserligen i princip bara haft nördar som vänner (både killarna och tjejerna), så jag vet inte om det möjligtvis är mindre fokus på sex i vänskaper hos dessa än hos andra sfärer av människor. Jag kan själv absolut vara god vän med tjejer utan att behöva sex med dem. Men eftersom jag samtidigt är sökande + a sucker for love + vill ha barn så är det svårt att inte hoppas på att det ska bli mer än så när jag märker att jag verkligen tycker om någon. Det finns flera personer jag känner så för idag, men håller mig själv tillbaka eftersom jag inte anser mig själv vara speciellt bra partner-material just nu. Jag tycker sex är mycket vackert om två personer har det för att de genuint tycker om varandra (och inte bara för att bli av med kåtheten), men det behöver absolut inte vara med i bilden för att jag ska tycka om en person lika mycket ändå.

Har du stött på många människor som fungerar annorlunda, eller vadå?

Jag var aktiv i många dejtingsidor på nätet förut men det gav inga resultat så jag lade ner det.

Mortalis skrev:HappyPancake har blivit bättre. Sen gäller det alltid att sålla. Och som kille får man vara bered att ta första steget: det brukar bli några första steg innan nånting händer...

Min realitetskalkyl:

• Räkna med tio egna mail innan du får ett svar.

• Räkna med tio svar innan du får en dejt.

• Räkna med tio dejter innan du hittar en partner.


Det kan gå fortare but don't count on it.

Hehe. Det betyder att man i det stora hela måste skicka 1000 mail för att finna en partner enligt din kalkyl
Nononono.

Jag fixar att vara kompis med en kille utan att ha något sexuellt i tanken. Jag har sex med en person och det är min partner. Övriga killar göre sig icke besvär. Förstår inte att en kompusrelation även ska innebära sex. Vad är det för fel med vanligt umgänge?

kullan skrev:Jag fixar att vara kompis med en kille utan att ha något sexuellt i tanken. Jag har sex med en person och det är min partner. Övriga killar göre sig icke besvär. Förstår inte att en kompusrelation även ska innebära sex. Vad är det för fel med vanligt umgänge?

Inget fel alls och något de allra flesta människor har. Många klarar däremot av att ha sex utan känslor iblandade. Är båda med på det ser jag ingen anledning till att ens bry sig. Denna typen av vänskap lär ju inte hålla i längden dock om man vill få ut något mer än sex och att ha kul.

Är nog en utmaning att hitta personer till ren vänskap och kompisrelation via nätdejting dock. Allt kretsar kring partnerskap eller sex.