Hämta
6 inlägg
• Sida 1 av 1
Re: Hämta
Det är nog en helt korrekt gissning.
Ur SAOB (mina kursiveringar):
Ur SAOB (mina kursiveringar):
HÄMTA häm³ta², v. -ade (Mat. 7:16 (NT 1526: hemtar, pr. sg.) osv.) ((†) pr. sg. -er Lagförsl. 371 (c. 1606), ROSENFELDT Vitt. 250 (c. 1690); ipf. hämte (-e-) Joh. 6: 13 (NT 1526), KOLMODIN QvSp. 1:333 (1732)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.), -ERSKA (nästan bl. ss. senare ssgsled, LIND 1: 103 (1749: ax-hämterska), Upsala(A) 1924, nr 286 s. 10. (: vattenhämterskor)). ( -e- 1524–1902. -ä- c 1585 osv. hämt- (-e-) 1524 osv. hempt- (-ä-) 1526–1719. hent(h)- (-ä-) 1527-c. 1620)
[fsv. hämpta (hämpta), hänta (henta); jfr d. hente, nor. hemta, henta, isl. heimta ävensom feng. hăjettan, härbärgera; avledn. av HEM]
[HÄMTA.v 1]
1) begiva sig åstad o. taga l.förskaffa isg (ngt på den plats där det finnes förvarat l. i förråd l. står att erhålla) o. bära l. forsla 8det) med sig tillbaka (hemI; uppsöka (ngn sär han vistas l. befinner sig) o. (med godo l. ondo) få (honom) med sig tillbaka; gå tillbaka; gå, springa, köra o. d. efter (ngt l. ngn); äv.: skicka efte (ngt l. ngn), tillkalla (läkare, präst o. d.); ngn gg abs. i bild: "ösa" (ur en kunskapskälla o. d.). ...
Re: Hämta
Ska man vara etymologiskt petig så förhastade jag mig nog lite där. Jag tänkte mera på själva betydelsen av orden än de precisa orden, och precis som Zombie påpekar så står faktiskt inget om ordet "ta" i SAOBs text. Att det har med "hem" att göra, och att på ett eller annat sätt forsla hem något, tycker jag nog är klart, i alla fall. Se de kursiverade delarna i texten.