Hej!
Är det någon här med Aspergers syndrom som Hallucinerar?

vad menar du med hallucinationer?

Jag hallucinerar när jag drömmer.

Definiera gärna hallucinationer.

Detaljsinne och annorlunda perceptionkan leda till att man uppfattar sådant andra inte upfattar. Detta kan tolkas av utomstående som att man uppfattar sådant som inte finns. (Välkänt ex: Hör du röster? Svaret blir ja, för man hör grannar ingen annan hör...)

Utmattning på grund av överlastning eller påfrestning kan leda till att man misstolkar den information man uppfattar. (En gång när jag var mycket nerkörd misstog jag susande vattenrör för väsande ormar.)

Inget av detta skulle jag dock kalla hallucinationer. Vad jag förstår är hallucinationer när man uppfattar sådant som inte alls är där, eller när hjärnan skapar sina egna stimuli. Detta har jag endast drabats av under hög feber vid enstaka tillfälle.

Så för att kunna besvara din fråga bättre skulle jag gärna vilja veta vad du avser med hallucinationer.

Jag sa inte att jag har det... bara om någon annan hallucinerar på dagen alltså. dvs. ser syner som är helt oförklarliga.

nej. ser allt som ska vara där när jag är trött eller stressad brukar det flimra och blixtra, det är nog många som har.

när jag blundar brukar jag se massa flimmer, gröna moln och konturer av olika föremål. som, om jag är påväg att somna, blir tydligare ju närmre sömnen jag kommer. det är som om jag börjar drömma innan jag somnat ibland.

Klardrömmar(lucid dreaming) sägs vara vanligare hos de med AS, antagligen hela "autismspektrumet" men det brukar man inte göra på dagen vad jag vet. Lättast iaf precis innan man somnar.

ok.
Låt oss säga att man är ute och går och när du går rakt fram så fylls skorna med sand som formligen sipprar in mellan skons sidor och fotknölarna.
det blir tyngre att gå och du andas jättetungt och måste leta upp en bänk och tömma skorna på sand men när du tar av skorna finns det inte ett sandkorn att tömma....
Sen när man går så försöker man öka takten men sanden kommer ifatt skorna och vill in i de förbaskade skorna hela tiden och man får ännu en gång tömma dem och börja om på nytt.

Alltså inget självupplevt bara typ en sån hallucination.

Jag har lite svårt med generaliseringsförmågan känner jag... Men just det aktuella exemplet låter som att det skulle kunna vara ett försök att tolka som slår lite fel. Perceptionsstörningar gör kanske att foten uppfattas på visst sätt. Den enda analogi/metafor man kommer på är sand i sko. Den visar sig inte stämma. Men känslan kan ha varit mycket lik. Det kan också vara ett försök att tolka något annat man har låg tolkningsram för, kanske ett känslotillstånd som ångest. Det är svårt (tycker jag) att förstå en omvärld utan att ha en förklaringsteori för fenomen. Men jag kan ha fel. Kanske är min definition av hallucinationer helt fel också.

Eller denna.
Du är ute och går med din hund efter ett regn och när man gått ett tag så flyter färgerna samman mellan trädens stamar och marken och färgskiftningen sätter igång.
En färg skiftning i röda nyanser där allt vatten i vattenpölarna blir helt tjockt och rött.
Man blundar och när man öppnar ögonen springer benen av sig själv med hundarna efter och man måste in i huset.så fort man stänger dörren och blundar ett tag och öppnar ögonen så är allt lugnt igen.
Det tar ett tag innan man tittar ut.

Nej, känner inte igen mig i det där.

Jag brukar då och då, sräskilt när jag är i mitt badrum, vara med om att det börjar regna ljusprickar över synfältet. De kommer från olika håll och far fram över det jag ser. Klardrömmar brukar jag ha ibland på nätterna, Tyvärr har jag svårt att stanna kvar i dem längre än några sekunder, men några gånger har det gått lite längre.

rattlelizard skrev:Låt oss säga att man är ute och går och när du går rakt fram så fylls skorna med sand som formligen sipprar in mellan skons sidor och fotknölarna det blir tyngre att gå och du andas jättetungt och måste leta upp en bänk och tömma skorna på sand men när du tar av skorna finns det inte ett sandkorn att tömma.... Sen när man går så försöker man öka takten men sanden kommer ifatt skorna och vill in i de förbaskade skorna hela tiden och man får ännu en gång tömma dem och börja om på nytt.

Alltså inget självupplevt bara typ en sån hallucination.

Sådär är det med mina insekter (och ibland cobran) i sängen... Dyker de upp (jag känner dem) är det infekterat område. Jag har aldrig sett något, men lik förbannat är de tillbaka när jag försöker lägga mig under täcket/filten igen.

Eller det där att någon knackar/lägger handen på axeln eller ropar ditt namn/pratar i rummet intill och när jag vänder mig om/går dit finns ingen där; fasst sånt har väl också alla ibland?

rattlelizard skrev:Låt oss säga att man är ute och går och när du går rakt fram så fylls skorna med sand som formligen sipprar in mellan skons sidor och fotknölarna det blir tyngre att gå och du andas jättetungt och måste leta upp en bänk och tömma skorna på sand men när du tar av skorna finns det inte ett sandkorn att tömma.... Sen när man går så försöker man öka takten men sanden kommer ifatt skorna och vill in i de förbaskade skorna hela tiden och man får ännu en gång tömma dem och börja om på nytt.
Alltså inget självupplevt bara typ en sån hallucination.

Eller denna.
Du är ute och går med din hund efter ett regn och när man gått ett tag så flyter färgerna samman mellan trädens stamar och marken och färgskiftningen sätter igång.
En färg skiftning i röda nyanser där allt vatten i vattenpölarna blir helt tjockt och rött.
Man blundar och när man öppnar ögonen springer benen av sig själv med hundarna efter och man måste in i huset.så fort man stänger dörren och blundar ett tag och öppnar ögonen så är allt lugnt igen.
Det tar ett tag innan man tittar ut.

Låter mer som perceptionsstörningar.

MsTibbs skrev:Sådär är det med mina insekter (och ibland cobran) i sängen... Dyker de upp (jag känner dem) är det infekterat område. Jag har aldrig sett något, men lik förbannat är de tillbaka när jag försöker lägga mig under täcket/filten igen.

Om det inte är kvalster du känner så låter det där lite hallis-aktigt.

MsTibbs skrev:Eller det där att någon knackar/lägger handen på axeln eller ropar ditt namn/pratar i rummet intill och när jag vänder mig om/går dit finns ingen där; fasst sånt har väl också alla ibland?

Nä. Kan inte påminna mig att det hänt mig.

Tallerger skrev:Jag brukar då och då, särskilt när jag är i mitt badrum, vara med om att det börjar regna ljusprickar över synfältet. De kommer från olika håll och far fram över det jag ser.

Låter som en visuell perceptionsstörning.

Jag har vid några tillfällen sett såna där 'värmevågor' i luften (typ som det brukar bli på dokumentärfilmer filmade med teleobjektiv i Afrika) när jag är väldigt trött och sitter och glor med avslappnat ögonfokus.

Parvlon skrev:Klardrömmar (lucid dreaming) sägs vara vanligare hos de med AS, antagligen hela "autismspektrumet" men det brukar man inte göra på dagen vad jag vet. Lättast iaf precis innan man somnar.

Tror jag inte. Det somliga kan se, höra eller känna just när de håller på att somna kallas hypnagoga hallucinationer. Brukar uppträda tillsammans med kataplexi (oförmåga att röra sig). Vanligast bland personer med tendens åt narkolepsi. Troligen är det så enkelt som att hjärnan går in i REM-stadiet direkt (då kan man inte heller röra sig) innan man hunnit somna riktigt.

En klardröm däremot, är när sover ordentligt men plötsligt blir medveten om att du drömmer. Torde vara vanligast framåt morgonen när man har längre REM-perioder. Eller när man somnar om (jag har nästan uteslutande haft det när jag vaknat tidigt och sen somnat om).

Själv börjar jag ofta drömma innan jag hunnit somna helt (har lite narkolepsi-tendens) men har bara haft visuella hallisar i vaket tillstånd två gånger i mitt liv och det var när jag hade varit vaken för länge och hjärnan tröttnade på att vänta på att jag skulle gå och lägga mig nån gång. Första gången blev det självlysande knivskarpa mönster på väggen och min avstängda TV, andra gången blev seriestrippar i luften framför mig. Rätt coolt.

Värre är om man ser saker man tror är riktiga. Det är väl då det har övergått i psykos.

Jag hallucinerar när jag är mentalt uttröttad. Jag ser skepnader som står eller sveper förbi i lägenheten. Jag ser hundar eller människor i skogen ute. Som helt plötsligt försvinner i tomma intet. Jag hör röster och musik. Mest mumlar rösterna. Men här om dagen skrek de åt mig med metalliska röster att jag var en jävla hora och att jag skulle skärpa mig. Jag hade varit stressad och träffat kompisar och gjort en massa grejer. Det blir värre i mörker, då ser jag fler folk, och tycker mig höra folk som smyger runt nere i hallen. Brukar även se insekter, som försvinner när jag blundar.

Om jag är ensam en längre tid brukar det här kunna övergå i psykosliknande tillstånd, med svår paranoia så jag aktar mig för att vara ensam långa perioder tex om sambon är bortrest.

Det här började 1998 när jag medicinerade med Cipramil. Jag blev nog hjärnskadad av dem.

Hallicunationer består ju av bilder och/eller ljud av olika slag. Tänk så många bilder och ljud vi hört som finns inlagrade i hjärnans minnesceller! Inte är det konstigt om dessa minnen skulle kunna dyka upp när hjärnans signaler befinner sig på vissa särskilda våglängder. Vi har ju alpha, betha, theta etc.

Varje natt drömmer vi och hjärnan bearbetar information via bilder. Om det skulle dyka upp någon bild när jag inbillar mig vara tämligen vaken - so what?

Finns det verkligen knivskarpa gränser mellan drömbilder, dagdrömmande, fantasier, visualiseringar, affirmationer, klardrömmar och hallicunationer?

En kille med ADHD utsattes för tung neuroleptikabehandling eftersom de trodde han hade schizofreni (vilket jag lyckades bevisa att han inte hade) Denna felmedicinering producerade mängder av hallicunationer för den stackarn. En gång såg han en svart fluga på minst en kvadratmeter stå mitt i rummet. I affären kunde han se tusentals larver kräla ur mjölpåsarna. En gång svepte en 1700-talsklädd kvinna i svarta kläder, utan ansikte genom rummet.

Han mår mycket bättre på ADHD-medicinen och har nu inga hallicar.

Debbido skrev:Hallicunationer består ju av bilder och/eller ljud av olika slag. Tänk så många bilder och ljud vi hört som finns inlagrade i hjärnans minnesceller! Inte är det konstigt om dessa minnen skulle kunna dyka upp när hjärnans signaler befinner sig på vissa särskilda våglängder. Vi har ju alpha, betha, theta etc.

Jo, sånt kan säkert hända. Men jag tror inte det är enda förklaringen.

Varje natt drömmer vi och hjärnan bearbetar information via bilder. Om det skulle dyka upp någon bild när jag inbillar mig vara tämligen vaken - so what?

Inga problem så länge man inte tror att det man ser faktiskt finns. För mig var det helt solklart att det jag såg när min hjärna var övertrött och inte orkade vänta på att jag skulle somna var just vakendrömmar. Jag snackade med min kompis i telefon och kunde beskriva dem för henne.

Finns det verkligen knivskarpa gränser mellan drömbilder, dagdrömmande, fantasier, visualiseringar, affirmationer, klardrömmar och hallicunationer?

Ja, det tror jag.

Drömbilder (oavsett om man sover eller är vaken) skapar hjärnan automatiskt.
Dagdrömmar & fantasier skapar man själv.
Visualisering är också något man själv gör - kan vara antingen återkallande i minnet av tidigare scen/bild man sett/uplevt, eller något helt nytt.
Hypnos och s.k. 'guidad meditation' kan ge inre bilder som man inte har skapat själv, gissningsvis genom suggession eller ens undermedvetna.
Visioner & inspiration kan ge ändamålsenliga bilder eller idéer som jag faktiskt inte vet var de kommer ifrån.
Klardrömmar är (som jag redan beskrivit) när man drömmer och blir medveten om när man drömmer.
Affirmationer hör ö h t inte hit eftersom det inte har med bilder att göra utan med ord.
Hallucinationer är när man ser/hör/känner saker som inte finns. Fast då är man tillbaka till det där med vad som finns och inte finns.

En kille med ADHD utsattes för tung neuroleptikabehandling eftersom de trodde han hade schizofreni (vilket jag lyckades bevisa att han inte hade) Denna felmedicinering producerade mängder av hallicunationer för den stackarn. En gång såg han en svart fluga på minst en kvadratmeter stå mitt i rummet. I affären kunde han se tusentals larver kräla ur mjölpåsarna. En gång svepte en 1700-talsklädd kvinna i svarta kläder, utan ansikte genom rummet. Han mår mycket bättre på ADHD-medicinen och har nu inga hallicar.

Var det risperdal? Sån skit ska man akta sig för. Intressant det där att om man ger nån som inte har schizofreni medicin mot det så får man det istället. Hmmm?

Inger skrev:

Parvlon skrev:Klardrömmar (lucid dreaming) sägs vara vanligare hos de med AS, antagligen hela "autismspektrumet" men det brukar man inte göra på dagen vad jag vet. Lättast iaf precis innan man somnar.

Tror jag inte. Det somliga kan se, höra eller känna just när de håller på att somna kallas hypnagoga hallucinationer. Brukar uppträda tillsammans med kataplexi (oförmåga att röra sig). Vanligast bland personer med tendens åt narkolepsi. Troligen är det så enkelt som att hjärnan går in i REM-stadiet direkt (då kan man inte heller röra sig) innan man hunnit somna riktigt.

En klardröm däremot, är när sover ordentligt men plötsligt blir medveten om att du drömmer. Torde vara vanligast framåt morgonen när man har längre REM-perioder. Eller när man somnar om (jag har nästan uteslutande haft det när jag vaknat tidigt och sen somnat om).

Själv börjar jag ofta drömma innan jag hunnit somna helt (har lite narkolepsi-tendens) men har bara haft visuella hallisar i vaket tillstånd två gånger i mitt liv och det var när jag hade varit vaken för länge och hjärnan tröttnade på att vänta på att jag skulle gå och lägga mig nån gång. Första gången blev det självlysande knivskarpa mönster på väggen och min avstängda TV, andra gången blev seriestrippar i luften framför mig. Rätt coolt.

Värre är om man ser saker man tror är riktiga. Det är väl då det har övergått i psykos.

Övergå till psykos, menar du att de ligger nära? Jag tror klardrömmar och Hypnagoga grejjer är fullt naturligt. Det ska gå med tekniker att vakna upp ur drömmen o psykos är ju ett sjukdomstillstånd, har svårt att se att det är viljan som saknas hos alla shizofrena. Psykos verkar inte vara något som jag vill uppnå heller. Men är man psykosbenägen så kanske det inte är så bra att leka med drömmar+verklighet.

Hypnagog grejjen har jag varit med om ett par gånger vad jag kan komma ihåg men någon narkolepsi har jag inte. Det var ena sekunden dröm, sen låg jag i min säng. Inte svårt att urskilja vilken utav dem som var dröm. Jag kunde få dem att smälta ihop men det var inget roligt, satt o tittade på TV i drömmen vilket gjorde det ännu konstigare.
Förmodligen var jag tröttare mentalt än kroppsligt då. Kunde iofs inte röra mig men det var inget som störde mig direkt, hittade ingen anledning att gå upp o jag tror jag gick in i drömmen medvetet av tristess, men det går nog inte att vakna utan att man reagerar på något "i verkligheten" s.a.s. Hade det ringt på dörren eller dyl. så tror jag man vaknar rätt lätt, annars skulle jag nog få panik t.ex man vet att om det börjar brinna o man ser det men inte kan göra något... På wiki står det att det är därifrån ordet "mardröm" kommer ifrån. Att det är en mara som sitter på magen på dig och gör att du inte kan röra dig.

Annars så är de enda hallisar i nyktert vaket tillstånd = noll (eller så är jag shizo).

Parvlon skrev:

Inger skrev:Värre är om man ser saker man tror är riktiga. Det är väl då det har övergått i psykos.

Övergå till psykos, menar du att de ligger nära?

Nej, inte hypnagoga hallucinationer och psykos. Det är två helt olika saker.

Däremot om man regelbundet ser saker man tror är verkliga och tappar kontakten med verkligheten. Jag menade inte att de har med varandra att göra bara för att jag nämner dem i samma inlägg.

Parvlon skrev:Jag tror klardrömmar och Hypnagoga grejjer är fullt naturligt.

Det tror jag också, det är ju bara olika typer av drömstadier.

Parvlon skrev:Det ska gå med tekniker att vakna upp ur drömmen

Du menar vakna upp i drömmen? Dvs bli medveten om att man drömmer? Jo, jag har läst om det.

Har dock aldrig haft nån lust att sätta det i system. För mig är det nåt som bara råkat hända av sig självt, vanligen när något varit så för absurt för att vara sant, som t ex en gång när jag var i ett hus som jag själv färgsatt i ljusgrönt plötsligt var falurött, eller när jag vaknade och mitt inbyggda handfat var borta. Då fattar man ju att det inte är på riktigt utan att det måste vara en dröm. När jag kommer på det brukar jag passa på att göra roliga saker som att flyga, köra huvet genom väggen eller nåt annat som man inte kan eller får göra när man är vaken.

Parvlon skrev:...o psykos är ju ett sjukdomstillstånd, har svårt att se att det är viljan som saknas hos alla shizofrena.

Det är väl ingen som påstått något annat?

Parvlon skrev:Psykos verkar inte vara något som jag vill uppnå heller. Men är man psykosbenägen så kanske det inte är så bra att leka med drömmar+verklighet.

Nej, det är nog bäst att låta bli att experimentera om man inte har stenkoll på vad man håller på med.

Parvlon skrev:Hypnagog grejjen har jag varit med om ett par gånger vad jag kan komma ihåg men någon narkolepsi har jag inte. Det var ena sekunden dröm, sen låg jag i min säng. Inte svårt att urskilja vilken utav dem som var dröm. Jag kunde få dem att smälta ihop men det var inget roligt, satt o tittade på TV i drömmen vilket gjorde det ännu konstigare.
Förmodligen var jag tröttare mentalt än kroppsligt då. Kunde iofs inte röra mig men det var inget som störde mig direkt, hittade ingen anledning att gå upp o jag tror jag gick in i drömmen medvetet av tristess, men det går nog inte att vakna utan att man reagerar på något "i verkligheten" s.a.s. Hade det ringt på dörren eller dyl. så tror jag man vaknar rätt lätt, annars skulle jag nog få panik t.ex man vet att om det börjar brinna o man ser det men inte kan göra något...

En konsult jag känner anser att såna saker kan hända när kroppen och den fysiska hjärnan somnar innan medvetandet. Normalt ska det vara tvärtom; medvetandet ska slockna först, sen kroppen.

Parvlon skrev:På wiki står det att det är därifrån ordet "mardröm" kommer ifrån. Att det är en mara som sitter på magen på dig och gör att du inte kan röra dig.

Förr i tiden tror jag man menade detta rent bokstavligen. Idag vet man att kroppen blir orörlig under just REM-sömn, fast inte varför. Teosoferna anser att medvetandet lämnar kroppen när man sover och att det är därför inte längre kan röra den.

Finns olika typer av hallucinationer.

Vanligast är pseudohallucinationer där man ser saker som men där man ändå är medveten om att det bara är hallucinationer. Dom kan trots det vara skrämmande. Typ att man ser ansikten i en hög kläder eller misstolkar och ser saker i t.ex en buske eller andra naturliga formationer. Inte så sällan kan dom upplevas som väldigt intrssanta för den som har dom, typ att man hör röster och anstränger sig för att höra vad dom säger.

Deliriumhallucinationer är när man ser saker som övt inte existerar och inte har nån likhet med det man verkligen tittar på, och man för det mesta inte ens är medveten om att man hallucinerar. Det är såna här som alkoholister drabbas av och äter man Datura som kan man hamna i en flera dagar lång delirisk hallucination där man inte har nån som helst kontakt med verkligheten.

Vissa fenomen kan ju sägas vara gränsfall, typ där man ser och tolkar föremål i moln.

Inger nämner hypnagoga hallucinationer som förmodligen är förklaringen till de flesta fall där folk påstått sig se andar, spöken och diverse skepnader. "Jag vaknade och såg en gestalt stå bredvid sängen" och liknanade är ju en vanlig fras...




Under en period när jag jobbade mycket och var väldigt stressad så såg jag ständigt polisbilar och ambulanser i ögonvrån när jag var ute och åkte bil eller satt på en buss.

Inger skrev:Nej, inte hypnagoga hallucinationer och psykos. Det är två helt olika saker.
Däremot om man regelbundet ser saker man tror är verkliga och tappar kontakten med verkligheten. Jag menade inte att de har med varandra att göra bara för att jag nämner dem i samma inlägg.

ok tänkte väl att jag missförstod.

Inger skrev:Har dock aldrig haft nån lust att sätta det i system. För mig är det nåt som bara råkat hända av sig självt, vanligen när något varit så för absurt för att vara sant, som t ex en gång när jag var i ett hus som jag själv färgsatt i ljusgrönt plötsligt var falurött, eller när jag vaknade och mitt inbyggda handfat var borta. Då fattar man ju att det inte är på riktigt utan att det måste vara en dröm. När jag kommer på det brukar jag passa på att göra roliga saker som att flyga, köra huvet genom väggen eller nåt annat som man inte kan eller får göra när man är vaken.

Jag var inte gammal när jag ramlade nerför trappan o upptäckte förmågan att flyga. Vettef* om jag var säker på att det var en dröm dock, men det har hänt många gånger efter det. Jag har t.om startat från marken. Hade lite sned verklighetsbild som liten ev. Det är iaf inte många(inte någon)gånger som ja vet att jag kan komma på att jag tänkt: 'det här är ju en dröm'. men jag brukar inte komma ihåg hela drömmar heller.

Inger skrev:

Parvlon skrev:...o psykos är ju ett sjukdomstillstånd, har svårt att se att det är viljan som saknas hos alla shizofrena.

Det är väl ingen som påstått något annat?

Nej, det var ju en teori.(som jag har svårt att föreställa mig)

Inger skrev:Förr i tiden tror jag man menade detta rent bokstavligen. Idag vet man att kroppen blir orörlig under just REM-sömn, fast inte varför. Teosoferna anser att medvetandet lämnar kroppen när man sover och att det är därför inte längre kan röra den.

Jo har hört något liknande. Fast jag tror inte på det. Speciellt inte under hypnagoga drömmar eftersom man(mest troligen)ser genom sina ögon då. Sägs väl oxå att man lämnar kroppen vid näradöden upplevelser o kan se "sig själv", hade vart rätt behändigt att kunna iofs.

Parvlon skrev:

Inger skrev:Förr i tiden tror jag man menade detta rent bokstavligen. Idag vet man att kroppen blir orörlig under just REM-sömn, fast inte varför. Teosoferna anser att medvetandet lämnar kroppen när man sover och att det är därför inte längre kan röra den.

Jo har hört något liknande. Fast jag tror inte på det.

En annan förklaring kan ju vara att hjärnan slutar att signalera till motorcortex under REM-sömn.... Ögonrörelser är det enda som fungerar då.

Moggy skrev:En annan förklaring kan ju vara att hjärnan slutar att signalera till motorcortex under REM-sömn.... Ögonrörelser är det enda som fungerar då.

Jo det låter troligt.. om det inte vore att det krävs en del rörelser för att andas o pumpa blod i kroppen, men andningen kanske räknas in som "ofrivillig" på samma sätt som ögonrörelserna?

Moggy skrev:En annan förklaring kan ju vara att hjärnan slutar att signalera till motorcortex under REM-sömn.... Ögonrörelser är det enda som fungerar då.

Det ena behöver ju inte utesluta det andra iofs, men detta låter ju hyfsat sannolikt.

Parvlon skrev:Jo det låter troligt.. om det inte vore att det krävs en del rörelser för att andas o pumpa blod i kroppen, men andningen kanske räknas in som "ofrivillig" på samma sätt som ögonrörelserna?

Autonoma nervsystemet sköter väl sånt automatiskt, tror det är ett annat system än det som styr lemmarna.

Fast en del snackar ju i sömnen eller t o m går i sömnen. Gör de det när de inte drömmer då?

När jag äter mina meds så går jag inte i sömnen, annars är jag ett monster, fittdjävlarna sa knulas och hålla käften, typ, kunde jag säga till mor som liten. När jag sov, fast det trodde ingen på....

Men med feta BZ så kommer inte detta, folk blir så ledsna, dessutom så öar det på paranoia.