Intressanta punkter, får tänka vidare på dom. Det skall tilläggas att min mor var med på mötet och sade i stort sett efteråt att vi hade träffat ett par tanter.

alfapetsmamma skrev:

Aura Lux skrev:Postade min ansökan (Sthlm) precis innan jul och fick en tid direkt. Ska dit om en vecka. Hoppas det är bättre än det låter.

Nu har min gått iväg, till rätt adress! Eeek!

Hoppas det går bra! Eller nåt...

Har varit där, och det var väl inte precis så bra som jag hade hoppats. Hjälpmedel, jooo, kanske. Vi kontaktar dig. Inom någon månad eller så. Någon månad??! Frågade om det finns möjlighet att få coachning inför omskolning (måste tyvärr lämna mitt tidigare yrke pga belastningen) men nej, det var inte deras bord. Då får jag vända mig till arbetsförmedlingen. Kanske kanske skulle de få ner ett dataspel för förbättrat arbetsminne, som redan finns på avdelningen för personer med hjärnskador (1 trappa upp). Men de visste inte om det skulle bli av i år. (!) Det tar tid med licenser, tillstånd, sen ska datorer fram och de ska placeras någonstans osv. Så vad ska man säga. Jag ombads inledningsvis berätta min historia och vad jag behövde hjälp med, o sen sa de... inte mycket! Ska jag vara ärlig var min spontana reaktion att de var arbetsskygga. Trist.

Håller tummarna för att du får ett bättre bemötande!

Proffe Slimp skrev:Som jag ser det så spelar det ingen roll vilket KY-program jag kommer in på eller hur bra jag sköter mig där, för om jag i mitt CV har Samhall så spelar det liksom ingen roll. Hur skall jag klara mig från den hotfulla bläckfisk muppverksamheten är?

Totalvägra! De kan faktiskt inte tvinga någon. Bättre ett tomt CV än det.

*en som vet*

Alexandra skrev:

Proffe Slimp skrev:Som jag ser det så spelar det ingen roll vilket KY-program jag kommer in på eller hur bra jag sköter mig där, för om jag i mitt CV har Samhall så spelar det liksom ingen roll. Hur skall jag klara mig från den hotfulla bläckfisk muppverksamheten är?

Totalvägra! De kan faktiskt inte tvinga någon. Bättre ett tomt CV än det.

*en som vet*

Och då så kommer vi helt osökt in på frågan vad det är som skiljer habilitering från muppverksamhet.

Om vi antar att jag via s.k. "nepotism" skulle få ett lagom lättsamt arbete som arkivarie så är det helt klart inte muppverksamhet. Och om jag skulle skickas till Samhall så är det helt klart muppverksamhet. Men var drar man gränsen?

Och ursäkta om jag är ofin i kanten, men kan du berätta om hur du lärde dig att tomt CV är det bättre alternativet?

Aura Lux skrev:

alfapetsmamma skrev:

Aura Lux skrev:Postade min ansökan (Sthlm) precis innan jul och fick en tid direkt. Ska dit om en vecka. Hoppas det är bättre än det låter.

Nu har min gått iväg, till rätt adress! Eeek!

Hoppas det går bra! Eller nåt...

Har varit där, och det var väl inte precis så bra som jag hade hoppats. Hjälpmedel, jooo, kanske. Vi kontaktar dig. Inom någon månad eller så. Någon månad??! Frågade om det finns möjlighet att få coachning inför omskolning (måste tyvärr lämna mitt tidigare yrke pga belastningen) men nej, det var inte deras bord. Då får jag vända mig till arbetsförmedlingen. Kanske kanske skulle de få ner ett dataspel för förbättrat arbetsminne, som redan finns på avdelningen för personer med hjärnskador (1 trappa upp). Men de visste inte om det skulle bli av i år. (!) Det tar tid med licenser, tillstånd, sen ska datorer fram och de ska placeras någonstans osv. Så vad ska man säga. Jag ombads inledningsvis berätta min historia och vad jag behövde hjälp med, o sen sa de... inte mycket! Ska jag vara ärlig var min spontana reaktion att de var arbetsskygga. Trist.

Håller tummarna för att du får ett bättre bemötande!

Liksom, who's the retard now?

Annars så kan du ju köpa en Nintendo DS, Dr Kawashima's Brain Training och ett snyggt etui till och kräva att dom ersätter ditt utlägg.

Proffe Slimp skrev:Liksom, who's the retard now?

Annars så kan du ju köpa en Nintendo DS, Dr Kawashima's Brain Training och ett snyggt etui till och kräva att dom ersätter ditt utlägg.

Jag förstår inte ditt inlägg. Kan du förklara?

Aura Lux skrev:

Proffe Slimp skrev:Liksom, who's the retard now?

Annars så kan du ju köpa en Nintendo DS, Dr Kawashima's Brain Training och ett snyggt etui till och kräva att dom ersätter ditt utlägg.

Jag förstår inte ditt inlägg. Kan du förklara?

Visst.

Dels är det ironiskt att de som skall stå för habiliteringen är arbetsskygga. Och om nu meningen är att det skall användas ett minnesträningsprogram så finns det att köpa.

Proffe Slimp skrev:Och ursäkta om jag är ofin i kanten, men kan du berätta om hur du lärde dig att tomt CV är det bättre alternativet?

Efter att i tre års tid ha arbetat på nämnda "instans" (två är ren "muppverksamhet", för att låna ditt uttryck, samt ett år med administrativa uppgifter, men blev även då behandlad som en mindre vetande) så vet jag det mesta om hur det fungerar att arbeta där, och vad som händer sen. Har någon ytterligare frågor om detta, så går det bra att PM:a mig.

Var drar man gränsen, ja, det kan jag inte svara på. Jag vet bara att jag i dagsläget nöjer mig med följande:
¤ att ha en inkomst
¤ att slippa bli bemött som ett kreatur av mina chefer, samt att slippa vara kollega med personer utan egentligt funktionshinder, som enbart hamnat på tidigare nämnda "instans" pga långtidsarbetslöshet och helt saknar respekt för avvikande personer.

Så kallade "muppar" har jag oftast inget emot...sen är de förvisso kanske inte mina drömkollegor.

Idag var jag, efter fyra månaders inaktivitet, första dan på det som ska föreställa någon sorts habilitering:

Infann mig på ett företag som sysslar med datorutbildning för "funktionshindrade", ska fyra timmar om dagen i åtta veckors tid gå på en individuellt anpassad kurs och förhoppningsvis lära mig något. Det bidde dock ingen kurs, för de övriga två deltagarna hade ringt återbud pga sjukdom, så jag får vänta ytterligare en vecka på att kursen ska börja.

Tack för svaret!

Jag tänkte mer att nackdelen med att vara på det som varenda kotte vet är muppverksamhet (t.ex. Samhall) är att det är ett stigmata. Om jag redan har svårt att förklara de senaste 10 åren så kommer jag att få det ännu svårare att förklara varför jag arbetade på Samhall.

Oj! Det var ju det jag skulle skriva egentligen! Jo, självklart fungerar det inte att ha S**hall som "merit" i sitt CV. Det är såpass illa att tom de på Arbetsförmedlingen rynkar pannan och inte vet vad man ska skriva i CV:t. Det heter ju så fint att instansens viktigaste uppdrag är att "slussa ut" de funktionshindrade på öppna arbetsmarknaden, minst 5% av de "FH-anställda" ska ut, det är den årliga kvoten. Och då heter det att instansen hjälpt många att komma ut, oftast men inte alltid med lönebidrag. Jag vet de som faktiskt blivit hjälpta ut till ett jobb de tyckt varit vettigt, så det KAN faktiskt fungera.

Sen kan man ju alltid fuska och byta ut instansen mot något mer lämpligt i sitt CV. Folk i allmänhet använder ju sin kreativitet en hel del när de skriver sina CV:n. Risken är dock att man fastnar på instansen och blir kvar för länge. Min "lucka" på tre år känns svår att maskera, om än inte omöjlig.

Proffe Slimp skrev:Visst.

Dels är det ironiskt att de som skall stå för habiliteringen är arbetsskygga. Och om nu meningen är att det skall användas ett minnesträningsprogram så finns det att köpa.

Tack då förstår jag. Instämmer.

Tack för tipset angående minnesträningsprogram. Jag känner till de flesta tror jag, jag nämnde det mest som exempel på trögheten hos habiliteringen.

Alexandra skrev:Oj! Det var ju det jag skulle skriva egentligen! Jo, självklart fungerar det inte att ha S**hall som "merit" i sitt CV. Det är såpass illa att tom de på Arbetsförmedlingen rynkar pannan och inte vet vad man ska skriva i CV:t. Det heter ju så fint att instansens viktigaste uppdrag är att "slussa ut" de funktionshindrade på öppna arbetsmarknaden, minst 5% av de "FH-anställda" ska ut, det är den årliga kvoten. Och då heter det att instansen hjälpt många att komma ut, oftast men inte alltid med lönebidrag. Jag vet de som faktiskt blivit hjälpta ut till ett jobb de tyckt varit vettigt, så det KAN faktiskt fungera.

Sen kan man ju alltid fuska och byta ut instansen mot något mer lämpligt i sitt CV. Folk i allmänhet använder ju sin kreativitet en hel del när de skriver sina CV:n. Risken är dock att man fastnar på instansen och blir kvar för länge. Min "lucka" på tre år känns svår att maskera, om än inte omöjlig.

Tja, skall man tro Holmqvist så är rehabiliteringskvoten endast 3%. Om de menar allvar med att 5% skall rehabiliteras så underpresterar de med hela 40%!

Vad gäller CV-frisering så kanske inte ens allmänna termer som "kommunen" hjälper. Har arbetat ett par gånger på Stockholms kyrkogårdar och akta dig vad folk lökade där. Vitsen "Är han död?" "Nej, det är en kommualarbetare." var aldrig så sann som då.

Men det måste ju inte vara skattefinansierat för att vara en korrumperande lekstuga. Jag vet ingenting om Röda Korsets finanser, men jag har en vän som har arbetat på deras verksamhet, och han har inte speciellt mycket gott att säga om det. Det är nästan så att de inte får använda händerna när de sorterar kläder.

Personligen så tror jag att någon estetisk men ändå kraftigt tekniskt fokuserad KY-linje kommer att fungera för mig, även rent CV-mässigt. För i estetiska yrken så får ju folk vara lite udda. (Inte nödvändigtvis "udda" på det där krystade Konstfacks-Dramatiska Institutet sättet.) Jag är dock inte bög, men det får gå ändå.

Men varför leker du ordfilter med ordet "Samhall"? Är du rädd att Samhallsanstäld skall se dig?

Sorry för "ordfiltret" - det var en barnslig grej bara, mår så tjyvtjockt av namnet, men ok då. What`s in a name, anyway? Samhall, Samhall, Samhall. (Det var på tapeten att byta namn häromåret i samband med att man bytte logga, men det blev inte så. Delvis pga att dyra PR-konsulter avrådde.)

Jo, jag har läst Holmqvists bok, eller i alla fall delar av den - och försökt diskutera den med ett par medlemmar i företagsledningen, på den tiden vi nästan var kollegor. Försökt, alltså. Om det nu verkligen är 3% som går vidare (och stannar kvar "därute") på öppna arbetsmarknaden, så är jag positivt överraskad.

Det blir säkert bra med en sådan KY-utbildning som du nämner, tror att det fixar sig för dig.

Aura Lux skrev:

alfapetsmamma skrev:

Aura Lux skrev:Postade min ansökan (Sthlm) precis innan jul och fick en tid direkt. Ska dit om en vecka. Hoppas det är bättre än det låter.

Nu har min gått iväg, till rätt adress! Eeek!

Hoppas det går bra! Eller nåt...

Har varit där, och det var väl inte precis så bra som jag hade hoppats. Hjälpmedel, jooo, kanske. Vi kontaktar dig. Inom någon månad eller så. Någon månad??! Frågade om det finns möjlighet att få coachning inför omskolning (måste tyvärr lämna mitt tidigare yrke pga belastningen) men nej, det var inte deras bord. Då får jag vända mig till arbetsförmedlingen. Kanske kanske skulle de få ner ett dataspel för förbättrat arbetsminne, som redan finns på avdelningen för personer med hjärnskador (1 trappa upp). Men de visste inte om det skulle bli av i år. (!) Det tar tid med licenser, tillstånd, sen ska datorer fram och de ska placeras någonstans osv. Så vad ska man säga. Jag ombads inledningsvis berätta min historia och vad jag behövde hjälp med, o sen sa de... inte mycket! Ska jag vara ärlig var min spontana reaktion att de var arbetsskygga. Trist.

Håller tummarna för att du får ett bättre bemötande!

Du skojar? Fy fan vad hemskt! Jävlar vad arg jag kommer att bli i så fall. Och jag ska ha med mig nån, som de erbjöd. Nån slipad en som jag känner mig stärkt av. En härifrån som också vet att ställa lite krav.

alfapetsmamma skrev:Du skojar? Fy fan vad hemskt! Jävlar vad arg jag kommer att bli i så fall. Och jag ska ha med mig nån, som de erbjöd. Nån slipad en som jag känner mig stärkt av. En härifrån som också vet att ställa lite krav.

I wish! Jag ifrågasatte allt, från tidsåtgång för att ens få komma till hjälpmedelscentralen (ca 1 månad) till varför programmen för träning skulle ta så lång tid, de mesta av svaren finns att läsa i första inlägget. Det var nog ganska tydligt att jag var besviken över deras svar, men det verkade inte gå att göra så mkt åt. Jag frågade även om psykologkontakt (har privat idag som jag själv bekostar) och visst, jag kunde ju ansöka om det när jag inte längre har råd att bekosta min egen terapeut sa de. Habiliteringen känns som en stor, trög dinosaurie.

Alltid skönt med sällskap. Lycka till nu!

Aura Lux skrev:

alfapetsmamma skrev:Du skojar? Fy fan vad hemskt! Jävlar vad arg jag kommer att bli i så fall. Och jag ska ha med mig nån, som de erbjöd. Nån slipad en som jag känner mig stärkt av. En härifrån som också vet att ställa lite krav.

I wish! Jag ifrågasatte allt, från tidsåtgång för att ens få komma till hjälpmedelscentralen (ca 1 månad) till varför programmen för träning skulle ta så lång tid, de mesta av svaren finns att läsa i första inlägget. Det var nog ganska tydligt att jag var besviken över deras svar, men det verkade inte gå att göra så mkt åt. Jag frågade även om psykologkontakt (har privat idag som jag själv bekostar) och visst, jag kunde ju ansöka om det när jag inte längre har råd att bekosta min egen terapeut sa de. Habiliteringen känns som en stor, trög dinosaurie.

Alltid skönt med sällskap. Lycka till nu!

Det jag vill ha, eller tänkt mig kunna få hjälp med är nån att bolla lite med och försöka hitta bättre strategier med. Det kunde vara arbetsterapeut eller psykolog eller båda. Och så naturligtvis med ett rejält npf-kunnande hos dem i botten, annars är det helt meningslöst. Kan jag inte få det så ser jag ingen mening med att gå dit. Jaja. Bra att kanske inte har för högt ställda förväntningar då...

Alexandra skrev:Sorry för "ordfiltret" - det var en barnslig grej bara, mår så tjyvtjockt av namnet, men ok då. What`s in a name, anyway? Samhall, Samhall, Samhall. (Det var på tapeten att byta namn häromåret i samband med att man bytte logga, men det blev inte så. Delvis pga att dyra PR-konsulter avrådde.)

Det skulle liksom ta fem minuter innan man skådade igenom den bluffen.

Alexandra skrev:Jo, jag har läst Holmqvists bok, eller i alla fall delar av den - och försökt diskutera den med ett par medlemmar i företagsledningen, på den tiden vi nästan var kollegor. Försökt, alltså. Om det nu verkligen är 3% som går vidare (och stannar kvar "därute") på öppna arbetsmarknaden, så är jag positivt överraskad.

Cool! Har du köpt den eller lånat den? Jag skall köpa den.

Alexandra skrev:Det blir säkert bra med en sådan KY-utbildning som du nämner, tror att det fixar sig för dig.

Det hoppas jag med. Hoppas bara att det offentliga lär mig att städa då.

Proffe Slimp skrev:Cool! Har du köpt den eller lånat den? Jag skall köpa den.

Gör inte det! Den är tråkigt skriven, full av upprepningar, och faktiskt inte särskilt substantiell. Hursomhelst var det bra att iaf någon granskade instansen ... oops Samhall, menar jag. Jag lånade boken, glad att jag inte la pengar på den.

alfapetsmamma skrev:Det jag vill ha, eller tänkt mig kunna få hjälp med är nån att bolla lite med och försöka hitta bättre strategier med. Det kunde vara arbetsterapeut eller psykolog eller båda. Och så naturligtvis med ett rejält npf-kunnande hos dem i botten, annars är det helt meningslöst. Kan jag inte få det så ser jag ingen mening med att gå dit. Jaja. Bra att kanske inte har för högt ställda förväntningar då...

Som jag då. Jag håller tummarna hårt för att du får träffa några som verkligen tar sig an dig.

Jag går på Habiliteringen i stan där jag bor. Tycker det går bra. Tycker dom kan mycket, och det dom inte kan det lär jag dom.

Men det som var dumt var ju att jag inte fick stöd och hjälp därifrån från början och att jag var tvungen att söka dit. Sen tog det ett par månader innan jag fick komma dit och prata med dom och sedan ytterligare ett halvår innan jag fick komma på samtal en gång i veckan. Jag hade tyckt det var bättre om jag hade fått en tid där direkt för jag behövde verkligen få prata med någon precis efter att jag fått min diagnos.

Ett problem just nu är att ABF dansstudio har flyttat in under. Dom har kurser på kvällarna men det finns dom som är/jobbar där som är där på dagtid med, och spelar musik ganska högt. I alla fall så att det hörs dunk dunk när man sitter i samtal. Det är ganska jobbigt att koncentrera sej. Jag har sagt till dom på Habiliteringen ett par gånger att dom måste prata med dom på dansstudion. Dom har sagt att dom har gjort det men det blir inte bättre *suck* Man blir ju rätt sugen på att prata med dom själv där nere, och fråga hur dom tänker. Om dom förstår hur det påverkar andra människor och om dom kan förstå att det är svårt för männrskor med perceptionssvårigheter att koncentrera sej i samtal när dom spelar så högt.
Förstår inte varför dom måste spela så högt. Dom borde nog kunna spela tillräckligt högt utan att andra ska höra det iaf.

Jag har öst ovett över habiliteringen i diverse trådar här, men det har mest berott på att jag var besviken på inkompetensen hos habiliteringen. Jag har däremot ingenting negativt att säga om engagemanget, utan tycker jag har behandlats väl av personer som ville mig väl och accepterade mycket mer av irritation och ifrågasättanden från min sida än jag egentligen kan förvänta mig.

Av det skälet tror jag du (alfapetsmamma) har en viss chans att få vad du är ute efter, eftersom just den typ av hjälp du beskriver åtminstone där jag bor, är det enda habiliteringen kan hjälpa till med. Jag i min enfald trodde dock att de hade större kompetens än så eftersom det inte finns någon annan att vända sig till efter genomförd utredning.

Peter skrev:Jag har öst ovett över habiliteringen i diverse trådar här, men det har mest berott på att jag var besviken på inkompetensen hos habiliteringen. Jag har däremot ingenting negativt att säga om engagemanget, utan tycker jag har behandlats väl av personer som ville mig väl och accepterade mycket mer av irritation och ifrågasättanden från min sida än jag egentligen kan förvänta mig.

Av det skälet tror jag du (alfapetsmamma) har en viss chans att få vad du är ute efter, eftersom just den typ av hjälp du beskriver åtminstone där jag bor, är det enda habiliteringen kan hjälpa till med. Jag i min enfald trodde dock att de hade större kompetens än så eftersom det inte finns någon annan att vända sig till efter genomförd utredning.

Nu undrar jag förstås vad du skulle vilja ha för hjälp, om det du tror går att få inte räcker? Obs, det är en fråga, inte ett ifrågasättande av det du skrev.

alfapetsmamma skrev:Nu undrar jag förstås vad du skulle vilja ha för hjälp, om det du tror går att få inte räcker? Obs, det är en fråga, inte ett ifrågasättande av det du skrev.

Nästan vilken typ av experthjälp som helst. Habiliteringen är inte experter på någonting och de kan inte hänvisa till någon typ av experter. Om jag visste vad jag behövde för hjälp kanske det skulle hjälpa, men jag har ingen aning. Jag vet bara att ingenting jag någonsin prövat fungerat, men jag inbillade mig ändå att någon som visste tillräckligt mycket om neuropsykiatriska problem faktiskt kände till knep och kunde ge hjälp som faktiskt gav en effekt. Det verkar dock som sådana experter inte går att finna, utan på sin höjd får man spåna med folk som har mindre kunskaper än man själv har och som inte har några nya ideer.

Sen är det två olika saker, vad som går att få och vad som finns. Det kan mycket väl finnas precis den hjälp jag behöver, vad än det må vara, men så länge jag inte kan hitta den är det ointressant ur min synvinkel.

PS. Ifrågasätt gärna det jag skriver. Jag garanterar att jag kan bli ytterst stött av det, men det är ofta en förutsättning för att sätta igång hjärnverksamheten i stället för att jag bara går på tomgång och antar att allt jag spontant säger är absolut och opåverkbart. Jag har haft en del problem med terapeuter och dylikt genom åren att de är lite för förstående och för accepterande. Upp till en viss gräns behöver jag ett visst mått ifrågasättande emot mig, men många backar i det läget, vilket inte hjälper någon.

Peter skrev:Om jag visste vad jag behövde för hjälp kanske det skulle hjälpa, men jag har ingen aning. Jag vet bara att ingenting jag någonsin prövat fungerat, men jag inbillade mig ändå att någon som visste tillräckligt mycket om neuropsykiatriska problem faktiskt kände till knep och kunde ge hjälp som faktiskt gav en effekt.

Det här får mig att tänka på mitt besök på BUP häromdagen, när jag än en gång förde fram min minsta dotters önskemål om fortsatta samtal där. De ältade och ältade att jag måste ha en konkret frågeställning eller ett problem att arbeta med, det räckte inte att hon har en del npf-relaterade problem och konsekvenser av dessa, som skapar problem osv. Jag måste komma med en praktisk fråga som man letar lösning på.

Det låter ju ganska aspievänligt att vara konkret sa jag skämtsamt, men jag tycker det är mycket begärt att klienten ska ha koll på det. Det krävde politikerna sa de, det var så mycket krav på mätbara resultat. Jag blev nästan förbannad. Eller inte bara nästan.

Om man har barn eller ungdomar som inte mår så särskilt bra ibland, vem är mer lämpad att jobba med det än Barn- och ungdomspsykiatrin liksom? När nu Aspergercenter och ADHD-center inte har nån individuell hjälp att erbjuda? Det står illa till med det här...