Varför nämns det så mycket, vad lär ni er där egentligen? Vore det inte bättre att ni började på Samhall istället, det har jag alltid tyckt verkar så trevligt. Bara undrar, ni får gärna säga tvärs emot, men min magkänsla är den att habillitering är för hjärnskadade som behöver lära om osv. och väldigt sjuka människor. Många av er härinne verkar inte vara såpass sjuka att ni ska behöva platsa där.

Det jag menar är, att ingen ska behöva gå till ett sånt ställe, bara för att det är det enda som finns att gå till på dagen. Om ni inte njuter varenda dag att få gå dit så stanna hemma istället, jag ska hålla tummarna för er. Jag mår illa bara jag hör ordet habilitering, men som sagt, om nån trivs så är det jättebra. Men vad gör ni där, sånt där övergår mitt förstånd

Jag gick till habiliteringen mest för att min psykolog tipsade om det. Via dem så fick jag en LSS-handläggare och en tid till aspergercentrum, så jag är nöjd. Ska även få gå på någon slags samtalsgrupp, där man lär sig lite mer "social skills". Förstår inte riktigt, vad har du emot habiliteringen? Dåliga erfarenheter, eller bara hörsägen?

Kan även att det inte finns något någon kan säga som skulle få mig att börja på Samhall, någonsin. Tar hellre habiliteringen vilken dag som helst.

aspergercentrum

"social skills".

Bra! Precis det här jag menade, först och främst detta '"Aspergercentrum", det hör man ju på namnet att det gäller personer med en specifik diagnos, eller hur? Redan där är det fel enligt mig, diagnoser har ingen betydelse, det var där vården gick fel väg. Om en människa mår dåligt så behöver hon "värme och kärlek" och det gäller oavsett vilken diagnos man har. Själv skulle jag aldrig kunna gå till ett ställe som inte är blandat med alla möjliga problem, hur kan man då hjälpa varandra?

Sen detta med "social skills", för mig är det algebra, du behöver inte lära dig nånting, absolut ingenting. Det är precis det här jag menar, många låter sig luras att dom är annorlunda på nåt vis, det var mitt syfte med det här. Inget annorlunda alls, bry er inte ett dugg vad era s.k. psykolger säger, en psykolog kan ingenting, absolut ingenting. Det är min erfarenhet. Sen så att lära sig att bete sig på ett speciellt vis, det tror jag inte går, det är den här nya dyngforskningen som kommit på det spåret just nu för att det ligger i tiden bara

B.F. Skinner sysslade med experiment på djur, det borde ha stannat där, beteendeterapi är den värsta form som ialla fall jag kan tänka mig. Det är en existentiell terapiform som jag tror gäller dom här problemen, alltså kan ni köra ut dom som ni avlönar på ändan, om ni håller med mig, annars så har ni säkert hjälp på det sättet ni har gjort?

Förstår inte riktigt, vad har du emot habiliteringen? Dåliga erfarenheter, eller bara hörsägen?

Samhall duger gott åt dom flesta, människor mår bra av att arbeta med händerna. Ju enklare och mer förståeligt det är, ju mer harmonisk kan man bli.

Bästa Obotlig - bra namn förresten - är du ett troll eller bara långt borta från verkligheten?

Well, jag håller inte med. För det första, värme och kärlek är inget jag har brist på, men då jag mår alldeles utmärkt och är stark och lycklig så förstår jag inte hur det ska hjälpa mig? Hur ska det hjälpa mina sömnsvårigheter, eller det faktum att jag inte vet när det är okay att vinka till en bekant? Jag vill inte till Aspergercentrum och liknande för att jag mår dåligt och vill ha sällskap, eller för att jag är missnöjd med mig själv och vill att de ska bygga fram en ny Gabbie, jag vill åt deras expertis i området. Min erfarenhet av allmän vård brukar vara att de inte alls förstår sig på en, utan antar att man är deprimerad eller har liknande problem så fort man börjar berätta om ens svårigheter och behandlar en nedvärderande och ömkande.

Och det är inte min psykolog som slagit i mig att jag behöver hjälp, eller att jag måste göra på ett speciellt sätt för att passa in, det är helt och hållet jag själv som vill utvecklas och lära mig. Så, på samma sätt som jag tar kurser i spanska för att lära mig det språket, så vill jag ta kurser i de delar av det mänskliga språket som jag missat.

Och jo, det går att lära sig. Jag har kämpat hela livet med att förstå omvärlden, och jag har blivit så otroligt mycket duktigare nu än för bara två, tre år sedan. Jag har väldigt höga krav på mig själv, och jag låter inte mig påverkas negativt av att jag har Aspergers alls. Som jag ser det så ger det mig nästan endast fördelar, den enda nackdelen är förvirringen kring det sociala. Och att säga att jag inte behöver lära mig något är som att säga till någon som flyttar utomlands att de minsann inte behöver lära sig språket. Om jag ska nå dit jag vill nå, då måste jag lära mig språket, svårare än så är det inte.

Det låter lite på dig som att du antar att jag är svag och lättpåverkad, och låter andras åsikter färga den jag är, men det stämmer inte alls.
Jag ber även om ursäkt om jag tolkat dig fel, har en tendens att göra det. =) Alla är helt enkelt olika, och har olika mål och krav på livet. Det går inte att ge ALLA samma tips som du skrivit ovan. =)

Obotlig skrev:Samhall duger gott åt dom flesta, människor mår bra av att arbeta med händerna. Ju enklare och mer förståeligt det är, ju mer harmonisk kan man bli.

Inget ont om Samhall, de hjälper säkert massa med människor. Men de duger inte åt mig. Jag vill högre, jag vill tillvaratas och utmanas och stimuleras. Inget illa menat, men "enkelt och förståeligt" låter fruktansvärt tråkigt.. =)

Du har då inte tolkat nånting fel, om du är så intresserad av och angelägen om att fortsätta utvecklas och hitta nåt sätt att må bättre, så gör du ju helt rätt. Du låter ju hur förståndig som helst, det är inte alla föräldrar förunnat att ha nån som dig, det kan dom vara tacksamma för vilka dom nu är

Oj. =) Om det inte var någon ironi där som jag totalt missade (och i så fall väljer att ignorera) så tack så jättemycket. =)

Obotlig skrev:Sen detta med "social skills", för mig är det algebra, du behöver inte lära dig nånting, absolut ingenting.

Obotlig, algebra är enkelt.
Aspergers är inte bara en sak eller ett sätt att vara.
För mig är det extrem systematisering kanske, för en annan förmågan att måla eller minnas i detalj eller något annat.
Eller så kan man titta på det man i gengäld INTE kan men det är ju inte lika roligt.
Själv ser jag min fördel i att kunna konstruera elektronik och maskiner.

A skrev:Bästa Obotlig - bra namn förresten - är du ett troll eller bara långt borta från verkligheten?

Ja, du är en sån här vårdivrare du va? Läste lite av dina inlägg ja, tog mig friheten till det, och man såg väl lite av vad en som dig går igång på. Men det är väl inte mycket att vänta sig av en vuxen människa som sprider bilder av sig själv föreställandes en mus med vapen i hand, eller hur? Jag tycker det är jäkla synd om du har några barn också som behöver stå ut med en sån som dig, men du kanske är en som står bakom att dra in människor som mår dåligt i smutsen för att tjäna några kronor? Det är ju det såna som dig gör, tjänar på folk härinne som är naiva men som inte förstår själva ännu vilket misstag dom fått på halsen

Huh?
Dessbättre är det fritt att läsa alla inlägg om man vill.
Såvitt jag vet tjänar inte A pengar på att vara här.

Du själv är också välkommen att vara här Obotlig.

A skrev:Bästa Obotlig - bra namn förresten - är du ett troll eller bara långt borta från verkligheten?

Definitivt ett troll.

Nejnej, ni får gärna ha er habilitering dom som har den, jag ska inte fråga mera. Jag själv kan inte förstå hur man kan gruppera in människor överhuvudtaget. Men det hör man ju att moralen är på vacklande även härinne när ni pratar strunt om sagodjur och annat, och jag tror att många av er skulle göra gott i att vara på Samhall istället i brist på annat. Det är då inte alla som är så eftertänksamma som Guillotine verkar vara, det tror jag ej

Men att man inte kan föra en sansad diskussion utan påhopp tycker jag är tråkigt. Först så diskuterade ju jag och Guillotine som vuxna människor. Hon förstod att jag menade allvar och vi blev att respektera varandra? Sen kommer det en vårdivrare föreställandes en vapenförsedd mus in i bilden,då kantrar genast båten

(A är ju definitivt mästerkatten i stövlar och allt ingen mus )
Skulle inte tåla Samhall men det är för att det är totalt annan yrkesinriktning än vad jag vill, och allt arbete dom verkar ha verkar vara ganska ostimulerande. men alla är vi olika.

Jag vill faktiskt att dom ska starta upp en habilitering i länet, så jag kan ha alla insatser på samma ställe.
fast det enda jag har just nu är ju råd och stöd (inte säker på att det skulle hamna på habiliteringen) och arbetsterapeutkontakt som jag har så att jag kan lättare ta hand om "hemmet" så att jag få ork att praktisera och senare jobba.

Nog tror jag de flesta aspergare jag känner är mer betjänta av en eller annan punktinsats från Hab än att gå och låtsasjobba på Samhall??!?

De flesta behöver förhoppningsvis varken eller!

Obotlig skrev:Varför nämns det så mycket, vad lär ni er där egentligen? Vore det inte bättre att ni började på Samhall istället, det har jag alltid tyckt verkar så trevligt. Bara undrar, ni får gärna säga tvärs emot, men min magkänsla är den att habillitering är för hjärnskadade som behöver lära om osv. och väldigt sjuka människor. Många av er härinne verkar inte vara såppas sjuka att ni ska behöva platsa där.

Det jag menar är, att ingen ska behöva gå till ett sånt ställe, bara för att det är det enda som finns att gå till på dagen. Om i inte njuter varenda dag att få gå dit så stanna hemma istället, jag ska hålla tummarna för er. Jag mår illa bara jag hör ordet habilitering, men som sagt, om nån trivs så är det jättebra. Men vad gör ni där, sånt där övergår mitt förstånd

Är du ironisk el vad? Om du tror att Samhall är så trevligt, varför jobbar du inte själv där då?

Alltså du verkar totalt ha missuppfattat vad Habiliteringen är till för. Det är inte något ställe som man går till varje dag i brist på bättre. Man går dit för att man vill få deras hjälp, samtalsstöd, samtalsgrupper med andra aspergare, etc.

För dem som inte vill leva som eremiter el enbart träffa andra aspergare, så är det värdefullt att få lära sig hur man ska umgås med vanliga människor, om man har problem just med sociala kontakter och kommunikation.

När man fått sin diagnos så är man inte längre någon kontakt med utredningsteamet utan står ensam och förvirrad. Då är Habiliteringen ett stöd.

Jag tror inte att det går att lära sig, människan är redan fullärd ifrån början, krävs ingen ändring. Vad gäller Samhall så har jag sällan sett så mysiga människor, dom arbetar med händerna vilket får anses vara sunt. Datorer har vi ju redan som bekant alldeles för många utav, och dom ska sedermera helt bort ur samhället om jag själv får bestämma.

Alien skrev:När man fått sin diagnos

Ja, om du frågar mig så finns det inga diagnoser och även om dom finns så ska dom inte spela in nånting alls, på något sätt överhuvudtaget. Dom skall ej heller vara bokförda i nån journal, redan där är skadan skedd.

Men visst, en habilitering skulle kunna ha sitt syfte om det drevs på ett helt annat sätt. I sådana fall skulle det drivas som en öppen vårdinstutition där alla människor som vill är välkomna, och där det varken finns personal eller vårdtagare. Det ska bara vara en mötesplats utan något system, det är enda sättet är jag rädd.

Jag tror att det var RD Laing som sa att, "en psykvård kan fungera om personalen är förklädd till patienter" och visst låter den idén lockande

Sök ni er till personer av hans kaliber och skippa dessa amerikanska skräpmodeller, ingen som blir att må nåt gott av detta ändå. En människa är ingen maskin, istället så ska en människa göra vadhelst som faller henne in! TILLAGT: se detta= http://video.google.com/videoplay?docid ... 266372112#
RD Laing och åt slutet av videon talar han om sin son, om ni hör till hans ord så kanke ni kan sätta er in i vad människovärde betyder? På det viset behandlar man människor inte som maskiner som många av er så olyckligt blivit behandlade, jag har också känt mig kränkt som människa så jag vet hur det känns

Ja, jag tror inte att "människan är fullärd från början". Tvärtom lär vi oss hela livet. Jag vet att jag kan mycket mer nu än när jag var ung, t ex när det gäller kommunikation. Det har jag lärt mig genom ett långt liv, men kanske bättre om jag fått lära mig det tidigare.

Om alla accepterades som de är, behövdes inga diagnoser. Men nu är inte världen sådan. Dessutom behöver många mediciner (mot depression, ADHD etc).

Tur att du inte får bestämma, datorn vill jag inte bli av med.

Jojo, om det ändå fanns nåt att lära sig. Jag kan redan äta, sova och akta mig för fara, det räcker! Läs Kontinuumbegreppet med Jean Liedloff om du behöver teoretisk vägledning

Alien skrev:Jag vet att jag kan mycket mer nu än när jag var ung, t ex när det gäller kommunikation.

Det där är ingen vits med, man behöver inte ens kunna prata! Det är sådana här onödiga saker som människan tror sig behöva för att vara lycklig, man mår egentligen bättre om man kniper igen.

Alien skrev:Om alla accepterades som de är, behövdes inga diagnoser. Men nu är inte världen sådan.

Jag är med dig till 100%

Alien skrev:Dessutom behöver många mediciner (mot depression, ADHD etc).

Dom klarar sig gott som det är vad jag förstår, att passa in är inget att stå efter

Vilka klarar sig gott menar du?

Förlåt mig, jag ser du skrivit deprimerade också här. Det var inte min mening att anmärka på ord heller. Om jag ändå ska förklara mig, så menade jag som så att personer som har detta, som läkarna ( idioterna? ) nu kallar uppmärksamhetsbrister kanske inte behöver nån medicin. Jag ska inte stå bakom alla dom och säga nånting, men det var så jag menade ialla fall