Låt se, jag ska välja gymnasium i början av nästa termin. Sedan ska jag alltså gå det gymnasiet i tre år, men jag vet inte riktigt vad jag ska titta efter. Jag har pratat med min mamma om det här, alldeles nyss, men jag tror hon ser det på ett helt annat sätt än jag. Hon tycker att jag ska välja en, ett litet frigymnasium i närheten, men då vill jag hellre ta: http://www.spetsutbildningar.se/skolor/vasaskolan

Om de får tillräckligt många sökande, vill säga, annars startar de inte, egentligen vore jag ganska nöjd med vilket spetsgymnasium som helst, men tror inte jag kommer in på de naturvetenskapliga, med mina matteproblem. Annars är IB ett alternativ, som hon ännu mindre vill höra talas om, http://www.korr.se/
Vill hon heller inte höra om. Jag misstänker att de jag gav länkar till vore mindre problem för mig än ett vanligt gymnasium. Nåja, vad borde jag tänka på? Jag behöver synpunkter från någon annan än min mamma.

Moderator Alien: Tråden flyttad från Att leva som Aspergare.

Varför vill mamma dessa saker? har hon läst eller avlagt examen inom högre utbildning själv förresten? Låter som hon vill göra det enkelt för sig men det kan ju finnas reell anledning till den åsikten.

Fundera på om du klarar eget boende när du är 16 år. Det innebär att du måste laga näringsriktig mat, sköta räkningar, tvätta, umgås osv helt på egen hand.

Du ska nog satsa på det där dina intressen och arbetsmarknad sammanfaller.

När jag såg det här ämnet tänkte jag att jag ville svara. Nu inser / tror jag att det gäller val av skola, inte val av inriktning? Jag svarar i alla fall.

När jag skulle välja linje (man kunde inte välja skola då) så utgick jag från mina intressen DÅ. Valet blev 2-årig El-tele. Mina föräldrar hade ingen aning, och ingen ork heller att sätta sig in i problemet, även om de inte sa det då och heller aldrig skulle ha erkänt det. Anyhow

- När jag väl kom ut på arbetsmarknaden insåg jag att de jobb jag kunde få inte alls var vad jag egentligen ville göra. Så en bra idé är att kolla vad för jobb det verkligen leder till, och om man tror att man skulle trivas i den arbetsmiljön. Man kan också tänka på vilka ens kollegor kommer att bli. I praktiken fick jag jobb där de flesta av mina kollegor inte hade någon relevant utbildning alls, vilket innenbar att jag hamnade i samma pucko-fålla. Väldigt själsdödande. Prata med en studie vägledare som har koll och lyssna inte på de som inte har koll!

Spetsutbildning i humaniora? Om du har ett stort intresse för det, kör på det. Om du vill vara strategisk inför arbetsmarknaden? Nej.

När det väljer val av skola, speciellt om det är en bra bit från hem, så bör du kolla upp hur det skulle fungera för dig med internat, påtvingad samexistens med andra etcetc. Om du bor nära, så finns väl möjlighet till pendling - osäker hur situationen ser ut för ekonomisk ersättning för detta (kan tänka mig det endast gäller specifika utbildningar på annan kommun, och motsvarande ej finns i din hemkommun).

Jag visste någorlunda klart och tydligt vad jag ville läsa och på vilken skola - Engelskspråkig variant av Naturvetenskapliga eller Samhällsvetenskapliga på Hvitfeldtska (Göteborg). Enkelt val, eftersom skolan levde (nåja) upp till sitt rykte med bra lärare etc. Nu var det iofs 2001-2004 jag gick i gymnasiet.

Instämmer i kolla upp arbetsmarknaden. Samt om den typ av personer som blir dina framtida kolleger är sådana folk du vill befatta dig med.

Talen skrev:tror inte jag kommer in på de naturvetenskapliga, med mina matteproblem.

Vad innebär dina matteproblem i praktiken? Förstår du inte undervisningen pga att den håller för låg nivå eller kan det vara att du har dyskalkuli (i princip samma sak som dyslexi fast det är siffror som är problemet) eller något annat?

Har din mamma förklarat varför hon vill att du ska ta gymnasiet i närheten? Det kanske är så enkelt att hon inte tror att du klarar av att ta hand om dig själv på egen hand.

Att läsa via internet låter iofs som idealiskt för en aspergare, men å andra sidan går man då miste om den sociala träning man behöver extra mycket.

IB är en krävande prestigeutbildning. Den har fördelen att den just är internationell, så man kanske kan ta ett år utomlands? Min dotter (NT) funderade på det men valde bort det, eftersom hon tyckte man fick läsa för få ämnen. Men för en aspergare kanske det är en fördel?

Alien skrev:å andra sidan går man då miste om den sociala träning man behöver extra mycket.

Behöver man verkligen den när man behöver koncentrera sig på studier? För många tar den sociala träningen extremt mycket energi så det finns ingen ork över till det som man faktiskt behöver göra, då tycker jag att det verkar vara bättre att ligga lågt med det sociala ett tag.

Tack allihop för råden, jag har läst och tagit allt i beaktande. Tack. Det blev frigymnasiet i närheten, när jag läst på lite till så hade de bland annat fördelen med små klasser. Linjen blev den naturvetenskapliga, vad gäller mina matteproblem som någon frågade om så är det någonting åt dyskalkyli-hållet. Jag är ledsen att jag inte svarat tidigare men jag har helt enkelt inte orkat, jag har mått jättedåligt senaste månaderna och det är först nu som det börjar vända. Så tack för både råden och tålamodet.

Måste vara plågsamt att gå Natur om man är dålig på matte. Kemi, fysik mm bygger ju på matematik.

Nej du bör inte gå naturvetenskapligt program om du har svårt för matte redan på grundskolan. Inte om du inte har något väldigt starkt skäl för det som någon speciell utbildning du vill komma i på som kräver det. Jag gjorde det och jag hade högsta betyg i matte på grundskolan men det hade jag inte ett dugg nytta av eftersom det var så mycket svårare på gymnasiet. Nu sägs det att matten är mindre krävande än i gamla gymnasieskolan för det är länge sen jag gick,men jag tror du skaffa dig extra problem med att välja ämnen du redan vet att du har svårt för.

Jo, men jag lyckades få C i matte tack vare nationella proven , och hitintills har matten blivit lättare, inte svårare, så jag får väl hoppas att det fortsätter så. Nej , det är inte bara som jag tycker. På låg-och mellan-stadiet fick ta hem hela tiden och jobba ikapp, och var ändå tvungen att jobba med det på loven. Något jag inte behövt nu på slutet. Så att gymnasiematten blir svårare behöver kanske inte betyda att det blir just svårare? Förhoppningsvis inte för min del, jag har hela tiden tyckt att det majoriteten tycker är svårt har varit det lätta, och tvärtom. Har jag tillräckligt med tur kanske det fortsätter så, och då lär det ju bli mindre problem. Dessutom är det en bättre ide försöka lära sig saker man inte kan än att lära sig saker man redan kan, för då rättar jag bara allting och så blir alla sura på mig.

Har du möjlighet att få hjälp med matten hemma, av kamrater eller med extra stöd i skolan är det kanske genomförbart. Du har i varje fall den fördelen att inse att matte kan vara svårt och att man kan behöva jobba med det. Men att något är svårt är faktiskt inte tillräckligt skäl för att lära sig det. Och det brukar dyka upp tillräckliga utmaningar på gymnasiet ändå.

Lyssna på dig själv och vad du vill, lyssna på din mamma men låt inte henne diktera dina val.

Tidigt tips är att hitta något område inom det du eventuellt pluggar som du finner otroligt kul och kör på det. Allting blir lättare när det är kul.

Ta reda på vilken mattebok som används i första årskursen och börja räkna i den redan nu. Huruvida du har dyskalki kan vara svårt att avgöra. Det kan lika gärna vara en kass lärare utan hjälp hemma. Har man svårt för ett ämne kan mycket vara vunnet genom att läsa på i förväg och träna-träna-träna..

Mina bästa råd är:
-SKIT i vad fan dina kompisar ska söka till
-SKIT i vad fan dina föräldrar vill att du ska söka till
-Sök till ett program och en skola som du verkligen känner starkt för. Vill du läsa spelutveckling/animation? Det finns sådana gymnasium! Vill du läsa mycket biologi så finns det sådana skolor också.

Ställ krav och nöj dig inte med första bästa, utan spana runt ordentligt och känn efter med hjärtat.

Vill även påpeka att om du nu skulle välja ett program du inte gillar så byt omedelbart! Skit i om du måste "gå om" ettan - det är inte så himla farligt som de flesta i din ålder faktiskt tror.

Och även om du väljer säg ett estetiskt program så kan du alltid plugga in ett tekniskt basår på universitetsnivå och på så vis låsa upp dörrar till andra utbildningar. Du kan bli precis vad du vill så länge du faktiskt brinner för det! "Mindset" är 10x viktigare än vilket gymnasieprogram du nu kommer välja.

Deadly_Nightshade skrev:-SKIT i vad fan dina föräldrar vill att du ska söka till
-Sök till ett program och en skola som du verkligen känner starkt för.

Dock behöver man också avväga detta mot vad arbetsmarknaden efterfrågar och vilken lön det ger.

Vad arbetsmarknaden efterfrågar just nu är inte nödvändigtvis detsamma som arbetsmarknaden efterfrågar om ett antal år. Såvida man inte går en yrkesutbildning så är det ofta hugget som stucket vad man går för program på gymnasiet.

Det håller jag faktiskt inte med om. Det är trots allt en viss skillnad på att gå barn- och fritid jämfört med t.ex naturvetenskapligt program.

Nej och det har jag inte påstått heller. Det spelar roll för de yrkesinriktade programmen inte för de rent teoretiska. Går du vidare till högskolan och avslutar en utbildning där spelar det inte längre så stor roll hur du har tagit dig dit. Gör du det inte spelar det ingen större roll om du har gått samhälle eller natur, men är däremot viktigare om du har gått vård- och omsorg eller el.

Välj det som känns roligt för dig just nu Sen så om du upptäcker när du har gått klart gymnasiet att du hade vilja läsa andra ämnen eller behöver särskild behörighet går det att skaffa via komvux; som är jätte bra!

Moderatregeringen försöker dock slakta komvux och basåren innebär stenhårt plugg då t.ex matte från 3 år skall tryckas ihop på 1 år.

plåtmonster skrev:

Deadly_Nightshade skrev:-SKIT i vad fan dina föräldrar vill att du ska söka till
-Sök till ett program och en skola som du verkligen känner starkt för.

Dock behöver man också avväga detta mot vad arbetsmarknaden efterfrågar och vilken lön det ger.

I viss grad: ja. Men i många fall inte.
Går man ett praktiskt program (t.ex. fordon eller industri) så behöver man inte oroa sig alls: de som går praktiska program på gymnasiet kan få jobb direkt efteråt.
Och går man ett tekniskt program (teknik, natur) så kommer de "riktiga" valet först senare: när man ska söka till universitet/högskola.

Men i grund och botten så går det alltid att göra något åt dåliga gymnasieval: såsom att läsa in ett tekniskt basår för att sedan kunna läsa vad man vill på uni. Så det viktigaste i min mening är att välja något man verkligen tycker om!

plåtmonster skrev:Moderatregeringen försöker dock slakta komvux och basåren innebär stenhårt plugg då t.ex matte från 3 år skall tryckas ihop på 1 år.

Jag gick gymnasiet 2005-2008 och komuvx 2008 så en del saker har nog förändras sedan dess. Men gillar inte mordernasregerigen Jag tycker det är bra att komuvx finns så att de som vill läsa i lungare tempo får göra det. Alla lär sig ju olika. En del passar i högt och andra i lågt så det vore bättre om man fick välja.