Japp lägger detta under leva som ASpie då detta känns väldigt asp-igt?!

Jag undrar lite hur ni andra graderar vänskap om alls, det jag syftar på är alla dessa mellangränser av bekantskap, kompisskap, vänskap mm.
Sett flera trådar skapat, skrivet under av, samt även av saker jag skrivit själv då detta tagits indirekt upp.
Det handlar om hur vi uppfattar andra och de oss, hur vi fungerar socialt.
Vi vinner och förlorar människor runt omkring oss hela tiden och enda röda tråden relaterat till AS är där vi står som frågetecken hur det hela gick till.

För en del jag känner, min inkluderat, så ser jag skarpt på vad som är vad, nåja, jag gjorde det förr, nu är jag splittrad. För mig är:

Bekantskap: en relation mellan mig och någon annan där man känner till varandra, kanske till och med mer än namn, en relation som kanske varit av djupare sort innan men att i dagsläget är mer aningen flyktig och ytlig.

On-demand-relation:
Kan vara bekant eller kompis, personer man inte har kontakt med på oftast inga andra villkor än då man har behov av eller vice versa.
Det kan vara myndighetspersoner, affärskontakter, arbetsrelaterat personal/kamrater, tillfälliga sexpartners, med flera.

Kompis: Någon som är mer än bekant, människor man har ett visst socialt nätverk med, inte nödvändigtvis nära relation, oftast personer man göra saker med.

Vän: Som kompis men någon man litar mer på och vice versa, intimare relation som vet mer om en och tvärtom

Nära vän: Någon som man är mycket intim med under troligast alla lägen, person(er) man anförtror sig till i alla lägen och vice versa.
Troligast en lika viktig person som ens nära släkt, kärlekspartner, mfl.

Kärlekspartner-real version: någon som troligast vän eller nära vän i grund eller under relationen + sex

Kärlekspartner-fake version: som real-version men oftast finns inte vän-relationen kvar om kärleksbandet bryts.

Sex-partner: någon som kan vara vilket som enligt ovan, alltså inte nödvändigtvis kopplat till kärlek.

Fiende: Någon man inte vill infinna några som helst band med och är troligast krigiskt mot

Ovän: kan varit vem som helst av ovan, någon man troligast inte vill ha relation med eller har dålig relationsband till

Familj: Människa/människor som har juridiska band till en själv men också människor vi själva utser som familj (partner, nära vän(ner).


Problemet med ovan är....när övergår vad till vad?
Jag upptäckte detta som problem faktiskt under utredningen för min diagnos. När jag skulle definiera varför min bäste vän var min bäste vän fick jag ångest, extrem ångest.
När jag skulle säga om jag hade några vänner, än mer.
Plötsligt tyckte jag mig inse att jag kanske egentligen bara har kompisar, kanske bara en massa bekantskaper och on-demand-relationer och jag mådde mest piss men sade inget om det.
Än idag kan jag känna obehag så fort frågan tas upp, så jag tänkte vända det lite och se om jag är ensam om detta...

Tycker det var väldigt bra definitioner du satte upp i alla fall!

Ja, mina gränsdragningar hade nog blivit något liknande.
Grejen är att jag värderar folk olika, det gör förresten alla människor. Det finns inte en jävel som älskar alla människor lika mycket.

Jösses så många grader/varianter. För egen del har jag fyra.

Familj
Vän
(Kärleks)partner
Idioter
Alla andra

Familj
Polare

Alabasterskallar
Alla djävulens mostrar
Amöbor
Asgamar
Analfabeter
Apsvansade analfabeter
Babianer
Barfotanissar
Bestar
Bergloppor
Bladlöss
Blindstyren
Blåkullatomtar
Blodsugare
Blötdjur
Bondlurkar
Bovar och banditer
Byråkrater
Bålnötter
Bärplockare
Bödlar
Deghögar
Små smutsiga grosshandlare i människokött
Mamelucker
Stora ludna bergsapor
Drumlar
Drönare
Dyngspridare
Dårhushjon
Eländiga kryp
Erbarmliga plattfötter
Fega ynkryggar
Fåntrattar
Fördömda spottgrisar
Galgfåglar
Gamla knölsvanar
Gangsters
Gargantuaner
Grobianer
Grottmänniskor
Gråsuggor och dreglande paddor
Hamstrare
Huggormars avföda
Idioter
Insjögangstrar
Kanaljer
Kannibaler
Kanaldjur
Kanapéer och konjakskransar
Karnevalsdiktatorer
Kloakdjur
Kloakråtta
Kloakråttor
Klorlutsoppan
Kopparslagare
Kramsfågelmördare
Kretiner
Kryddkrämare
Krämare
Kräldjur
Legodrängar
Lekstugepatrioter
Lortpaltar
Lumphandlare
Luskungar
Luftmarodörer
Lögnhalsar
Lönnmördare
Maskar
Mattkrämare
Mattskojare
Makadamplockare
Medisterkorvar
Mulåsnor
Murmeldjur
Mumiemånglare
Näbbdjur
Näbbgäddor
Ockrare
Oduglingar
Olycksaliga kvinnor
Orangutang
Otacksamma sillgrisslor
Pajasar
Parasiter
Pestråttor
Pillerbagge
Pistaschgubbar med surkålsstuvning
Pirater
Plattfötter
Plattfotade mollusker
Potatisgrisar
Potatisknölar
Pottsorkar och plattfötter
Pultroner och pappskaft
Pyromanapor
Rotborstar
Råttsvansar
Rullsvansapor
Rufsiga valrossar
Rödskinn
Rötägg
Salladshuvuden
Sabotörer och pestråttor
Sillmjölkar
Skabbhalsar
Skabbråttor
Skinnbrackor
Skojare
Skojarpack
Skottkolvar
Skurkar
Skunkdjur
Slavhandlare
Sladderfågel
Slyn-yngel
Snorvalpar
Sopprötter
Sumpråttor
Stinkdjur
Sömngångare
Söndagspimplare
Söndagsseglare
Sötvattensamöba
Toffeldjur
Tjockskallar
Tjurskallar
Tjuvar
Tryffelsvin
Tångräkor
Uslingar
Vagabonder
Vandaler
Vedervärdiga tryffelsvin
Vegetarianer
Vidriga varulvar
Vidriga apmänniskor
Bockfotens egen svärmor
Stinkande blötdjur
Långsvansade skeppskatter
Kölhalade gråsuggor
Grönsvansade isbjörnar
Grönfjädrade pärlugglor
Glödstekta gulsparvar
Eländiga pråmskeppare
Avsvansade smådjävlars löständer
Vrakplundrare
Vrålapor
Vårtsvin
Zulukaffrer
Åsneskallar
Ärkebanditer
Ärkelögnare
Ärans luspudlar
Ättiksgurkor

Eftersom jag inte hör hemma i kategori ett och två, får jag välja fritt bland de övriga?

Jag har nog:

Familj
släkt
vänner
intressedelare

Några intressedelare kan bli vänner beroende på vilken plattform som utvecklas.

Och alla andra.

Alla andra delar jag in i några underkategorier, men de är absolut ändå: alla andra. Kan lätt bli svart/vitt i indelningen till vad jag tycker eller en grå massa; jag tycker ingenting om dem.

I clivias lista finner jag följande grader passande mig:

1) Familj
2) Vän
3) "On-demand-relation"

Nära vän vore trevligt, kanske anser sig mina vänner vara nära vänner. Men jag öppnar mig sällan och jag vet 10 gånger mer om deras liv. Lite arrogant, lite tillbakadragen. Jag löser mina problem på mitt sätt och har inget stort behov av att få ur mig allt jag känner till alla jag känner.

Säger nog som flera andra att jag har lite färre sorters relationer.

Bekant (Råkat/har träffat och känner att jag måste hälsa på för att situationen jag träffade den i har tvingat mig in i ett hälsningssituation t ex).

Vänner/kompisar (Givetvis över bekant. Här kommer folk som jag mot all förmodan faktiskt känner mig relativt bekväm med och t o m umgås med. Finns gradskillnader inom denna kategori, det löser nog ditt "bästa vän-problem". Vissa vänner är mer bekant/vänner än vän-vänner. En flickvän skulle nog vara mer åt en familj-vän hybrid antar jag).

Familj (Det är helt enkelt familj).

Liten sub-kategori är folk man måste träffa. Tycker att din "on-demand-relation" passar bra in där. Det är nog bara en annan sort av 'bekant' för mig dock. Personer som jag ogillar klassar jag inte. De vill jag inte ha med att göra.

earlydayminer skrev:I clivias lista finner jag följande grader passande mig:

1) Familj
2) Vän
3) "On-demand-relation"

Nära vän vore trevligt, kanske anser sig mina vänner vara nära vänner. Men jag öppnar mig sällan och jag vet 10 gånger mer om deras liv. Lite arrogant, lite tillbakadragen. Jag löser mina problem på mitt sätt och har inget stort behov av att få ur mig allt jag känner till alla jag känner.

Min uppfattning ligger ganska nära din. Om man nu ska dela upp människor i olika kategorier på detta sätt har jag två huvudgrupper.

1) Privata gruppen
2) Övriga.

I privata gruppen finns alla som man umgås med frivilligt samt de man kan tänka sig att umgås med frivilligt.

Den enda viktiga undergruppen i privatgruppen är "Verkliga vänner". En verklig vän kan man alltid lita på men det behöver inte gälla alla områden. Man kan ha en verklig vän på jobbet som man inte alls umgås med privat eller en verklig vän man umgås med privat men aldrig snackar jobb med.

Det enda riktigt viktiga är att skilja verkliga vänner från övriga. Resten kan få vara "luddiga i kanten" utan att det gör nåt.

Karaktärsistiskt för en verklig vän är att man alltid hoppar över alla häslningsfraser även om det gått åratal sen man hade kontakt senast. Man bara fortsätter där man slutade senast.

Ett mycket sällsynt specialfall av "verklig vän" är "nära vän" som egentligen är samma som "verklig vän" men där alla områden ingår. Man delar allt. Kan kanske bara förekomma i ett väl fungerande parförhållande.

men när går det ena över till det andra`?
Jag menar, det är bara gruppnman och lite allmänt hit och släng beskrivningar...


vad är en bekant?
Vad är en kompis?
Vad är en vän?
vad urskiljer egentligen en vän från en nära vän eller det från ens partner?

En grej JAG funderat mycket på är att somliga som jag betraktar som bekanta eller kompisar ser MIG som nära vän. Det händer oftare än tvärsom, dvs att jag skulle tycka mig vara närmare nån än den tycker sig vara mig.

Kan tänka mig att mitt aspiga sätt att gå direkt på väsentligheter (för mig) istället för att prata lull-lull i evigheter innan jag kan prata om nåt som är viktigt för den andra eller för mig har förlett folk att tro att jag vill ha en högre intimitet eller närhet än jag tänkt mig. Jag har ju bara velat prata om nåt intressant hellre än att plocka löss...

För mig är vänskap nåt som kommer sig av DELS en känsla av kärlek/omsorg/tillit osv DELS gemensamma intressen/värderingar/sätt att kommunicera PLUS tid.

Jag kan gilla nån utan att ha så mycket att tala med den om, och jag kan ha mycket att prata om eller mycket gemensamt med nån utan att nödvändigtvis tycka att det är en tilldragande person eller person man fäster sig vid.

Och jag har lätt att få kontakt, så skulle jag gå på det skulle jag lätt få vänner. Det är där tidsaspekten kommer in. Folk måste bevisa sig över tid också.

Absolut inte så att jag testar med flit, det vore mig helt främmande, men jag vill gärna se hur folk agerar över tid, om de håller för lite gung i båten (som brukar finnas i mitt liv) och om de är schyssta, pålitliga, lojala, generösa med sig själva, insiktsfulla och sanna osv innan jag vill kalla dem vänner. Vänner to be däremot, det kan man känna ganska snabbt.

Jag har två vänner, en som jag känt i tjugo år och en i fyra. Orkar inte med mer socialt umgänge. Vi har egentligen ingenting speciellt gemensamt mer än att vi är i samma ålder och har vid det här laget minnen ihop från saker vi gjort tillsammans åren vi känt varandra. Ibland (eller ganska ofta) blir jag sur på dem då de inte "uppfyller mina förväntningar" på olika sätt. Just de här två lyckas dock alltid få mig på väldigt gott humör igen.

Jag är fullt medveten om att jag inte är någon speciellt trevlig vän på det sättet. Jag har en massa principer som jag blir upprörd om de bryter mot. De tar det dock med beundransvärt mod. Om detta hör till min aspighet eller inte har jag ingen aning om.

Händer inte alltför sällan att folk visar intresse för att bli närmare vänner med mig. Jag håller distansen där, är inte intresserad.

Så en vän för mig är någon som står ut med mig som jag är, och som jag står ut med, trots fel och brister. Och som man har övervägande roligt med. Skulle jag ha en livspartner önskar jag att h*n hamnar i denna kategori. Jag har varit sambo men aldrig varit kär, så jag antar att jag inte har en egen kategori för detta.

Sedan har jag kompisar på jobbet, dvs kollegor som jag pratar med varje dag. Jag försöker dock hålla distansen, vill inte ha med dem hem på fritiden också.

Familj och släkt undviker jag i största möjliga mån, men hälsar på de närmaste sporadiskt.

Är helt nöjd med detta.

alfapetsmamma skrev:En grej JAG funderat mycket på är att somliga som jag betraktar som bekanta eller kompisar ser MIG som nära vän. Det händer oftare än tvärsom, dvs att jag skulle tycka mig vara närmare nån än den tycker sig vara mig.

Det är fruktansvärt jobbigt när det blir så. Man vet inte riktigt hur det kommer sluta. Jag har svårt som det är med nära relationer. När en, i mina ögon, ytlig relation anses vara mer hos den andra personen blir jag nästan helt låst.

Jag kännetecknar mina relationer i mått av intellektuell och känslomässig gemenskap. De jag räknar som mina närmaste har båda i hög grad. Formella band är av mindre betydelse.

alfapetsmamma skrev:En grej JAG funderat mycket på är att somliga som jag betraktar som bekanta eller kompisar ser MIG som nära vän. Det händer oftare än tvärsom, dvs att jag skulle tycka mig vara närmare nån än den tycker sig vara mig.

´

Det här kan jag känna igen och jag tycker att det är svårt att hantera. Många gånger har den här personen bara uteslutande sett "mitt fungerande jag" (jag har en autopilot som tar över för det mesta då jag är i ett socialt yttre ytligare sammanhang), och då är mitt eget själva jag egenligen långt borta och helt avskärmat från interaktionen. Alltså är jag inte till fullo delaktig, och jag vill absolut inte exponera alla mina sidor för den här personen.
Men något i sammanhanget har fått den andra personen att uppleva att vi har en kontakt, upplever kanske samhörighet med min autopilot, eller tillit eller vad som helst, medan jag själv blir jätteosäker och vet inte hur jag skall hantera det hela. För jag upplever inte samma närhet; för det gör jag ytterst sällan med personer jag har lärt känna som vuxen. (Med några ytterst få undantag, jag tror att de vet vilka de är).

Typiskt aspigt att karaktärisera allting sådär. Jag orkar bara inte reda ut frågan. Jag vill helst inte tänka på det för när jag gör det så får jag ångest över en del av mina egna relationer och hur de ser ut.

Jag delar upp mina relationer i de som har sin grund i släktband och de som inte har det. Min utomsläktliga bekantskapskrets är pytteliten.

Bjäbbmonstret skrev:Typiskt aspigt att karaktärisera allting sådär. Jag orkar bara inte reda ut frågan. Jag vill helst inte tänka på det för när jag gör det så får jag ångest över en del av mina egna relationer och hur de ser ut.

Att du inte orkar reda ut frågan eller tänka på det, uppfattar du det på något sätt som (neuro-)typiskt eller är det mest individuellt för dig? Detta är måhända en ofin fråga, men jag kunde inte motstå att ställa den eftersom du nu ser det som aspigt att bena upp relationsmönstren. Det kan ju ge något att få icke-aspergares syn på ämnet.

Bra fråga. Jag gissar att om att man har ett större systematiseringstvång så är det svårare att lämna ett problems sakliga sidor åt sidan. Det handlar väl om vad som skapar mest ångest, att inte ha koll på saker eller att behöva tänka på något obehagligt som man intiutivt är medveten om att man kanske inte riktigt orkar med att göra nåt åt.

earlydayminer skrev:

alfapetsmamma skrev:En grej JAG funderat mycket på är att somliga som jag betraktar som bekanta eller kompisar ser MIG som nära vän. Det händer oftare än tvärsom, dvs att jag skulle tycka mig vara närmare nån än den tycker sig vara mig.

Det är fruktansvärt jobbigt när det blir så. Man vet inte riktigt hur det kommer sluta. Jag har svårt som det är med nära relationer. När en, i mina ögon, ytlig relation anses vara mer hos den andra personen blir jag nästan helt låst.

same händer ofta här, blir lika jobbigt när det blir tvärtom också...

Indelningen är enkel

Bekanta

Ytligt bekanta

Kompisar

Nära vänner

Snälla såll (schyssta och trevliga, men dock puckon, kan trots det vara kompisar, i de fall det finns positiva kvaliteter som väger över och då man känner att det "sålliga" trots allt går att uthärda)

Enbart jobbiga såll (puckon, hos vilka man inte lyckas finna några positiva kvaliteter som kan kompensera för att de är just puckon)

Skitstövlar

Nyttiga skitstövlar (som ordet antyder: skitstövlar som man måste dras
med, därför att man har nytta av dem/är i någon form av beroendeställning )

Familj

Släkt

Älskling (min underbara sambo, Tess )

Ja, nu är den där Ford här igen.

Personligen graderar jag varje individ separat. Har inga fack. Så jobbig är jag.

treeman skrev:Personligen graderar jag varje individ separat. Har inga fack. Så jobbig är jag.

+1
Jag tycker det blir effektivast att göra så (effektivt för mig).