''Glapp i känslor gör det svårt att förstå'' (USA-studie)
20 inlägg
• Sida 1 av 1
''Glapp i känslor gör det svårt att förstå'' (USA-studie)
Extern länk till sr.se
/Barracuber
Venteskapsradion skrev:Glapp i känslor gör det svårt att förstå
Personer med autism brukar ha svårt att förstå andra personer, men problemet kan vara att dom har svårt att förstå sina egna känslor.
Det visar en ny studie från USA där forskarna lät ungdomar med autism spela ett spel samtidigt som deras hjärnor avbildades i en magnetkamera.
Och när andra ungdomar hade aktivitet i ett av hjärnans känsloområden, så saknades det hos ungdomarna med autism, berättar Claes von Hofsten, professor i psykologi vid Uppsala universitet.
– De kan inte riktigt förstå sina egna känslor i den här situationen. Rättare sagt, de har inga känslor som normala personer har i den här situationen. Det är som om de spelar mot en dator ungefär.
Claes von Hofsten menar alltså att ungdomar med autism i just den här specifika spelsituationen inte känner känslor som de andra ungdomarna gör. I andra situationer har dom och kan visa känslor.
Meningen med det här spelet i studien är att dom två deltagarna skall få en känsla av hur den andra personen tänker agera.
När man funderar på vad som försiggår i huvudet på medspelaren ger det utslag i hjärnan hos ungdomarna utan autism. Det här syns i ett känsloområde i hjärnbarken som ligger längst framme i hjärnan.
Men hos personerna med autism så blev det inget utslag alls.
Man har tidigare anat att personer med autism har svårt att känna igen sina egna och andras känslor. Men så här tydligt har man inte sett det förut. Och det här är också första gången som man har studerat personer med autism i magnetkamera.
Studien är gjord av en forskargrupp från Baylor College of Medicine, Houston, Texas, USA, och är publicerad i Neuron 57, 463-473, February 7, 2008
katarina.franck@sr.se
/Barracuber
Senast redigerad av barracuber 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Intressant. Jag slås av två saker omedelbart.
Det sägs ofta att vi med AS har svårt att sätta ord på känslor och förklara vad vi känner, och det vet jag av egen erfarenhet. Är då kanske problemet att vi inte har så starka och klara känslor som andra och att de helt enkelt är lite för diffusa att sätta ord på?
En av teorierna kring AS är att något är fel med spegelneuronerna. Dessa har så vitt jag har förstått ungefär funktionen att försöka modellera andra personers känslor och tankar. Att vi har svårt att förstå var andra känner skulle då bero på att spegelneuronerna inte fungerar, eller i alla fall inte på samma sätt som hos andra. Men om vi då helt enkelt inte har så mycket känslor själva i vissa situationer, jag då kan vi ju knappast heller modellera sådana känslor hos andra. Det här skulle alltså eventuellt kunna säga emot spegelneuronsteorin.
Det sägs ofta att vi med AS har svårt att sätta ord på känslor och förklara vad vi känner, och det vet jag av egen erfarenhet. Är då kanske problemet att vi inte har så starka och klara känslor som andra och att de helt enkelt är lite för diffusa att sätta ord på?
En av teorierna kring AS är att något är fel med spegelneuronerna. Dessa har så vitt jag har förstått ungefär funktionen att försöka modellera andra personers känslor och tankar. Att vi har svårt att förstå var andra känner skulle då bero på att spegelneuronerna inte fungerar, eller i alla fall inte på samma sätt som hos andra. Men om vi då helt enkelt inte har så mycket känslor själva i vissa situationer, jag då kan vi ju knappast heller modellera sådana känslor hos andra. Det här skulle alltså eventuellt kunna säga emot spegelneuronsteorin.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Jag tänker prestige som är ett obegripligt fenomen för mig men verkar fungera som drivkraft hos andra. Författarna tolkar det som omedvetenhet men jag skulle kalla det ointresse vilket möjligtvis kan förklara brist på aktivitet i hjärnan.
Går även att läsa lite på glass jail blog.
In this issue of Neuron, a study by Chiu et al. examines the brain responses of autistic volunteers in a trust game. The findings reveal an unusual lack of brain activity in mid cingulate cortex when they make their investments. We speculate that this may arise because autistic individuals are unaware that they will also gain or lose reputation in their partner's eyes.
Går även att läsa lite på glass jail blog.
Senast redigerad av Karl 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Jag skulla annars tro att det är just spegelneuronerna som avses i artikeln men att artikelförfattaren inte skrev ut den beteckningen. Kanske är det något med spegelneronerna hos oss alla men på mig stämmer det inte riktigt. Det finns en på sätt och vis bättre teori.Kvasir skrev:En av teorierna kring AS är att något är fel med spegelneuronerna. Dessa har så vitt jag har förstått ungefär funktionen att försöka modellera andra personers känslor och tankar. Att vi har svårt att förstå var andra känner skulle då bero på att spegelneuronerna inte fungerar, eller i alla fall inte på samma sätt som hos andra. Men om vi då helt enkelt inte har så mycket känslor själva i vissa situationer, jag då kan vi ju knappast heller modellera sådana känslor hos andra. Det här skulle alltså eventuellt kunna säga emot spegelneuronsteorin.
Alltså, min lösa teori är att min hjärna gillar inte att dra förhastade slutsatser. I många sammanhang är den rentutsagt velig (delvis av brist p individanpassad träning). Den vet alltså inte vart den vill sortera informationen, varken informationen som kommer utifrån eller den som kommer inifrån. Därför har jag svårt att klara stimmiga miljöer, svårt att höra vad säger i stimmiga miljöer, utnyttjar vissa tekniker o.s.v. o.s.v. . Teorin verkar stämma men den är lös. Jag har ingen teori om hur entisars hjärnor gör när de sorterar som min gör i mindre grad eller inte alls.
Jag känner mig säker på att det är en gradfråga i mitt fall men det kanske det inte är hos alla? Kanske vi alla har svag aktivitet i spegelneuronerna men kanske beror det på olika saker? Kanske är det huvudfenomenet hos en del och ett följdfenomen hos andra? Kanske är det på ytterligare en rad andra sätt hos olika diagnosticerade?
Hur som, mitt känsloliv är starkt men även när det gäller känslor så tvekar min hjärna. I gengäld så överreagerar den gärna när den får chansen - hör till det som kunde ha undvikits ifall min sociala träning varit rikligare och lämpligare. Något bättre får man komma med till mig än idéer om bristande känsloliv.
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
jonsch skrev:Jag skulla annars tro att det är just spegelneuronerna som avses i artikeln men att artikelförfattaren inte skrev ut den beteckningen. Kanske är det något med spegelneronerna hos oss alla men på mig stämmer det inte riktigt. Det finns en på sätt och vis bättre teori.Kvasir skrev:En av teorierna kring AS är att något är fel med spegelneuronerna. Dessa har så vitt jag har förstått ungefär funktionen att försöka modellera andra personers känslor och tankar. Att vi har svårt att förstå var andra känner skulle då bero på att spegelneuronerna inte fungerar, eller i alla fall inte på samma sätt som hos andra. Men om vi då helt enkelt inte har så mycket känslor själva i vissa situationer, jag då kan vi ju knappast heller modellera sådana känslor hos andra. Det här skulle alltså eventuellt kunna säga emot spegelneuronsteorin.
Menar du att artikeln skulle syfta på att det var just i spegelneuronerna som det var lägre aktivitet? Det stämmer i så fall inte med påståendet att dessa personer hade svårare att förstås sina egna känslor, som jag förstår det.
Alltså, min lösa teori är att min hjärna gillar inte att dra förhastade slutsatser. I många sammanhang är den rentutsagt velig (delvis av brist p individanpassad träning). Den vet alltså inte vart den vill sortera informationen, varken informationen som kommer utifrån eller den som kommer inifrån. Därför har jag svårt att klara stimmiga miljöer, svårt att höra vad säger i stimmiga miljöer, utnyttjar vissa tekniker o.s.v. o.s.v. . Teorin verkar stämma men den är lös. Jag har ingen teori om hur entisars hjärnor gör när de sorterar som min gör i mindre grad eller inte alls.
Jo, det där lät ungefär som jag kunde ha skrivit det själv. Ljudkänslighet anses ofta bero på oförmågan att sortera ljudintryck och filtrera bor ovidkommande ljud innan de når mera medvetna delar av hjärnan. I vilken mån det hänger ihop med en allmän oförmåga att sortera och prioritera vet jag inte om det finns några studier på eller vedertagna åsikter om. Men i alla fall vissa utövare av Tomatismetoden (ljudterapi) anser att det i princip handlar om någon central förmåga i hjärnan, så genom att förbättra förmågan att sortera och prioritera hörselintryck så får man även en liknande effekt på andra funktioner i hjärnan. Jag har själv provat Tomatismetoden och min uppfattning utifrån mig själv som enda studieobjekt är nog att det verkar kunna stämma. Dvs. jag tror nog att det mycket väl kan handla om en allmän oförmåga att sortera och prioritera såväl sensorisk intryck som tankar hos många av oss.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Karl skrev:Jag tänker prestige som är ett obegripligt fenomen för mig men verkar fungera som drivkraft hos andra. Författarna tolkar det som omedvetenhet men jag skulle kalla det ointresse vilket möjligtvis kan förklara brist på aktivitet i hjärnan.
Jag förstår precis vad du menar & känner igen mig. Är inte det här en stor brist i forskningen, dvs att forskarna tolkar istället för att helt enkelt fråga "försöksobjekten" själva? Nu vet jag inte vilken grad/form av autism de hade, men om de kunde delta i experimenten, så kunde de väl också svara på frågor.
Senast redigerad av lemur 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Hmm, kanske är forskningsreslutatet en helt ny indikatin om hur spegelneuronerna jobbar? Kanske har man aldrig förut försökt mäta om de kanske modellerar andras känslor utifrån det egna känslocentrats reaktioner på samma situation? Stämmer i och för sig kanske inte med att de också kopierar och lär resten av hjärnan rörelsemönster som man ser utföras men aldrig ännu utfört själv?Kvasir skrev:jonsch skrev:Jag skulla annars tro att det är just spegelneuronerna som avses i artikeln men att artikelförfattaren inte skrev ut den beteckningen.Kvasir skrev:En av teorierna kring AS är att något är fel med spegelneuronerna. Dessa har så vitt jag har förstått ungefär funktionen att försöka modellera andra personers känslor och tankar. Att vi har svårt att förstå var andra känner skulle då bero på att spegelneuronerna inte fungerar, eller i alla fall inte på samma sätt som hos andra. Men om vi då helt enkelt inte har så mycket känslor själva i vissa situationer, jag då kan vi ju knappast heller modellera sådana känslor hos andra. Det här skulle alltså eventuellt kunna säga emot spegelneuronsteorin.
Menar du att artikeln skulle syfta på att det var just i spegelneuronerna som det var lägre aktivitet? Det stämmer i så fall inte med påståendet att dessa personer hade svårare att förstås sina egna känslor, som jag förstår det.
Äsch. Jag vet inte.
Jag övar litet halvhjärtat jonglering. Det går väldigt dåligt vilket är en annan detalj bland många som bekräftar observationen att tveksamheten finns överallt i hjärnan.Kvasir skrev:Jag har själv provat Tomatismetoden och min uppfattning utifrån mig själv som enda studieobjekt är nog att det verkar kunna stämma. Dvs. jag tror nog att det mycket väl kan handla om en allmän oförmåga att sortera och prioritera såväl sensorisk intryck som tankar hos många av oss.
Sedär, viss förmåga att sortera observationer har man ändå!
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Ja det kan vara stor skillnad i forskares tolkningar och vad försöksobjekten egentligen känner och uppfattar.lemur skrev:Jag förstår precis vad du menar & känner igen mig. Är inte det här en stor brist i forskningen, dvs att forskarna tolkar istället för att helt enkelt fråga "försöksobjekten" själva? Nu vet jag inte vilken grad/form av autism de hade, men om de kunde delta i experimenten, så kunde de väl också svara på frågor.
Jag hängde upp mig på det fetmarkerade i mitt förra citat där jag tolkar "lose reputation in their partner's eyes" ungefär som "framstå i dålig dager av sin motspelare". Det är ju dock skillnad i om man är medveten om att man framstår i dålig dager eller om man helt enkelt inte bryr sig. Det skulle som sagt vara intressant att höra försöksobjektens egna uppfattningar i relation till brist på aktivitet i hjärnan.
Man skulle även kunna dra en parallell till empati vilket vi ofta påstås sakna. Om jag t ex ser en person som skadar sig skulle nog de som ser min reaktion nog uppfatta mig som uttryckslös(=saknar empati). Skulle de fråga mig vad jag tänkte skulle jag svarat att jag funderar på hur jag bäst kan hjälpa personen som skadat sig.
Prestige är också intressant och jag uppfattar det som att man förväntas delta i denna prestigejakt och när man tycker det är ointressant blir folk förvirrade.
Angående spegelneuroner så om det handlar om förmågan att tolka andras känslor och utifrån det göra vad som förväntas har jag inga fel på mina. Problemet är däremot att jag inte förstår vitsen med att göra det som förväntas, eftersom det är så uppenbart vad som förväntas är det ju meningslöst att göra det.
Senast redigerad av Karl 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Vi naturvetare har konstaterat att psykologerna har ett försvar för att bete sig på det viset: Psykologi är ingen vetenskap ännu på länge.lemur skrev:Karl skrev:Jag tänker prestige som är ett obegripligt fenomen för mig men verkar fungera som drivkraft hos andra. Författarna tolkar det som omedvetenhet men jag skulle kalla det ointresse vilket möjligtvis kan förklara brist på aktivitet i hjärnan.
Jag förstår precis vad du menar & känner igen mig. Är inte det här en stor brist i forskningen, dvs att forskarna tolkar istället för att helt enkelt fråga "försöksobjekten" själva?
Ska man vara seriös så måste man totalsåga att de gör någon tolkning alls men å andra sidan erkänna att det inte vore särskilt vetenskapligt att skriva in en intervju av försökspersonerna i rapporten heller. Det skulle ju vara s.k. anekdotisk bevisföring. Däremot ger intervjuer underlag för hypoteser som man kan pröva i senare experiment men vi misstänker väl alla att folket i de vita rockarna inte tror sina råttor om att kunna bidra med några vettiga observationer.
Jag skulle vilja föreslå dessa forskare att modellera matematiskt om ifall ointresse för prestige följer naturligt av ett (överdrivet) eftertänksamt sorteringsabete för information, sådant som jag skrivit om i tråden. Därefter vore det lönt att kalla in labbråttorna igen - jag tycker de experimenterar för mycket och modellerar för litet.
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Har inte läst studien, men om det är som Karl säger att man mätte prestige så fattar jag precis varför man inte fick någon reaktion. Sådant finns ju knappt i min värld iaf. Inte NT-världens prestige iaf. Det är ju detta som är "NT tvång" i quzen
Fast det skulle onekligen varit bra mycket enklare om man frågade autisterna om de känner prestige. Då skulle de ju inte behövt all konstig apparatur för att komma fram till att de inte gjorde det.
Fast det skulle onekligen varit bra mycket enklare om man frågade autisterna om de känner prestige. Då skulle de ju inte behövt all konstig apparatur för att komma fram till att de inte gjorde det.
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Svårigheter att förstå sina egna känslor: detta måtte väl vara skäl nog till det vi kalla "konflikträdsla"? Jag har ofta blivit anklagad för detta. Har drivit mina partners till vansinnets brant genom att DAGEN EFTER en viss jobbig händelse komma och säga: "Jo, det där du sa igår, det gjorde mig väldigt ledsen!"
"Igår? Varför i h...ete, sa du det inte till mig IGÅR? Vad är det med dig? Varför tar du inte konflikten när den kommer, direkt? Jag är så TRÖTT på att få facit i handen nästa eller nästnästa dag!"
Ja men, Jag visste ju inte vad jag kände igår!
Nej, det här gick inte att förklara varken för mig själv eller för andra. Jag grubblade djupt: Vad sjutton är det för fel med mig? Varför kan jag aldrig ta en konflikt?
Så kom domen: Du har asperger! Du måste gå "den långa vägen" för att förstå vad du känner/tänker och hur det är lämpligt att reagera. Du vet helt enkelt inte VAD du känner just när något speciellt händer. Det tar tid innan den inre processen är klar.
Lättnad. Nu visste jag att jag inte var konflikträdd, bara hade ett enormt delay inne i hjärnan. När jag väl kommer fram till vad jag känner återstår dock frågan: och vad är den adekvata reaktionen på denna känsla? I värsta fall kanske reaktionen blir dagen efter konflikten och partnern FATTAR NOLL.
"Igår? Varför i h...ete, sa du det inte till mig IGÅR? Vad är det med dig? Varför tar du inte konflikten när den kommer, direkt? Jag är så TRÖTT på att få facit i handen nästa eller nästnästa dag!"
Ja men, Jag visste ju inte vad jag kände igår!
Nej, det här gick inte att förklara varken för mig själv eller för andra. Jag grubblade djupt: Vad sjutton är det för fel med mig? Varför kan jag aldrig ta en konflikt?
Så kom domen: Du har asperger! Du måste gå "den långa vägen" för att förstå vad du känner/tänker och hur det är lämpligt att reagera. Du vet helt enkelt inte VAD du känner just när något speciellt händer. Det tar tid innan den inre processen är klar.
Lättnad. Nu visste jag att jag inte var konflikträdd, bara hade ett enormt delay inne i hjärnan. När jag väl kommer fram till vad jag känner återstår dock frågan: och vad är den adekvata reaktionen på denna känsla? I värsta fall kanske reaktionen blir dagen efter konflikten och partnern FATTAR NOLL.
Senast redigerad av Debbido 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Hittade ett inlägg från rdos i den låsta tråden. Jag vet inte vad rdos menar med detta, men så som JAG uppfattade det blev det ganska bra.
Jag håller med. Om det nu är så fruktansvärt empatisktblablabla att vara ent, hur #¤%#¤% kommer det sej då att de kan dissa en asp när den inte funkar så? Borde inte den omtalade empatin (eller vilket av orden det egentligen är, det råder det tydligen delade meningar om...) kicka in och göra att enten har överseende med aspen?
Var är empatin när någon blir mobbad och utfrusen? Var är empatin när ingen vågar stå upp för den mobbade och utfrusne? Vad är det för slags empati som inte vill lyssna på en trasig persons historia? Som inte vill sitta hos den medan den gråter?
Jag är glad över mina spegelneuroner som låter mej göra allt det ovanstående, trots min "brist på känslor".
rdos skrev:När vi uttrycker känslor så fattar inte NT heller, så problemet är tämligen dubbelriktat. Fast det kanske är så att våra känslor är mer undermedvetna eftersom vi har så svårt att beskriva dem med ord?
Fast jag förstår precis var de vill komma. Defekta spegelneuroner. Men å andra sidan så är entisarnas spegelneuroner lika defekta när de inte fattar våra uttryckssätt.
Jag håller med. Om det nu är så fruktansvärt empatisktblablabla att vara ent, hur #¤%#¤% kommer det sej då att de kan dissa en asp när den inte funkar så? Borde inte den omtalade empatin (eller vilket av orden det egentligen är, det råder det tydligen delade meningar om...) kicka in och göra att enten har överseende med aspen?
Var är empatin när någon blir mobbad och utfrusen? Var är empatin när ingen vågar stå upp för den mobbade och utfrusne? Vad är det för slags empati som inte vill lyssna på en trasig persons historia? Som inte vill sitta hos den medan den gråter?
Jag är glad över mina spegelneuroner som låter mej göra allt det ovanstående, trots min "brist på känslor".
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
http://www.guardian.co.uk/science/2008/ ... dwellbeing
Nu kan hjärnforskarna göra "mindreading". Kanske en smula OT, men det borde intressera er som deltar i tråden.
Nu kan hjärnforskarna göra "mindreading". Kanske en smula OT, men det borde intressera er som deltar i tråden.
Senast redigerad av Ganesh 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
rdos skrev:När vi uttrycker känslor så fattar inte NT heller, så problemet är tämligen dubbelriktat. Fast det kanske är så att våra känslor är mer undermedvetna eftersom vi har så svårt att beskriva dem med ord.
Fast jag förstår precis var de vill komma. Defekta spegelneuroner. Men å andra sidan så är entisarnas spegelneuroner lika defekta när de inte fattar våra uttryckssätt.
Ja, jag har blivit allt mer medveten om detta problem: det är ju inte bara jag som har svårt att läsa av omgivningen; omgivningen har svårt för att läsa av MIG?
T ex, om jag är i sjönöd och försöker förklara detta för en psykiatriker så fattar han inte hur illa ställt det är med mig, därför att jag inte har det förväntade signalsystemet. Det är helt omöjligt för mig att bli inlagd för depression. Ser ut som en isbit. De bara lägger tillbaks mig in i frysen.
Jag har vänner som, i betydligt bättre skick än mig, erbjuds plats t o m mot deras vilja. Det ska fn vara deprimerad och autistisk! Noll chans till vård.
Senast redigerad av Debbido 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Defekta spegelneuroner...
Tja...kanske tyder på att vi är bra korthajar?....*flinar*
Senast redigerad av Tingeling 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Re: Defekta spegelneuroner...
Tingeling skrev:Tja...kanske tyder på att vi är bra korthajar?....*flinar*
Ja, just det! Vi kan ju åka till Las Vegas och försörja oss på kortspel, bli rika! Ingen kan läsa av oss, så HIMLA BRA!
Senast redigerad av Debbido 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Re: Defekta spegelneuroner...
Debbido skrev:Tingeling skrev:Tja...kanske tyder på att vi är bra korthajar?....*flinar*
Ja, just det! Vi kan ju åka till Las Vegas och försörja oss på kortspel, bli rika! Ingen kan läsa av oss, så HIMLA BRA!
Jag skulle vilja utsätta mig för en lögndetektor...
Misstänker att det skulle bli hyfsat intressanta resultat med tanke på att jag anser att större delen av mitt liv är en lögn.. eller allting sanning beroende på hur man ser på det..
Hela mitt liv så har jag anpassat mig efter vilket beteende mönster som verkar vara lämpligt i situationen/omgivningen som jag befinner mig i...
Någonstans så har jag glömt bort hur jag skulle vara om jag inte anpassade mig... det är lite skrämmande..
Senast redigerad av Cera 2011-05-04 11:49:51, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Att leva som Aspergare