Bali skrev:Ännu ett inlägg signerat Christopher Gillberg:

Stoppa den religiösa tron på ADI/ADOS!

I Barn-I-Bergen studien (som jag och medarbetare startade för 20 år sedan) undersökte vi (bl a med hjälp av frågeformulär) många tusen skolbarn både i hemmet och i skolan. Det visade sig att bara en ganska liten minoritet av samtliga hade noll tecken som kunde tolkas som möjliga autismsymptom. Den överväldigande majoriteten hade åtminstone något som skulle kunna uppfattas som autistiska drag. Det är således inte ”normalt” att vara helt ”oautistisk”.

Bakom den ”autismglittrande” ytan finns oftast andra ESSENCE-problem (ADHD, DCD, och språkstörningar av olika slag). Dessa glimmar inte lika starkt som de enstaka autismsymptomen. Tyvärr leder diagnoser på dessa problem inte automatiskt till hjälpinsatser enligt lagen (trots att lagtexten mycket väl ger utrymme för att de skulle kunna motivera hjälpinsatser). Så man ställer diagnosen autism för att berörda personer skall få hjälp. Men autism är inte viktigare än ADHD, DCD eller språkstörning (eller för den delen intellektuell funktionsnedsättning).

Akronymen ESSENCE står för Early Symptomatic Syndromes Eliciting Neurodevelopmental Clinical Examinations (översatt till svenska ungefär tidiga symptomatiska syndrom som motiverar kliniska utvecklingsneurologiska undersökningar). ESSENCE är ett paraplybegrepp som refererar till hela gruppen av utvecklingsneurologiska/neuropsykiatriska störningar som presenterar med handikappande symptom under tidiga barndomen. Det inkluderar ADHD med eller utan ODD, ASD, DCD, IDD, SLI, Tourettes syndrom, tidigt debuterande bipolär sjukdom, beteendefenotypsyndrom och en rad neurologiska och epileptiska störningar som medför stora beteendemässiga/kognitiva problem vid tidig ålder (före 3-5 års ålder). Problemen kan relatera till den allmänna utvecklingen, motorkoordination/sensorisk perception, kommunikation/språk, aktivitet/impulsivitet, uppmärksamhet, social interaktion/ömsesidighet, beteende inklusive insisterande på enformighet, tics och OCD, humörsvängningar/emotionell dysreglering och problem kopplade till sömn och ätande.

ESSENCE som begrepp betonar den stora överlappningen mellan syndrom som oftast betecknas som avgränsade och specifika tillstånd. I själva verket delar dessa i hög grad både gener, miljöriskfaktorer och kliniska symptom. ESSENCE är inte en diagnos i sig. Istället skall det ses som en reaktion på tendensen i samhället idag att inom barn- och ungdomspsykiatri och utvecklingsmedicin placera syndrom i separata fack.

Alien skrev:Det var intressant:

I Barn-I-Bergen studien (som jag och medarbetare startade för 20 år sedan) undersökte vi (bl a med hjälp av frågeformulär) många tusen skolbarn både i hemmet och i skolan. Det visade sig att bara en ganska liten minoritet av samtliga hade noll tecken som kunde tolkas som möjliga autismsymptom. Den överväldigande majoriteten hade åtminstone något som skulle kunna uppfattas som autistiska drag. Det är således inte ”normalt” att vara helt ”oautistisk”.

Enligt Gillberg har runt en procent av barnen autism, men tre procent får diagnosen på senare tid.

Bakom den ”autismglittrande” ytan finns oftast andra ESSENCE-problem (ADHD, DCD, och språkstörningar av olika slag). Dessa glimmar inte lika starkt som de enstaka autismsymptomen. Tyvärr leder diagnoser på dessa problem inte automatiskt till hjälpinsatser enligt lagen (trots att lagtexten mycket väl ger utrymme för att de skulle kunna motivera hjälpinsatser). Så man ställer diagnosen autism för att berörda personer skall få hjälp. Men autism är inte viktigare än ADHD, DCD eller språkstörning (eller för den delen intellektuell funktionsnedsättning).

Förskrivningen av adhd-läkemedel fortsätter att öka och är nu högre än den faktiska förekomsten av adhd. Under 2016 fick 5,5 procent av pojkarna och 2,5 procent av flickorna i åldern 10-17 år sådana läkemedel. Det är fler än förväntat, konstaterar Socialstyrelsen i en ny rapport, utifrån dagens kunskap om hur vanligt adhd är.

– Det råder vetenskaplig konsensus om att förekomsten av adhd är runt fem procent och alla som har en diagnos börjar inte med medicin, säger Peter Salmi, utredare inom psykiatri vid Socialstyrelsen.

Bali skrev:Blogginlägg av Lena Nylander:

Sluta med neuropsykiatri?!

ADHD, autism och tics är egentligen inte alls särskilt lika varandra om man ser till symtom/diagnoskriterier

rdos skrev:Citat:

ADHD, autism och tics är egentligen inte alls särskilt lika varandra om man ser till symtom/diagnoskriterier

Hur kom hon till den befängda slutsatsen? "Repetitiva beteenden" (stims) och tics är extremt lika varandra. Kanske inte i deras manualer, men i verkligheten.

Bali skrev:Nej, där anser jag att du har fel, rdos, även om tics och stim förstås till det yttre ändå kan likna varandra.