Genussystemet bygger på två principer, könens isärhållande och manlig överordning.

Isärhållandet innebär att män och kvinnor, och det som är manligt respektive kvinnligt, hålls isär och ses som varandras motsatser. Det medför att kvinnor och män finns på olika arenor i samhället, både horisontellt och vertikalt. Uppdelningen mellan könen på arbetsmarknaden är ett exempel på detta, där kvinnor och män befinner sig i olika sektorer, vård – teknik, samt återfinns på olika positioner, manlig läkare – kvinnligt vårdbiträde.

Den manliga överordningen och hierarkin yttrar sig bland annat i att det män gör betraktas som mer värdefullt. Därtill tjänar män mer, har mer makt än kvinnor och betraktas som norm, medan kvinnor ses som undantag och som det avvikande.

Dessa könsmönster skapas och upprätthålls både på det personliga planet och på det strukturella planet av såväl kvinnor som män.

Jämställdhetsarbetet syftar till att bryta denna ordning och det är först då som vi uppnått ett jämställt samhälle.

År 1988 gav Hirdman ut en rapport på Göteborgs Universitet i bokform med titeln: Genussystemet: teoretiska funderingar kring kvinnors sociala underordning, Maktutredningen. [4] Det var i denna rapport som Hirdman skrev om begreppet genus i dess betydelse i det svenska språket och därefter lanserades begreppet i det svenska språket. [5] År 2004 skrev gav hon ut en bok vid titeln: Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning. [6] Begreppet blev till hjälp när man pratade om det "kvinnliga" respektive det "manliga" i ett sammanhang av kulturellt och socialt istället för biologiska skillnader. [7] År 2001 gav Hirdman ut sin första upplaga av boken Genus- om det stabilas föränderliga former.