Har nyligen mottagit beskedet att min son har Aspbergers.
Han ska börja gymnasiet efter sommaren

Hur ser chanserna och möjligheterna (finns det någon statistik kanske?) ut för en ungdom med denna diagnos för högre studier på högskola?

Min förhoppning är att det inte ska vara någon större skillnad mot någon utan diagnosen aspergers, men jag har svårt att hitta det svaret. Naturligtvis förstår jag att det finns individuella skillnader.



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Övriga Aspergerfrågor.
Moderator Alien: Kompletterade rubriken.

Come on, det är en diagnos, det inte som att han fått cancer.

Det är fortfarande ditt barn och jag lovar att han inte blir korkad för han fått en diagnos

Hur klarar han sig i skolan just nu?

Se till att han får plugga det som intresserar honom. Stötta honom, och som sagt det är bara en diagnos som både har fördelar och nackdelar. Och det är väl bra att han får diagnosen redan nu så att han kan få allt stöd han behöver!

Gaddan skrev:Har nyligen mottagit beskedet att min son har Aspbergers.
Han ska börja gymnasiet efter sommaren

Hur ser chanserna och möjligheterna (finns det någon statistik kanske?) ut för en ungdom med denna diagnos för högre studier på högskola?

Min förhoppning är att det inte ska vara någon större skillnad mot någon utan diagnosen aspergers, men jag har svårt att hitta det svaret. Naturligtvis förstår jag att det finns individuella skillnader.

Jag tog mig igenom skolan utan större problem. Min bror tog sig inte igenom gymnasiet alls. En kompis tog sig igenom gymnasiet, högskolan och ska efter sommaren ut och plugga på universitet i England. Samtliga har vi Aspergers syndrom. Så jo, nog finns det gradskillnader. Var din son ligger får ju visa sig med tiden. Det är dock inget som säger att han måste avstå högre studier alternativt inte klarar dem bara för att han har Aspergers.

Får jag fråga en sak? Hade du någon oro inför gymnasiet innan din son blev diagnostiserad? Saken är ju den att det är samma unge nu som det var innan du fick veta att han har Aspergers, enda skillnaden är att du nu har ett namn på hans sätt att vara.

Kan lägga till fall med färdig civilingenjörsutbildning och 35 års arbetsliv efter det. Det kan bli precis vart som helst på skalan. Använd diagnosen som ett stöd inte ett hinder så långt myndigheter och skola kan övertygas vilket för all del inte är så långt alla gånger.

Gaddan skrev:Har nyligen mottagit beskedet att min son har Aspbergers.
Han ska börja gymnasiet efter sommaren

Hur ser chanserna och möjligheterna (finns det någon statistik kanske?) ut för en ungdom med denna diagnos för högre studier på högskola?

Min förhoppning är att det inte ska vara någon större skillnad mot någon utan diagnosen aspergers, men jag har svårt att hitta det svaret. Naturligtvis förstår jag att det finns individuella skillnader.

Tja duger Degree of Bachelor of Science with a major in Computer System Engineering?
Det är vad jag har som AS och ADD. Eller rättare jag har diagnoser men jag är inte diagnoser.

Gaddan skrev:Har nyligen mottagit beskedet att min son har Aspbergers.
Han ska börja gymnasiet efter sommaren

Hur ser chanserna och möjligheterna (finns det någon statistik kanske?) ut för en ungdom med denna diagnos för högre studier på högskola?

Litet påpekande när det gäller stavningen, det heter Asperger (utan b).

Inom universitetsvärlden kryllar det av odiagnostiserade Aspergare, massor av professorer har diagnosen så den insikten borde väl lugna dig rejält.

Jag fick min diagnos flera år efter jag var klar med min högskoleutbildning och jag kan inte se att mina personlighetsdrag som föranledde diagnosen skulle vara något hinder för att studera på helfart, snarare tvärtom.

Problem uppstod först när jag kom ut på arbetsmarknaden. Diagnosen gjorde att jag blev kvalificerad för en lönebidragsanställning efter år av arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder.

Var ett stöd och bollplank när det gäller den socala biten. Det är ofta den som ställer till det. Inte ämnena som sådana förutom ev ointresse.

Det finns otroligt mycket hjälp att få ifrån lärosätena. Det finns även idag bra möjligheter till distansstudier.

Så länge han inte har allt för grova problem i vardagen skall det gå finfint. Glömt inte bort att din son har en egen vilja bara! Akademisk utbildning passar inte alla.

Frågan är vad han har problem med.
Gillar han att läsa eller spelar han bara World Of Warcraft.

Har ni i familjen krav att han måste gå på högskola ?? vad vill han själv ?? han kanske skulle älska att köra en skogsmaskin, helt själv om dagarna i skogen och vara jätte nöjd med det.

Gör inte för stor grej av en diagnos. Människor har en tendens att leva upp till sina diagnoser..

Jag var inte så intresserad av gymnasiet för jag gillade inte undervisningsstilen, sedan var det för jobbigt med läxor med. Men det fick gå. Högskolan var både enklare och svårare. Jag gick en utbildning som hade ganska få föreläsningar och det passade mig eftersom jag har svårt att vakna på morgonen utan kunde plugga sent om kvällen när hjärnan funkade bäst.

För min skull var själva aspergern inget större hinder i utbildningen utan det var mina ångestproblem som blev för mycket och på den tiden skulle man gå i nästan psykoanalys så det hjälpte inte. Jag ser dock i efterhand att det hade varit bra om jag fått anpassad studietakt. Att läsa alla terminer på helfart var lite tufft, särskilt som min utbildning hade väldigt mycket att läsa, det var inte bra med all stress. Hade jag kunnat läsa hälften på helfart och hälften på halvfart eller liknande hade det gått bättre, för jag blev aldrig riktigt klar.

Men just att kunna styra mer själv, att BARA ha ett ämne i taget som man oftast har på högskolan, att inte bli hunsad av lärarna som man kan bli på lägre nivå, att alla i klassen inte var supernormala eller spelade det, det gjorde att jag faktiskt trivdes på högskolan. Mycket bättre än grundskolan och gymnasiet. Bara det att jag valde en kurs med för mycket läsa!

Det viktiga är nog att studera ämnen som är inom intresseområdet. Jag har själv studerat på universitet med gott resultat - men jag kan bara lära mig saker som jag är intresserad av och har valt ämnen därefter. Fördelen med att ha asperger är förstås att man får bra fokus på det som intresserar och berör, samt att man snabbt kan lära sig vad examinatorn värdesätter så att man kan leverera därefter