Fenren skrev:Safek, hävdar du att du inte är kär eller att du inte har känslor för din fru?

Helt iskall är jag ju inte ...Nej jag menar att jag inte har varit kär, jag har dock självklart känslor för min fru! Jag håller hon mycket kär.

Safek skrev:Helt iskall är jag ju inte ...Nej jag menar att jag inte har varit kär, jag har dock självklart känslor för min fru! Jag håller hon mycket kär.

så då beror det enbart på hur man väljer att definiera känslan kärlek?

jag måste nog också erkänna att jag aldrig upplevt vad de flesta verkar mena med att vara kär, men jag har hitintills aldrig hört en klar och entydig definition av kärlek, vilket torde leda till att jag får avgöra själv om jag är det eller ej, så jag har inte behövt ljuga när jag sagt "jag älskar dig" till någon, även om det inte inneburit samma sak som de har tolkat det som.

Fenren skrev:så då beror det enbart på hur man väljer att definiera känslan kärlek?

jag måste nog också erkänna att jag aldrig upplevt vad de flesta verkar mena med att vara kär, men jag har hitintills aldrig hört en klar och entydig definition av kärlek, vilket torde leda till att jag får avgöra själv om jag är det eller ej, så jag har inte behövt ljuga när jag sagt "jag älskar dig" till någon, även om det inte inneburit samma sak som de har tolkat det som.

Hej igen

Låter som om vi är rätt lika.
Första gången jag tror mig ha upplevd själva känslan av kärlek var för 5 år sedan, då genom en religiös upplevelse i samband med att jag blev kristen- också något jag inte kan förklara- utan att jag upplevde en enorm glädje, bekräftelse, värme, omsorg m.m.

Har ju trott att jag har varit kär innan, men tror inte jag har varit det- utan snarare mitt beteende/personlighet som har varit den dominerande faktorn. Har haft svårt för sociala gränser, och även om jag har varit rätt så duktig på att ragga brudar- så har jag haft svårt att veta gränser- och har ofta haft lite av en "stalker" agerande. Detta var dock något som ändrade sig efter min andliga upplevelse.

Kring kärlek till min fru, så fungerar det väl så att jag försöker älska hon såsom jag själv vill bli älskat, på olika sätt. Men svårigheter uppkom tidigt, vi har svåra kommunikationsproblem- vi har bara varit gift i två år- och får redan äktenskapsrådgivning. En av orsakerna att jag skulle bli glad för en aspergerr diagnos- eftersom en sådan diagnos kan ju vara en vägledning för mig- på vad jag behöver arbeta på (eller annan diagnos)- då det finns massor av saker som jag inte förstår varför det orsakar problem den dag i dag.

Allt i allt, så tror jag att jag har enklare för att ge kärlek än att uppleva det. Men som sagt, kring fråga om kärlek- så är det ju mycket som är filosofiskt och relativt. Så vad som är vad- är inte alltid så lätt att bli klok på.

gör det inte svårare än det är.
ta natt-tåget till berlin, så är du på bordellen dagen efter, bara att välja och vraka.

börjar du bli nojig kan du gå tillbaka hem till vandrarhemmet och ta nån gat-tjej på vägen, trots allt så är det lagligt med prostitution i detta land.

Zerg_Tankian skrev:Hej har brutit med mina polare på grund av att jag är skyldig de cash från en lägenhet.
Så har inga "vingmans" kvar när jag går ut :S
Men tänker inte låta det stoppa mig från att få naila
Vad tror ni mina chanser är som asperger att gå ut själv och plocka upp brudar.
Har ni några tips?

När man ska ut och ragga så tror jag att det är en fördel att vara ensam. Det är lättare att gå fram till någon som är ensam än någon som sitter med 4 polare.

Var inte desperat! Spela "svår", då blir tjejerna intresserade!

Hur kan ni gå ut på krogen med alla intyck och trångt som bara den?
Jag trodde asperare hade svårt för just det?
Jag har så svårt för detta när folk sitter trång och sorlet, så jag tror det hela är ovekligt!

asp690 skrev:gör det inte svårare än det är.
ta natt-tåget till berlin, så är du på bordellen dagen efter, bara att välja och vraka.

börjar du bli nojig kan du gå tillbaka hem till vandrarhemmet och ta nån gat-tjej på vägen, trots allt så är det lagligt med prostitution i detta land.

Ha ha ja men då handlar det ju inte om kärlek utan bara om sex. Men det var en intressant ide.... .
Jag har liksom jag antar ni andra, väldigt svårt med flört. Alltså jag kan inte flörta överhuvudtaget... jag har provat och ska nog öva lite, då jag ser att många tjejer verkar försöka flörta med mig eller få kontakt. Jag har inte märkt det förut. Fick diagnosen som 37åring som jag är nu..... och upptäcker nu världen och mycket annat och mig själv på nytt.
Men att så många tjejer försöker ta kontakt fast jag inte fattar det är ju lite trist ha ha .... att fatta nu.. men men.
Det är tusan svårt ändå att flörta och hålla en sådan kontakt som krävs. Måste nog gå ut i Linköping lite på krogen o prova detta och träna och se vad som händer.
Någon som har lite tips så säg till.

Arkimedes skrev:

Zerg_Tankian skrev:Hej har brutit med mina polare på grund av att jag är skyldig de cash från en lägenhet.
Så har inga "vingmans" kvar när jag går ut :S
Men tänker inte låta det stoppa mig från att få naila
Vad tror ni mina chanser är som asperger att gå ut själv och plocka upp brudar.
Har ni några tips?

När man ska ut och ragga så tror jag att det är en fördel att vara ensam. Det är lättare att gå fram till någon som är ensam än någon som sitter med 4 polare.

Var inte desperat! Spela "svår", då blir tjejerna intresserade!

Jo men så är det nog alltid. Att vara desperat funkar sällan. Men jag har undrat funkar det bättre eller lättare att ragga/söka upp någon annan med asperger eller? Alltså finns det någon kontaktsida där man kan hitta likasinnade personligheter och se vad som händer om man datar någon med liknande inställning i livet.
Eller vad tror ni andra?

TheMan skrev:

Arkimedes skrev:

Zerg_Tankian skrev:Hej har brutit med mina polare på grund av att jag är skyldig de cash från en lägenhet.
Så har inga "vingmans" kvar när jag går ut :S
Men tänker inte låta det stoppa mig från att få naila
Vad tror ni mina chanser är som asperger att gå ut själv och plocka upp brudar.
Har ni några tips?

När man ska ut och ragga så tror jag att det är en fördel att vara ensam. Det är lättare att gå fram till någon som är ensam än någon som sitter med 4 polare.

Var inte desperat! Spela "svår", då blir tjejerna intresserade!

Jo men så är det nog alltid. Att vara desperat funkar sällan. Men jag har undrat funkar det bättre eller lättare att ragga/söka upp någon annan med asperger eller? Alltså finns det någon kontaktsida där man kan hitta likasinnade personligheter och se vad som händer om man datar någon med liknande inställning i livet.
Eller vad tror ni andra?

Kolla den här tråden http://www.aspergerforum.se/kontakt-ons ... ht=kontakt . Där kan man publicera kontaktannons.

Jag har inte dejtat någon med Asperger (ännu). Men tror helt klart att det funkar bättre om man har lika personligheter, det är så mycket man förstår som inte behöver sägas då.

Fast jag vet inte om det är lättare att flörta om båda har asperger? Jag är inte så bra på att visa att jag är intresserad av någon, och så om han/hon dessutom har asperger och svårigheter att tolka dolda budskap så finns det ju inte en chans i världen att han/hon kan uppfatta mina icke-existerande flörtsignaler.

Möter man en impulsiv ADHD:are är det lite mer förvirrande med extra mycket kommentarer. Många verkar sära på benen verbalt - inget fel i det - men det är förvirrande. Vad ska tas på allvar då?!

rutig duk skrev:Möter man en impulsiv ADHD:are är det lite mer förvirrande med extra mycket kommentarer. Många verkar sära på benen verbalt - inget fel i det - men det är förvirrande. Vad ska tas på allvar då?!

Jag har svårt att tro att man som AS skulle funka ihop med en ADHD. Men det är så olika från person till person... En diagnos säger inte allt om en människa men jag orkar inte långa stunder med någon som pratar hela tiden, byter samtalsämne ofta, är rastlös osv.