Jag har ett problem. Nu vet jag visserligen inte om jag har Asperger eller inte (har köat för utredning i snart ett år) och nu det senaste känner jag mig nog mer och mer osäker på det hela, men jag tänker ändå att vissa av er kanske har liknande problem och därför möjligtvis kan bidra med råd och vishet.

Fysisk beröring. Är det någon mer än jag som har problem med det? Jag vet ärligt talat inte riktigt vad det är som gör att jag inte tycker om det men jag tror att det handlar om att det känns som att folk inkräktar på mitt personliga utrymme när de rör vid mig. Jag vet inte varför men jag får i princip ångest och känner att jag vill fly vid fysisk beröring. Viss beröring är ok om jag är beredd på det (dock inte alltid). Det hela blir även värre ju mer ångest jag har och ju mer stressad jag är sedan innan.

Den relation som tar mest skada av detta och där det hela blir något problematiskt är i min relation till min pojkvän. Jag misstänker att det faktum att jag inte är ett stort fan av fysisk beröring sårar honom. Att jag utvecklat något slags ogillande av kroppsvätskor hjälper inte heller. Saliv gör till exempel så att jag inte riktigt tycker om att min pojkvän kysser mig. Han verkar behöva mycket mer fysisk kontakt än vad jag gör och ofta när jag till exempel kysser honom så gör jag det inte för att jag vill det utan för att jag vet att det är något han uppskattar och behöver. Det är jobbigt.

Det har inte alltid varit så här. Det är något som utvecklats och blivit värre under senare tid. Skulle nog säga att det blivit så illa som det är nu under de senaste två åren. Nu har jag ångest för jag vet inte om det hela är någon slags typ av anhedoni, om jag inte älskar min pojkvän längre eller om jag helt enkelt bara är en dålig person.

Hur handskas ni med situationer som denna? Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Ingen direkt råd, men själv håller jag mig borta från sådana situationer. Avskyr beröring så pass att jag aldrig ens skulle få för mig att skaffa kille.

Du har inte möjlighet att försöka prata med din pojkvän om hans syn på det hela? Och antagligen se till att berätta vad du känner och hur du upplever din situation, försök att prata ut det med din pojkvän för att verkligen se om det är ogillande av fysisk beröring på din part eller helt enkelt brist på känslor för honom.

Batman skrev:Ingen direkt råd, men själv håller jag mig borta från sådana situationer. Avskyr beröring så pass att jag aldrig ens skulle få för mig att skaffa kille

Wtf, har hela tiden trott du var en kille, ha ha, jag är så korkad, förlåt

antonius skrev:

Batman skrev:Ingen direkt råd, men själv håller jag mig borta från sådana situationer. Avskyr beröring så pass att jag aldrig ens skulle få för mig att skaffa kille

Wtf, har hela tiden trott du var en kille, ha ha, jag är så korkad, förlåt

Är väl inte säkert att denne är en tjej?

antonius skrev:

Batman skrev:Ingen direkt råd, men själv håller jag mig borta från sådana situationer. Avskyr beröring så pass att jag aldrig ens skulle få för mig att skaffa kille

Wtf, har hela tiden trott du var en kille, ha ha, jag är så korkad, förlåt

Trodde det jag med ...

Beror väl på av vem det gäller, hur man regerar. Har ett ett stort krambehov egentligen. Men om ngn jag inte gillar klappar mig på axeln känns det som jag blivit skjuten.

Men om en av mina få vänner ger mig en kram är jag glad hela dagen. Kan inte påminna mig att min far lyfte upp mig och höll om mig, naturligtvis måste det skett men inget jag minns. Vi pysslade inte med sådant. Så jag har ett uppdämt behov av beröring. Blir närmast pinsam, i berusat tillstånd.

Jag överlag väldigt svårt för närhet, blir trängd och stressad.
Samma med kyssar och liknande, men det blir mycket värre när jag är trött som nu.
Tycker synd om min sambo. Fast vi pratar om det och han vet att det inte är han det hänger på.
(sen hatar jag mig min kropp och skäms över den så det gör det väl mer knas)

Barnen däremot går oftast mycket bättre, mycket kramar, mycket närhet.
Fast visst kan jag bli trängd där med när den ena ligger kloss inpå en från ena sidan med lilla handen hårt invårad i mitt hår och den andre på andra sidan lika tätt inpå, med armen över min hals och benet över mig.
Hm aaaandas.

Automaton skrev:Du har inte möjlighet att försöka prata med din pojkvän om hans syn på det hela? Och antagligen se till att berätta vad du känner och hur du upplever din situation, försök att prata ut det med din pojkvän för att verkligen se om det är ogillande av fysisk beröring på din part eller helt enkelt brist på känslor för honom.

Han vet om att jag har svårt för det där med beröring. Han vet dock inte hur illa det har blivit. Bör tilläggas att det inte endast är jobbigt i situationer med min pojkvän utan i de flesta situationer där folk rör vid mig (mina föräldrar, på bussen, folk som råkar gå in i en på stan osv). Det är dock värst i relationen med min pojkvän eftersom han är den som rör mig mest. Hursomhelst, det hela får mig att känna mig oerhört dålig och så där. Jag kanske, som du säger, borde prata med min pojkvän om det hela igen.

blyger skrev:Tycker synd om min sambo. Fast vi pratar om det och han vet att det inte är han det hänger på.
(sen hatar jag mig min kropp och skäms över den så det gör det väl mer knas)

Samma här. Får dock en känsla av att han kanske ändå tror att det är personligt och att jag inte tycker om honom eller något.

Neutrino skrev:

Automaton skrev:Du har inte möjlighet att försöka prata med din pojkvän om hans syn på det hela? Och antagligen se till att berätta vad du känner och hur du upplever din situation, försök att prata ut det med din pojkvän för att verkligen se om det är ogillande av fysisk beröring på din part eller helt enkelt brist på känslor för honom.

Han vet om att jag har svårt för det där med beröring. Han vet dock inte hur illa det har blivit. Bör tilläggas att det inte endast är jobbigt i situationer med min pojkvän utan i de flesta situationer där folk rör vid mig (mina föräldrar, på bussen, folk som råkar gå in i en på stan osv). Det är dock värst i relationen med min pojkvän eftersom han är den som rör mig mest. Hursomhelst, det hela får mig att känna mig oerhört dålig och så där. Jag kanske, som du säger, borde prata med min pojkvän om det hela igen.

blyger skrev:Tycker synd om min sambo. Fast vi pratar om det och han vet att det inte är han det hänger på.
(sen hatar jag mig min kropp och skäms över den så det gör det väl mer knas)

Samma här. Får dock en känsla av att han kanske ändå tror att det är personligt och att jag inte tycker om honom eller något.

Men det är inte så att du är mer trött eller stressad eller så då?
Bara det du skriver om att det ärjobbigt med kontakt med andra borde väl tyda på att det inte är just realtionen till din pojkvän?

Sen kan jag ju märka på mig själv att jag del får jobbigare med kontakt för att jag har så dåligt samvete som är så avvisande och svår att ha att göra med, dåliga samvetet tär (men lyckas inte släppa det) än mer på orken att ha honom nära.

Asch får i inte tagi mina tankar nu, hade nått vettigare innan jag började skriva. Dumma jag

Musik skrev:Är väl inte säkert att denne är en tjej?

Jodå, jag är en tjej

Neutrino skrev:Han vet om att jag har svårt för det där med beröring. Han vet dock inte hur illa det har blivit. Bör tilläggas att det inte endast är jobbigt i situationer med min pojkvän utan i de flesta situationer där folk rör vid mig (mina föräldrar, på bussen, folk som råkar gå in i en på stan osv). Det är dock värst i relationen med min pojkvän eftersom han är den som rör mig mest. Hursomhelst, det hela får mig att känna mig oerhört dålig och så där. Jag kanske, som du säger, borde prata med min pojkvän om det hela igen.

Okej men som jag nämnde tidigare se till att verkligen sitta ner och prata om det, jag säger inte hur du ska diktera ditt liv men om du störs så otroligt mycket som du verkar göra av det kan det ju tyckas behövas en radikal förändring i dynamiken.

Och som du nämner senare se till att klara upp eventuella missförstånd.

Batman skrev:

Musik skrev:Är väl inte säkert att denne är en tjej?

Jodå, jag är en tjej

Tänkte antagligen på något helt annat när jag skrev det där.
Härligt att du klargör saken iallafall

Håller med Automaton. Prata med pojkvännen så han förstår precis hur jobbigt du tycker att det är. Sedan ett annat förslag är att ni kommer överens om att du bara kramar och kysser honom när du verkligen känner för det. Jag läste att du kysser för att du känner dig trängd att göra det. Det skulle jag tänka mig bara triggar dina tankar ännu mer.
Det finns ju så mkt bör och ska i synen på förhållanden från samhället och som vi lärt oss under uppväxten.

Antonius, jag känner igen mig i det du skriver. Jag är väldigt fysisk av mig. Samtidigt kan jag bli intensiv.

blyger skrev:Men det är inte så att du är mer trött eller stressad eller så då?

Det tänker jag också, kanske det är ett symptom på att du är i en livssituation som är mer stressande/pressande nu än innan det blev värre. Nu vet jag ingenting om din livssituation, utan utgår ifrån mig själv.

Jag tycker att du ska få tummen ur och avsluta relationen med din pojkvän. Ni verkar ha radikalt olika behov och som inte går att jämka utan att det sker på den andres bekostnad.

Ifall det inte är ett alternativ att gå skilda vägar så kan du väl åtminstone stödja honom i att upprätta någon sorts KK-förhållande där han kan få sina behov tillgodosedda?

P.S. Ifall du bryr dig om din partner och har någon sorts grundnivå av empatisk förmåga skulle jag föreslå att du tar en minut för att reflektera över följande:
D.S.

Mountain_lion skrev:Håller med Automaton. Prata med pojkvännen så han förstår precis hur jobbigt du tycker att det är.

Har nu pratat med honom. Krävde mod men jag gjorde det i alla fall. Han visste som sagt sedan innan att jag ofta (inte alltid) tycker det hela är jobbigt. När jag pratade med honom sa han att han förstod och att det är ok. Han sa att han älskar mig och att han kommer fortsätta att älska mig trots att vi är olika angående det där med fysik beröring. Han sa att det är ett område där vi inte riktigt är kompatibla men att han förstår att jag tycker om honom ändå och att det är lugnt. Kändes bra att få det sagt och det kändes lite som att pressen sjönk på något sätt.

blyger skrev:Men det är inte så att du är mer trött eller stressad eller så då?
Bara det du skriver om att det är jobbigt med kontakt med andra borde väl tyda på att det inte är just realtionen till din pojkvän?

Jag är ganska övertygad om att så är fallet. Fysisk beröring har blivit jobbigt för mig de senaste två åren (innan dess hade jag problem med lappar i kläderna osv men inte så mycket mer än så) och trots att jag alltid mått ganska dåligt så har jag mått ännu mycket sämre just de senaste två åren. Tror att det har något med saken att göra. Skulle gissa på att det är någon slags anhedoni. Ett symptom.

animal skrev:Jag tycker att du ska få tummen ur och avsluta relationen med din pojkvän. Ni verkar ha radikalt olika behov och som inte går att jämka utan att det sker på den andres bekostnad.

Det är bara just på den fysiska fronten som jag tycker det har varit jobbigt. I övrigt har vi en bra relation. Tycker inte det är värt att kasta bort relationen på grund av det. Inte än. Speciellt inte nu när jag pratat med honom om det. Vi får helt enkelt jobba på det och se hur det går först.

Har vissa problem med det men det är inte direkt det sensoriska utan som du beskriver: att det känns som att det inkräktas på mitt personliga uttrymme.
Ofta när det sker spontant - dvs jag överaskas av det - så känner jag ett motstånd till det bara: eller om det gäller främlingar eller folk jag inte känner så väl.

Överlag så ser jag det inte som ett problem. Det är inte tillräckligt stort för att förstöra något.

Har inte problem med beröring om det gäller en vän eller partner, tvärtom så kan jag tycka det är rätt gött, men är det någon jag inte känner bra så blir det svårare.
För att vara trevlig så skakar jag i hand med folk (för det är väl så man ska göra när man hälsar?), men så mycket mer närhet än så vill jag inte ha med folk jag inte känner.

Har min personliga sfär som jag helst av allt vill behålla för mig själv.
Var iväg på läger tidigare i somras med jobbet, på kvällarna så satt vi runt lägerelden och sjöng. Det var riktigt jobbigt då man satt ganska nära varandra. Även fast jag satte mig mellan två av mina arbetskamrater som jag känt i ett par år så kändes det jobbigt att det var personer som inkräktade i min egna lilla sfär. Klarade bara av att sitta så i någon minut, sen var jag tvungen att resa mig och ställa mig en bit bakom för att återhämta mig.

animal skrev:...stödja honom i att upprätta någon sorts KK-förhållande där han kan få sina behov tillgodosedda?

Om det här var ett alternativ, då tycker jag att det vore bättre att paret splittrades. Annars, nej. Jag uppskattar inte "saliv-iga" kyssar från dig heller.

Neutrino skrev:

Mountain_lion skrev:Håller med Automaton. Prata med pojkvännen så han förstår precis hur jobbigt du tycker att det är.

Har nu pratat med honom. Krävde mod men jag gjorde det i alla fall. Han visste som sagt sedan innan att jag ofta (inte alltid) tycker det hela är jobbigt. När jag pratade med honom sa han att han förstod och att det är ok. Han sa att han älskar mig och att han kommer fortsätta att älska mig trots att vi är olika angående det där med fysik beröring. Han sa att det är ett område där vi inte riktigt är kompatibla men att han förstår att jag tycker om honom ändå och att det är lugnt. Kändes bra att få det sagt och det kändes lite som att pressen sjönk på något sätt.

blyger skrev:Men det är inte så att du är mer trött eller stressad eller så då?
Bara det du skriver om att det är jobbigt med kontakt med andra borde väl tyda på att det inte är just realtionen till din pojkvän?

Jag är ganska övertygad om att så är fallet. Fysisk beröring har blivit jobbigt för mig de senaste två åren (innan dess hade jag problem med lappar i kläderna osv men inte så mycket mer än så) och trots att jag alltid mått ganska dåligt så har jag mått ännu mycket sämre just de senaste två åren. Tror att det har något med saken att göra. Skulle gissa på att det är någon slags anhedoni. Ett symptom.

animal skrev:Jag tycker att du ska få tummen ur och avsluta relationen med din pojkvän. Ni verkar ha radikalt olika behov och som inte går att jämka utan att det sker på den andres bekostnad.

Det är bara just på den fysiska fronten som jag tycker det har varit jobbigt. I övrigt har vi en bra relation. Tycker inte det är värt att kasta bort relationen på grund av det. Inte än. Speciellt inte nu när jag pratat med honom om det. Vi får helt enkelt jobba på det och se hur det går först.

Hoppas det löser sig och att ni hittar en väg så båda får må bra ihop.

Tror att beröring är ett sådant problem som kan komma och gå i perioder. Jag gillar beröring "egentligen" men ryggar ofta tillbaka vid spontan beröring. Viktigt att tänka på det i situationer där det kan uppstå, så att man inte framstår som en total isbit

@Neutrino, reagerar du annorlunda på mjuk respektive hård beröring?

Många med AS klarar inte lös beröring, de behöver fasta tag (finns minst en tråd om det).