Funktionalism (av latin: fungor, "utföra", "fullborda"), vardagligt även funkis, är en radikal stil inom arkitektur, stadsbyggnadskonst och formgivning som formades i Europa främst under 1920- och 30-talet.[1] Benämningen används ibland för hela den moderna epoken fram till postmodernismens genombrott under 1970-talet. Stockholmsutställningen 1930 betraktas allmänt för genombrottet av den funktionalistiska stilen i Sverige.

Funktionalismen är en av modernismens olika yttringar. Arkitekter runt om i världen började under 1920-talet använda helt nya formspråk och förkastade därmed helt traditionellt arkitekturtänkande och de historiska stilarna. Byggnader skulle enligt de funktionalistiska doktrinerna utformas helt och hållet utifrån sin funktion; att som tidigare komponera och smycka ut fasader med klassiska förebilder ansågs förlegat. De nya husen fick släta, ljusa, oftast putsade och odekorerade fasader, platta tak och lådaktiga volymer uppbyggda av grundläggande geometriska former (kub, rätblock, cylinder etc).
---
I enlighet med strävandet efter saklighet och strikt ändamålsenlighet behövde man inte smycka ut byggnadernas fasader. Att ornamentera ansågs inte bara vara onödigt utan också falskt och sentimentalt. En funktionalistisk etik växte fram där anspelningar på historisk arkitektur och utsmyckningar var förbjudna. Maskiner och båtar kunde fungera som förebilder eftersom de utformades ändamålsenligt utan utsmyckning. Le Corbusier nämner "maskiner att bo i".

Spoiler: visa

För att få in mycket ljus i lägenheterna var idealet att bygga så kallade smalhus, det vill säga hus som bara var åtta till tio meter djupa. Smalhusen utgjorde stommen i det svenska bostadsbyggandet under framförallt 1930- och 40-talet. Idén hade svenska arkitekter hämtat främst från 1920-talets Tyskland där arkitekter som Walter Gropius och Bruno Taut ritade funktionella minimibostäder, som skulle vara billiga att bygga och att bo i.[6] Kännetecknande är bland annat att smalhusen vanligtvis saknar vindsvåning och täcks av ett ganska flackt sadeltak eller pulpettak, har slätputsade fasader i ljusa färger eller murade med fasadtegel, stora fönsterrutor utan spröjs, balkonger samt badrum i lägenheten, centralvärme och sopnedkast.

"Hygieniska bostäder", som smalhusen återspeglade var en av reaktionerna på den i Sverige pågående diskussionen om trångboddhet och osunt boende, som kulminerade i debattboken Kris i befolkningsfrågan skriven av 1934 av Alva och Gunnar Myrdal.

En annan svensk debattskrift som argumenterade för att den nya tidens funktionalistiska formspråk var boken acceptera, publicerad 1931. Den behandlade arkitektur, bostadsfrågor, stadsplanering och även funktionalism som en livsåskådning. Författarna var Svenska Slöjdföreningens direktör Gregor Paulsson och arkitekterna Sven Markelius, Uno Åhrén, Gunnar Asplund, Eskil Sundahl och Wolter Gahn. De menade bland annat att det gamla skönhetsbegreppet med "påklistrade" och "oärliga" detaljer var ett hinder i strävan att minimera byggkostnader. Att dölja en modern konstruktion bakom en historisk form var enligt författarna falskt. "Maskinkulturen erövrar oemotståndligt världen, medan kampen för det sköna förlorar sig själv i verklighetsfrämmande esteticism". Det funktionella är automatiskt även det sköna.

Utan Paulsson skulle Sveriges stadsarkitektur inte blivit Europas modernaste. Bostadssociala utredningen (1933–1947), styrd av bland andra Gunnar Myrdal, jämnade marken för det nya. Det historiska gav man attan och förordade hänsynslöst rivande. I Stockholm strök bland annat bildhuggaren Sergels 1700-talsateljé med. Höghus och köpcentrum kom i dess ställe, allt präglat av funktionalismen, den nya stilen, initierad av den fransk-schweiziske arkitekten Le Corbusier, som satte ingenjören före arkitekten.

Att nyordningen, där ideologin var viktigare än stilen, skedde hand i hand med socialdemokraternas folkhemsbygge förklarar dess våldsamma genomslagskraft. Men ingen enda av de drivande arkitekterna och inte heller Gregor Paulsson bodde i hyreskasernerna. De hade villor med trädgårdar.
---
I motsats till Le Corbusier som var elitist med övermänniskoideal var Gregor Paulsson och de övriga spjutspetsarna inom svensk funktionalism socialister. Det spelade dem i händerna att Folkhemmet låg i tiden och att den radikale socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss höll i pengapåsen.

Alien skrev:Bostäderna i miljonprogrammet var praktiska och funktionella och de behövdes. Men trivdes verkligen invånarna i dessa områden?

antonius skrev:Jag älskar funkis, hatar de förbannade röda stugorna med vita knutar, som är svår uppvärmda och där man frusit sen barnsben, som statarungar, möglar och ruttnar upp, och kräver konstant underhåll, finns inget vackrare än arkitektritade funkisvillor, men håller med om att miljonprogrammen är väl funkisens baksida, men då de startade var det för ge folk tak över huvet, just för att folk bodde i landsorten i mögliga gamla torp, och arbetskraft behövdes i städerna, och det fans inte tid att pynta till och skapa mer lustfyllda områden

Alien skrev:

antonius skrev:Jag älskar funkis, hatar de förbannade röda stugorna med vita knutar, som är svår uppvärmda och där man frusit sen barnsben, som statarungar, möglar och ruttnar upp, och kräver konstant underhåll, finns inget vackrare än arkitektritade funkisvillor, men håller med om att miljonprogrammen är väl funkisens baksida, men då de startade var det för ge folk tak över huvet, just för att folk bodde i landsorten i mögliga gamla torp, och arbetskraft behövdes i städerna, och det fans inte tid att pynta till och skapa mer lustfyllda områden

Det finns väl något mellan de gamla röda trästugorna och höghusen i funkisstil?

Funktionalismen var arkitekternas och politikernas idéer, ingen frågade folket vad de ville bo i.

Sen tror jag inte att de flesta bodde i "gamla mögliga torp" på 1970-talet.

Trä är f ö ett utmärkt material att bygga i. Det är klimatvänligt och man kan t o m bygga höghus i trä. Men hur blir det med brandfarligheten?

En funktionalistisk etik växte fram där anspelningar på historisk arkitektur och utsmyckningar var förbjudna. Maskiner och båtar kunde fungera som förebilder eftersom de utformades ändamålsenligt utan utsmyckning. Le Corbusier nämner "maskiner att bo i".

LordNelson skrev:Ni sätter likhetstecken mellan vissa miljonprogramsområden med funktionalismen.

Alien skrev: Le Corbusier

Alien skrev:

LordNelson skrev:Ni sätter likhetstecken mellan vissa miljonprogramsområden med funktionalismen.

Ja, miljonprogammets hus var ju massproducerad funktionalism.

Alien skrev:Bostäderna i miljonprogrammet var praktiska och funktionella och de behövdes. Men trivdes verkligen invånarna i dessa områden?

En tredjedel av bostadsproduktionen utgjordes av höghusområden, en tredjedel av låga flerbostadsområden och en tredjedel var småhus.[1

antonius skrev:

Alien skrev: Le Corbusier

han var ju en helt fantastisk arkitekt, han visade verkligen vad man kan göra med betong
---

Alien skrev:

antonius skrev:

Alien skrev: Le Corbusier

han var ju en helt fantastisk arkitekt, han visade verkligen vad man kan göra med betong
---

Le Corbusier var kanske ett geni men tyvärr också fascist och antisemit.

antonius skrev:inte bara betong som många tror om funkis, utan finns även i andra material, bränd japansk panel (Yakiwood) är inte bara snyggt utan även underhållsfritt

Alien skrev:Det är skillnad på nödtvång och önskemål. Funktionalismens hus skulle avsiktligt inte vara vackra, traditionella el hemtrevliga. Husen skulle vara torftiga och osmyckade. Det är den inställningen jag vänder mig emot. Brutalismen kallas det också för.

Karamell skrev:Vad tycker ni om detta funkishus?
https://hobbyarchitect.wixsite.com/architect/funko