Eeira skrev:Beklagar om någon heter detta, men Ursula är inte något särskilt vackert namn.
Tänk att ropa Ursula till en liten söt och glad 3-åring...

Jag håller fullkomligt med låter som en sursula.

Eeira skrev:Beklagar om någon heter detta, men Ursula är inte något särskilt vackert namn.
Tänk att ropa Ursula till en liten söt och glad 3-åring...

Ja, det låter som en uppkastning...
Fast Yrsa är lite gulligt.

Nu när jag ändå är sur på perssuna kan jag passa på och offentliggöra att jag ogillar namnet Amon.

Amon is a monster.

Väldigt träffsäkert.

En trådrubrik fick mig att undra om inte stolts Sertralind kunde förekomma i någon medeltida ballad.

Jag gillar inte namn som känns krystade, tillgjorda eller sökta. Heter man t.ex. ÖznÖgörkh, Timjan eller Madison därför att det råkar vara ett vanligt namn i ens föräldrars hembygd eller för att ens farmor hette så, så har jag inga problem med det.

Däremot ifall ens föräldrar tokletat efter ett unikt namn och fastnat för ÖznÖgörkh, Timjan eller Madison bara för att visa hur speciella de är, så tycker jag att det är exempel på dåliga namnval för ett svenskt barn. Vill man som förälder sticka ut med hjälp av namnet så får man ta mig katten byta till ett ovanligt namn på sig själv, inte utsätta sina barn för det!

Jag gillar inte heller stavningar som känns krystade, tillgjorda eller sökta. Om ens förnamn uttalas "Anna" så blir det ju bara jobbigt om man envisas med att stava det "Annah" (eller "ÖznÖgörkh").

När jag har namngett mina barn så har jag tänkt att namnen ska vara enkla och tydliga och lagom vanliga. Man ska helst inte behöva tveka över om man hörde rätt, om det är en pojke eller en flicka eller hur namnet ska stavas, men samtidigt ska namnet inte vara något av de allra vanligaste i åldersgruppen (då uppstår ju en annan sorts förvirring när det finns flera i varje klass med samma namn). Namnen vi valde är också hyfsat internationellt fungerande iom att de förekommer i mycket stora delar av världen (i något olika former iofs).

Nu känns det som jag hamnade lite Off Topic men poängen som jag ville komma till är iaf att de fulaste namnen är de som känns helt malplacerade i sitt sammanhang. Typ en liten tant som heter Mabel Karlsson (och inte kan engelska och följaktligen inte kan uttala sitt namn) - det är riktigt riktigt fult. Eller stackars små dagisbarn som heter Chelsea, Milton eller Tiffany bara för att deras mammor har tillbringat för mycket tid på namnsiter. Inte för att jag tycker att just Mabel, Chelsea, Milton eller Tiffany är fulare namn än andra utan för att det blir så totalt fel på just den personen. Krystat, tillgjort och sökt helt enkelt.

Sen tycker jag också att det är rätt fult med namn som har en mindre tilltalande betydelse. Även om man tycker att Lea är ett fint namn så kanske man ska ha i minnet att det ursprungligen betyder "vildko". Samma sak med Rebecka, ett namn vars ursprungsbetydelse anses vara "kviga, fastbunden eller den feta". Kanske positiva saker för några tusen år sen, mindre trevliga associationer nu.

Mycket av det håller jag med om (om ÖznÖgörkh, Mabel osv.). Men hur många tänker på vad ett namn betydde från början på ett språk ingen kan? Kjell betyder 'kittel', inte så roligt det heller om man ser det så (och om det nu skulle bli modernt igen). Eller Kristian hos en som inte frivilligt i beslutsför ålder vill vara kristen?

Vet inte, kanske såpass många hänger på amerikanska namnsajter numera (och lär sig samma fel allihop, och anammar så sakteliga den reaktionära amerikanska familjekulturen, förutom att likrikta sin namngivning), men Rebecka är rätt etablerat i Sverige och om Lea är jag mer orolig för att hon blir mobbad om att hon är led. Inte för att så många barn skulle använda det ordet annars, men för mobbningsändamål kan det alltid uppväckas ur någons passiva ordförråd.

Det där med mobbning tycks ingen av de föräldrar man hör om tänka på. Och det är ju synd att det ska behöva tänkas på, och vore förödande om det leder till att alla heter det vanligaste, men jag misstänker att de flesta inte har tänkt ens så långt. Förresten heter nästan alla redan det vanligaste, det som är på modet skiftar bara med några års mellanrum. Mitt subjektiva intryck är att likriktningen ökar, men det är inget jag vet.

Zombie skrev: Men hur många tänker på vad ett namn betydde från början på ett språk ingen kan?

Nej, det verkar faktiskt vara förvånansvärt vanligt att människor inte ens tänker på att namn har en ursprunglig betydelse. Mina föräldrar berättade vad mitt och mina syskons namn betydde redan när vi var små (vi är nog en allmänt språkintresserad familj) och för mig hade det varit helt otänkbart att inte ta reda på vad mina barns namn betydde innan vi bestämde dem helt.

Men, folk är olika, det finns ju t.o.m. de som inte ens gitter ta reda på hur deras barns namn borde stavas... Då och då träffar man ju på människor som heter saker i stil med Theresé, Cevin eller Chatarina. Jag tycker att det är fult men många verkar ju faktiskt inte reagera alls på sånt.

Jo, nog vore det roligt om folk vore nyfikna på var namnen kommer ifrån. (Fast så mäktigt som nätet har blivit i att sprida felaktigheter också... nåja.)

Även jag reagerar på sådana där felstavningar. Men man håller ju god min, och många föräldrar har ju andra sidor som väger upp...

Jag avskyr också när folk stavar namn så att de inte alls stämmer överens med uttalsreglerna. Som Cewin, Candra, Chatarina, Térésé, Héléné, Alicé, etc.

Många vackra namn har rätt dåliga betydelser. Cecilia, t.ex., betyder blind. Claudia betyder halt, krympling. Cornelia betyder horn.

Bernt.
Dennis.
Ola.
Yngve.
Bonita.

Bernt-Dennis skulle vara riktigt hemskt!

Ashley/Ashlee/Ashleigh är fult. Låter som arsle eller "ashtray" (askkopp).

Kahlokatt skrev:Fallon är ett hysteriskt fult kvinnonamn, tycker jag. Låter som fallos, "fall on" och "felony" (grov förbrytelse).
I en serie jag läste (Love and Rockets av Jaime Hernandez), finns en karaktär som heter Terry Downe (alltså "tear it down", riv ned det). Hon har en syster som heter Fallon Downe och som gifter sig med en Lunden Bridges.
Alltså Lunden Bridges Fallon Downe...

Haha, jag älskar Ashley. Passar både killar och tjejer utan att låta vare sig fjolligt eller pojkflickigt.

Kim (vet ej om ngn nämnt det men iaf) - vad tänker ni om det? Kanske ngn här känner någon Kim eller är en själv och vet hur deras/din förälder tänkte?

Ove är inget vidare snyggt. Konstigt nog gillar jag Love. Har ett gose-lodjur som heter Love.
Måste berätta en gullig historia jag läst apropå namnet Ove:
En hantverkare hade kommit till ett dagis "någonstans i Sverige" och barnen var nyfikna.
"Va' heter du?" frågade ett av barnen.
"Jag heter Ove," svarade hantverkaren.
"Haha!" skrattade ungarna. "Haha, han heter Vovve!"

Hafisa
Fistik (oftast till sällskapsdjur men ändå)

Vad sägs om Grop-Brita?

Hmmm....troligtvis från norra halvan av Dalarna, där man fortfarande i vissa fall kör med gårdsnamn före förnmanet.

Journalisterna Backa Elias Bondpä och Olle Gunn, båda dalmasar, har gårdsnamn som är mindre vackra. Olle har iaf haft förståndet att ta gårdsnamnet som efternamn, vilket blivit allt vanligare senaste 50 åren, Brita Grop låter inte lika illa som Grop-Brita.

Eller vad sägs om Bock-Erik eller Täpp-Sven? Rätt vanliga namn i Orsabygden och Älvdalen.

Liam, Kevin och liknande white trash-namn på svenska ungar.

Alla y-namn (Jimmy, Tommy, Johnny, Ronny, Danny m.fl.)

Alla dubbelnamn. Enda undantaget som jag kan komma på är typ Ann-Sofie.

Ber om ursäkt ifall någon här heter något av ovanstående namn.

KrigarSjäl skrev:Vad sägs om Grop-Brita?

Ska det där föreställa ett namn?!