Äntligen är en lång period av elände över för mig och jag kan börja tänka på framtiden... Vad som hände vill jag inte gå in närmare på men det jag känner för att prata om är lite om samhället.

Jag är enormt kreativ och har kunskaper inom data som slår de flesta. Jag har blivit varvad av ett litet företag att bygga en app till deras system så att deras kunder kan ha bättre koll på nya produkter i deras system. Denna vecka ska jag upp och träffa folk för storföretaget Spotify då jag skrev ett mejl där jag sa att jag hade en IT-utbildning och ville söka kontakter.

Nu till tesen. Jag flyttade för tio år sedan till lilla Lidköping för att vi ville ha lugn och ro samt att den dåvarande grundskoleklassen skulle upplösas. Vi har börjat prata om egen lägenhet så småning om i de centrala delarna i staden och att jag kan få hjälp med hyra och arbetsförlust på grund av social dysfunktion.

Men det finns fortfarande några saker jag undrar. Moderaterna håller ju på att sabotera det svenska sociala skyddsnätet successivt och jag har läst på internet att aktivitetsersättningen ska få en översyn och kanske förändras. Jag undrar, kommer bidragen som jag verkligen behöver att finnas kvar om tio-tolv år med tanke den fart som alliansen gett sig på. Är vi med asperger på tur att slaktas av den grymma allianseringen efter att ha trampat ned cancersjuka människor.

Pappa säger ju att självklart är LSS en "helig" ko som skulle vara laddad om man började mickla med den, men jag förmodar att den sittande regeringen har långt framskridna planer på att göra ändringar.

Sedan tänker jag att på grund av min arbetssituation, dvs. att jag har en kompetens inom data och att jag får allt flera kontakter runt om i Sverige inom media, film, musik, programmering etc. så undrar jag, är det skillnad på möjligheterna att få hjälp med boendestöd, LSS i en liten eller större stad?
Jag kan ju tack vare teknikens hjälp arbeta från min nuvarande stad, så jag behöver ju inte flytta så som ser ut nu. Men det vill jag heller inte eftersom behöver mycket stöd av mina föräldrar. Men säg kanske 30 år framåt i tiden - vem vet jag kanske får internationella kontake (det har jag på sätt och vis nu också) och mera avancerade uppdrag, så vill jag inte bli begränsad av mina svårigheter. Hur är det t.ex. i Stockholm eller Göteborg jämfört Lidköping med sannolikheten att få olika former av stöd. Det är ju visserligen flera personer som vill ha hjälp i t.ex. Stockholm eller Malmö, men där ju också ekonomin förmodligen större än i småstäderna.

Sedan är också ett annat faktum att jag känner att jag inte alls hade det lika bra i Lidköping under de år jag levt här. Jag känner jag fick för lite stimulans, det fanns för lite att göra i staden, att det blir begränsat. Och sedan är det ju så att jag ibland vill använda könsöverskridande uttryck, varpå en liten stad kan vara farlig då man lättare kan bli idenitiferad som tokig.

Ibland hade jag önskat att vi inte hade flyttat så långt från STHLM som vi gjorde med facit i hand. Till exempel hade det ju inte varit fel att bo i t.ex. Mariefred så att man åtmistående relativt billigt och snabbt kunna ta sig in till en större stad. Att bo lite längre ut i en mindre miljö har dock vissa särskilda fördelar med tanke på att man känner alla. Men problemet är att om det händer något är man uthängd. Det är ett under att jag klarat mig så bra i den här staden med tanke på allt jag gått igenom. Även våran familj tog mycket strykt ekonomiskt , när vi flyttade hit hade vi massor av pengar eftersom våran hyresrätt hade blivit bostadsrätt som vi köpte och sedan sålde året efter flytten. Men sedan blev det flera kriser i familjen, både på mitt plan och i övriga så merparten av pengarna gick upp i rök. Nu har vi börjat på en ny kula.

Men det jag undrar, är detta en vanlig upplevelse för Aspergare att småstaden kan bli ett problem? För i och med att man gör sig tokig någonstans så kan det eka i hela staden. Men visst, jag trivs jättebra i mitt lilla Lidköping, det är nog ändå den bästa stället vi levt på för det har ju fördelen att ytan som man ska hantera är mycket mindre. Men hur skulle det se ut om kanske 10-20 år framåt om jag skulle t.ex. få en karriär inom IT-teknik? Fast samtidigt tycker jag att det är viktigt att gynna de små orterna med de möjligheter som finns idag, redan idag håller jag på provjobb från Uppsala mot ett upsalaföretag från Lidköping och det finns en stolthet att man med teknikens hjälp kan föra in ny näring till staden. Det är inte bra om landsbygden ödeläggs i det här landet heller.

Ärligt talat tror jag inte att du kommer att behöva bry dig det minsta om LSS eftersom du verkar vara eftertraktad på arbetsmarknaden och kommer att tjäna pengar, kanske t.o.m. mycket pengar utan att behöva bry dig det minsta om arbetsmarknadsstöd...

Lycka till med din karriär!

Själv har jag arbetat många år i datorbranschen och haft bra inkomst, det tror jag att du kommer att kunna med. Möjligt att du kommer att behöva stöd i hemmet, men det kommer du troligen att kunna betala ur egen ficka.