Hej.

Är lite "efter" och svarar på detta nu 2 år senare än då du skrev frågorna. Tycker att du har ställt intressanta och spännande frågor och det var intressant att läsa svaren också och jag kände att jag själv ville bidra. Kanske kanske läser någon detta nu och frågorna blir levande igen. Vill dock bara varna om att jag brukar tenderar till att skriva låååånga inlägg så.. Läs om du orkar!

1.) När fick du din AS diagnos och hur kändes det? Den 15 mars i år (2013) så med andra ord väldigt nyligen. Just där och då kändes det overkligt och lite som ett skämt, hade inte väntat mig denna diagnos just där och då utan några år innan men fick som sagt var ändock denna diagnos. Satt där hos psykologen och förväntade mig svaret ADD så blev väl minst sagt chockad. Kände mig dock "glad" över att ha fått en diagnos då det känns som en lättnad att äntligen kanske få lite klarhet i vad som är fel på mig - kanske äntligen få en "förklaring" på mina problem.

2.) Vad var det som fick dig eller andra att misstänka AS? Misstänkte för några år sedan att det kanske kunde vara AS jag hade då jag har svårt för socialt samspel på vissa sätt. Hade också som barn och tonåring extremt svårt att förstå ironi och sarkasm vilket jag läst någonstans att personer med AS kan ha svårt för. Har genom åren haft kontakt med psykiatrin av olika anledningar, bland annat har jag gått i KBT för min emetofobi vid två tillfällen. Vid ett av dessa tillfällen var jag på ett KBT-möte med min psykolog at the time som jag få nämnde för att jag trodde att jag kanske hade AS men hon skrattade i princip mig nästan i ansiktet. Hon kände ju en person med AS och om hon jämförde mig med den personen så hade ju definitivt inte jag AS! Så aja tänkte väl jag då, då har jag väl inte det då. Men ja, nu några år senare som sagt var så har jag det tydligen visst, så ja.. Vad säga?!

3.) Vad är positivt resp. negativt med att ha diagnosen AS? Det positiva är att jag nu kanske äntligen för första gången i mitt liv kan förstå en hel del kring min "problematik" som jag alltid haft men aldrig förstått mig på. Också att jag kanske kan hitta människor som är som jag och som jag har någonting gemensamt med vilket jag på sätt och vis alltid har saknat då jag alltid har känt mig väldigt annorlunda och udda jämfört med andra människor. Jag kan kanske nu också få lite hjälp med vissa grejer vilket ju så klart är väldigt positivt. Negativt vet jag inte riktigt ännu, kanske skulle det kunna vara att jag kommer att identifiera mig totalt med denna diagnos och riskerar att faktiskt tro det eller ej att använda diagnosen som en ursäkt för en massa saker. Kan inte ge något bra exempel men vet sedan tidigare att jag velat ha något fel på mig själv för att dels få empati och omtänksamhet från andra människor samt kunna få slippa vissa saker för att jag har ditten och datten.. KOmplicerat att förklara men ja..

4.) Vilka är dina tre bästa resp. sämsta drag? Oj svår fråga! Menar ni AS-drag eller bara drag i allmänhet?

5.) Hur hanterar du känslor? Är du en "känslomänniska"? Kan du visa dina känslor? Är en tvätt-äkta känslomänniska vilket jag inte vet om det "strider" mot AS??! Men jo, en känslomänniska är jag och har alltid varit. Är på sätt och vis extremt känslig på många olika sätt, dels att jag är lättpåverkad eller lätt känner olika känslor som rädsla, ilska, hat, kärlek med mera. Har ibland känslorna utanpå som man brukar säga. Har nog svårt att hantera mina känslor många gånger. Ibland visar jag mina känslor för mycket och för lätt, ibland utan att jag vill visa dem men ibland kan jag knappt visa några känslor alls. Har ett hett temperament och humör vilket jag dessvärre har svårt att hantera och verkar få svårare och svårare att hantera dessutom!


6.) Hur är det på relationsfronten (både vänner och partner)? Har du svårt att få vänner/partners? Är dina vänner/partners yngre eller äldre? Hur ser du på relationer, något du vill ha, onödigt osv.? Jo jag har svårt att få nya vänner samt att behålla de jag faktiskt har. Har på senare år i princip nästan förlorat alla mina vänner av flera olika anledningar - en anledning är dels att jag har isolerat mig ifrån dem. Partners har jag haft tre stycken i mitt liv (är idag 27)och det har varierat i längd förhållandena. Mitt första varade i 1 år och sedan ett 1/2 till (alltså totalt 1 och ett 1/2 år), de andra i ett halvår och det tredje och sista i 3,5 års tid. Det är jag som har avslutat alla tre förhållandena då jag helt enkelt inte har kunnat hantera dessa samt mig själv och hur jag "blir" i ett kärleksförhållande. Mina vänner har alltid varit i min ålder eller nått år äldre, aldrig yngre. Två av de tre pojkvännerna har varit ett år äldre än mig och den andra var sex år äldre än mig. Blir nog ofta förälskad i lite äldre killar (ca. 3 år äldre). Hur jag ser på förhållanden?: jo dessa är mysiga, härliga, skitjobbiga!!! och ofta jävligt irriterande. Älskar kärlek och sånt tjafs men hatar det på samma gång. Vill vara i ett förhållande när jag inte är det men ja, det är svårt. Har väldigt blandad erfarenhet och blandade känslor kring detta.

7.) Hur var du i skolan? Vad var bra resp. dåligt med skolan? På låg-mellan var jag extremt osäker och ängslig, hade ofta problem med mitt humör som ofta var grinigt och surt. Var ofta trött men hade nog mycket med mina koncentrationssvårigheter att göra med. Var ett "öronbarn" som liten vilket innebar nedsatt hörsel, ofta borta från skolan pga operationer av öronen eller hörselundersökningar. Hade även för kort tungband vilket resulterade i att jag inte kunde uttala bokstaven S vilket i sin tur resulterade i besök till logopeden. Blev retad och mobbad, även av mina egna så kallade "vänner" men hatade ensamhet så höll mig kvar med dem trots att det var elaka mot mig. Så skolan var inte så värst rolig. Högstadiet var mest en enda stor ångest-dimma! Livet var skit och piss och ap-jobbigt på högstadiet. Då kände jag mig liten och ensam. Var rätt kaxig och bitchig på högstadiet och ja fick väl inte de bästa betygen då men blev ändå godkänd så att säga i alla ämnen. På gymnasiet hade jag både min glanstid men även den tuffaste tiden på sätt och vis. STORTRIVDES på gymnasiet - var nog dels rätt skola, jättebra och trevlig personal och gillade verkligen det jag läste (handel- och administration). Fick några nya härliga vänner på gymnasiet efter ett tag (blyg i början och rädd för att visa vem jag var) men har tyvärr tappat kontakten helt med dem idag. Fick fin-fina betyg på gymnasiet trots det faktum att jag totalt smällde in i väggen psykiskt under sista året på gymnasiet. Hade gammalt shit i bagaget som kom fram då vilket var svårt att hantera så jag åkte på en rejäl smäll depression med fet-ångest det vill säga panikångestattacker då. Trodde att jag skulle få lov att gå om ett år men klarade faktiskt av det trots allt. Så ja, så var det i skolan för mig - väldigt blandat..

8.) Hur ser du på framtiden? Är tyvärr en pessimist och en negativ människa med lite tro på mig själv, min omgivning, mina medmänniskor och på min framtid som det ser ut nu. Känner mig för tillfället väldigt vilsen i livet (trots att jag nu då fått en AS-diagnos som gett mig lite klarhet). Har drömmar, mål och tankar om framtiden men vet bara inte hur och om jag kommer att kunna uppnå och uppfylla dessa. Får väl se helt enkelt. Kan nämna att jag har extremt dåligt självförtroende och dålig självkänsla, dock mycket stor och god insikt. (Har också mycket och många problem med depressioner och ångest).

9.) Vad har du för intressen? Film, musik, djur, bowling, promenader, konst, foto, färger, shopping, surfa på nätet, läsa (om jag hittar böcker som fängslar mig, annars inte jobbigt att läsa), dansa, sjunga, köra bil, inreda.. kommer inte på mer nu.

10.) Har du några särskilda fobier? Är det viss mat/lukt/ljud osv. du inte klarar av? haha jo det kan man väl säga, håll i er nu: Emetofobi (stark!!!!), fobi för pälsängslarver vilken jag ännu inte tror har fått ett eget namn , bacillskräck, konsistensfobi vilket jag brukar kalla den för - med andra ord så menar jag att jag har väldigt svårt för konsistenser på mat. Har sedan jag var liten (så länge jag minns) haft svårt för vissa konsistenser på mat som exempelvis konsistensen på lök (ryser i hela kroppen om jag tuggar på en lökbit - liten som stor!) och äpple/päron. Fick "fix'a" idéer som liten om att annan mat kunde ha dessa konsistenser och vägrade därför att smaka på viss eller snarare mycket mat pga detta. Så är med andra ord extremt kräsen vad gäller mat vilket jag när jag fick min diagnos fick veta kunde ha med den att göra (lättnad och en aha-upplevelse). Är allmänt en ängslig, orolig och rädd människa så finns mer saker att nämna, kom faktiskt på två saker till som jag är rädd för: clowner och vissa psykiska sjukdomar samt MENTALSJUKHUS: hua! Har självdiagnostiserat mig själv med GAD - general anxiety disorder så ja..


Måste bara konstatera en sak - jag är jobbig som skriver såna låånga inlägg. Önskar att jag kunde vara kort och koncist men det har jag tyvärr svårt för. Aja..

Kanske känner någon igen sig i det jag skrivit..