sugrövmanövern skrev:Håller definitivt med om att man mer ofta borde ta prover. De kollar ju inte ens upp en så enkel sak som eventuell vitaminbrist om man inte tvingar dem .

HUR tvingar du dem?

Just psykiatriker tycker jag inte alls att jag kan styra över. De är ofta väldigt egocentriska, knepiga typer.

Jag anser att dagens pillerutdelning är fattigmansvård. Man famlar i tomma intet med sina olika varianter på serotonin, noradrenalin och dopaminpåverkande piller. Det kan slå rätt eller helt fel.

Själv hade jag tidigt fel på hypofysen, ur EN aspekt. De andra då, beträffande stresshormoner, kunde de inte se det? Kanske inte, men livet igenom har jag då och då bett om en ny endokrinologisk utredning och nekats. En kvinna lyckades få en sådan utredning med fokus på binjurebarken-adrenalin-kortisol. Att denna kvinna fick utredningen berodde på att hon var läkare...

Mer avancerade utredningar av hjärnan kostar pengar och därmed blir det en klassfråga vilka som kan få det eller inte.

Jag brukar ta nacksving på dem, tvinga in dem i labbet och... Nej . Jag är inte tillräckligt auktoritär och framstår inte som smart. Så när det är någonting viktigt får min sambo föra min talan medans jag sitter som en hjälplös nickedocka. De gillar sådant, när man är i deras händer och de ska vagga en till friskhet.

Har inte själv fått till stånd några rejälare undersökningar, men det är någonting jag funderar på, eftersom jag vill kolla upp sköldkörtel och lite sådant.

De borde definitivt göra fler undersökningar när det gäller kroniskt sjuka personer, särskilt med tanke på hur lätt det är att man får psykiska problem av olika somatiska störningar. Det finns många substanser och processer som ska samarbeta i kroppen, och uppkommer det en störning så påverkar den ofta hjärnan på ett eller annat sätt, vilket i sin tur kan ge psykiska symtom. Som sedan av sjukvården ofta tolkas som psykisk sjukdom.

Själv gjorde jag en MT-undersökning av hjärnan för ett tag sedan, inte fått resultatet än. När jag gjorde en EEG visade den att jag har viss störning i aktiviteten i hjärnan.

Idag fick jag Stesolid utskrivet. Aldrig provat det, ska bli intressant.

Altus skrev:De borde definitivt göra fler undersökningar när det gäller kroniskt sjuka personer, särskilt med tanke på hur lätt det är att man får psykiska problem av olika somatiska störningar. Det finns många substanser och processer som ska samarbeta i kroppen, och uppkommer det en störning så påverkar den ofta hjärnan på ett eller annat sätt, vilket i sin tur kan ge psykiska symtom. Som sedan av sjukvården ofta tolkas som psykisk sjukdom.

Själv gjorde jag en MT-undersökning av hjärnan för ett tag sedan, inte fått resultatet än. När jag gjorde en EEG visade den att jag har viss störning i aktiviteten i hjärnan.

MT - vad är det?
Om de gjorde en EEG undersökning av min hjärna skulle apparaten förmodligen bryta ihop! Men varför skulle de kosta på mig EEG? De vet ju redan att jag är störd. Sedan, hur, varför, samband - nej, det är de inte intresserade av.

Jag har mött en medelålders reumaiker som inte klarade av biverkningar till Fontex. Jag har mött en man med Parkinsson som inte klarade någon psykofarmaka.

Svårt somatiskt sjuka klarar ofta inte av psykofarmakan. Man får i princip alla biverkningarna och märker då knappt av ev. verkningar.
Jag har mött EN psykiatriker som fattade att biverkningarna kolliderade med de somatiska problem jag har, bara EN!

Debbido skrev:MT - vad är det?

Jag menade MR, magnetröntgen.

Om de gjorde en EEG undersökning av min hjärna skulle apparaten förmodligen bryta ihop!

Var inte så säker, det är ett ganska grovt instrument. Jag vet flera med ganska svåra kognitiva problem som inte fått uppmätt något avvikande alls och andra med lättare problem än mig som ändå fått uppmätt mer, så det finns ingen 1-1 korrelation mellan svårigheter och mätresultat.

Har själv också en somatisk sjukdom som påverkar min hjärna på flera sätt, inte minst med svår utmattning.

Debbido skrev:
Just psykiatriker tycker jag inte alls att jag kan styra över. De är ofta väldigt egocentriska, knepiga typer.

De fyra jag träffat på min mottagning och under min utredning kvalade inte in för dessa ord nån av dem. Alla var helt okej, om än inte så jättekunniga om just npf, och lite för stressade för att göra ett riktigt effektivt jobb.

En jag träffat via en vän som jag fick iväg till henne var förutom engagerad och rar också kunnig om npf.

Så jag tycker inte man kan generalisera så grovt. Eller, jag tycker inte man SKA generalisera så, utifrån det man själv sett.

Annars så kan man säga De psykiatrer jag träffat har varit si och så, inte att De ofta ÄR si och så. Det handlar ju också om de glasögon man har på sig, och de förväntningar man har på andra. Dessa föreställningar kanske är helt orealistiska?

Altus skrev:

Debbido skrev:MT - vad är det?

Jag menade MR, magnetröntgen.

Om de gjorde en EEG undersökning av min hjärna skulle apparaten förmodligen bryta ihop!

Var inte så säker, det är ett ganska grovt instrument. Jag vet flera med ganska svåra kognitiva problem som inte fått uppmätt något avvikande alls och andra med lättare problem än mig som ändå fått uppmätt mer, så det finns ingen 1-1 korrelation mellan svårigheter och mätresultat.

Har själv också en somatisk sjukdom som påverkar min hjärna på flera sätt, inte minst med svår utmattning.

Ja, OK, MR vet jag vad det är!

Men, dessa undersökningar ingår ju inte i en vanlig neuropsykiatrisk undersökning. Vid misstanke om epilepsi etc kan man ju få det. Jag tror inte själv jag skulle kunna få sådana undersökningar.

Hmmm, ja, då finns det en till härinne som vet vad utmattning är. Det värsta är att trötthet inte ses som ett handikapp och därmed inte blir förstått.

Debbido skrev:Hmmm, ja, då finns det en till härinne som vet vad utmattning är. Det värsta är att trötthet inte ses som ett handikapp och därmed inte blir förstått.

Det har förstört nästan hela mitt liv, inklusive min uppväxt.

För ett antal år sen gick jag till läkaren för jag hade lidit av trötthet i 7 år, och sista tiden hade jag varit så trött så jag orkade nästan ingenting. Till och med en halvtimmes promenad kunde göra mig nästan sängliggande i 2 dar...

Läkaren gjorde en snabb undersökning (lyssna på lungor osv) och jag fick ta några blodprover, och så sa hon, nästan snäsigt: "Om proverna inte visar nånting så är det ingen ide att du kommer tillbaka för den här tröttheten, för det går inte att säga vad det är för nåt så diffust som trötthet."

Proverna visade såklart ingenting, och jag fick fortsätta lida av min trötthet, som handikappade mig nåt enormt. Jag kunde inte göra nånting jag ville. Det gjorde ju att jag blev deprimerad också.

Tack och lov är den extrema tröttheten borta sen några år tillbaka.

Men fy vilken jävla läkare!

Debbido skrev:

sugrövmanövern skrev:Håller definitivt med om att man mer ofta borde ta prover. De kollar ju inte ens upp en så enkel sak som eventuell vitaminbrist om man inte tvingar dem .

HUR tvingar du dem?

Just psykiatriker tycker jag inte alls att jag kan styra över. De är ofta väldigt egocentriska, knepiga typer.

För 1,5 år sen när jag misstänkte att jag hade Fragile X, och ville ta ett blodprov för att kolla upp det, så tjatade jag och helt enkelt krävde att få göra det. Jag fick ligga i, men till sist gick överläkaren, på den psykavdelning jag då var inlagd på, med på att låta mig ta testet.

Det gäller att visa att man är starkare än läkaren.

(Jag hade inte F. X, men det var ju skönt att i alla fall få veta det.)

Ensamflickan skrev:För ett antal år sen gick jag till läkaren för jag hade lidit av trötthet i 7 år, och sista tiden hade jag varit så trött så jag orkade nästan ingenting. Till och med en halvtimmes promenad kunde göra mig nästan sängliggande i 2 dar...

Läkaren gjorde en snabb undersökning (lyssna på lungor osv) och jag fick ta några blodprover, och så sa hon, nästan snäsigt: "Om proverna inte visar nånting så är det ingen ide att du kommer tillbaka för den här tröttheten, för det går inte att säga vad det är för nåt så diffust som trötthet."

Proverna visade såklart ingenting, och jag fick fortsätta lida av min trötthet, som handikappade mig nåt enormt. Jag kunde inte göra nånting jag ville. Det gjorde ju att jag blev deprimerad också.

Tack och lov är den extrema tröttheten borta sen några år tillbaka.

Men fy vilken jävla läkare!

Har liknande erfarenheter från flera läkare, och har pratat med många andra som har det också.

Gick till apoteket igår och är helt mörbultad idag. Får ofta inte gjort mer om dagarna än att typ skriva några foruminlägg (ibland inte det heller), vare sig jag har tröttat ut mig innan eller inte.

Hej alla hjälpsamma där ute!

Jag har diagnosen asperger syndrom sen 17 års ålder och är i dagsläget 27 år. Jag är helt ny här så hoppas kunna få hjälp och nya vänner här i framtiden

Nu till det verkliga problemet som jag verkligen hoppas att någon där ute kan hjälpa mig med?!

Jag går sen "evighet" varje dag och natt runt och bär på ångest,oro,insomnia,hjärtklappning i hög grad varje dag, och mest på kvällarna,ofta senaste tide. Även skitjobbigt med se folk i ögonen,veta vad jag ska fästa blicken,stel mimik, robot aktig gång,kallsvettningar med mera.......

Men jag undrar om iktorivil kan hjälpa mot hög ångest?!,vaknar varje natt med ett ryck och gallskriker "flera ggr per natt ibland"....som om min kropp visar att jag faktiskt får luft...och därmed skriket efter jag ryckts upp hastigt från sovande tillstånd.


Haft detta nattproblem sen jag var liten och jag har ingen aning varför..testat mig på alla olika vis hos läkarna som säger det inte är epelisi men att de endå inte kan tas bort helt som att jag skulle ha nått liknande.

Åt iktorivil flera år, och tror mig minnas att det hjälpte faktiskt mot dessa hemska attacker....sen tog det ca 1 år sluta med iktorivilen igen, för ville se om jag kunde leva utan massa piller och biverkningar på min stackars kropp. Det kunde jag tydligen inte så nu har jag börjat med dosen 0,5 mg iktorovil igen...funkade lite första veckorna.. ska nu höjja ikton ....åt hög dos förr..men sen pausen så börja ja nu på lägsta dosen iktorivil igen efter överläkaren sagt detta som åtgärd....


Jag undrarIktorivil dagtid, Triazolam till natten! är detta de 2 ja ska ta för slippa mitt oroligt hårda liv...hjärtklappning varje dag....orolig..stirrig...darrande..... men endå se ja utåt sett normal ut..e bra på spela en roll.. men inombords mår ja helvetet!!


snällaa någon där ute.. tips,råd..hjälp eller nån som upplever samma natt terror som jag beskrivit?


även ätit paraxoetin i 10 år 2 tbl 20 mg sammanlagt mot ångst och humör...men kanske måste höjja denna dos. kroppen vant sig totalt mot denna medcin kanske?


mvh Putte

ser normal ut...beter mig normalt mestadels hehe...men inombords dör jag varje dag flera ggr om och om igen...så som jag mått senaste 2 åren:

Välkommen Putte!

Iktorivil är ångestdämpande och kramplösande. Det hjälper även mot sömnproblem.

Abbreviation skrev:Iktorivil är ångestdämpande och kramplösande. Det hjälper även mot sömnproblem.

känner du till alla läkemedel?

Fenren skrev:

Abbreviation skrev:Iktorivil är ångestdämpande och kramplösande. Det hjälper även mot sömnproblem.

känner du till alla läkemedel?

Haha, nej. Finns mängder av läkemedel som inte intresserar mig det minsta.

Har man någon gång kollat så att det inte är något kroppsligt som ligger bakom eller bidrar till det du beskriver?

tack för välkomnandet

Jag har legat inne under kamera och ljud övervakning (ekg) med elektroder över hela kroppen, i ett antal nätter i streck, och efter legat inne andra gången (andra gången jag låg inne, nu i år) presis som jag gjort en gång för 7 år sen, så kommer dem fram till att jag inte har epelesi, men överläkaren sig kunna "chansa"? på att det jag har är nån form av "natt" terror.....hmm man blir ju tokig, natt terror? låter ju som ett avsnitt ur terror på emstreet nästan

Men kroppsligt är det inget fel på mig, det är undersökt yes.


Ingen som känner igen det jag beskrivit om vakna upp med ett ryck presis då man håller på somna, att hjärtat hoppar till rejält och man får kvävningskänsla...därav darför jag gallskrikit presis vid själva rycket..kroppen vida ja får luft typ...


hoppas kunna skriva mer roliga inläggg en detta i framtiden, men jnust nu behöver ja er hjälp

Hej och välkommen!

Det där med att vakna med ett ryck när man just håller på att somna känner jag igen, det händer mig ofta och är nog inte ovanligt. Men det andra känner jag inte igen. Låter som [WikiSve]nattskräck[/WikiSve], som brukar drabba mest barn men även vuxna: http://www.eckerberg.se/be/nattskrack.html

Okey, det var intressant läsning länken som du skickade
Men skulle ta bort mina mandlar en gång, just för att dem är lite stora sa läkarna...men att jag sa nej till operationen innan den ens blivit av? kanske var mitt livs stora misstag?? om det nu är det som orsakar all min nattteror....har ju ingen aning.....men kanske känns lite långsökt att detta är boven? jag kan ha fel...då är ja min egen olycka om detta är fallet....

Fortsätt gärna alla här att ge mig tips reflektioner och allmänt stöd (om ni vill) så är jag super tacksam..


mvh nya medlemmen alias putte

Det verkar som att du har en hel del rent fysiska ångestmanifestationer. Jag skulle föreslå att du tar upp möjligheten att medicinera med betareceptorblockerare nästa gång du träffar läkaren. Det hjälper effektivt mot de fysiska symtomen (hjärtklappning och sådant), vilket för många även minskar det psykiska. Betablockerare är bättre att ta än bensodiazepiner. Särskilt klonazepam (den aktiva substansen i Iktorivil), som är en av de mest potenta bensodiazepinerna, skapar ett väldigt starkt beroende, psykiskt och fysiskt.

Jag slutade ju med iktorivilen och det tog ca 1 år att sluta (då slutade jag extremt försiktigt endå), fick enorma abstinensbesvär och enorma panikattacker.....värsta jag mått i hela mitt liv....så nu börjar jag med iktorivilen igen, tar 0,5 mg nu till natten en tablett. Snacka med läkaren imorn och ang höjja den, då den 0,5 mg dosen inte verkar fungera vidare bra. Kan tilläggas jag åt ikto förr och då funkade det jättebra, skrek alldrig nästan....så antar min kropp nu fått för låg dos (men så låg dos ja kan tar jag, då ju högre dos...ju mer bieefekter på kroppen).


Sen tror jag allvarligt talat inte jag kan leva ett liv och må bra, om jag inte får stöd av någon form av medecin som dämpar ångest och oro eller för natten särskilt.

Men ej testat betablockarerare som du nämde, men så länge jag äter ikto tabl så ska jag väl inte behöva uppleva absinens ellerbereoende? som du nämde.....


den e trots allt potent medecin, och jag vet att benso table e starka med bli beroende.. men denna ikto äte ja ju varje natt.. inge ja ska ta ibland liksom.. så lär väl inte få de besvären då... men tack för ditt inlägg:) uppskattas.!

Om du bara hade tagit medicinen då och då så hade du inte blivit beroende, men i och med att du tar den varje dag skapar du ett kraftigt beroende. Det beroendet orsakar ångest. I nuläget är det omöjligt att veta om den ångest du upplever är "naturlig" eller om den är orsakad av dit klonazepamberoende. Antingen får du ta Iktorivil resten av livet eller så får du sluta använda det och uppleva väldigt svåra utsättningssymtom. Det är dessutom sannolikt att du någon gång slutar få medicinen utskriven.