nano skrev:Antar att det är trevligt att få följa med dig till bilen eller vart du nu vill att folk följer med dig.
Har fått fälja med lite olika personer olika sträckor och det tycker jag har varit rätt sött faktiskt.
Men kan det göra någon tryggare så följer jag gärna med.
Det jag brukar bekymra mig över är om det är så mörkt att man kan snava på saker som ligger på marken, typ träklossar eller något...

Är rädd att det skall komma någon och mörda mig eller våldta mig eller något sånt liknande. Vill inte att folk följer mig ju.

Usch, det är ingen trevlig rädsla alls, rädslor är iofs inte trevliga att ha.
Är man två så är det ju lättare att göra något åt saken, i vilket fall som helst rekomenderar jag att skrika ut rejält exakt vad som händer och att man vill ha hjälp så att folk fattar att det inte är bara på skoj och inte behöver oroa sig för o göra bort sig.

Jag satt o funderade på om ifall man skulle åka till något muslimskt näste med en massa fanatiker och några får för sig o röva bort en väserlänning och hittar en kille med nytvättat rött hår (det lyser liksom i solsken).
Fast blir mer brunt när det är en dag sedan tvätt.

Tur att jag inte gillar o flyga, eller resa särskilt mycket alls.

Japp. Gillar inte heller att flyga och resa men jag har inget fobi. Mera respekt eller vad jag skall säga. Bor ju på Åland men min bästa kompis, min släkt och gubbens släkt bor i Sverige. Jag åker sällan över med båten.

Jag tror jag skule behöva acceptera att dö eller så för o kunna flyga, vet inte men det kan finnas något annat sätt.

Folk säger att det är så liten chans att flygplanet störtar, jo det må vara så men vad har det med saken att göra, jag vill ju inte dö, det är därför jag inte vill flyga.
Gillar tekniken i flygplan men vill inte gärna flyga ändå.
Det har hänt att jag flugit i flygplan men jag tyckte det var ruskigt jobbigt när man blev nedtryckt av ändringen i stigning och hade svårt o hålla kroppen uppe, det var ruskigt tungt.
Funderar om piloten ville känna starka G-krafter eller något eftersom det var hans sista flygning innan pension.

Jag är mycket glad att jag fick det i slutet av 90-talet. Är 25 idag.

Det enda negativa är att även med andra tillägg, som gör att jag får mer än vissa låginkomsttagare och betydligt mer än genomsnittsförtidspensionären, känns det som för lite pengar för mig. Mina specialintressen, det som fyller min tid, kretsar kring shopping och utseende, att göra mig själv så snygg som möjligt. Detta är ett dyrt nöje och även om jag faktiskt köper väldigt dyra grejer så känns det som om jag hela tiden skulle behöva mer pengar för att kunna leva det ekonomiskt oberoende liv jag drömmer om.

Jag är egentligen inte direkt handikappad i sociala situationer, jag har lärt mig att härma och förstå spelet och är mer social och utåtriktad i vissa situationer än genomsnittssvensken, men jag har aldrig fixat varken skola eller jobb, inte ens med "specialstöd" i grundskolan. Är en väldigt paradoxal personlighet då jag i vissa avseenden nästan framstår som socialt geni men trots detta blir helt utbränd och knäckt av skola eller vanligt arbete. Min AS är mer något jag känner på insidan än något som andra lägger märke till. Folk tänker nog inte på mig som introvert eller tystlåten.

Tycker hursomhelst att förtidspension är bra. Jag vägrar beteckna mig som "lågfungerande" enbart pågrund av den. Den hjälper mig att kunna vara mig själv.

Välkommen hit iaf