Kvasir skrev:Att chefer ofta är inkompetenta finns intressanta teorier om. Det finns en lag som säger att personer befordras tills de når sin inkompetensnivå. Där blir de kvar för att de inte kan sparkas neråt igen. Ursprunget till den observationen var brittiska flottan, men det ligger nog en hel del i det i de flesta organisationer.

Mycket intressant.

Ofta är befodran och förtroendeuppdrag baserat på lång och trogen tjänst mer än kompetens. Detsamma gäller folk som hamnar i styrelser inom olika föreningar.

Den som har varit med länge anses ha erfarenhet och hamnar då i en bestämmandeposition.
Antagligen skulle det kännas fel/konstigt/icke-PK om en yngre/nyare förmåga går förbi i de turordningen, även om denne kanske är mer kompetent som ledare.

Ofta tycker jag att man ser det sambandet på många arbetsplatser, det är samma med kompetent personal överlag hos en sämre arbetsgivare.
Dom som då är duktiga söker annat, bättre jobb, medans dom sämre stannar kvar i sin trygga anställning. Resultatet blir sämre kompetens hos personalen, som ett indirekt resultat av arbetsgivarens dåliga ledarskap.
Arbetsgivaren placerar då dessutom de som varit längst på företaget som arbetsledare av turordningsskäl, och för att de "kan arbetet". Vilket i sin tur ytterligare försämrar produktionen/effektiviteten/arbetsmiljön och skrämmer iväg alla duktiga som kommer dit och ser eländet.

Ett typiskt exempel på hur en arbetsgivare kan sänka sitt eget företag/avdelning, utan att själv begripa varför, eller ens reflektera över det.
Har sett det på många arbetsplatser.

Dessutom brukar de duktiga få mycket mer att göra, medans de sämre stammisarna lärt sig att fuska/slappa/smita undan.
Detta är ofta arbetsgivaren helt blind för, utan tackar den duktiga personen med enbart mer jobb/ökad arbetsbörda istället.
Så i praktiken är det nykomlingarna som är de mest effektiva, och bär upp företaget, vilket gör att stammisarna kan fortsätta glida på sina räkmackor.

Nykomlingarna kommer och går, medans bojsänkena stannar kvar och kostar effektivitet/pengar.
När företaget sedan går sämre, så är det ironiskt nog just nykomlingarna som sparkas. Vilket är en stor förklaring till att många företags friställningar inte räddas av den åtgärden.
Man har ju på så sätt bara fövärrat sin situation, och drivit sig ännu fortare mot konkursen.

Detta verkar vara standard NT-företagsfilosofi/modell enligt mina observationer ialalfall.
Jag vet dock inte hur en AS-företagsmodell skulle se ut, eller om den skulle bli bättre.