plåtmonster skrev:@Kanin, Varifrån kommer ditt citat?

Situationen kännetecknas av att den sjuke vanvårdar sig och inte kan reda sig i samhället.

Som jag skrev: SOU 2012:17, s. 368 (http://www.regeringen.se/download/ac956507.pdf?major=1&minor=189660&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment)

plåtmonster skrev:Efter med mat/tvätt och dygnsförskjutning?

Det räknas knappast som en väsentlig faktor i en allvarlig psykisk störning.

Till allvarlig psykisk störning bör i första hand räknas tillstånd av psykotisk karaktär, således tillstånd med störd realitetsvärdering och med symtom av typen vanföreställningar, hallucinationer och förvirring. Till följd av en hjärnskada kan vidare en psykisk funktionsnedsättning av allvarlig art (demens) med störd realitetsvärdering och bristande förmåga till orientering i tillvaron uppkomma. Till allvarlig psykisk störning bör också räknas allvarliga depressioner med självmordstankar. Vidare bör hit föras svårartade personlighetsstörningar med impulsgenombrott av psykoskaraktär. Tvångsvård bör vidare kunna aktualiseras när en krisreaktion är sådan att påverkan på den psykiska funktionsnivån blir så uttalad att den är av psykotisk art.

Jag önskar man kunde tvångsvårda missbrukare som terroriserar hela sin släkt. Som lag.

Den som blir utsatt för tvång blir också lätt sensibiliserad för tvång. Känslan av att vara instängd kan för den som inte klarar av det sätta igång panikreaktioner som leder till mer tvång och så blir det en ond cirkel där det inte behövt ske något om vården inte hade haft tillgång till så mycket tvångsåtgärder från början.

När man "vårdar" någon med tvång så "vårdar" man personen på bekostnad av dennes integritet. Det är en fängelselogik där den "vårdade" måste anpassa sig efter institutionens behov för att få sina behov tillgodosedda.

Jag kan tänka mig att det finns folk som klarar av en sådan situation eller som är för sjuka för att uppleva skillnaden. Men med en bättre öppenvård som tar hänsyn till människors integritet skulle antagligen färre vara rädda för psykiatrin och färre skulle bli såpass dåliga så att tvång skulle behöva komma i fråga. Skulle det dessutom vara svårare att få tillgripa tvång i stället för lättare skulle psykiatrin tvingas utveckla andra metoder. Ibland tror jag det vore bättre att dra ner psykiatrimottagningarna och slussa ut psykiatrikerna på vårdcentralerna där de tvingades umgås med vanliga läkare och träffade patienter med psykisk problematik i ett tidigare skede.

Jag kom en gång i en diskussion om omfattningen av hur många som utsätts för tvång inom psykiatrin i Sverige och det visade sig att det inte ens finns någon vettig nationell överblick. Och finns det inte ens det och man i stället ändrar lagstiftningen för att underlätta tvång verkar det ju inte finnas någon som helst vilja att dra ner på tvångsåtgäderna.

Bjäbbmonstret skrev:Jag kom en gång i en diskussion om omfattningen av hur många som utsätts för tvång inom psykiatrin i Sverige och det visade sig att det inte ens finns någon vettig nationell överblick. Och finns det inte ens det och man i stället ändrar lagstiftningen för att underlätta tvång verkar det ju inte finnas någon som helst vilja att dra ner på tvångsåtgäderna.

Om och med statistik:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18388/2011-7-2.pdf

Rapportering av tvångsåtgärder är obligatorisk sedan 2007, men underrapportering tycks fortfarande vara omfattande.

Det är tydligt att utredningens förslag syftar till att fler ska omfattas av tvångsvård, däremot är det mindre tydligt vilken effekt förslaget kommer att ha på tvångsåtgärder.

Man skiljer alltså mellan "tvångsvård" och "tvångsåtgärder"? Det var en jäkla distinktion! Tvång är ju för i helvete tvång!

Bjäbbmonstret skrev:Men med en bättre öppenvård som tar hänsyn till människors integritet skulle antagligen färre vara rädda för psykiatrin och färre skulle bli såpass dåliga så att tvång skulle behöva komma i fråga. Skulle det dessutom vara svårare att få tillgripa tvång i stället för lättare skulle psykiatrin tvingas utveckla andra metoder. Ibland tror jag det vore bättre att dra ner psykiatrimottagningarna och slussa ut psykiatrikerna på vårdcentralerna där de tvingades umgås med vanliga läkare och träffade patienter med psykisk problematik i ett tidigare skede.

Självklart.

Men tyvärr går ju inte det så länge vi har en väl etablerad avsiktlig institutionell läkarbrist och psykiatrin, från att redan ha haft lägst status i läkarkåren, dessutom har blivit en ond cirkel av omöjliga arbetsförhållanden, och så länge myndigheternas i praktiken enda mål är att "spara" (samtidigt som man slänger enorma summor i sjön på det hyrläkarsystem som den politiken plus läkarbristen har framkallat utan att den sistnämnda ändå lindras mer än marginellt).

För många heliga kor att slakta eller heta potatisar som ingen vill ta i.

Så frågan är hur man ska ta sig förbi det. Och hur lång tid och mycket lidande det tar.

(Håller med även i övrigt.)

@Zombie, Vad är det du avser man ska ta sig förbi och rör det kropps eller sinnesvård?

Ta sig förbi? Det jag skrev. Av de skälen går det inte att få fler läkare eller mer pengar till den offentliga vården. Och därmed säkert inte heller några metoder som i grunden är nya. (Nytänkade brukar såvitt jag vet vara kopplat till goda finanser till och med där det skulle kunna förbättra dåliga.) I den mån det gäller nygamla metoder har vi ju också hindren politisk Ideologi och politisk Prestige.

Framför allt i psykiatrin, men också i den somatiska vården.

Öppna för fler platser på läkarutbildningen och få fler utländska godkända så blir det omrörning i grytan

Sedan beror mycket av stafettcirkusen på landstingens oförmåga att ta väl hand om sin personal och planera väl. Kan bero på att det sitter politiskt tillsatta personer som ej har kompetens för sin uppgift samt dito för tjänstepersonerna.

Jamen det gäller att ta tag i det Politiskt sörru. Då är allt mycket krångligare än annars. Hur ska man (ens vilja) få läkarfacket att gå med på en permanent radikal ökning av läkarantalet, som de med alla regeringars goda minne i årtionden har hållit nere för att inte riskera sin status och sina löner? Och på ett eller annat sätt skrota springläkarsystemet, som ovanpå det har mångfaldigat deras löner? Bara som ett exempel.

Och hur ska man få det stora flertalet friska yngre väljare att åter känna den solidaritet med de sjuka och äldre minoriteterna som bland annat sittande regeringspartier har bidragit så starkt till att fösa ut ur samhället? Särskilt som den solidariteten nog hade dött ändå på grund av krafter som är större än Sverige? Som ett annat exempel.

Jag tror det är Läkarfackets fel att det är brist på läkare.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lakar ... 457581.svd

Ställ facket på skampålen?

Bjäbbmonstret skrev:Man skiljer alltså mellan "tvångsvård" och "tvångsåtgärder"? Det var en jäkla distinktion! Tvång är ju för i helvete tvång!

Tvångsåtgärder, såsom tvångsmedicinering, avskiljande och fastspänningar, är sådant tvång patienten riskerar att utsättas för när hen är intagen för tvångsvård (fast även till viss del redan när beslut har fattats om att patienten ska hållas kvar tills frågan om intagning avgjorts). Tvångsåtgärder omfattar således det tvång patienten utsätts för, medan beslut om tvångsvård innebär att vårdinrättningen har rätt att utöva detta tvång mot patienten.

... eller byta ut kulturmönstret att landstingen tävlar i dyra hus och apparater och ständiga omorganisationer, även när det är helt eller nästan betydelselöst för vårdkvaliteten, och hellre sparar in på sådant som personal och bemötande, förtroende för personalen på golvet, patientkapacitet, slimmad byråkrati, att låta byråkrater syssla med den som tjänare åt vårdfolket, som får syssla med vård?

När sådant en gång har gått så långt som till ett kulturmönster är det mycket svårt att bryta. Särskilt om det bara är del av en större trend mot maskinfetischism och offentlighetsförakt, om det inte finns någon utbredd insikt eller politisk vilja och om de som möjligen har en politisk vilja inte har något idémässigt sammanhang eller initiativ att haka fast den i.

För att nu också ta ett exempel från området "sådant som verkligen är ineffektivt och skulle kunna sparas på".

Man får väl bygga en hundgård runt huset så att ev besökare kan få ett häftigt bemötande

Zombie skrev:Men tyvärr går ju inte det så länge vi har en väl etablerad avsiktlig institutionell läkarbrist och psykiatrin, från att redan ha haft lägst status i läkarkåren, dessutom har blivit en ond cirkel av omöjliga arbetsförhållanden, och så länge myndigheternas i praktiken enda mål är att "spara" (samtidigt som man slänger enorma summor i sjön på det hyrläkarsystem som den politiken plus läkarbristen har framkallat utan att den sistnämnda ändå lindras mer än marginellt).

Zombie skrev:Hur ska man (ens vilja) få läkarfacket att gå med på en permanent radikal ökning av läkarantalet, som de med alla regeringars goda minne i årtionden har hållit nere för att inte riskera sin status och sina löner?

Zima33 skrev:Jag tror det är Läkarfackets fel att det är brist på läkare.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lakar ... 457581.svd

I artikeln i SvD talas det inte uttryckligen om löner eller status. Dock ska man under 1990-talet ha befarat överetablering och arbetslöshet:

Sett i backspegeln var Läkarförbundets bedömning felaktig, medger förbundsordförande Eva Nilsson Bågenholm.

- Men då på 90-talet var det väldigt svåra tider och det fanns en uppfattning bland läkare att de hotades av arbetslöshet. Vi var väldigt oroliga för att det utbildades för många. Senare visade det sig att landstingen inte skar ner på läkare, men det kunde vi inte förutspå då, säger hon till TT.

http://www.lakartidningen.se/07engine.p ... A.facebook

"De vi talar om är de som kanske inte alls är psykotiska utan har neuropsykiatrisk diagnos, eller svår ångest med destruktivt beteende, utvecklingsstörning eller demens. Här är gränsdragningarna svåra. Vi talar också om dem som för stunden inte är psykotiska, men som vi på olika grunder befarar kan få sin psykiska funktionsförmåga försämrad om vård uteblir. Här vidgas möjligheterna på gott och på ont. Det är detta, och de nya möjligheter som föreslås här, som blir svårt att hantera ur medicinsk men allra mest ur etisk synvinkel. "

Fortfarande är det så att man måste uppfylla kriterierna för tvångsvård för att det ska komma i fråga. NPF ingår inte i de kriterierna.

Intet nytt men ändå belyser det vår nya gummiparagraf:

http://www.landstinget.tk/2012/04/gastb ... en-ar.html

Det blev en nästan 1100 sidor lång utredning som har en enda bra punkt, att ta bort en exluderande formulering på vilka som kan få tvångsvård. Nu skall även de som har en utvecklingstörning kunna få vård. Men sedan spårar det ut totalt. Det är ett gediget arbete som skall möjliggöra tvångsvård för det mest spridda saker. Bland det mest anmärkningsvärda är vanlig depression("att den sjuke vanvårdar sig" och "nedsatt social funktionsförmåga"). Att var fjärde som är långtidssjukskriven hamnar under kategorin "möjlig att ge tvångspsykratiskvård" är oroväckande. Det är tom riktigt otäckt med tanke på att den även anser att det skall bli påbud att besluta om tvångsvård. Citat:"I lagrummet som anger de grundläggande rekvisiten för psykiatrisk tvångsvård ska därför ordet får ersättas av ordet ska (”psykiatrisk vård ska ges… ”)."

Vi har fått en gummilag, dvs en lag vars användning kan tänjas för att passa var syfte som en beslutsfattare för stunden kan få för sig.

(skrivet av Magnus Tyrebrant 2012-04-10)

Har det hänt något mer med psykiatriutredningen?

plåtmonster skrev:Har det hänt något mer med psykiatriutredningen?

Nej.

Följ lagstiftningskedjan här: http://www.regeringen.se/sb/d/15773/a/189660

Göran Hägglund skrev som svar på en skriftlig fråga 2013-04-24 följande:

Ann Arleklo har frågat mig när jag avser att lägga fram en proposition med anledning av betänkandet Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17). Utredningen lämnades till regeringen i maj 2012. Efter begäran av ett antal remissinstanser förlängdes remisstiden till den 1 november 2012. Socialdepartementet har påbörjat beredningen av betänkandets förslag. Förslagen i de delar som rör ansvar och påföljder för psykiskt störda lagöverträdare är mycket omfattande och kräver fördjupad belysning främst när det gäller organisation och finansiering.

och 2013-09-25:

Psykiatrilagsutredningens förslag, bl.a. i de delar som rör säkerheten på de rättspsykiatriska klinikerna,bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Kanin skrev:
Följ lagstiftningskedjan här: http://www.regeringen.se/sb/d/15773/a/189660

Det verkar inte hända så mycket? Jag har googlat massor och kollat på www.regeringen.se men inte hittat något nytt. Nån som vet nåt?

Redan nu är det så att folk tvångsvårdas enbart p g a av en utvecklingsstörning och/eller AST. Jag skulle personligen hävda att många som tvångsvårdas egentligen bara är personlighetsstörda också. Så kan man i och för sig invända att många av dom som döms till psykiatrisk vård i stället för fängelse har dragit en vinstlott i fall dom har förmågan att byta riktning och ta sig därifrån. Dom som döms till vård skulle i dom flesta fall klara sig väldigt dåligt i fängelsemiljö.

Zima33 skrev:

Kanin skrev:Följ lagstiftningskedjan här: http://www.regeringen.se/sb/d/15773/a/189660

Det verkar inte hända så mycket? Jag har googlat massor och kollat på http://www.regeringen.se men inte hittat något nytt. Nån som vet nåt?

Departementsserie 2014:28
Delaktighet och rättsäkerhet vid psykiatrisk tvångsvård
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/244669
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lag ... -v_H2B428/

I april 2012 överlämnade Psykiatrilagsutredningen betänkandet Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17). Betänkandet innehåller omfattande förslag bl.a. beträffande den psykiatriska tvångslagstiftningen och betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

I syfte att förstärka patientens rättssäkerhet och att stärka patientens ställning och möjlighet till inflytande i tvångsvården föreslås i denna promemoria, delvis med utgångspunkt i Psykiatrilagsutredningens betänkande, vissa ändringar i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, förkortad LPT, och i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, förkortad LRV. Det handlar bl.a. om patientens medverkan i vårdplanen, frågor om tvångsåtgärder och särskilda frågor rörande barn i psykiatrisk tvångsvård. Utredningen berör delvis barns kontakter med den psykiatriska tvångsvården. I den här promemorian görs en fördjupad analys av situationen för barn som tvångsvårdas bl.a. utifrån nya uppgifter om barns egna upplevelser av vården, som tagits fram av Barnombudsmannen.