Förr i tiden fick folk med Aspergers inte gå på krogen osv, för att dom inte jobba så hårt, vissa av dom var även drängar och levde nära skogen.

Neurotypiska är ju för roliga, hycklare är vissa av dem.

Men sverige går framåt och vi med aspergers lever bättre liv idag än vad de gjorde för 100 år sedan.

Mina mor- och farföräldrar var tvungna att jobba hela tiden. De kunde inte sitta ner och må dåligt eller tänka på diagnoser. Och deras föräldrar hade det ännu svårare. Jag tror att det var så för många människor tidigare, de hade inget val, de var tvungna att arbeta hela tiden om de skulle överleva.

Skogkatt skrev:Mina mor- och farföräldrar var tvungna att jobba hela tiden. De kunde inte sitta ner och må dåligt eller tänka på diagnoser. Och deras föräldrar hade det ännu svårare. Jag tror att det var så för många människor tidigare, de hade inget val, de var tvungna att arbeta hela tiden om de skulle överleva.

Ja du tänker på dessa personer som i denna film.?

Den enfaldige mördaren
https://www.google.se/search?q=den+enfa ... Gn3yoAGoNM

Med fabrikören.

Skogkatt skrev:Mina mor- och farföräldrar var tvungna att jobba hela tiden. De kunde inte sitta ner och må dåligt eller tänka på diagnoser. Och deras föräldrar hade det ännu svårare. Jag tror att det var så för många människor tidigare, de hade inget val, de var tvungna att arbeta hela tiden om de skulle överleva.

Går man tillbaka länge i historien var folk i Norden tvungna att inte anstränga sig mer än nödvändigt på vintern. Annars skulle de förbruka matförrådet innan nästa skörd och svälta ihjäl.

Samma princip gällde även på sydligare breddgrader som har torka en viss del av året, dvs människor hade inte råd att bränna mer kalorier än nödvändigt under perioden.

opteron skrev:Förr i tiden fick folk med Aspergers inte gå på krogen osv, för att dom inte jobba så hårt, vissa av dom var även drängar och levde nära skogen.

Neurotypiska är ju för roliga, hycklare är vissa av dem.

Men sverige går framåt och vi med aspergers lever bättre liv idag än vad de gjorde för 100 år sedan.

Var har du läst det?

Autism blev en diagnos år 1943 och Aspergers blev inte en diagnos förrän år 1994 så jag är nyfiken på var du har läst hur aspergare hade det för 100 år sedan?

100 år sedan var 1921.

Jag känner att vi hade varit lyckligt lottade om vi fick hänga i skogen istället för att bli ofrivilligt inlåsta på ett psykhotell med insulinchocksbehandling, ECT, lobotomi och andra invasiva behandlingar för att bota oss

alixha skrev:100 år sedan var 1921.

Jag känner att vi hade varit lyckligt lottade om vi fick hänga i skogen istället för att bli ofrivilligt inlåsta på ett psykhotell med insulinchocksbehandling, ECT, lobotomi och andra invasiva behandlingar för att bota oss

Jag tror inte att vi som är kapabla att vara aktiva här hade varit aktuella för sådana behandlingar. Det var främst personer med psykossjukdomar som blev utsatta.

Men det hände att personer blev intagna på mentalsjukhus efter ett meltdown och sen inte kom ut igen.

opteron skrev:Förr i tiden fick folk med Aspergers inte gå på krogen osv, för att dom inte jobba så hårt, vissa av dom var även drängar och levde nära skogen.

Neurotypiska är ju för roliga, hycklare är vissa av dem.

Men sverige går framåt och vi med aspergers lever bättre liv idag än vad de gjorde för 100 år sedan.

Vad menar du? Alla som hörde till bondeståndet fick arbeta hårt förr i tiden. De fick supa hemma, fanns ofta inga krogar på landet. De rikaste var självägande bönder, resten var torpare och backstugusittare. Även bönders söner och döttrar fick ofta jobba som drängar och pigor, det var ju bara äldste sonen som kunde ta över hemmanet.

Förr jobbade aspergare som alla andra, det fanns nämligen ingen diagnos. Och varför skulle inte aspergare kunna jobba hårt?

De som hade klassisk autism (Kanners syndrom) hade det värre. De gömdes undan hemma el skickades till fattighuset.

Det var nog inte bara aspergare som hadde det svårt förr i tiden utan tiderna var tuffa rent generellt för alla som inte tillhörde det övre klasskiktet i samhället.

Jag skulle snarare tro att aspisar hade det lättare förr innan diagnosen kom till , så länge aspisen kunde jobba och göra rätt för sig så tror jag hen sågs som en produktiv medborgare i byn/samhället . Hen kanske sågs som lite udda och ett bya-original men jag tror inte det var mycket värre än så .

Alien skrev: Även bönders söner och döttrar fick ofta jobba som drängar och pigor, det var ju bara äldste sonen som kunde ta över hemmanet.

Alla barnen hade väl arvsrätt i Sverige? Det var väl typ bara fideikommiss där äldstasonen ärvde fideikommisset.

Huvudsyftet med en fideikommissbildning var att säkerställa att egendomen övergick till nästa generation utan att delas upp och därmed minskas.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Fideikommiss

I praktiken så räckte inte hemmanet för att försörja flera vuxna barn med familjer. Det gick bara att stycka av så många gånger. Inte hade heller den som övertog hemmanet tillräckligt med kontanter för att lösa ut syskonen. Så de fick gifta sig till ett hemman el tjäna som dräng/piga och försöka spara ihop, kanske inte till en bondgård men iaf till ett torp.

När allt fler av de många barnen överlevde så fick de utvandra till närmsta stad. Eller till Amerika.

För en ung bonde med AS var det säkert inte svårt att hitta en fru.

Paladinen skrev:Det var nog inte bara aspergare som hadde det svårt förr i tiden utan tiderna var tuffa rent generellt för alla som inte tillhörde det övre klasskiktet i samhället.

Jag skulle snarare tro att aspisar hade det lättare förr innan diagnosen kom till , så länge aspisen kunde jobba och göra rätt för sig så tror jag hen sågs som en produktiv medborgare i byn/samhället . Hen kanske sågs som lite udda och ett bya-original men jag tror inte det var mycket värre än så .

Jobben var ju enkla då, inget som man som Aspie kunde missförstå eller inte klara av. Det är nutidens moderna samhället som gör att man ens behöver diagnoserna. Det kan hända att svårare fall av Asperger/autism ansågs vara efterblivna, men de flesta kunde nog jobba med praktiska, enkla jobb, som de flesta andra ju också gjorde.

Toblerone skrev:

Paladinen skrev:Det var nog inte bara aspergare som hadde det svårt förr i tiden utan tiderna var tuffa rent generellt för alla som inte tillhörde det övre klasskiktet i samhället.

Jag skulle snarare tro att aspisar hade det lättare förr innan diagnosen kom till , så länge aspisen kunde jobba och göra rätt för sig så tror jag hen sågs som en produktiv medborgare i byn/samhället . Hen kanske sågs som lite udda och ett bya-original men jag tror inte det var mycket värre än så .

Jobben var ju enkla då, inget som man som Aspie kunde missförstå eller inte klara av. Det är nutidens moderna samhället som gör att man ens behöver diagnoserna. Det kan hända att svårare fall av Asperger/autism ansågs vara efterblivna, men de flesta kunde nog jobba med praktiska, enkla jobb, som de flesta andra ju också gjorde.

Det moderna samhället gör att fler slås ut, dom som inte klarar av dagens krav får diagnoser.

Alien skrev:Vad menar du? Alla som hörde till bondeståndet fick arbeta hårt förr i tiden. De fick supa hemma, fanns ofta inga krogar på landet.

Under 1600-talet var det vanligt att värdshusvärden klagade på tinget över alla svartkrogar som konkurrerade med ölförsäljning, åtminstone i de socknar jag forskar på. Och det är ute på landsbygden, ett par mil från närmsta städerna, som dessutom var små på den tiden.

Men ja, de mera "oppegående" (som man säger i norge) aspergarna fick göra så gott de kunde för att hänga med i vardagen. Många gifte sig nog aldrig utan blev kvar där hemma på gården. Åtminstone de som var barn till självägande bönder ärvde sina andelar i gården och kunde stanna kvar. Andra gifte sig och fick försöka klara det livet så gott de kunde. En del blev säkert kända vida omkring för sina stora kunskaper inom speciella ämnen. Kloka men lite knepiga gummor som visste allt om läkeörter till exempel, klassisk nisch för aspergare med specialintresse. I och med att familjerna var så tätt sammanbundna förr, och att det fanns många gemensamma uppdrag i bygden som folk var tvingade att delta i blev inte folk lika isolerade som en aspergare kan bli idag.

Toblerone skrev:

Paladinen skrev:Det var nog inte bara aspergare som hadde det svårt förr i tiden utan tiderna var tuffa rent generellt för alla som inte tillhörde det övre klasskiktet i samhället.

Jag skulle snarare tro att aspisar hade det lättare förr innan diagnosen kom till , så länge aspisen kunde jobba och göra rätt för sig så tror jag hen sågs som en produktiv medborgare i byn/samhället . Hen kanske sågs som lite udda och ett bya-original men jag tror inte det var mycket värre än så .

Jobben var ju enkla då, inget som man som Aspie kunde missförstå eller inte klara av. Det är nutidens moderna samhället som gör att man ens behöver diagnoserna. Det kan hända att svårare fall av Asperger/autism ansågs vara efterblivna, men de flesta kunde nog jobba med praktiska, enkla jobb, som de flesta andra ju också gjorde.

Aspigt folk bör ha funnits i alla samhällsskikt. Tror det var ganska lätt för en aspergare att vara exv. läkare. Med tillräckligt hög position får man ha egenheter. På den tiden hade läkaren råd med sekreterare och hushållerska, som håller ordning fast man är lite bohemisk.

Marjatta skrev:

Toblerone skrev:

Paladinen skrev:Det var nog inte bara aspergare som hadde det svårt förr i tiden utan tiderna var tuffa rent generellt för alla som inte tillhörde det övre klasskiktet i samhället.

Jag skulle snarare tro att aspisar hade det lättare förr innan diagnosen kom till , så länge aspisen kunde jobba och göra rätt för sig så tror jag hen sågs som en produktiv medborgare i byn/samhället . Hen kanske sågs som lite udda och ett bya-original men jag tror inte det var mycket värre än så .

Jobben var ju enkla då, inget som man som Aspie kunde missförstå eller inte klara av. Det är nutidens moderna samhället som gör att man ens behöver diagnoserna. Det kan hända att svårare fall av Asperger/autism ansågs vara efterblivna, men de flesta kunde nog jobba med praktiska, enkla jobb, som de flesta andra ju också gjorde.

Aspigt folk bör ha funnits i alla samhällsskikt. Tror det var ganska lätt för en aspergare att vara exv. läkare. Med tillräckligt hög position får man ha egenheter. På den tiden hade läkaren råd med sekreterare och hushållerska, som håller ordning fast man är lite bohemisk.

Och den klassiska gammaldags läkaren skall ju vara lite stel, osmidig och svår att ha att göra med, skulle passa många aspergare perfekt. Gällde ju att komma in på läkarutbildningen bara, det kunde inte vem som helst. Krävdes både kontakter och pengar och en viss position i samhället.

Huggorm skrev:

Marjatta skrev:

Toblerone skrev:
Jobben var ju enkla då, inget som man som Aspie kunde missförstå eller inte klara av. Det är nutidens moderna samhället som gör att man ens behöver diagnoserna. Det kan hända att svårare fall av Asperger/autism ansågs vara efterblivna, men de flesta kunde nog jobba med praktiska, enkla jobb, som de flesta andra ju också gjorde.

Aspigt folk bör ha funnits i alla samhällsskikt. Tror det var ganska lätt för en aspergare att vara exv. läkare. Med tillräckligt hög position får man ha egenheter. På den tiden hade läkaren råd med sekreterare och hushållerska, som håller ordning fast man är lite bohemisk.

Och den klassiska gammaldags läkaren skall ju vara lite stel, osmidig och svår att ha att göra med, skulle passa många aspergare perfekt. Gällde ju att komma in på läkarutbildningen bara, det kunde inte vem som helst. Krävdes både kontakter och pengar och en viss position i samhället.

Om man var född i rätt samhällsklass, så. Och om man klarade studierna. Själv har jag alltid varit rätt ostrukturerad men en del aspiga människor är det ju verkligen ordning på.

Borde väl tillägga: och om man var man. Aspig kvinna i överklassen, om man var rik och oberoende. Visst. Men i den samhällsklass där flickorna skulle gifta sig med läkare. Det var nog värre.

Marjatta skrev:

Toblerone skrev:

Paladinen skrev:Det var nog inte bara aspergare som hadde det svårt förr i tiden utan tiderna var tuffa rent generellt för alla som inte tillhörde det övre klasskiktet i samhället.

Jag skulle snarare tro att aspisar hade det lättare förr innan diagnosen kom till , så länge aspisen kunde jobba och göra rätt för sig så tror jag hen sågs som en produktiv medborgare i byn/samhället . Hen kanske sågs som lite udda och ett bya-original men jag tror inte det var mycket värre än så .

Jobben var ju enkla då, inget som man som Aspie kunde missförstå eller inte klara av. Det är nutidens moderna samhället som gör att man ens behöver diagnoserna. Det kan hända att svårare fall av Asperger/autism ansågs vara efterblivna, men de flesta kunde nog jobba med praktiska, enkla jobb, som de flesta andra ju också gjorde.

Aspigt folk bör ha funnits i alla samhällsskikt. Tror det var ganska lätt för en aspergare att vara exv. läkare. Med tillräckligt hög position får man ha egenheter. På den tiden hade läkaren råd med sekreterare och hushållerska, som håller ordning fast man är lite bohemisk.

Visst, om man var rik och hörde till högre samhällsskikt så fick man ha egenheter.

Marjatta skrev:

Huggorm skrev:

Marjatta skrev:
Aspigt folk bör ha funnits i alla samhällsskikt. Tror det var ganska lätt för en aspergare att vara exv. läkare. Med tillräckligt hög position får man ha egenheter. På den tiden hade läkaren råd med sekreterare och hushållerska, som håller ordning fast man är lite bohemisk.

Och den klassiska gammaldags läkaren skall ju vara lite stel, osmidig och svår att ha att göra med, skulle passa många aspergare perfekt. Gällde ju att komma in på läkarutbildningen bara, det kunde inte vem som helst. Krävdes både kontakter och pengar och en viss position i samhället.

Om man var född i rätt samhällsklass, så. Och om man klarade studierna. Själv har jag alltid varit rätt ostrukturerad men en del aspiga människor är det ju verkligen ordning på.

Borde väl tillägga: och om man var man. Aspig kvinna i överklassen, om man var rik och oberoende. Visst. Men i den samhällsklass där flickorna skulle gifta sig med läkare. Det var nog värre.

Min mormor var nog Aspie. Hon var född 1899, och inte direkt rik (morfar var bonde). Men hon tyckte ändå att de inte bara var vanliga bönder eftersom hon själv hade gått i skola ganska länge och kunde lite engelska och franska. De hade en restaurang också, och senare en affär och mormor bråkade med folk ganska mycket. Men hon tyckte alltid att det var de andras fel. Och morfar hjälpte väl henne där.

Toblerone skrev:mormor bråkade med folk ganska mycket. Men hon tyckte alltid att det var de andras fel.

Det där känner jag igen från en äldre släkting ... som jag tror nog var rätt aspig, ja.