Förhållande med AS-tjej
34 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Förhållande med AS-tjej
Hej!
Jag dejtar sedan några månader tillbaka en AS-tjej som är 20 år gammal (är själv NT). Hon berättade ganska tidigt att hon hade AS-diagnos men det var inget jag märkte i början, dock märks det mer och mer ju längre tiden går. Då hon är norska och bor i Norge så ses vi inte så ofta som jag kanske hade velat.
De (negativa) saker som jag märkt är:
- Själviskhet
Har en förmåga att sätta sig själv i första hand och ser sällan till att andra har behov och behöver hjälp. Hon frågar aldrig hur det är med mig eller hur min dag varit om inte jag frågar henne först, då kan hon efteråt fråga "Hur har du haft det då?" t.ex.
- Svårt att prata i telefon eller ö.h.t.
Ringer aldrig utan alltid jag som ringer. Säger att hon inte gillar att prata i telefon utan har hellre kommunikation över nätet eller via sms. Jag tycker inte detta alls är samma sak som att höra den andres röst men det verkar hon inte ha några problem med.
Oavsett om det är via telefon eller i skrift så är hon dock oftast väldigt kort i det hon säger och tar sällan själv initiativ till att prata utan jag brukar alltid leda samtalen.
- Extremt ytlig
Kan absolut inte tänka sig att lämna lägenheten utan en lång session i badrummet med sminkning etc. "Annars tycker folk jag är ful"
Ovanstående beténde har fått mig vid några tillfällen att tvivla på vad hon egentligen känner för mig, så jag har vid lika många tillfällen pratat med henne och hon har verkligen försäkrat mig att det är mig hon vill vara med och ingen annan.
Har konfronterat henne några få gånger ang. dessa beteénden (känner inte att vi kommit tillräckligt långt i förhållandet för att jag ska "ha rätt" att ifrågasätta hennes beteénde en massa). De gånger jag gjort det så har hon dock omedelbart börjat gråta och sagt att hon vet att hon är självisk etc. men att det beror på AS och hon är inte medveten om det själv när hon är det.
Detta ledde till att jag började läsa på lite om AS vilket har fått mig att ha större förståelse för hennes beteénde (vilket jag tidigare bara trodde var att hon var "ett svin"). Jag kan inte säga att alla ovanstående punkter beror på AS för såpass mycket kunskap har jag inte än, men jag hoppas få.
Bl.a. därför ställer jag frågan här. Känner ni igen dessa beteénden? Har ni några tips till mig för hur jag skall bemöta detta och hur jag lättare kan förstå hur hon tänker? Jag känner som sagt inte att jag vill "klampa in" riktigt än och prata med henne om detta men jag kommer def. att göra det ganska snart, och före det hade det varit väldigt bra att förhoppningsvis få lite mer kött på benen från er.
Bortsett från dessa negativa saker så är hon världens goaste och vi funkar bra ihop på många plan så jag vill verkligen ge detta ett försök och jag börjar väl mer och mer förstå att det kommer vara mycket att rätta mig efter hennes villkor som kommer krävas.
Tack så mycket på förhand
Mvh Simon
Jag dejtar sedan några månader tillbaka en AS-tjej som är 20 år gammal (är själv NT). Hon berättade ganska tidigt att hon hade AS-diagnos men det var inget jag märkte i början, dock märks det mer och mer ju längre tiden går. Då hon är norska och bor i Norge så ses vi inte så ofta som jag kanske hade velat.
De (negativa) saker som jag märkt är:
- Själviskhet
Har en förmåga att sätta sig själv i första hand och ser sällan till att andra har behov och behöver hjälp. Hon frågar aldrig hur det är med mig eller hur min dag varit om inte jag frågar henne först, då kan hon efteråt fråga "Hur har du haft det då?" t.ex.
- Svårt att prata i telefon eller ö.h.t.
Ringer aldrig utan alltid jag som ringer. Säger att hon inte gillar att prata i telefon utan har hellre kommunikation över nätet eller via sms. Jag tycker inte detta alls är samma sak som att höra den andres röst men det verkar hon inte ha några problem med.
Oavsett om det är via telefon eller i skrift så är hon dock oftast väldigt kort i det hon säger och tar sällan själv initiativ till att prata utan jag brukar alltid leda samtalen.
- Extremt ytlig
Kan absolut inte tänka sig att lämna lägenheten utan en lång session i badrummet med sminkning etc. "Annars tycker folk jag är ful"
Ovanstående beténde har fått mig vid några tillfällen att tvivla på vad hon egentligen känner för mig, så jag har vid lika många tillfällen pratat med henne och hon har verkligen försäkrat mig att det är mig hon vill vara med och ingen annan.
Har konfronterat henne några få gånger ang. dessa beteénden (känner inte att vi kommit tillräckligt långt i förhållandet för att jag ska "ha rätt" att ifrågasätta hennes beteénde en massa). De gånger jag gjort det så har hon dock omedelbart börjat gråta och sagt att hon vet att hon är självisk etc. men att det beror på AS och hon är inte medveten om det själv när hon är det.
Detta ledde till att jag började läsa på lite om AS vilket har fått mig att ha större förståelse för hennes beteénde (vilket jag tidigare bara trodde var att hon var "ett svin"). Jag kan inte säga att alla ovanstående punkter beror på AS för såpass mycket kunskap har jag inte än, men jag hoppas få.
Bl.a. därför ställer jag frågan här. Känner ni igen dessa beteénden? Har ni några tips till mig för hur jag skall bemöta detta och hur jag lättare kan förstå hur hon tänker? Jag känner som sagt inte att jag vill "klampa in" riktigt än och prata med henne om detta men jag kommer def. att göra det ganska snart, och före det hade det varit väldigt bra att förhoppningsvis få lite mer kött på benen från er.
Bortsett från dessa negativa saker så är hon världens goaste och vi funkar bra ihop på många plan så jag vill verkligen ge detta ett försök och jag börjar väl mer och mer förstå att det kommer vara mycket att rätta mig efter hennes villkor som kommer krävas.
Tack så mycket på förhand
Mvh Simon
Förhållande med AS-tjej
Det är jättebra att du läser på om AS och vill förstå hur hon fungerar! En eloge för det. Däremot tror jag att man ska akta sig för att "sätta namn" på beteendena, för det är lätt att tolka in för mycket då. Beteendet kanske liknar själviskhet och ytlighet, men är det verkligen så?
Jag är själv dålig på att fråga hur andra mår; det är något jag har fått träna på, men det kommer fortfarande inte riktigt naturligt. Oftast tänker jag bara inte på det, men det ska verkligen inte tolkas som att jag är självisk och inte bryr mig om folk. Det gör jag, och det gör säkert din tjej också. Antagligen visar hon det bara på lite andra sätt än vad du gör.
För att förstå hur hon fungerar och tänker måste ni förstås prata, men var försiktig med "konfrontationer" och försök att inte döma henne eller låta onödigt negativ, och vänta absolut inte tills du blir irriterad och snäser åt henne; det är jobbigt nog att bli påmind om när man gör fel, men det blir ännu värre om man känner sig som en sämre människa för det. Det kanske du redan hade tänkt på, men bara som en påminnelse.
Jag är själv dålig på att fråga hur andra mår; det är något jag har fått träna på, men det kommer fortfarande inte riktigt naturligt. Oftast tänker jag bara inte på det, men det ska verkligen inte tolkas som att jag är självisk och inte bryr mig om folk. Det gör jag, och det gör säkert din tjej också. Antagligen visar hon det bara på lite andra sätt än vad du gör.
För att förstå hur hon fungerar och tänker måste ni förstås prata, men var försiktig med "konfrontationer" och försök att inte döma henne eller låta onödigt negativ, och vänta absolut inte tills du blir irriterad och snäser åt henne; det är jobbigt nog att bli påmind om när man gör fel, men det blir ännu värre om man känner sig som en sämre människa för det. Det kanske du redan hade tänkt på, men bara som en påminnelse.
Förhållande med AS-tjej
simon78 skrev:Hej!
Jag dejtar sedan några månader tillbaka en AS-tjej som är 20 år gammal (är själv NT). Hon berättade ganska tidigt att hon hade AS-diagnos men det var inget jag märkte i början, dock märks det mer och mer ju längre tiden går. Då hon är norska och bor i Norge så ses vi inte så ofta som jag kanske hade velat.
De (negativa) saker som jag märkt är:
- Själviskhet
Har en förmåga att sätta sig själv i första hand och ser sällan till att andra har behov och behöver hjälp. Hon frågar aldrig hur det är med mig eller hur min dag varit om inte jag frågar henne först, då kan hon efteråt fråga "Hur har du haft det då?" t.ex.
- Svårt att prata i telefon eller ö.h.t.
Ringer aldrig utan alltid jag som ringer. Säger att hon inte gillar att prata i telefon utan har hellre kommunikation över nätet eller via sms. Jag tycker inte detta alls är samma sak som att höra den andres röst men det verkar hon inte ha några problem med.
Oavsett om det är via telefon eller i skrift så är hon dock oftast väldigt kort i det hon säger och tar sällan själv initiativ till att prata utan jag brukar alltid leda samtalen.
- Extremt ytlig
Kan absolut inte tänka sig att lämna lägenheten utan en lång session i badrummet med sminkning etc. "Annars tycker folk jag är ful"
Ovanstående beténde har fått mig vid några tillfällen att tvivla på vad hon egentligen känner för mig, så jag har vid lika många tillfällen pratat med henne och hon har verkligen försäkrat mig att det är mig hon vill vara med och ingen annan.
Det första skulle jag kalla självcentrerad och inte självisk. Det beror på bristande mentaliseringsförmåga. Du får helt enkelt själv berätta vad du har för behov och inte lita på att hon tänker på el förstår det av sig själv. Kommunicera AS-vänligt, dvs tydligt.
Svårt att prata i telefon. Jag misstänker att hon känner en viss press. Hon kanske inte kommer på något att säga el tappar koncentrationen. Sms är lättare för att det är kortare. Det kanske blir bättre när ni känner varann bättre.
Det tredje tror jag inte alls beror på att hon är extremt ytlig. Jag tror det beror på ett slags tvång. Dessutom låter det som att hon har dåligt självförtroende.
Och inget av detta betyder att hon inte älskar dig. Säger hon att hon gör det, så gör hon det - på sitt sätt.
Jag tror du kan få större förståelse för henne genom att läsa mera här på AF.
Förhållande med AS-tjej
Tack så mycket för era svar, ska definitivt tänka på det här med att sätta namn på saker och ting.
Det är ju tyvärr en sak som blivit lite dumt inser jag såhär i efterhand, att de gånger jag har konfronterat henne så har det varit lite "i stridens hetta" när man varit irriterad/ledsen. Hade jag vetat det jag vet idag (efter jag läst lite om AS) så hade jag naturligtvis gjort annorlunda. Det enda jag visste om AS då var mer eller mindre specialområden och svårheten att förstå ironi. Visste inte att det fanns så otroligt mycket mer och det är väl just därför jag är här bl.a. För att nästa gång när jag vill prata med henne om det så vill jag ha lite mer kunskap. Jag är såklart medveten om att det bästa är att prata med henne.
Det kan nog vara så. De enda jag sett henne pratat i telefon med är hennes föräldrar och hennes systrar så det kan nog vara så att det är bara är de hon känner allra bäst som hon känner sig bekväm att prata i telefon med.
Tilläggas kan väl dock att vi har pratat flera timmar i telefon vid vissa tillfällen, fast då är det ju som sagt oftast jag som styr samtalet.
Är det förresten vanligt att personer med AS är ganska korta när de skriver/säger saker?
Det kan säkert vara så. Hon har ju en viss "göra sig i ordning"-rutin som hon måste gå igenom varje gång vi skall utanför lägenheten, och det är väl ganska vanligt hos AS-människor med särskilda rutiner?
Att hon har dåligt självförtroende är jag tyvärr ganska övertygad om att det är så. Hennes familj är väl inte världens mest stöttande och hon har inga direkta nära vänner utan hennes vänskapsrelationer är väl mer eller mindre bara ytliga
Det är ju tyvärr en sak som blivit lite dumt inser jag såhär i efterhand, att de gånger jag har konfronterat henne så har det varit lite "i stridens hetta" när man varit irriterad/ledsen. Hade jag vetat det jag vet idag (efter jag läst lite om AS) så hade jag naturligtvis gjort annorlunda. Det enda jag visste om AS då var mer eller mindre specialområden och svårheten att förstå ironi. Visste inte att det fanns så otroligt mycket mer och det är väl just därför jag är här bl.a. För att nästa gång när jag vill prata med henne om det så vill jag ha lite mer kunskap. Jag är såklart medveten om att det bästa är att prata med henne.
Alien skrev:Svårt att prata i telefon. Jag misstänker att hon känner en viss press. Hon kanske inte kommer på något att säga el tappar koncentrationen. Sms är lättare för att det är kortare. Det kanske blir bättre när ni känner varann bättre.
Det kan nog vara så. De enda jag sett henne pratat i telefon med är hennes föräldrar och hennes systrar så det kan nog vara så att det är bara är de hon känner allra bäst som hon känner sig bekväm att prata i telefon med.
Tilläggas kan väl dock att vi har pratat flera timmar i telefon vid vissa tillfällen, fast då är det ju som sagt oftast jag som styr samtalet.
Är det förresten vanligt att personer med AS är ganska korta när de skriver/säger saker?
Alien skrev:Det tredje tror jag inte alls beror på att hon är extremt ytlig. Jag tror det beror på ett slags tvång. Dessutom låter det som att hon har dåligt självförtroende.
Det kan säkert vara så. Hon har ju en viss "göra sig i ordning"-rutin som hon måste gå igenom varje gång vi skall utanför lägenheten, och det är väl ganska vanligt hos AS-människor med särskilda rutiner?
Att hon har dåligt självförtroende är jag tyvärr ganska övertygad om att det är så. Hennes familj är väl inte världens mest stöttande och hon har inga direkta nära vänner utan hennes vänskapsrelationer är väl mer eller mindre bara ytliga
Förhållande med AS-tjej
simon78 skrev:Är det förresten vanligt att personer med AS är ganska korta när de skriver/säger saker?
Jag vet inte riktigt hur det är för andra, men jag har i alla fall svårt att säga "lagom" mycket. Om jag bara ska förmedla rena fakta, så att säga, är jag oftast ganska kortfattad. Säger bara det som behöver sägas, något annat känns liksom överflödigt. Om jag ska förklara något, säg handlingen i en bok, kan det istället bli väldigt utbroderat eftersom jag inte vet vilka detaljer som är relevanta att ta med, för allt känns lika relevant, och jag babblar och trasslar in mig och kommer hela tiden på nya saker som måste förklaras... vilket förstås är ganska jobbigt (även för omgivningen skulle jag tro), och det är nog en anledning till att jag gärna håller mig kortfattad. Det tar mindre energi, och om folk vill veta något mer får de fråga!
Det är förresten bra att komma ihåg att det är väldigt mycket som tar mer energi för folk med AS. Även vanliga samtal kan vara energikrävande. Om jag ska ta mig själv som exempel igen har jag alltid lagt ner väldigt mycket energi på att hänga med i samtal, och hela tiden försöka förstå vad jag förväntas svara osv. Förväntas jag ens svara nåt särskilt? Ska jag ge en viss respons på det den andra sa nu? Hur ska jag formulera mig för att inte riskera att bli missförstådd? Ja, uttröttande och svårt att hålla samtal flytande.
Eh, vad var frågan...
Förhållande med AS-tjej
Man kan ju börja undra varför du är tillsammans med henne i första taget om du stör dig på så mycket. Eller är det hennes fysiska attribut du gillar mest?
Förhållande med AS-tjej
Natten skrev:Man kan ju börja undra varför du är tillsammans med henne i första taget om du stör dig på så mycket. Eller är det hennes fysiska attribut du gillar mest?
Men vilken dryg kommentar, han skrev ju att hon är "världens goaste" annars. Det är bra om man läser inlägg ordentligt innan man svarar.
Förhållande med AS-tjej
Natten skrev:Man kan ju börja undra varför du är tillsammans med henne i första taget om du stör dig på så mycket. Eller är det hennes fysiska attribut du gillar mest?
Det där var onödigt. TS skrev ju själv:
Bortsett från dessa negativa saker så är hon världens goaste och vi funkar bra ihop på många plan så jag vill verkligen ge detta ett försök och jag börjar väl mer och mer förstå att det kommer vara mycket att rätta mig efter hennes villkor som kommer krävas.
Om någon NT har frågor tycker jag vi ska svara och upplysa den. Vill man inte det, kan man låta bli att svara alls.
Förhållande med AS-tjej
Sjuckert skrev:Natten skrev:Man kan ju börja undra varför du är tillsammans med henne i första taget om du stör dig på så mycket. Eller är det hennes fysiska attribut du gillar mest?
Men vilken dryg kommentar, han skrev ju att hon är "världens goaste" annars. Det är bra om man läser inlägg ordentligt innan man svarar.
Din kommentar var ju inte alls dryg.(Sarkasm)
Men det är som om jag skulle säga till en tjej att jag tycker minsann att du är jättesnygg FÖRUTOM dina ben, armar, överkropp, ansikte och hår.
En person med Autism kommer aldrig att ändra sin personlighet särskilt mycket så gillar du inte det så är det bara att leta vidare.
Förhållande med AS-tjej
Inte ändra sin personlighet men lära sig mera om sig själv och om NT. Vilket kan leda till ändrat beteende.
Jag vet inte hur länge gammal du är Natten, men jag har då förändrats en hel del sedan jag var yngre.
Jag vet inte hur länge gammal du är Natten, men jag har då förändrats en hel del sedan jag var yngre.
Förhållande med AS-tjej
Natten skrev:Men det är som om jag skulle säga till en tjej att jag tycker minsann att du är jättesnygg FÖRUTOM dina ben, armar, överkropp, ansikte och hår.
Nej, det är inte alls samma sak.
För övrigt håller jag med Alien här ovan, vill man inte försöka hjälpa till när någon undrar över något kan man låta bli att svara. Om du har ett annat synsätt än TS och folk som svarar kan du förstås säga det, men på ett trevligare sätt. Lite ödmjukhet skadar inte.
Förhållande med AS-tjej
Sjuckert: Tack för svaret!
Eh, ja det var ju ett hyfsat drygt svar av Natten... Jag tror inte det finns någon i ett förhållande som enbart ser fördelar med den andre, alla har vi nackdelar och det handlar ju om att lära sig att leva med dem.
Hennes fördelar överväger givetvis hennes nackdelar och nu råkar det i detta fallet vara så att denna tjejs nackdelar i mångt och mycket är AS-relaterade och då vill jag på bästa sätt kunna "hantera" dessa och det gör jag genom att skaffa mig kunskap om AS (som att t.ex. skapa denna tråd). Var ligger felet i det? Fel om något hade väl varit om jag inte ens hade gett det en chans utan bara dragit för att jag inte kunde acceptera att hon hade AS och inte betedde sig som "alla andra" (som du föreslår)
Eh, ja det var ju ett hyfsat drygt svar av Natten... Jag tror inte det finns någon i ett förhållande som enbart ser fördelar med den andre, alla har vi nackdelar och det handlar ju om att lära sig att leva med dem.
Hennes fördelar överväger givetvis hennes nackdelar och nu råkar det i detta fallet vara så att denna tjejs nackdelar i mångt och mycket är AS-relaterade och då vill jag på bästa sätt kunna "hantera" dessa och det gör jag genom att skaffa mig kunskap om AS (som att t.ex. skapa denna tråd). Var ligger felet i det? Fel om något hade väl varit om jag inte ens hade gett det en chans utan bara dragit för att jag inte kunde acceptera att hon hade AS och inte betedde sig som "alla andra" (som du föreslår)
Förhållande med AS-tjej
Jorå, jag känner igen mig i det som radas upp.
Just det med att fråga andra hur dagen varit och liknande har jag lärt mig bra tror jag. (Jag ser en hel del på teveserier och snappar upp en del där.)
Däremot ringer jag ogärna till folk. Och om jag gör det så pratar jag hellre snabbt och effektivt i några minuter. Fast med min as-bror kan jag prata länge..
När jag var yngre "fanns det inte på kartan" att gå bort till affären utan att jag var sminkad och rätt kläder och så vidare. Nuförtiden klarar jag det om jag mår bra. (Det har faktiskt hänt att jag hämtat barnen på förskolan osminkad!) Mår jag dåligt så är jag tillbaka i den där så kallade "ytligheten" igen.
Just det med att fråga andra hur dagen varit och liknande har jag lärt mig bra tror jag. (Jag ser en hel del på teveserier och snappar upp en del där.)
Däremot ringer jag ogärna till folk. Och om jag gör det så pratar jag hellre snabbt och effektivt i några minuter. Fast med min as-bror kan jag prata länge..
När jag var yngre "fanns det inte på kartan" att gå bort till affären utan att jag var sminkad och rätt kläder och så vidare. Nuförtiden klarar jag det om jag mår bra. (Det har faktiskt hänt att jag hämtat barnen på förskolan osminkad!) Mår jag dåligt så är jag tillbaka i den där så kallade "ytligheten" igen.
Förhållande med AS-tjej
Hej Simon!
Jag har ganska nydligen fått min asperger diagnos (den 27 februari 2013 för att vara exakt), så allt är fortfarande väldigt nytt för mig men jag försöker läsa på så gott jag kan med den information som finns på nätet och visst finns det en del som stämmer in på mig. Jag är dock inte helt övertygad själv om att det är asperger som jag har, men enligt psykologen och läkaren som gjorde min utredning så är det asperger som jag har. Jag tycker att det är många "typiska" asperger-drag som jag inte alls kan relatera till men har då fått höra av flera psykologer att det är olika för alla, och att ingen med asperger är den andra lik. Så jag försöker tänka på det när jag tvivlar på om min diagnos är korrekt ställd, för jag hoppas verkligen innerligt att det är asperger som jag har och att inte mitt egensinniga beteende beror på något annat.
Angående din flickväns beteende så kan jag säga såhär;
Jag har också ett ego och kan nog sätta mina egna behov framför andras. Jag har mycket strikta regler och rutiner av diverse saker som jag kräver följs av min familj (vill dock informera dig om att jag samtidigt lider av ett svårt tvångssyndrom - OCD, som är den största anledningen till mina rutiner och regler, kan inte säga hur mycket av dessa regler och rutiner som är kopplade till mitt tvång respektive asperger, men det har kanske någon koppling?)
Jag kan inte känna igen mig i det du skriver om att det alltid är du som först måste fråga hur hon har haft det osv. för att hon ska fråga dig i retur. Jag har fått höra av flera personer som jag träffat inom psykvården (psykologer, läkare och kurator) att jag är artig och det står t.o.m i min utredning. Är det en person som jag bryr mig om så har jag absolut inga problem med att visa den personen omtanke. Sen så kan jag gentemot främmande människor uppföra mig artigt men ändå vara reserverad.
Jag har telefon fobi, avskyr att tala i telefon! Ytterst sällan som jag gör det.
Däremot så tycker jag om att skriva, och har nog alltid känt att jag mycket lättare kan uttrycka mig i skrift. Jag tycker om att ha skriftlig kontakt med människor, och skriver gärna mycket och långt. Jag tycker inte om förkortningar och att få korta meddelanden ser jag lite som en förolämpling - det ser jag som ett ointresse från personen ifråga. Så jag förstår dig helt och hållet om du tycker det är tråkigt att hon är så kort mot dig även på det skriftliga planet.
Att hålla igång samtal är inte något som är lätt för mig... Iallafall inte på främmande mark med främmande människor. Är jag i tryggt sällskap så har jag inga problem med att prata, då kan det t.o.m bli så att jag tar alldeles för mycket plats. Tyvärr så är det bara hemma som jag känner mig trygg, så främmande människor får aldrig se hela mitt riktiga jag utan bara fragment av mig.
Hur länge har du känt den här tjejen? Om det är under en kort tid, så kan det ju vara så att hon bara inte vågat öppna sig för dig ännu, och därav att hon är så kort mot dig i samtal, sms och dylikt. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden om du ger henne trygghet och visar henne intresse.
Hoppas att något av det som jag har skrivit kan vara till någon nytta, och lycka till.
Jag har ganska nydligen fått min asperger diagnos (den 27 februari 2013 för att vara exakt), så allt är fortfarande väldigt nytt för mig men jag försöker läsa på så gott jag kan med den information som finns på nätet och visst finns det en del som stämmer in på mig. Jag är dock inte helt övertygad själv om att det är asperger som jag har, men enligt psykologen och läkaren som gjorde min utredning så är det asperger som jag har. Jag tycker att det är många "typiska" asperger-drag som jag inte alls kan relatera till men har då fått höra av flera psykologer att det är olika för alla, och att ingen med asperger är den andra lik. Så jag försöker tänka på det när jag tvivlar på om min diagnos är korrekt ställd, för jag hoppas verkligen innerligt att det är asperger som jag har och att inte mitt egensinniga beteende beror på något annat.
Angående din flickväns beteende så kan jag säga såhär;
Jag har också ett ego och kan nog sätta mina egna behov framför andras. Jag har mycket strikta regler och rutiner av diverse saker som jag kräver följs av min familj (vill dock informera dig om att jag samtidigt lider av ett svårt tvångssyndrom - OCD, som är den största anledningen till mina rutiner och regler, kan inte säga hur mycket av dessa regler och rutiner som är kopplade till mitt tvång respektive asperger, men det har kanske någon koppling?)
Jag kan inte känna igen mig i det du skriver om att det alltid är du som först måste fråga hur hon har haft det osv. för att hon ska fråga dig i retur. Jag har fått höra av flera personer som jag träffat inom psykvården (psykologer, läkare och kurator) att jag är artig och det står t.o.m i min utredning. Är det en person som jag bryr mig om så har jag absolut inga problem med att visa den personen omtanke. Sen så kan jag gentemot främmande människor uppföra mig artigt men ändå vara reserverad.
Jag har telefon fobi, avskyr att tala i telefon! Ytterst sällan som jag gör det.
Däremot så tycker jag om att skriva, och har nog alltid känt att jag mycket lättare kan uttrycka mig i skrift. Jag tycker om att ha skriftlig kontakt med människor, och skriver gärna mycket och långt. Jag tycker inte om förkortningar och att få korta meddelanden ser jag lite som en förolämpling - det ser jag som ett ointresse från personen ifråga. Så jag förstår dig helt och hållet om du tycker det är tråkigt att hon är så kort mot dig även på det skriftliga planet.
Att hålla igång samtal är inte något som är lätt för mig... Iallafall inte på främmande mark med främmande människor. Är jag i tryggt sällskap så har jag inga problem med att prata, då kan det t.o.m bli så att jag tar alldeles för mycket plats. Tyvärr så är det bara hemma som jag känner mig trygg, så främmande människor får aldrig se hela mitt riktiga jag utan bara fragment av mig.
Hur länge har du känt den här tjejen? Om det är under en kort tid, så kan det ju vara så att hon bara inte vågat öppna sig för dig ännu, och därav att hon är så kort mot dig i samtal, sms och dylikt. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden om du ger henne trygghet och visar henne intresse.
Hoppas att något av det som jag har skrivit kan vara till någon nytta, och lycka till.
Förhållande med AS-tjej
Yakamoko: Tack så mycket för ditt svar. Ja, det är väl kanske så att det är sådant som är vanligast i en yngre ålder och som sedan "går över" när man blivit lite äldre. Yngre tjejer över lag är ju ganska måna om att vara "fina" när de går ut.
Geisha: Tack så mycket för ditt inlägg. Har bara känt henne sedan vi började dejta, d.v.s. några månader, så det är inte så jättelänge. Jag har märkt att hon är lite reserverad när det kommer till det privata i allmänhet, hon pratar inte jättegärna om det och särskilt inte de lite mer jobbiga sakerna som hänt under hennes uppväxt, då kan hon ibland säga "Nu pratar vi om något annat, jag orkar inte prata om detta mer".
Hon pratar ju helst om sina specialämnen (skräcklitteratur, skräckfilmer och Star Trek), och det är väl förmodligen ganska vanligt att en AS-person gör det. Lyckligtvis är hennes specialintressen mer eller mindre identiska med mina största intressen så jag har absolut inget emot det så sett
Jag brukar då och då fråga lite mer personliga saker och då brukar hon dock utan större problem prata om dem (tills det i vissa fall blir för jobbigt då). Och jag försöker verkligen att inte "pressa" ur henne personliga saker utan tar det ganska varsamt på den punkten, små steg i taget i den takt hon känner att hon vill öppna sig inför mig.
Geisha: Tack så mycket för ditt inlägg. Har bara känt henne sedan vi började dejta, d.v.s. några månader, så det är inte så jättelänge. Jag har märkt att hon är lite reserverad när det kommer till det privata i allmänhet, hon pratar inte jättegärna om det och särskilt inte de lite mer jobbiga sakerna som hänt under hennes uppväxt, då kan hon ibland säga "Nu pratar vi om något annat, jag orkar inte prata om detta mer".
Hon pratar ju helst om sina specialämnen (skräcklitteratur, skräckfilmer och Star Trek), och det är väl förmodligen ganska vanligt att en AS-person gör det. Lyckligtvis är hennes specialintressen mer eller mindre identiska med mina största intressen så jag har absolut inget emot det så sett
Jag brukar då och då fråga lite mer personliga saker och då brukar hon dock utan större problem prata om dem (tills det i vissa fall blir för jobbigt då). Och jag försöker verkligen att inte "pressa" ur henne personliga saker utan tar det ganska varsamt på den punkten, små steg i taget i den takt hon känner att hon vill öppna sig inför mig.
Förhållande med AS-tjej
Det var så lite, jag berättar gärna om min situation om det kan vara till hjälp för någon annan - inte för att jag tror att det skulle vara till nytta för någon annan egentligen, men jag gillar ju att skriva. ^^
Men då har ni ju nydligen träffats (i min värld), så då finns det ju en stor del som talar för att det är så som jag föreslår - att hon helt enkelt inte vågat öppna sig riktigt än, men att det kanske blir mer med tiden. Det där om att hon inte vill tala om privata saker känner jag igen mig i. Jag förlorade min närmaste vän på grund av att jag inte kunde öppna mig för henne tillräckligt.
Jag har alltid känt att det som är jobbigt vill jag inte tala om med någon, men nu på senare tid har jag iallafall lite lättare att öppna mig för endel människor. Men jag tror aldrig att jag någonsin kommer att kunna släppa in någon på djupet, jag kommer alltid att ha mina innersta tankar som jag inte delar med någon.
Åh, jag är tokig i skräckfilmer - min absoluta favorit genre när det gäller film! Jag är film-älskare för övrigt men just skräck och rysare är det som ligger mig varmast om hjärtat. ^^ Vilken är din favorit skräckfilm?
Men då har ni ju nydligen träffats (i min värld), så då finns det ju en stor del som talar för att det är så som jag föreslår - att hon helt enkelt inte vågat öppna sig riktigt än, men att det kanske blir mer med tiden. Det där om att hon inte vill tala om privata saker känner jag igen mig i. Jag förlorade min närmaste vän på grund av att jag inte kunde öppna mig för henne tillräckligt.
Jag har alltid känt att det som är jobbigt vill jag inte tala om med någon, men nu på senare tid har jag iallafall lite lättare att öppna mig för endel människor. Men jag tror aldrig att jag någonsin kommer att kunna släppa in någon på djupet, jag kommer alltid att ha mina innersta tankar som jag inte delar med någon.
Åh, jag är tokig i skräckfilmer - min absoluta favorit genre när det gäller film! Jag är film-älskare för övrigt men just skräck och rysare är det som ligger mig varmast om hjärtat. ^^ Vilken är din favorit skräckfilm?
Förhållande med AS-tjej
Det är absolut nytta för min del så berätta gärna på. Ju mer jag kan få "bekräftat" att det rör sig om AS-beteénden och får tips på hur jag bäst kan förhålla mig till dem, desto bättre.
Senast redigerad av simon78 2013-07-12 11:22:13, redigerad totalt 1 gång.
Förhållande med AS-tjej
simon78 skrev:Hennes fördelar överväger givetvis hennes nackdelar och nu råkar det i detta fallet vara så att denna tjejs nackdelar i mångt och mycket är AS-relaterade och då vill jag på bästa sätt kunna "hantera" dessa och det gör jag genom att skaffa mig kunskap om AS (som att t.ex. skapa denna tråd). Var ligger felet i det? Fel om något hade väl varit om jag inte ens hade gett det en chans utan bara dragit för att jag inte kunde acceptera att hon hade AS och inte betedde sig som "alla andra" (som du föreslår)
Men du bör komma ihåg att mycket av AS bara är personlighetsdrag, och även om man kan ändra på sin personlighet under press, så blir det inte bra i längden. Därför så måste ni komma fram till något läge där ena eller andra personen anpassar sig. Då de flesta AS-personer redan anpassar sig till majoriteten extremt mycket så ligger mycket av ansvaret för anpassning på NT-personen.
Förhållande med AS-tjej
Hej!
Jag är medveten om detta och skrev det även i den första posten
Jag är medveten om detta och skrev det även i den första posten
jag vill verkligen ge detta ett försök och jag börjar väl mer och mer förstå att det kommer vara mycket att rätta mig efter hennes villkor som kommer krävas.
Förhållande med AS-tjej
yakamoko skrev:Jorå, jag känner igen mig i det som radas upp.
Just det med att fråga andra hur dagen varit och liknande har jag lärt mig bra tror jag. (Jag ser en hel del på teveserier och snappar upp en del där.)
Däremot ringer jag ogärna till folk. Och om jag gör det så pratar jag hellre snabbt och effektivt i några minuter. Fast med min as-bror kan jag prata länge..
När jag var yngre "fanns det inte på kartan" att gå bort till affären utan att jag var sminkad och rätt kläder och så vidare. Nuförtiden klarar jag det om jag mår bra. (Det har faktiskt hänt att jag hämtat barnen på förskolan osminkad!) Mår jag dåligt så är jag tillbaka i den där så kallade "ytligheten" igen.
Jag känner igen mig i det du skriver .
Jag är bättre på att formulera mig i chatt , mejl eller sms.
Mina barn blir ibland besvikna på mig att jag har svårt att ringa.
Jag tycker om att höra deras röst i telefon , men det blir bara ett kort samtal.
Många med Asperger verkar ha svårt med just att prata i telefon så det är nog bara för dig att gilla läget.
En annan sak där jag är exakt likadan det är när jag ska gå ut eller om någon kommer på besök så är det viktigt att vara sminkad och känna mig fin.
När jag mår sämre eller är osäker i en ny situation så är jag ännu mer mån om att se bra ut.
Man känner ju att man inte är som andra och då kopierar man från tv serier mm för att man så gärna vill passa in.
Men jag känner mig ändå utanför och då är det som en perfekt mask.
Snyggt och trendigt klädd, vänlig och glad.
Inte visa några svagheter.
Sen är man tok trött när man kommer hem i lugnet.
Tyvärr så kommer grubblandet igång och analyserandet hur mycket jag sagt galet, eller hur menade den personen.
Puh! Då kommer ångesten och ledsenheten !
Så mitt humör pendlar mycket.
Jag är som en omogen tonårs tjej . Glad ledsen glad ledsen.
Så är man rädd att ens pojkvän ska göra slut.
För många kvinnor har så dålig själv känsla.
Av missförstånd i baggaget , mobbing mm.
Var rädd om er! Kram kattmamma
Förhållande med AS-tjej
Hej igen Simon!
När du frågar din flickvän om saker , ibland är det svårt att svara på oväntade frågor , man blir liksom helt ställd och måste tänka en lång stund vad man ska svara.
Om man tycker att man svarade fel så , tänker jag att nu ljög jag.
Sen är det så svårt med ord att utrycka sina känslor .
Jag kan inte beskriva hur jag känner mig ibland.
Så att beskriva med ord hur jag känner mig är jätte jätte svårt.
Helst irl. ( då är jag analfabet).
När du frågar din flickvän om saker , ibland är det svårt att svara på oväntade frågor , man blir liksom helt ställd och måste tänka en lång stund vad man ska svara.
Om man tycker att man svarade fel så , tänker jag att nu ljög jag.
Sen är det så svårt med ord att utrycka sina känslor .
Jag kan inte beskriva hur jag känner mig ibland.
Så att beskriva med ord hur jag känner mig är jätte jätte svårt.
Helst irl. ( då är jag analfabet).
Förhållande med AS-tjej
Kattmamma skrev:yakamoko skrev:Jorå, jag känner igen mig i det som radas upp.
Just det med att fråga andra hur dagen varit och liknande har jag lärt mig bra tror jag. (Jag ser en hel del på teveserier och snappar upp en del där.)
Däremot ringer jag ogärna till folk. Och om jag gör det så pratar jag hellre snabbt och effektivt i några minuter. Fast med min as-bror kan jag prata länge..
När jag var yngre "fanns det inte på kartan" att gå bort till affären utan att jag var sminkad och rätt kläder och så vidare. Nuförtiden klarar jag det om jag mår bra. (Det har faktiskt hänt att jag hämtat barnen på förskolan osminkad!) Mår jag dåligt så är jag tillbaka i den där så kallade "ytligheten" igen.
Jag känner igen mig i det du skriver .
Jag är bättre på att formulera mig i chatt , mejl eller sms.
Mina barn blir ibland besvikna på mig att jag har svårt att ringa.
Jag tycker om att höra deras röst i telefon , men det blir bara ett kort samtal.
Många med Asperger verkar ha svårt med just att prata i telefon så det är nog bara för dig att gilla läget.
En annan sak där jag är exakt likadan det är när jag ska gå ut eller om någon kommer på besök så är det viktigt att vara sminkad och känna mig fin.
När jag mår sämre eller är osäker i en ny situation så är jag ännu mer mån om att se bra ut.
Man känner ju att man inte är som andra och då kopierar man från tv serier mm för att man så gärna vill passa in.
Men jag känner mig ändå utanför och då är det som en perfekt mask.
Snyggt och trendigt klädd, vänlig och glad.
Inte visa några svagheter.
Sen är man tok trött när man kommer hem i lugnet.
Tyvärr så kommer grubblandet igång och analyserandet hur mycket jag sagt galet, eller hur menade den personen.
Puh! Då kommer ångesten och ledsenheten !
Så mitt humör pendlar mycket.
Jag är som en omogen tonårs tjej . Glad ledsen glad ledsen.
Så är man rädd att ens pojkvän ska göra slut.
För många kvinnor har så dålig själv känsla.
Av missförstånd i baggaget , mobbing mm.
Var rädd om er! Kram kattmamma
Jo, toktrött blir man verkligen av att försöka passa in och inte sticka ut. Allt det där grubblandet efteråt hjälper ju verkligen inte till heller *flinar* Sen är jag nog inte så bra på att vara rätt klädd för situationen. Det känns _alltid_ som att jag valde fel kläder i slutänden. Och den känslan gör ju också att jag känner att jag sticker ut även om jag verkligen försöker passa in.
Glad ledsen glad ledsen, japp. Omogen tonårstjej är en bra beskrivning *skrattar*
Förhållande med AS-tjej
Ja yakamoko ! Visst är det härligt att läsa hur väldigt lika vi är många av oss Aspie tjejer/ kvinnor!
Min dotter som är 23 år sa till mig igår att jag är som hennes lilla syster .
Så fick jag en varm kram!
Så Simon fråga gärna mer !
Det kan ju vara så att jag och yakamoko är lik din flickvän så du kan få svar på mycket av dina frågor.
Försök att låta bli ironi för det gör mig ledsen när människor kör med mig.
Eftersom jag ej förstår ironi så känns det som den som gör det gör sig rolig över mig.
Jag har svårt att förstå när någon beskriver en sak och det överdrivs.
Som mitt ex skrev att katten rivit sönder halva väggen.
Jag ordtolka och sa NÄ DET VAR BARA LITE PÅ HÖRNET!
Jag blev arg som ett bi!
Han ljuger ju.
Så mitt ex utan diagnos gjorde mig galen många gånger när han överdrev.
Och jag uppfatta det som han ljög.
Ja det är inte lätt här i världen!
Min dotter som är 23 år sa till mig igår att jag är som hennes lilla syster .
Så fick jag en varm kram!
Så Simon fråga gärna mer !
Det kan ju vara så att jag och yakamoko är lik din flickvän så du kan få svar på mycket av dina frågor.
Försök att låta bli ironi för det gör mig ledsen när människor kör med mig.
Eftersom jag ej förstår ironi så känns det som den som gör det gör sig rolig över mig.
Jag har svårt att förstå när någon beskriver en sak och det överdrivs.
Som mitt ex skrev att katten rivit sönder halva väggen.
Jag ordtolka och sa NÄ DET VAR BARA LITE PÅ HÖRNET!
Jag blev arg som ett bi!
Han ljuger ju.
Så mitt ex utan diagnos gjorde mig galen många gånger när han överdrev.
Och jag uppfatta det som han ljög.
Ja det är inte lätt här i världen!
Återgå till Övriga Aspergerfrågor