Jag är lite nyfiken på om ni upplevt några förändringar efter ni fått er diagnos?

Jag har hela mitt liv varit en klassisk "slarver". När jag var liten var mitt rum alltid stökigt och rörigt. Likadant genom tonåren och när jag fick mitt första boende var det mönstret det samma. Röran gjorde mig lite illa till mods men orkade liksom inte ta tag i den innan det blev en fysisk (eller vid några få tillfällen - sanitär) fråga om överlevnad.

Men efter att jag fick min (preliminära) diagnos för ett halvår sedan har jag blivit nästan en rak motsats. Det blev en helt annan grej när jag fattade hur det låg till med mitt slarv. Att det inte var en ren karaktärsbrist som låg bakom min oförmåga att hålla ordning på saker och ting. Det där med att göra listor och medvetet strukturera min tillvaro har varit en stor hjälp. Har märkt att jag mår mycket bättre när det är städat och ordnat omkring mig. Detta är väl den mest påtagliga uppenbara förändringen hittills. Diagnosen förklarar en väldig massa annat också från uppväxten men just de processerna lär väl sin tid att smälta och få perspektiv på.

Är det någon här på forumet har upplevt att diagnosen har gett er verktyg eller insikter som förändrat/förbättrat er tillvaro?

Har inte haft samma problem med struktur o ordning som du, men har grubblat otroligt mycket på varför jag alltid känt mig så "nertrampad" i själen när jag försökt vara social. Att göra utredning och få diagnos har enbart varit positivt, fast det kom sent i livet (och fast jag var närmast scared stiff innan).
Får AHA-upplevelser hela tiden nu. Känns som om jag måste tänka framåt i små portioner - annars blir det för omtumlande.
Men, som sagt, enbart positivt! Äntligen trillar pusselbitarna ner i rätt hål.
Och ibland (inte alltid, man har sina ups and downs) känner jag att FY FAN vad mycket jag har klarat av, trots allt!

Jag har också alltid varit riktigt slarvig personlighet. Stökigt hemma. Det går inte att ha full ordning hemma, aldrig. Om och när jag städar håller det bara en dag och redan dagen efter städningen då börjar det haverera.
Konstigt dock att jag inte är slarvig på jobbet, aldrig varit. Förmodligen skulle jag få sparken om jag vore det dock.
Men jag är väldig ordningsam på jobbet, nästan till gränsen att vara överordningsam, rigid paragrafryttare.
Jag vet inte hur skitsoid man är då om livet är så annorlunda tvådelad. Skiter i det egentligen. My way.
Jag ska utredas under våren, undrar om det är möjligt att jag skulle också kunna bli ordningsam efter utredning, rätta verktyg o diagnos. Jag tvivlar ju på det kraftigt, men det vore najs.
Kanske om man skulle pumpa rätta droger i mig, då skulle jag förmodligen tycka att städning är det roligaste syssla jag vet. Annars lär jag förbli slarvig.