MsTibbs skrev:Vissa har depressioner som går över och aldrig kommer tillbaka, men jag har recidiverande depressioner, återkommande, då bör det kvala som sjukdom oavsett, bipolaritet och schizofreni går ju också i skov oftast.

På nittiotalet hade jag ett par rejäla men kortvariga depresseioner inkl psykos. Men de har aldrig återkommit utom ett par gånger när jag slutade med SSRIn - så det gör jag aldrig om.

Fråga: tror du dina återkommande depressioner är medicinskt eller socialt betingade? Om vi leker med tanken att du vore självförsörjande, kanske hade en partner, kanske t.o.m barn? Tror du då att du hade fått nya depressioner?

Brukar det inte liksom bli värre när man får barn?

barracuber skrev:

MsTibbs skrev:Vissa har depressioner som går över och aldrig kommer tillbaka, men jag har recidiverande depressioner, återkommande, då bör det kvala som sjukdom oavsett, bipolaritet och schizofreni går ju också i skov oftast.

På nittiotalet hade jag ett par rejäla men kortvariga depresseioner inkl psykos. Men de har aldrig återkommit utom ett par gånger när jag slutade med SSRIn - så det gör jag aldrig om.

Fråga: tror du dina återkommande depressioner är medicinskt eller socialt betingade? Om vi leker med tanken att du vore självförsörjande, kanske hade en partner, kanske t.o.m barn? Tror du då att du hade fått nya depressioner?

Det kan jag inte veta, men värsta episoden var under lumpen och där trivdes jag, det var mer psykos än depression iofs men... vore intressant att veta om det är dåliga saker som gör mig deprimerad, eller att begynnande depression i allt högre grad sätter käppar i hjulen för mig. Kan vara ömsesidig triggning.

Själv är jag lagd åt medicinskt/biologiskt, men förmodligen är det i viss grad blandning. Psykolog+mediciner är bättre än bara en av dem. Jag mår bättre nu med mediciner än jag gjorde i samma situation för ett år sedan, då jag var i samma situation men med ekonomisk trygghet. Nu tar aktivitetsersättningen snart slut (augusti) plus att jag fått räkning från FK på 7400kr för jag fyllt i en lapp fel, så alltså är det åtminstone delvis biologiskt.

barracuber skrev:@Debbido, Bror Duktig

Idag anses AS vara en kronisk npf-störning. Och skulle enligt mitt resonemang därmed kunna kallas för sjukdom. Fast när det gäller AS känns båda begreppen fel för mig. Men jag tror på neurodiversivitet och anser att det behövs nytänk och bättre beteckningar. Den utmattning och känslighet vi ser många exempel på här är mer ett tecken på ett samhälle med omänskliga konkurrenskrav än på defekta individer. En sådan skörhet är varken en störning eller en sjukdom men ändå svårfångat.

Många mycket bra tankar tycker jag!

SKÖRHET. Poeter har det. Musiker har det. Aspergare kan ha det. Men det är ingen sjukdom.

Är samhället friskt eller sjukt? Om jag får svara: SJUKT! De höga ohälsotalen visade på detta. Nu har man ju dumpat de sjuka i arbetslöshetskön, men sorry, samhällsproblemet utbrändhet är ändå kvar!

Min tanke är: Om en person är psykiskt sjuk kan avgöras endast om man sätter personens sätt att reagera i förhållande till alla de stressorer som personen utsatts för, multiplicerat med antalet år ev. extrema påfrestningar har pågått.

Att reagera med:

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/0002013F.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

på livet, oavsett vad man drabbas av är väl detsamma som att vara en "grönsak", inte att vara "psykiskt sjuk"?