Vet inte vad man ska börja med att skriva men slänger ur mig allt bara.

Började jobba som it-tekniker på en kommuns skolor i början av 2010.
Har nu tillkommit en it-chef inom kommunen och jag har fått en ny anställning i form av trygghetsanställning 100%. Jag är diagnostiserad med ADHD och har drag av asperger.
Har varit trött efter jobbet en längre tid. Började med den nya anställningen för ca. 1 vecka sedan. Har fått grym ångest och orkar knappt gå till jobbet på morgonen och mår dåligt dagarna igenom.
Vet inte om jag kommer klara alla dessa nya förändringar som blivit.
Har nu fått börja jobba på både skolor och kommun och känner redan att det blir jobbit att sitta på dubbla ställen varje dag och stämpla in när man kommer m.m.

Vill bara sätta mig i ett hörn och försvinna.
Vad kan man göra? Hjälp!

Man tycker ju att de borde sluta med ständiga omorganisationer, personaluthyrningar och bemanningsföretag någon jävla gång.
Men det ska tydligen vara 'hela havet stormar' ute i samhället. Det anses fint och riktigt och ses som det bästa organisationssättet av en för mig okänd anledning.

Har du pratat med dina överordnade om hur du känner dig, annars ska du göra det omgående tycker jag. Har du skrivit på ett nytt anställningskontrakt rörande de nya villkoren är det kanske lite svårare. Men var öppen och håll kommunikationen vid liv underhand. Prata med din fackförening också nu på en gång.

Vad är det största problemet? Skulle du klara av det om det var en mer gradvis omställning eller är det ohållbart i längden i vilket fall? Vad är det som är jobbigt, miljön, de uppsplittrade arbetsuppgifterna eller att det är mycket nytt på en gång eller annat? Skulle det ha någon betydelse för dig exempelvis om du hade ett mer koncentrerat schema så att olika arbetsuppgifter exempelvis kunde vara mer koncentrerade till olika dagar? Skulle du klara det bättre om du fick gå ner i tid permanent eller tillfälligt?

Askorbin skrev:I just den här situationen höll jag på att packa pringlesburkar, enkelt, ett paket pringles (24pack av två sorter) i varje låda.
När jag hade börjat packa och kommit halvvägs genom paketeringen (packar 20 lådor) kom chefen och på ett överrumplande sätt och berättade att det var fel antal, och att det nu ska packas fler av den ena sorten pga att köparen ville ändra det.
Min första reaktion var att han jävlades med mig, sedan förstod jag att han menade allvar, då fick jag panik, tappade fokus och fick verkligen inte ihop hur jag skulle lösa situationen på ett bra sätt och så snabbt som möjligt utan att det stör min tidsplan.

Jag tror att det som bara är ett lätt irritationsmoment för vanligt folk känns mycket värre för aspergare. Särskilt när det blir en plötslig förändring, som man inte alls är bredd på.

24 av sort A och 24 av sort B, man har lärt sig det och det flyter på. Så ska plötsligt packa (t ex) 36 av sort A och 12 av sort B. Förvirring hur var det nu, var A som det skulle vara 12 av el B? Är det sedan tidspress också, blir det stressigt.

Fler trådar om svårigheter med förändringar:
forandringar-hemska-tanke-t2217-24.html
klarar-ni-forandringar-t6295.html
har-svart-for-att-flytta-och-hantera-forandringar-t32985.html