en dag när jag kom hem från en dag i skolan såg jag att min mamma hade "städat" och gjort om mitt rum, dvs flyttat på sängen, skrivbord, data, stol...kort sagt varenda möbel jag har i rummet och ställt det helt "fel" enligt mig. min reaktion på det förvånade mig lite eftersom jag började gråta och fick en känsla av att hela min värld kom i obalans bara för att hela mitt rum hade gjorts om.

så min fråga är, är det bara jag eller är det nåt vanligt att man reagerar starkt/extremt på förändringar av saker som man själv anser vara "heliga", tex om någon flyttar på en viss grej så "förstörs" allt?

det har liksom hänt mig många gånger, "heliga" saker, ritualer, rutiner, allt som jag vanligtvis gör inte går att göra en dag så förstörs allt typ, min värld kommer i obalans. det märkliga är att om jag VET OM förändringen är det likgiltigt, men inte om jag överraskas.


Moderator mnordgren: ändrade lite i rubriken.

Det är inte " bara" du. Har man Aspergers Syndrom så är sån saker skitviktiga och en ommöblering kan skapa världens kaos i hjärnan. Reaktionen kan bli aggrivisitet.

så det är normalt?
puh...trodde att jag var helt psyko...

lhollo skrev:så det är normalt?
puh...trodde att jag var helt psyko...

Nä du har " bara" Asperger. Det kan räcka med att fel gardin hänger i fönstret så är det kört.

Haha, det där känner jag också igen, blir tokig på om nån rör eller flyttar mina saker!

När jag var barn, kanske 6-7 år, möblerade mina föräldrar om som en överraskning. Minns att jag då tyckte tillvaron kändes annorlunda, främmande, overklig, metallisk på något sätt.

Kände som barn igen mig i filmen DARYL, vilket den här tråden påminde mig om.
Någon som minns den?

men vad ska jag göra då? varje gång går jag typ och skär mig eller nåt...eller slutar äta IGEN, eller blir rent av självmordsbenägen eftersom det inte går att ställa tillbaka för den har blivit "fel"

lhollo skrev:men vad ska jag göra då? varje gång går jag typ och skär mig eller nåt...eller slutar äta IGEN, eller blir rent av självmordsbenägen eftersom det inte går att ställa tillbaka för den har blivit "fel"

Men dina föräldrar vet väl hur du reagerar?

eh nej..de vill inte acceptera ens att det finns något som heter psykisk sjukdom, eller nånting med att hjärnan, de säger att man bara är a) dum i huvudet b) svag c) värdelös d) alltihopa och de säger oftast att jag är allt.

lhollo skrev:eh nej..de vill inte acceptera ens att det finns något som heter psykisk sjukdom, eller nånting med att hjärnan, de säger att man bara är a) dum i huvudet b) svag c) värdelös d) alltihopa och de säger oftast att jag är allt.

Ursäkta, har dom ingen koll alls???
Är det verkligen så illa?

Magnus skrev:

lhollo skrev:eh nej..de vill inte acceptera ens att det finns något som heter psykisk sjukdom, eller nånting med att hjärnan, de säger att man bara är a) dum i huvudet b) svag c) värdelös d) alltihopa och de säger oftast att jag är allt.

Ursäkta, har dom ingen koll alls???
Är det verkligen så illa?

japp...de är lite...jadu...speciella och har vissa mer eller mindre acceptabla åsikter

lhollo skrev:

Magnus skrev:

lhollo skrev:eh nej..de vill inte acceptera ens att det finns något som heter psykisk sjukdom, eller nånting med att hjärnan, de säger att man bara är a) dum i huvudet b) svag c) värdelös d) alltihopa och de säger oftast att jag är allt.

Ursäkta, har dom ingen koll alls???
Är det verkligen så illa?

japp...de är lite...jadu...speciella och har vissa mer eller mindre acceptabla åsikter

Ja då kanske du inte har det så lätt!
Funderat på eget boende?

Ursäkta, har dom ingen koll alls???
Är det verkligen så illa?

japp...de är lite...jadu...speciella och har vissa mer eller mindre acceptabla åsikter

Ja då kanske du inte har det så lätt!
Funderat på eget boende?

jo du...MÅNGA gånger....

Magnus skrev: Ursäkta, har dom ingen koll alls???
Är det verkligen så illa?

lhollo skrev:japp...de är lite...jadu...speciella och har vissa mer eller mindre acceptabla åsikter

Ja då kanske du inte har det så lätt!
Funderat på eget boende?

lhollo skrev:jo du...MÅNGA gånger....

Jag såg nu att du är 15, då kanske det inte är så lätt att få!

ne man måste gå ut gymnasium först och så innan man kan fly...

men några tips? jag vill helst inte hamna på sjukhuset varenda gång de bestämmer sig att måla om eller ändra något i "mitt" rum ("" för att det är ju inte mitt, jag får ju aldrig ha det som JAG vill, dvs som det är utan att de ändrar varje månad!)

Du borde begära att få en utredning gjord, börja med att kontakta skolkuratorn (jag hoppas ni har en som är bra) och berätta att du tror att du har Asperger och vill ha det utrett! Berätta även att du inte vill blanda in dina föräldrar, vilket kuratorn ska acceptera enligt lag.

jo jag vill ha en...vad då kan man slippa föräldrar hela vägen?

Nja, utredarna brukar ju vilja intervjua föräldrarna för att få veta om man varit likadan sedan barndomen och det inte är något som tillstött på senare år (AS är ju medfött). Men du borde kunna få prata med utredarna först innan du behöver blanda in dina föräldrar.

lhollo skrev:jo jag vill ha en...vad då kan man slippa föräldrar hela vägen?

Vet inte, de brukar under utredningen fråga föräldrar hur man var som barn, men kanske du kan slippa föräldrarna i utredningen om du berättar att de är väldigt mycket emot en utredning eftersom de vägrar tro att du skulle kunna ha en diagnos.

morsan är schizofren så en felaktig gen har jag nog

För mig kan förändringen i sig vara nog så dryg, men det som verkligen sparkar undan fötterna är överraskningen. Det vill säga, får jag vara med och vrida och vända på det som ska ändras under tillräckligt lång tid medan det planeras så brukar det kunna gå att genomlida ändringen utan alltför stora åthävor.

nallen skrev:För mig kan förändringen i sig vara nog så dryg, men det som verkligen sparkar undan fötterna är överraskningen. Det vill säga, får jag vara med och vrida och vända på det som ska ändras under tillräckligt lång tid medan det planeras så brukar det kunna gå att genomlida ändringen utan alltför stora åthävor.

Samma här. Får jag va med när rummet möbleras så kan jag t.o.m va rätt nöjd med förändringen.