Är det sant att diagnosen Aspergers kommer att försvinna? Någon som vet?

Mariette

[mod]mnordgren:

Slog ihop två trådar om samma ämne.[/mod]

Jag har hört olika bud, ett är att det skall bli en huvuddiagnos "autismspektrum" med asperger som en undergruppering. Säkert blir det nog inte före nya DSM kommer ut.

Mariette skrev:Är det sant att diagnosen Aspergers kommer att försvinna? Någon som vet?

Mariette

Det finns en tråd om det:

http://www.aspergerforum.se/post420563.html

Moderator:

Ändrade rubriken så det framgår tydligare vad tråden handlar om.

Jag tycker också den här fixeringen kring AS är lite narcissistisk. Jag menar varför inte kalla det autism. Lite som de vill särskilja sig från autistiska på något sätt. Det finns ju ändå högfungerande autism för de som har normal eller hög intelligens. Ja och sen lätt autism för de som är mindre autistiska. Så asperger skulle väl då bli lätt högfungerande autism.

matterik skrev:Jag tycker också den här fixeringen kring AS är lite narcissistisk. Jag menar varför inte kalla det autism. Lite som de vill särskilja sig från autistiska på något sätt. Det finns ju ändå högfungerande autism för de som har normal eller hög intelligens. Ja och sen lätt autism för de som är mindre autistiska. Så asperger skulle väl då bli lätt högfungerande autism.

Håller med. Jag säger nästan aldrig att jag har AS om saken kommer på tal, utan att jag är autistisk. AS är det jag specificerar mig med om det behövs.

Nu är det inte det åtminstone min oro handlar om, utan att folk som har "betydande problem i vardagen" osv., och som nu kvalar in för diagnos på det område [de personliga delorsakerna till] deras problem bottnar i, inte längre gör det, och att en hjälp som redan är valhänt och delvis inadekvat i förhållande till både klient och kunskapsläge blir det ännu mera.

Zombie skrev:Nu är det inte det åtminstone min oro handlar om, utan att folk som har "betydande problem i vardagen" osv., och som nu kvalar in för diagnos på det område [de personliga delorsakerna till] deras problem bottnar i, inte längre gör det, och att en hjälp som redan är valhänt och delvis inadekvat i förhållande till både klient och kunskapsläge blir det ännu mera.

Det är inte jag orolig för. Om man har stora problem så kommer man fortfarande att kunna få hjälp och utredas om så behövs. Jag känner snarare att mycket få med diagnosen AS har den typ av handikappande problem som bl.a. jag har, vilket gör att jag inte känner mig särskilt hemma bland andra med diagnosen. Det finns en irriterande oförståelse för att AS inte bara innebär att man var annorlunda i skolan, utan kan komplicera hela livet så till den grad att man, som i mitt fall, hellre funderar på självmord än att "alla andra bryr sig om märkeskläder, men inte jag".

Generaliserande? Ja.
Nedvärderande? Ja.

Men jag känner mig mer hemma bland autister än bland mer eller mindre normala AS-människor som inget hellre gör än koketterar med sin diagnos.

Jag känner igen mig i en hel del av det som Lakrits skriver.
Nu har jag i och för sig svårt att känna igen mig i någon "grupp" överhuvudtaget och det är väl därför jag är här, för att "hitta mig själv i andra" så att säga. Men det känns aldrig riktigt som jag gör det för andra verkar inte ha så grava problem (ja, nu generaliserar jag).

Jag har stora problem med min AS. Hela mitt vuxna liv har varit och är så komplicerat att jag inte ens umgås med några andra än familjen.
Ytterligare ett problem är att jag här får höra att mina svårigheter inte behöver bero på AS då det bara är en "personlighetstyp". Mina problem beror nog istället på tvångssyndrom, ångest- eller depressionssjukdom istället.

Många gånger känner jag faktiskt också mer tillhörighet till autister än till aspergare.

Lakrits, din tillförsikt om att folk kommer att få hjälp även med kriterier som stramas åt ännu längre mot en föråldrat ensidig autismdefinition förstår jag inte alls. Såvida du inte menar att en massa människor sitter och gnäller för ingenting därför att de inte verkar ha lika stora problem som du - vilket vore en nivå jag inte precis väntade mig att finna dig på.

Det här forumet är fullt med vittnesmål om att folk inte får diagnos redan nu av yrkesfolk som inte är uppdaterade, inte genomskådar kompensationsbeteenden, inte inser vad sådana kostar en, inte kan fatta kristallklara beskrivningar ur autisters ("aspergares" eller ej) vardag därför att den skiljer sig för mycket från deras egen och så vidare, liksom om hjälp som uteblir, ges med elementärt kontraindicerade (formella eller informella) motkrav eller på annat sätt hamnar utom praktiskt räckhåll.

************

Beträffande vad man själv känner sig som så vet jag inte så noga hur mycket man ser från sin egen utkikspunkt. Nu begriper jag ju bättre om både Lakrits och Truly eftersom jag läser genant mycket här i stället för att göra vettigare saker, men råkar man ha missat de rätta inläggen kan man nog lätt få intrycket att ni båda har ert rätt väl på det torra jämfört med många andra här. Lakrits har kuskat runt i världen, orkat arbeta både med kroppen och på hög akademisk nivå och uppenbarligen haft också ett minimum av social kompetens till allt detta. Truly har familj. Alla de sakerna har jag (för att nu jämföra med den jag känner bäst på forumet) bara kunnat drömma om, och med allt värre smärta ju längre tiden har gått. Några synbara problem med att uttrycka sig har heller ingen av er, tvärtom.

Det är rent allmänt lätt att bara se vad andra klarar, inte vad de inte klarar. Många är kanske (som jag (?)) också rätt förtegna om sina problem. Det är också lätt att gå efter bara det man ser som ter sig negativt för en. Truly skriver

Ytterligare ett problem är att jag här får höra att mina svårigheter inte behöver bero på AS då det bara är en "personlighetstyp"

när någon enstaka antyder det. Men hur många läser replikväxlingen i fråga, har en annan eller bara mer nyanserad syn men uttrycker den inte av olika anledningar, från oförmåga över vanlig tids- eller energibrist till att man redan har skrivit om det x antal gånger?

************

Ungefär. Inlägget känns ofullständigt och osammanhängande, men så återspeglar det åtminstone mitt skick för närvarande.

Zombie skrev:Lakrits, din tillförsikt om att folk kommer att få hjälp även med kriterier som stramas åt ännu längre mot en föråldrat ensidig definition förstår jag inte alls. Såvida du inte menar att en massa människor sitter och gnäller för ingenting därför att de inte verkar ha lika stora problem som du - vilket vore en nivå jag inte precis väntade mig att finna dig på.

Nejdå. Jag menar att AS-diagnosen är alldeles för luddig i kanterna och att det nog skulle vara på sin plats att definiera om den och komplettera den med fler nivåer. Nu samsas svårt handikappade med personer som inte ens själva anser att de har några problem. Det är relevant att skilja mellan olika virussjukdomar och olika former av diabetes. Lika viktigt anser jag att det är att nya rön implementeras och leder till bättre diagnoser. En åtstramning skulle kanske gälla just diagnosen AS, men om den kompletteras och AST-spektrumet blir tydligare systematiserat, så kommer de som faller utanför diagnosen AS att fångas in av de nya diagnoserna. Att behålla AS bara p.g.a. att "det skall vara så" är ett uruselt skäl.

Istället för att vara rädd för att diagnoser följer med forskningen, så skall du och andra (som faktiskt bryr er om andra människor) se till så att också de grupper som har problem, men som hotar att hamna utanför helt och hållet, också de inkluderas i de diagnoser som finns på vardera sidan om AS. Den "föråldrade" ensidigheten är att föredra framför en toppmodern luddighet. I det här fallet är jag en splitter och du en lumper.

Jag tycker att folk gnäller för mycket i allmänhet. Oproportionerliga litanior mot sjukvården och dess personal, tjänstemän och politiker är skrupellösa egoister, och alla s.k. NT är dumma, konstiga och intrigerar mot "oss" med AS (en grupp som jag inte förstår varför jag klumpas ihop med eftersom alla är olika som människor). Men om alla gnällspikar (inklusive jag själv) skall få adekvat hjälp, så kan vi inte ha kvar dagens luddiga diagnoskriterier. Rätt diagnos ger rätt hjälp. Men jag tycker att alla som har problem skall få chansen till utredning, diagnos och hjälp - även om de får en annan diagnos än just AS.

Jag är för övrigt på en mycket lägre nivå än du anar (jösses...). Ta på dig stövlar, det kan bli kladdigt.

Zombie skrev:Lakrits har kuskat runt i världen, orkat arbeta både med kroppen och på hög akademisk nivå och uppenbarligen haft också ett minimum av social kompetens till allt detta. Truly har familj. Alla de sakerna har jag (för att nu jämföra med den jag känner bäst på forumet) bara kunnat drömma om, och med allt värre smärta ju längre tiden har gått. Några synbara problem med att uttrycka sig har heller ingen av er, tvärtom.

Nej, jag är bättre än de flesta på egentligen allting och har åkt på räkmackor hela livet. Du känner mig verkligen jättebra, kära du. Jag önskar att jag kunde skriva mer, men jag har två Nobelpris att vinna och innan dess har jag mitt deltagande i EM i friidrott att tänka på. Återkommer så snart jag kan.

Om diagnoser håller jag faktiskt med dig. Även jag begriper att någonting fattas när en [föregivet] vetenskaplig definition är luddig. Jag är inte alls någon hopklumpare.

Men längs en annan axel, som jag för tillfället kan kalla "teoretiker - pragmatiker", är jag pragmatiker - i en fråga som den här, som påverkar folks utrymme att leva sina liv. Det här är inte bara en vetenskaplig fråga, den har också kliniska aspekter och via dem ansvar för hur folk har det. Det handlar också om en symptomdiagnos i brist på kunskap om orsaker och fysiologi, så något större vetenskapligt kapital finns inte att förstöra, litet rått uttryckt.

Jag tycker mig se att den diversitet både du och jag efterlyser inte finns: forskningen verkar inte ha kommit så långt, åtminstone har det inte slagit igenom någonstans där jag har sett det, inklusive då i det jag har sett av APA:s kringskriverier kring den här förändringen i DSM. APA verkar inte ha för avsikt att införa några nya diagnoser bredvid så att folk kan få självförståelse och [politiska verktyg för att begära] hjälp via dem istället. Inte heller har jag sett någon hänvisning till reformerade diagnoser på OCD, ME eller annat. De säger uttryckligen att som forskningsläget är kan de inte motivera någon differentiering av autismen (inklusive, verkar det genom deras tigande, motivera "outsorcing" till andra befintliga diagnoser av symptom som hittills har bedömts som autistiska, än mindre av symptom som diverse diagnostikers kliniska erfarenhet har visat kan ingå i bilden och inte har någon annanstans att ta vägen) - det är ju därför de vill ta bort den differentiering som finns. Luddigheten beror alltså redan på forskningsläget, och ändå vill de utöver avdifferentieringen också strama åt kriterierna, som om det skulle göra diagnosen till mindre av nödlösning (symptomdiagnos).

************

Vad det mer personliga beträffar: nej, jag känner inte dig mer än som du har valt att framträda här, så jag har ingen aning om vad det är jag inte anar. Men jag måste framhärda i att säga "detsamma".

Att jag begriper bättre än i det du citerade hade jag redan skrivit ovanför. Det jag försökte var att illustrera hur man kan uppfattas av någon som inte har "hela" bilden (ens av det man har valt att visa).

Jag tror personligen inte att någonsin psykiatrin och AS diagnosen och autism diagnosen har haft för avsikt att hjälpa individer i samhället och världen, utan snarare att ge ett redskap för att ge dem en annorlunda behandling än de vanliga människorna, för att man upptäckte att dessa människor inte svarade på ett bra sätt på den behandling som de vanliga människorna får i samhället. Man behövde alltså hitta ett alternativt förhållningsätt mot dessa individer för att kunna dra nytta av dem ekonomiskt och se till så att de arbetade i samhället eller i varje fall blev kontrollerbara och förutsägbara.

Diagnosen gav dem ett verktyg att generalisera detta behandlande för en viss grupp människor som hade vissa gemensamma nämnare i sina personligheter. Om det misslyckades för vissa i gruppen så va det inte hela världen så länge som totalresultatet var bättre än det resultat som man får av att låta dessa människor få den behandling som de normala människorna får.

Zombie skrev:Lakrits, din tillförsikt om att folk kommer att få hjälp även med kriterier som stramas åt ännu längre mot en föråldrat ensidig autismdefinition förstår jag inte alls. Såvida du inte menar att en massa människor sitter och gnäller för ingenting därför att de inte verkar ha lika stora problem som du - vilket vore en nivå jag inte precis väntade mig att finna dig på.

Det här forumet är fullt med vittnesmål om att folk inte får diagnos redan nu av yrkesfolk som inte är uppdaterade, inte genomskådar kompensationsbeteenden, inte inser vad sådana kostar en, inte kan fatta kristallklara beskrivningar ur autisters ("aspergares" eller ej) vardag därför att den skiljer sig för mycket från deras egen och så vidare, liksom om hjälp som uteblir, ges med elementärt kontraindicerade (formella eller informella) motkrav eller på annat sätt hamnar utom praktiskt räckhåll.

************

Beträffande vad man själv känner sig som så vet jag inte så noga hur mycket man ser från sin egen utkikspunkt. Nu begriper jag ju bättre om både Lakrits och Truly eftersom jag läser genant mycket här i stället för att göra vettigare saker, men råkar man ha missat de rätta inläggen kan man nog lätt få intrycket att ni båda har ert rätt väl på det torra jämfört med många andra här. Lakrits har kuskat runt i världen, orkat arbeta både med kroppen och på hög akademisk nivå och uppenbarligen haft också ett minimum av social kompetens till allt detta. Truly har familj. Alla de sakerna har jag (för att nu jämföra med den jag känner bäst på forumet) bara kunnat drömma om, och med allt värre smärta ju längre tiden har gått. Några synbara problem med att uttrycka sig har heller ingen av er, tvärtom.

Det är rent allmänt lätt att bara se vad andra klarar, inte vad de inte klarar. Många är kanske (som jag (?)) också rätt förtegna om sina problem. Det är också lätt att gå efter bara det man ser som ter sig negativt för en. Truly skriver

Ytterligare ett problem är att jag här får höra att mina svårigheter inte behöver bero på AS då det bara är en "personlighetstyp"

när någon enstaka antyder det. Men hur många läser replikväxlingen i fråga, har en annan eller bara mer nyanserad syn men uttrycker den inte av olika anledningar, från oförmåga över vanlig tids- eller energibrist till att man redan har skrivit om det x antal gånger?

************

Ungefär. Inlägget känns ofullständigt och osammanhängande, men så återspeglar det åtminstone mitt skick för närvarande.

Mmm... Jag försöker förstå ditt inlägg nu. Ytterligare en av mina största svårigheter. Och därför blir jag alltid OT i mina svar. Jag sitter just nu här och får läsa om flera gånger för att förstå. Jag förstår orden du skriver, inga problem med det. Men innebörden är inte alls klar. Och det beror inte på dig, det beror på mig. Och så här är det i varenda inlägg.

- Hur ska jag svara på det där nu då?
- Vad är budskapet?
- Vad är det jag ska fokusera på?

Ingen aning, så jag plockar ut någon detalj i sammanhanget.
Jag får vrida och vända på allt. Och ofta så svarar jag inte ens på inlägget ELLER detaljen utan jag gör långa utlägg om detaljens ännu mindre detaljer i hopp om att förstå den större detaljen och därmed sammanhanget i inlägget.

Men sen tillkommer en hel del inlägg efter det första, och allt blir till en jävla soppa i min skalle.
Så då går jag ner på detaljnivå IGEN och försöker bena upp det. Men det försvårar ju bara ändå mer. För då har jag för många saker i skallen samtidigt och det blir så långt ner på detaljnivå att ingen längre förstår vad jag snackar om... Och då slutar det alltid med att jag sätter på mig "masken" och skrattar åt det (eller åt mig själv), blir ledsen, arg eller besviken. Jag skämtar bort det och avslutar diskussionen.


Det tar TID för mig att skriva. Det är inget jag gör i en hast. Och jag tror inte du hittar många inlägg här på forumet som inte har editerats av mig minst 3-4 gånger. Så att jag "utrycker mig väl" är sanning med modifikation. Det är tur att grammatik- och stavningskontrollen i Word finns annars hade mina inlägg varit än mer obegripliga. Men det här är ju såklart skitjobbigt. Att aldrig kunna svara intuitivt. Att jag hela tiden måste analysera, språkkorrigera, fundera, akta mig för att såra någon osv. Det tar sån enorm kraft av mig att jag hellre svarar i trådar som ”vad åt du senast?”, ”Beskriv dig själv med ett ord” osv. Och till och med i dessa trådar går jag ofta in och editerar i efterhand…


Jag har familj ja, men det har ju även du Zombie. Du har ju Inger. Och om du visste hur min familj såg ut, så skulle du inse att vi inte på något sätt representerar ens en liten bråkdel av en "medelsvenssonfamilj". Vi bor tillsammans men mer än så är det inte. Jag försöker göra "svensson-grejor" för barnens skull, men jag orkar egentligen inte med det. Jag gör skada på mig själv för barnens skull. Och eftersom jag gör skada på mig själv för barnens skull så gör jag även skada på dem i förlängningen. Det bästa vore ju om jag hade hållit mig till det jag hela livet på något sätt vetat om - att jag och barn är en dålig kombination. Men jag visste ju inte om det då. Jag hade ingen diagnos och jag manipulerade mig själv in absurdum till att tro att jag var "som alla andra".

Och nu märker jag att jag kommer ifrån ämnet igen...


Jo, det jag menar är att DU Zombie är nog en av de som ser så mycket mer än bara det ytliga som är skrivet. Du verkar ha ett genuint människointresse. Jag tror att du ser mer än vad andra ser, eller i varje fall så skriver du ut det.


Jag är nog en rätt egoistisk varelse egentligen. Allt handlar om mig här på forumet. Det är jag, jag, jag, jag hela tiden. Inte ens en enkel fråga kan jag besvara utan att lägga till hur JAG upplever samma problem och hur jag fungerar. Det är nog framförallt av den orsaken jag finns här - för att ta reda på vem jag är och för att lära mig mer om mig själv. Mitt största (special)intresse är JAG, mig själv.


Vad var frågan nu igen? Budskapet?
Jo, att vi inte berättar allt om oss själva och därför inte får en riktig bild av varandra...
Nä, men det är inte riktigt DET jag syftar på. Jag syftar mer på ”råd” eller svar man får. T.ex. Om man skriver att man önskar göra en AS-utredning får man svar som ”det är bättre att vara utan diagnos” eller ”varför vill du göra det?”, osv. Om man skriver att man lider av Aspergers så skriver andra att det är en negativ tolkning. Om man skriver att man besväras av sina tvång/rutiner/ritualer så skriver andra att man förmodligen har OCD. Om man skriver att man får vredesutbrott pga. sin AS så skriver andra att det mer är symtom på ADHD än AS osv. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det här. Det blir bara ännu svårare för mig för då måste jag komma ihåg alla dessa detaljer tills nästa gång jag svarar på ett inlägg...

"Ja just ja, man får inte säga A, inte B, inte C, men man får kanske säga D, E och F, fast ibland kan du såra om du säger G och Ö. Däremot är det strikt förbjudet att säga X, Y, Z och Å.... Kanske kan jag komma undan om jag sätter "citattecken" kring Z???"


Jag känner mig inte tagen på allvar. Och det är precis så som jag alltid känt mig på andra forum också. Och då undrar jag om jag inte skulle ha mer gemensamt med "genuina" autister?


Nåja, skit i mig nu. Jag babblar mest en massa goja och nu ska jag sätta mig framför TV’ n en stund.

Inte (heller) i "stridbart" skick just nu, så bättre svar får vänta. Men två spontana saker:

Känner igen dina helhets-/detaljproblem, även om dina verkar ännu jobbigare. Vill också säga att jag inte känner mig avundsjuk på dig eller Lakrits eller vill mäta mig mot er, jag bara använde mig själv som exempel för att illustrera hur man kan reagera när man inte vet tillräckligt mycket om en person.

Jag personligen känner mer förståelse för de som har autism än de som har asperger.

Zombie skrev:Inte (heller) i "stridbart" skick just nu, så bättre svar får vänta. Men två spontana saker:

Känner igen dina helhets-/detaljproblem, även om dina verkar ännu jobbigare. Vill också säga att jag inte känner mig avundsjuk på dig eller Lakrits eller vill mäta mig mot er, jag bara använde mig själv som exempel för att illustrera hur man kan reagera när man inte vet tillräckligt mycket om en person.

Jo, jag förstår ditt exempel. Men som vanligt tar jag över tråden och får allt att handla om mig, mig, mig.

Det var inte meningen att jag skulle få det att låta som att du mäter dig med någon annan. Jag förstod att ditt exempel med dig själv bara var ett exempel för att illustrera hur man KAN reagera. Och att du valde dig själv eftersom det är den du vet mest om här.
Jag bara raljerade om mina egna problem, som vanligt... Fast också lite för att du/ni skulle förstå att jag många gånger känner mig mer som genuint autistisk än aspergian.

Plus att jag är så jävla trött på att ha högt IQ men inte ens kunna göra ett enda vettigt skit utav det. Jag är inte bra på ett enda skit. Jag har inte ens ett specialintresse som jag är duktig på (ja, förutom mig själv då, men inte ens mig själv är jag halvbra på).
Hur kan man då ha högt IQ?
Jag hade hellre önskat att jag var lågintelligent så jag slapp fundera, analysera och tänka så förbannat mycket, och så förbannat omständigt. Inte en redig tanke så långt ögat når...

Jaja, då var vi här igen då... Gnäll, gnäll gnäll... JAG, JAG, JAG... (off topic så in i h*lv*te)

Hur är vädret i Sörmland?

Ta det lugnt snälla du. Jag är fortfarande inte i skick för något intelligentare (!) svar, men jag uppfattar dig inte som egocentrisk på det här forumet - snarare i så fall som en som kanske har ett uppdämt väldigt legitimt behov av att vara det.

Och jag känner så väl igen mig i det där att ha högt IQ (eller vad fan för goda utförsgåvor) och inte kunna göra ett skit av det. Inte vet jag om det (och en del annat) gör mig också till mer autist än aspergare; det finns en hel del hos många här som inte jag heller känner igen mig i (och då menar jag av problem och handikapp på min sida, inte sådant som gör att somliga vill kalla mig "krypto-NT"), och jag misstänker att en del beror på hur man har kommit att uppfatta de där termerna under den tid man bekantade sig med dem eller något. Då och då kommer ju också någon som tycker vi andra här verkar för välfungerande för att kunna ha asperger.

Men naturligtvis är det också så att man som helhet befinner sig olika långt från den gräns under vilken man inte skulle kunna skriva på det här forumet alls.

Vädret, jo tack , det har inte bidragit till min ork idag. Solhuvudvärk också, trots kvällsdopp.

Truly skrev:Jo, det jag menar är att DU Zombie är nog en av de som ser så mycket mer än bara det ytliga som är skrivet. Du verkar ha ett genuint människointresse. Jag tror att du ser mer än vad andra ser, eller i varje fall så skriver du ut det.

Detta kan jag bekräfta att du uppfattat rätt. Har träffat få som är så intresserade av människor, som har så genuint humanistisk grundsyn, och som har förmågan att se människan och det positiva bakom folks masker, som just Zombie.

Jag missbedömer folk hela tiden, och på ganska ytliga kriterier dessutom. Det gör sällan han. (Jag är iofs inte lika intresserad heller.)

Lappri.

Lakrits skrev:Lappri.

Jag skrev ett svar, men har en alldeles för dålig dag för att det skulle gå att få begripligt. Således fann jag det för gott att sudda ut det och ersätta texten med ett ord som på ett korrekt sätt sammanfattade det jag hade kastat ner på det virtuella pappret.

Ah. Tack för beskedet. Anade något sådant men kunde ju inte vara säker.

(Har själv ingen bättre dag än att jag också får låta tråden anstå

edit: Tips, take it or leave it: jag brukar i sådant läge skriva "felpost" och anmäla, så är inlägget *poff* borttrollat efter en tid.