Hittade ett program på SR högbegåvade barn, de nämner att en del av dem får ADHD och aspergerdiagnoser när de egentligen skulle behöva mer avancerade uppgifter.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/70 ... ramid=1272

Tyvärr har det nog varit så alltid, det är nog många snillen och rena genier som fått ta dyngörat bara för att de är annorlunda och inte platsar i NT:maffians ledband, redan som barn...

Alltså fan vad sjukt.. Så mycket som faller på plats från min barndom. Jag frågade ofta läraren frågor på genomgångar och det var inte uppskattat.. Ställde för mycket frågor, krävde för mycket. Lektionerna var astråkiga, slutade att lyssna (fick en assistent som skulle föra anteckningar, hör och häpna!) och jag retades med andra och ställde till bråk för att jag var så arg på att jag blev inte mött där jag var. Jag gömde mig själv till slut och försökte vara som alla andra för att ingen förstod mitt verkliga jag.

Jävla piss alltså.. Finns det någon återvändo nu eller är det för sent? Vet ni var man kan träffa andra med samma bakgrund? Skulle nog vara bra med en samtalsgrupp..

Inte undra på att man har koncentrationsproblem! Jag hade aldrig något att koncentrera mig på i lektionerna.. Var alltid ostimulerad.. Inte undra på att man har de problem man har..

Jag anses vara särbegåvad, men tycker inte att min diagnos är felaktig för det. Den kom efter att min begåvning upptäckts, inte tvärtom. Även om det är fel att pracka på barn en sådan stämpel som de egentligen inte ska ha, så stämmer det nog att många högintelligenta/särbegåvade har drag av lättare autism. Alltså, aspergers är kanske överrepresenterade inom den gruppen. Men de är de inom andra grupper också, såsom födda med kejsarsnitt och känsliga mot gluten, och man kan naturligtvis inte säga att någon har en diagnos bara för att de tillhör en sådan grupp.

Det är ju uppenbart att trångsynta lärare och personal ligger bakom de missförstånd som sker. Tex att man skulle ha adhd för att man ställer mycket frågor, det är verkligen dumt och mer långsökt än att misstänka aspergers. Särbegåvade barn uppvisar ju exeptionell inlärningsförmåga, arbetsminne osv.

Ett program till.
http://urplay.se/program/192739-barnami ... an-lararen

Man hör verkligen att 11-åriga Hanna är högt begåvad.
11-åringar pratar normalt inte på det viset.
Inte många vuxna heller för den delen.
"Bekräfta", "överväldigad" och så vidare.
Pratar man på det viset som 11-åring hamnar man automatiskt i ett utanförskap eftersom de jämnåriga inte förstår.

Det är ju egentligen skit samma eftersom att man som smart ändå letar utmaningar och nya saker att lära sig på egen hand. Om inte, nej då har man en slapp skolgång. Epic win.

H2SO4 skrev:Det är ju egentligen skit samma eftersom att man som smart ändå letar utmaningar och nya saker att lära sig på egen hand. Om inte, nej då har man en slapp skolgång. Epic win.

Den viljan upphör förr eller senare när det inte uppmuntras av omgivningen.

KrigarSjäl skrev:Ett program till.
http://urplay.se/program/192739-barnami ... an-lararen

Man hör verkligen att 11-åriga Hanna är högt begåvad.
11-åringar pratar normalt inte på det viset.
Inte många vuxna heller för den delen.
"Bekräfta", "överväldigad" och så vidare.
Pratar man på det viset som 11-åring hamnar man automatiskt i ett utanförskap eftersom de jämnåriga inte förstår.

Då skulle man kunna tro att min son är högbegåvad pga att han har ett moget språk. Jag tror snarare att han är begåvad precis som du inom just det området precis som du. Bara för att man är högbegåvad inom ett område betyder det inte att man är högbegåvad inom alla utan det faller ut att man blir normalbegåvad. Ojämn begåvnings nivå heter det då.

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:Ett program till.
http://urplay.se/program/192739-barnami ... an-lararen

Man hör verkligen att 11-åriga Hanna är högt begåvad.
11-åringar pratar normalt inte på det viset.
Inte många vuxna heller för den delen.
"Bekräfta", "överväldigad" och så vidare.
Pratar man på det viset som 11-åring hamnar man automatiskt i ett utanförskap eftersom de jämnåriga inte förstår.

Då skulle man kunna tro att min son är högbegåvad pga att han har ett moget språk. Jag tror snarare att han är begåvad precis som du inom just det området precis som du. Bara för att man är högbegåvad inom ett område betyder det inte att man är högbegåvad inom alla utan det faller ut att man blir normalbegåvad. Ojämn begåvnings nivå heter det då.

Hmm, varför skulle din son inte vara särbegåvad?

Adira skrev:

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:Ett program till.
http://urplay.se/program/192739-barnami ... an-lararen

Man hör verkligen att 11-åriga Hanna är högt begåvad.
11-åringar pratar normalt inte på det viset.
Inte många vuxna heller för den delen.
"Bekräfta", "överväldigad" och så vidare.
Pratar man på det viset som 11-åring hamnar man automatiskt i ett utanförskap eftersom de jämnåriga inte förstår.

Då skulle man kunna tro att min son är högbegåvad pga att han har ett moget språk. Jag tror snarare att han är begåvad precis som du inom just det området precis som du. Bara för att man är högbegåvad inom ett område betyder det inte att man är högbegåvad inom alla utan det faller ut att man blir normalbegåvad. Ojämn begåvnings nivå heter det då.

Hmm, varför skulle din son inte vara särbegåvad?

För att han har gjort ett WISC test hos skolpsykolog som visade att han var normalbegåvad fast hade ojämn begåvning som är det normala vid NPF.

Dessutom har han varit hos en logoped som testade honom och han läser och skriver som en elev som går i nian men han går i sjätte klass.

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:Ett program till.
http://urplay.se/program/192739-barnami ... an-lararen

Man hör verkligen att 11-åriga Hanna är högt begåvad.
11-åringar pratar normalt inte på det viset.
Inte många vuxna heller för den delen.
"Bekräfta", "överväldigad" och så vidare.
Pratar man på det viset som 11-åring hamnar man automatiskt i ett utanförskap eftersom de jämnåriga inte förstår.

Då skulle man kunna tro att min son är högbegåvad pga att han har ett moget språk. Jag tror snarare att han är begåvad precis som du inom just det området precis som du. Bara för att man är högbegåvad inom ett område betyder det inte att man är högbegåvad inom alla utan det faller ut att man blir normalbegåvad. Ojämn begåvnings nivå heter det då.

-Upplyser du mig nu eller?

KrigarSjäl skrev:

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:Ett program till.
http://urplay.se/program/192739-barnami ... an-lararen

Man hör verkligen att 11-åriga Hanna är högt begåvad.
11-åringar pratar normalt inte på det viset.
Inte många vuxna heller för den delen.
"Bekräfta", "överväldigad" och så vidare.
Pratar man på det viset som 11-åring hamnar man automatiskt i ett utanförskap eftersom de jämnåriga inte förstår.

Då skulle man kunna tro att min son är högbegåvad pga att han har ett moget språk. Jag tror snarare att han är begåvad precis som du inom just det området precis som du. Bara för att man är högbegåvad inom ett område betyder det inte att man är högbegåvad inom alla utan det faller ut att man blir normalbegåvad. Ojämn begåvnings nivå heter det då.

-Upplyser du mig nu eller?

Korrekt uppfattat bara för att man har ett rikt och utvecklat språk så behöver det inte betyda att man är högbegåvad. Såhär står det i min senaste utredning angående språket ett väl utvecklat ordförråd vad nu det menas.

Och du tror alltså att du sa nåt jag inte redan visste?

KrigarSjäl skrev:Och du tror alltså att du sa nåt jag inte redan visste?

Haha, verkar som du skrämde iväg alla nu. End of discussion.

Är det inte särbegåvning som diskuteras här?

Jag menar, en intelligens som inte följer samhällets mallar eller normer.

En begåvning som kräver utmaningar och stimulering, som lätt stagnerar om inte någon ser hens begåvning och fångar upp den så den inte får bilden av sig själv som en idiot för att den inte lär sig på samma vis som alla andra.

En som lär sig så mycket snabbare än andra så att den tröttnar om den inte blir utmanad.

Eller en som helt enkelt inte tänker som andra, utan tänker i helt andra tankebanor, ``outside the box´´, den sorten som är genier och kreatörer.

Livet4Life skrev:Är det inte särbegåvning som diskuteras här?

Jag menar, en intelligens som inte följer samhällets mallar eller normer.

En begåvning som kräver utmaningar och stimulering, som lätt stagnerar om inte någon ser hens begåvning och fångar upp den så den inte får bilden av sig själv som en idiot för att den inte lär sig på samma vis som alla andra.

En som lär sig så mycket snabbare än andra så att den tröttnar om den inte blir utmanad.

Eller en som helt enkelt inte tänker som andra, utan tänker i helt andra tankebanor, ``outside the box´´, den sorten som är genier och kreatörer.

Precis, det är det som kallas särbegåvning. Vet inte om "högbegåvad" är en egen definition och vad skillnaden i så fall skulle vara, men det du beskriver är definitivt hur det känns att vara särbegåvad.

Adira skrev:

Livet4Life skrev:Är det inte särbegåvning som diskuteras här?

Jag menar, en intelligens som inte följer samhällets mallar eller normer.

En begåvning som kräver utmaningar och stimulering, som lätt stagnerar om inte någon ser hens begåvning och fångar upp den så den inte får bilden av sig själv som en idiot för att den inte lär sig på samma vis som alla andra.

En som lär sig så mycket snabbare än andra så att den tröttnar om den inte blir utmanad.

Eller en som helt enkelt inte tänker som andra, utan tänker i helt andra tankebanor, ``outside the box´´, den sorten som är genier och kreatörer.

Precis, det är det som kallas särbegåvning. Vet inte om "högbegåvad" är en egen definition och vad skillnaden i så fall skulle vara, men det du beskriver är definitivt hur det känns att vara särbegåvad.

Det slank in här.

post1383975.html#p1383975

slackern skrev:

Adira skrev:

Livet4Life skrev:Är det inte särbegåvning som diskuteras här?

Jag menar, en intelligens som inte följer samhällets mallar eller normer.

En begåvning som kräver utmaningar och stimulering, som lätt stagnerar om inte någon ser hens begåvning och fångar upp den så den inte får bilden av sig själv som en idiot för att den inte lär sig på samma vis som alla andra.

En som lär sig så mycket snabbare än andra så att den tröttnar om den inte blir utmanad.

Eller en som helt enkelt inte tänker som andra, utan tänker i helt andra tankebanor, ``outside the box´´, den sorten som är genier och kreatörer.

Precis, det är det som kallas särbegåvning. Vet inte om "högbegåvad" är en egen definition och vad skillnaden i så fall skulle vara, men det du beskriver är definitivt hur det känns att vara särbegåvad.

Det slank in här.

post1383975.html#p1383975

Vad slank in?

slackern skrev:post1383975.html#p1383975

Adira skrev:Jag anses vara särbegåvad, men tycker inte att min diagnos är felaktig för det. Den kom efter att min begåvning upptäckts, inte tvärtom. Även om det är fel att pracka på barn en sådan stämpel som de egentligen inte ska ha, så stämmer det nog att många högintelligenta/särbegåvade har drag av lättare autism. Alltså, aspergers är kanske överrepresenterade inom den gruppen. Men de är de inom andra grupper också, såsom födda med kejsarsnitt och känsliga mot gluten, och man kan naturligtvis inte säga att någon har en diagnos bara för att de tillhör en sådan grupp.

Det är ju uppenbart att trångsynta lärare och personal ligger bakom de missförstånd som sker. Tex att man skulle ha adhd för att man ställer mycket frågor, det är verkligen dumt och mer långsökt än att misstänka aspergers. Särbegåvade barn uppvisar ju exeptionell inlärningsförmåga, arbetsminne osv.

Jag känner att min förmåga att ställa frågor är det som faktiskt ger mig bättre inlärningsförmåga. Min hjärna tänker alltid ``varför är det såhär´´ Sen ställer den även ofta ``varför vill läraren att jag gör detta´´, en fråga som är mindre produktiv.

Men det jag har märkt är att vissa lärare avskyr elever som ställer frågor på tankebanor de inte är vana vid medans andra blir exalterade. Det gäller även handledare och, antagligen chefer med?
I vilket fall så förstår jag inte hur dessa inkompetenta pedagoger faktiskt inte kritiserar sig själva?

Moderator: Rättade citaten så det framgår tydligt vem som skrev vad.

Adira skrev:

slackern skrev:

Adira skrev:Precis, det är det som kallas särbegåvning. Vet inte om "högbegåvad" är en egen definition och vad skillnaden i så fall skulle vara, men det du beskriver är definitivt hur det känns att vara särbegåvad.

Det slank in här.

post1383975.html#p1383975

Vad slank in?

"Högbegåvad" KS brukar ofta referera till att om man har ett väl utvecklat språk så är man högbegåvad, vilket han har fått helt om bakfoten. Om man har ett välutvecklat språk men suger på ravens matriser kan man onekligen inte vara högbegåvad.

Livet4Life skrev:

slackern skrev:post1383975.html#p1383975

Adira skrev:Jag anses vara särbegåvad, men tycker inte att min diagnos är felaktig för det. Den kom efter att min begåvning upptäckts, inte tvärtom. Även om det är fel att pracka på barn en sådan stämpel som de egentligen inte ska ha, så stämmer det nog att många högintelligenta/särbegåvade har drag av lättare autism. Alltså, aspergers är kanske överrepresenterade inom den gruppen. Men de är de inom andra grupper också, såsom födda med kejsarsnitt och känsliga mot gluten, och man kan naturligtvis inte säga att någon har en diagnos bara för att de tillhör en sådan grupp.

Det är ju uppenbart att trångsynta lärare och personal ligger bakom de missförstånd som sker. Tex att man skulle ha adhd för att man ställer mycket frågor, det är verkligen dumt och mer långsökt än att misstänka aspergers. Särbegåvade barn uppvisar ju exeptionell inlärningsförmåga, arbetsminne osv.

Jag känner att min förmåga att ställa frågor är det som faktiskt ger mig bättre inlärningsförmåga. Min hjärna tänker alltid ``varför är det såhär´´ Sen ställer den även ofta ``varför vill läraren att jag gör detta´´, en fråga som är mindre produktiv.

Men det jag har märkt är att vissa lärare avskyr elever som ställer frågor på tankebanor de inte är vana vid medans andra blir exalterade. Det gäller även handledare och, antagligen chefer med?
I vilket fall så förstår jag inte hur dessa inkompetenta pedagoger faktiskt inte kritiserar sig själva?

En sak jag har lärt mig om människor, lärare eller ej, är att det är väldigt lätt att känna igen och kritisera försvarsmekanismer hos andra men inte hos sig själv. Vi är dåliga på att analysera vårt eget beteende i allmänhet. Om en lärare är positivt/negativt inställd till en frågvis elev går på automatik beroende av lärarens egna självförtroende/personlighet och inställning till läraryrket. Det är inte så att man stannar upp och tänker "vänta lite, varför blir jag så störd över att eleven är så frågvis? Juste, för att jag har inget att erbjuda och då känner jag mig hotad i mitt yrke, och jag vill inte framgå som okunnig och väljer då att slå tillbaka för att behålla min auktioritet inför mig själv, fast jag egentligen vet att eleven inte gjort något fel..". Sådana där insikter kommer inte till folk bara sådär, tyvärr. Om det gjorde det skulle alla psykologer bli atbetslösa.

Däremot, om du beskrev den här situationen hos en lärare för en annan lärare så skulle hen inte ha några problem att se problemet utifrån och döma ut reaktionen som orättvis och oprofessionell ("det är ju uppenbart att hon tystar ner eleven bara för att hen känner sig hotad...synd att många av mina kollegor gör så istället för att ta vara på begåvningen...JAG skulle minsann aldrig göra så, det är fegt och bla bla bla").

Adira skrev:

Livet4Life skrev:

slackern skrev:

Jag känner att min förmåga att ställa frågor är det som faktiskt ger mig bättre inlärningsförmåga. Min hjärna tänker alltid ``varför är det såhär´´ Sen ställer den även ofta ``varför vill läraren att jag gör detta´´, en fråga som är mindre produktiv.

Men det jag har märkt är att vissa lärare avskyr elever som ställer frågor på tankebanor de inte är vana vid medans andra blir exalterade. Det gäller även handledare och, antagligen chefer med?
I vilket fall så förstår jag inte hur dessa inkompetenta pedagoger faktiskt inte kritiserar sig själva?

En sak jag har lärt mig om människor, lärare eller ej, är att det är väldigt lätt att känna igen och kritisera försvarsmekanismer hos andra men inte hos sig själv. Vi är dåliga på att analysera vårt eget beteende i allmänhet. Om en lärare är positivt/negativt inställd till en frågvis elev går på automatik beroende av lärarens egna självförtroende/personlighet och inställning till läraryrket. Det är inte så att man stannar upp och tänker "vänta lite, varför blir jag så störd över att eleven är så frågvis? Juste, för att jag har inget att erbjuda och då känner jag mig hotad i mitt yrke, och jag vill inte framgå som okunnig och väljer då att slå tillbaka för att behålla min auktioritet inför mig själv, fast jag egentligen vet att eleven inte gjort något fel..". Sådana där insikter kommer inte till folk bara sådär, tyvärr. Om det gjorde det skulle alla psykologer bli atbetslösa.
Däremot, om du beskrev den här situationen hos en lärare för en annan lärare så skulle hen inte ha några problem att se problemet utifrån och döma ut reaktionen som orättvis och oprofessionell ("det är ju uppenbart att hon tystar ner eleven bara för att hen känner sig hotad...synd att många av mina kollegor gör så istället för att ta vara på begåvningen...JAG skulle minsann aldrig göra så, det är fegt och bla bla bla").

Eller så är det såhär att läraren har en läroplan att följa och allt som är utöver det är överkurs och tar tid från det som ska läras ut. Hur ska då läraren fördela sin tid? Till det väsentliga? Eller till överkursen som inte är betygsgrundade? Det låter snarare som att vissa elever skulle behöva assistenter i skolan som styr in eleverna på vad dom faktiskt behöver lära sig för att behålla fokus på det viktiga. Själv kan jag få DAMP på personer som ställer självklara saker eller helt OT saker som bara stör konstant.

slackern skrev:

Adira skrev:

slackern skrev:
Det slank in här.

post1383975.html#p1383975

Vad slank in?

"Högbegåvad" KS brukar ofta referera till att om man har ett väl utvecklat språk så är man högbegåvad, vilket han har fått helt om bakfoten. Om man har ett välutvecklat språk men suger på ravens matriser kan man onekligen inte vara högbegåvad.

Men programmet som Krigarsjäl tipsar om och länkar till i inlägget här:

KrigarSjäl skrev:Ett program till.
http://urplay.se/program/192739-barnami ... an-lararen

Man hör verkligen att 11-åriga Hanna är högt begåvad.
11-åringar pratar normalt inte på det viset.
Inte många vuxna heller för den delen.
"Bekräfta", "överväldigad" och så vidare.
Pratar man på det viset som 11-åring hamnar man automatiskt i ett utanförskap eftersom de jämnåriga inte förstår.

handlar ju om Hanna som är särbegåvad, eller högt begåvad:

På denna sida använder jag termerna "begåvad", "särbegåvad", "särskilt begåvad", "ovanligt begåvad" och "högt begåvad" synonymt och omväxlande. Det finns många definitioner, men om inget annat nämns är det en hög nivå av generell begåvning (intelligens) som avses.

http://www.begavadebarn.nu/

precis som Krigarsjäl skrev.

Du missförstod vad jag skrev tidigare om lärares bemötande, alla lärare möter naturligtvis en utmaning när det ska undervisa många olika elever, det är en självklarhet och inget som behöver diskuteras. Det jag försöker förklara är vissa lärares personliga reaktion mot särbegåvade som leder till att eleven trycks ned och blir orättvist behandlad. En lärare har aldrig skäl att säga "hörredu, du ska inte ställa så många frågor!", det är inget som lärare har "rätt" att säga till ett barn pga av någon läroplan, det är bara något som slinker ut för att just den läraren personligen stör sig på ett sånt beteende. Andra lärare kan som sagt tvärtom tycka det är kul och uppmuntra en elevs ifrågasättande, det beror på lärarens personliga inställning.

För att återgå till de tankar som du tar upp; sådana assistenter är till för behoven hos elever som har allvarliga koncentrationssvårigheter som ADHD. Särbegåvade elever är bara understimulerade (hela poängen med den här tråden var ju att belysa problemet med att många särbegåvade får felaktiga diagnoser, så det var knappast ett särskilt bra förslag). Däremot skulle assistenter som är intiktade på stödja och vägleda just särbegåvade elever något man kanske kan få se mer av i framtiden. Jag hade turen att ha vettiga lärare som avsatte lite extra tid bara för min skull, men när det inte finns möjlighet/motivation från lärares sida att göra det så kan någon form av assistent/mentor vara en bra idè i många fall.

Särbegåvade har samma rätt till anpassat stöd, precis som en "lågbegåvad" elev har det. Problemet här är att samhället är inte lika vant vid att hantera särbegåvning, medan att anpassad hjälp till väldigt svaga elever ses som en självklarhet och ett mer "akut" problem. Dessutom fattar inte många att särbegåvade barn har ett behov av hjälp ÖVERHUVUDTAGET, vilket är det största problemet enligt min åsikt. Folk förstår alldeles för lite vad begåvning är och vad det innebär, men de tror att de gör det.