Alltså jag måste vara väldigt känslig. Alltså det kan vara en tecknad film och så händer det att någon som jag "sett upp till" i filmen dör. och jag börjar gråta alltså jag börjar gråta bara jag läser böcker på filmer fast jag sett filmen tusen gånger före så börjar jag gråta.. och annars såhära som när jag är på idrott så vill jag inte vara med (det händer ofta) och så kommer läraren och sätter sig bredvid och ska prata om att jag måste vara med annars kommer jag få IG. Då börjar jag nästan gråta men lyckas alltid hålla mig och göra så att ingen ser det. Men gråta för det? Det är lite roligt...
Och idrott är fan det värsta som finns, och kommer aldrig att vara med lika mycket som alla andra ...

Är det normalt?

KRAM OCH TACK PÅ FÖRHAND FRÅN BÄVERN (L)

Normalt eller inte, det är ok att gråta tycker jag. Gråter när det är sport på tv och jag tycker att det är spännande, gråter till filmer som berör osv. Grät inte när jag var yngre och ser det mer som en glädje att jag har kunnat hitta en känsloyttring till i mitt liv som inte funnits förut!

Om du är aspergare tror jag din reaktion på idrotten är ganska vanlig. Varje lektion var en plåga i min uppväxt. En annan aspie jag känner var idrottsbefriad, då hon pga sin as var klumpig och således skulle må dåligt av att idrotta med resten. Be nån av dina kontakter tala om detta med din idrottslärare, så du kan få gå promenader/simma elelr annat som kanske passar dig bättre, om det är något som du skulle ha nytta av?

Jeg hadde en fantastisk lærer som lot meg få godkjent i idrott selv om jeg aldri var med. Jeg var veldig god i teorien og i individuell styrketrening. Lagsport derimot..

MsTibbs skrev:Om du är aspergare tror jag din reaktion på idrotten är ganska vanlig. Varje lektion var en plåga i min uppväxt. En annan aspie jag känner var idrottsbefriad, då hon pga sin as var klumpig och således skulle må dåligt av att idrotta med resten. Be nån av dina kontakter tala om detta med din idrottslärare, så du kan få gå promenader/simma elelr annat som kanske passar dig bättre, om det är något som du skulle ha nytta av?

Jag är inte aspergare.. fast några saker stämmer in på mig så är det mycket som inte gör det. Och promenera gör jag, fast jag vill inte promenera ensam då det känns som om jag skulle gå vilse ;/ Så jag promenerar bara om någon tjej i klassen promenerar med. I början av sjuan så hade vi en lärare och då fick man gå upp i styrkerummet om man inte skulle vara med.

Men sen så fick vi en ny och när man sa att man inte ville vara med eller inte kunde vara med så fick man gå en promenad.. Och ibland så säger han inte att vi måste göra något och dom andra frågar ju inte direkt om dom kan gå på promenad så det vill ju inte jag heller göra då jag inte vill gå ensam.

Är man aspergare brukar en del typiska Asperger-drag stämma in och andra inte. De är många som kan stämma, alla behöver inte göra det.

Pemer skrev:Är man aspergare brukar en del typiska Asperger-drag stämma in och andra inte. De är många som kan stämma, alla behöver inte göra det.

Hur ska jag förklara? Det är endast några saker som stämmer och jätte mycket som inte stämmer..

Som det där med att Aspergare har svårt att förstå ansiktsuttryck, jag förstår ansiktsuttryck bra! Fast det att jag inte har så många vänner att jag inte har pratat högt för klassen i hela lågstadiet och började med det i sjuan är mer att jag ha nog lite smått socialfobi så jag kan bli alldeles skakis bara för att betala några kläder.. Och vad jag har förstått så är det en av huvudsakerna inom asperger? eller? :S