Folk i min omgivning trodde att jag inte tyckte saker var jobbiga och när jag sa jag tycker detta är jobbigt eller något, så blev de förvånade. Så inte ens folk i min närhet verkar förstå eller känna mig ibland. Antingen för de är lätt att glömma bort (verkar va en NT grej att glömma bort saker) De tror typ att man ska vakna upp en dag och bara vara botad av sin diagnos känns det som. öhh wtf? Hade jag kunnat göra det så JAA, men det funkar ju inte så. Då hade man ju kunnat gå tillbaks i tiden och allt möjligt, men nej.

Vissa saker är ju inte rimliga någonstans. Jag vet folk med asperger som tar mediciner men har aldrig riktigt förstått för vad, trodde att de först var pga diagnosen att man dämpade den litegrann men tydligen är det mer för att man kanske har ångest eller depression eller något sådant man tar mediciner för.

Sedan skulle jag börja med medicin men då sa de att träning var lika effektivt som medicinen och man skulle testa sig fram med vilken medicin man skulle ha, för det fanns ingen specifik medicin till min diagnos men jag hade fattat det som att då fanns de mer specifika mediciner till just aspergers mm. Abilify, melatonin och något separal är de jag får upp i mediciner som de med asperger bland annat tar.

Såvitt jag förstod när jag blev diagnosticerad finns ingen medicin mot autism, inte ens för att mildra symptomen. Dock leder tillståndet ofta till komorbida diagnoses såsom GAD och depression, och mot dessa finns det ju läkemedel. De skrivs väl oftare ut till personer på spektrumet eftersom livet generellt sett är mer utmanande (läs: kämpigt) för oss, och det är lätt att gå ner sig om man inte är aktsam.

Vet inte om jag hade fått min diagnos idag. Jag blev utredd under en mycket jobbig tid då varken studier eller arbete fungerade. Efter att det värsta hade passerat kunde jag arbetsträna ett halvår utan lön, för att sedan flytta utomlands och läsa klart min utbildning.

Jossie94 skrev:Folk i min omgivning trodde att jag inte tyckte saker var jobbiga och när jag sa jag tycker detta är jobbigt eller något, så blev de förvånade.

Och ännu värre, när man är riktigt ung förstår man inte ens att man har det jobbigt. Man har inte hunnit jämföra med andra nog, så man tror att alla har det lika jobbigt. T ex hade jag skitjobbigt med att koncentrera mig på skoltexter, som böckerna i skolan var. Det var flera fakta per mening. Texten var kort men det var inget som luddade om faktana som det är om man t ex läser populärvetenskap som är skriven för att vara läsvänlig.

Sådan oläsvänlig text kunde jag läsa en sida och sedan inse att absolut inget fastnat. Läste igen, samma. Visste inte vad det handlade om. Då tappade man sugen. Men jag trodde att alla hade det problemet. Jag förstod inte varför just jag inte kunde tvinga mig till jobbiga saker. Nu vet jag att det är skitvanligt för ADD.

När jag började ana att jag var annorlunda så försökte folk säga att du kan ju läsa så varför kan du inte läsa detta? De förstod ingenting. De trodde det var lättja.

Till slut sket jag i att plugga därför att det var mentalt bättre att prestera sämre när man inte ansträngt sig.

Eea__ skrev:Har det undgått dig att många på forumet verkar vara besvikna/bittra över att inte "uppnått sin fulla potential". Där samhället "inte tagit tillvara deras begåvningar" osv.

Ja, alla borde få pröva sina vingar och att gå på en del nitar här och där är bara nyttigt. Det jag talar om är föräldrar som inte accepterar att deras barn är handikappad och lever i en förhoppning som inte är hälsosam. Inte sällan är aspisen själv delaktig i detta och vill inte ta till sig att hen har funktionsnedsättning, vilket ger massa frustration, depression mm.

Igenkänningsfaktor på denna.

Har själv blivit pushad ut mot studier för "att bli något" och för att "göra något med livet". Har varje gång endast fungerat en kortare period (1-3 månader), följt av utmattning, djup depression och elände.

Sedan när blir någorlunda stabil, då ska det pushas igen.... (med samma resultat). Nä, usch och fy säger jag bara.

Nu har jag lärt mig att begränsa mina egna förhoppningar/förväntningar, fattas bara att övriga omkring en gör det också...

verbatim skrev:
Nu har jag lärt mig att begränsa mina egna förhoppningar/förväntningar, fattas bara att övriga omkring en gör det också...

Det första låter jättebra utifrån bakgrunden. Jag är övertygad om att en oförstående omgivnings påtryckningar tillslut kan leda till självmord för vissa.

Behövde själv stöd i det senare. Alltså att förhålla mig till vissas förväntningar/förhoppningar. Negativ kritik kom från personer med utifrånperspektiv när min vardag förändrades och jag inte längre hade samma mål, strävanden, förutsättningar, hälsa.

Har femtioelva utmaningar att jobba med varje dag - men det är inte sådana utmaningar som ger status, karriärmöjligheter eller liknande utan handlar ofta om hur jag med minst energi kan ta hand om mig själv, mina saker, kommunicera med vissa enstaka och hur vardagsgöromål enklast kan ordnas. Alltså ganska osynliga utmaningar för de som inte känner mig tillräckligt.

verbatim skrev:

Eea__ skrev:Har det undgått dig att många på forumet verkar vara besvikna/bittra över att inte "uppnått sin fulla potential". Där samhället "inte tagit tillvara deras begåvningar" osv.

Ja, alla borde få pröva sina vingar och att gå på en del nitar här och där är bara nyttigt. Det jag talar om är föräldrar som inte accepterar att deras barn är handikappad och lever i en förhoppning som inte är hälsosam. Inte sällan är aspisen själv delaktig i detta och vill inte ta till sig att hen har funktionsnedsättning, vilket ger massa frustration, depression mm.

Igenkänningsfaktor på denna.

Har själv blivit pushad ut mot studier för "att bli något" och för att "göra något med livet". Har varje gång endast fungerat en kortare period (1-3 månader), följt av utmattning, djup depression och elände.

Sedan när blir någorlunda stabil, då ska det pushas igen.... (med samma resultat). Nä, usch och fy säger jag bara.

Nu har jag lärt mig att begränsa mina egna förhoppningar/förväntningar, fattas bara att övriga omkring en gör det också...

Det är så samhället är byggt, inte är det efter människor, vi är omringade av ideal som ska ge oss förhoppningar.
Att det finns så många möjligheter gör det inte lättare heller, för varför ska man inte satsa på något då?
Det skapar ångest och elände så för att göra bra val behöver man forska ganska mycket själv vad som är riktigt i allt virr varr.
Skynda långsamt brukar vara bäst.

Vem vill inte kunna ha det bra fast man har ett handikapp eller lever man på undantag då?
Tycker det känns konstigt att folk helt plötsligt ska fokusera på ens handikapp helt plötsligt, det är ingen som tagit tag i det innan. Det är mycket bra men det tar ett tag att vänja sig vid helt plötsligt så börjar folk ställa vettiga frågor.
Innan så har jag i princip blivit skälld på jämt för olika saker.
Jag tror inte jag är helt värdelös på arbetsmarknaden även om ja det kommer inte vara någon guldkant på tillvaron direkt.

Eea__ skrev:

Vildsvin skrev:Långtidsarbetslösa etniska svenskar har ofta inte klarat gymnasiet, vilket är en stark indikation på att man inte är NT.

Helt klart är det så. Skolan är väldigt kognitivt krävande idag (att kunna reflektera, analysera, kritiskt granska och sätta saker i ett större sammanhang), och den gamla katederundervisningen med korvstoppningsfakta är sekundär (iom wikipedia mm). Utbildningsväsendet belönar intelligens i högre utsträckning, där funktionsnedsatta (lågbegåvade) människor lättare slås ut.

Om du menar intelligens i betydelsen "allmän mental förmåga" ja, men inte i betydelsen poäng man får på ett vanligt IQ-test. Högre utbildning handlar idag om att massproducera personer med examensbevis. Istället för individuella prov som lärarna ska rätta sparas lärresurser på att bara rätta grupparbeten som studenterna kan glida igenom eftersom var och en fokuserar på sin del av arbetet och inte lär sig helheten. Även om det görs individuella hemtentor orkar lärarna inte detaljgranska dem, så ofta går det att få godkänt genom att ordbajsa kring citat ur kursböckerna. Flumtexter accepteras inte på en arbetsplats där man måste vara mycket mer korrekt för att inte göra dåligt intryck på kunder.

Angående Wikipedia och korvstoppningsfakta är det intressant att se hur attityden till information förändras. I Wikipedias barndom sågs all information som bra information. Många artiklar skapades med lösryckta citat ur någon bok vilket blev obegripligt för den som inte redan var insatt i ämnet. Man tyckte det var jättebra att copyrighten inte gällde för 100 år gamla böcker för då var det bara att kopiera och klistra in. Men även om faktan fortfarande stämmer ger sådana artiklar ett märkligt intryck på en modern läsare som kan ämnet. Det hjälper inte att modernisera språket när hela tankesättet kring ämnet är föråldrat.

Med tiden har fler på Wikipedia blivit mer medvetna om att mer information inte innebär mer begriplighet för läsaren. Det är dock svårare att rätta en artikel från subtila märkligheter än att radera hela texten och skriva den på nytt. Det händer fortfarande att folk skriver artiklar med företagshemsidor källor, helt utan källkritik. Ibland är det uppenbart att personen jobbar där, men det är även folk som tycker de är duktiga när de sprider ett reklambudskap vidare, de tycker de sprider kunskap och förstår inte att det är reklam.

Det beteendet påminner mig om en del med NPF som är jätteduktiga i skolan, men har svårt att skilja sann information från falsk information. Det är såklart en omöjlig uppgift, den enda hållbara strategin är att fundera över om informationen går ihop logiskt eller inte. Men aspergare som är måna om att smälta in och vara duktiga resonerar inte särskilt logiskt utan är väldigt auktoritetstrogna. Sväljer man allt skolan säger får man bra betyg, men det beteendet skapar problem på en arbetsplats där man ska vara självständig och inte blint lyda order.

sussi83 skrev: En hög utbildning kan visst vara bra om man får hjälp att välja den rätta och finns ingen högskoleutbildning så kan en YH utbildning vara bra eller en privat utbildning. Individen ska hela tiden vara i centrum för uppmärksamheten.
Generellt så tycker jag dessa rådgivande funktioner fungerar ganska illa (tyvärr) men det gäller också att man får sin diagnos i tid.

Även om SYO-konsulenter och rådgivare på Arbetsförmedlingen inte blir uppvaktade av lobbyister påverkas de av starka ekonomiska intressen. Det mest uppenbara är vinstdrivande skolor med glädjebetyg - Sverige är ett ovanligt land där lärarna sätter betyg, det normala är att det är resultatet på nationella proven som gäller.

Mer subtilt blir det när politiker bestämmer att en offentligt driven skola ska starta en filial "för det bor så många arbetslösa där". Man får visserligen med elever som inte orkar pendla, men det innebär också att man får fler elever som har låg motivation att studera, sådana som pluggar bara för att slippa vara arbetslösa. De sänker nivån för alla i klassen.

Ryktet om vilka skolor som godkänner elever med otillräckliga kunskaper sprids snabbt bland arbetsgivare.

Vildsvin skrev:Men aspergare som är måna om att smälta in och vara duktiga resonerar inte särskilt logiskt utan är väldigt auktoritetstrogna. Sväljer man allt skolan säger får man bra betyg, men det beteendet skapar problem på en arbetsplats där man ska vara självständig och inte blint lyda order.

Ursäkta, men det var den sämsta beskrivningen av aspergare jag sett på mycket länge.
Jag är motsatsen till auktoritetstrogen och följer aldrig blint order.
Och det är knappast så att självständigt tänkande är något plus på arbetsmarknaden.
Det vet jag också av egen erfarenhet.

Furienna skrev:

Vildsvin skrev:Men aspergare som är måna om att smälta in och vara duktiga resonerar inte särskilt logiskt utan är väldigt auktoritetstrogna. Sväljer man allt skolan säger får man bra betyg, men det beteendet skapar problem på en arbetsplats där man ska vara självständig och inte blint lyda order.

Ursäkta, men det var den sämsta beskrivningen av aspergare jag sett på mycket länge.
Jag är motsatsen till auktoritetstrogen och följer aldrig blint order.
Och det är knappast så att självständigt tänkande är något plus på arbetsmarknaden.
Det vet jag också av egen erfarenhet.

Ja, om man är en vanlig arbetare. Men på ett akademikerjobb är det ofta krav på att man ska följa oskrivna regler och inte de skrivna som verksamheten skyltar med utåt. Dvs man kan fixa den teoretiska delen av jobbet genom att vara duktig, men inte den praktiska om man har svårt med oskrivna regler. Man kan i den situationen inte göra så mycket annat än att vara så noggrann som möjligt och hoppas på att man gör rätt. Men folk tycker man är en paragrafryttare och blir irriterade.

Det skulle nog vara lättare att få förståelse för sin asperger ifall man talade om att diagnosen är en utvecklingsstörning, och slutade att påtala att Einstein kanske hade tillståndet.

Man kan inte både vara ett geni och inte klara av vad 98% utav befolkningen gör.

Det finns ju folk med asperger som bara bestämt sig för att dom inte ska jobba. Och så gör dom inte det.

Eea__ skrev:Det skulle nog vara lättare att få förståelse för sin asperger ifall man talade om att diagnosen är en utvecklingsstörning, och slutade att påtala att Einstein kanske hade tillståndet.

Man kan inte både vara ett geni och inte klara av vad 98% utav befolkningen gör.

Det är dock svårt att prata om abstrakta konstruktioner som exekutiva funktioner. Media har gett en felaktig bild och många blir påverkade av media. Jag stötte på autism av personer i skolan samt en kändis som kallades Chris Chan.

Hade de nationella proven satt mina betyg hade jag haft toppbetyg både i högstadiet och gymnasiet.
Sverige har alltid satt käppar i hjulet för mig.

Kentarou skrev:

Eea__ skrev:Det skulle nog vara lättare att få förståelse för sin asperger ifall man talade om att diagnosen är en utvecklingsstörning, och slutade att påtala att Einstein kanske hade tillståndet.

Man kan inte både vara ett geni och inte klara av vad 98% utav befolkningen gör.

Det är dock svårt att prata om abstrakta konstruktioner som exekutiva funktioner. Media har gett en felaktig bild och många blir påverkade av media. Jag stötte på autism av personer i skolan samt en kändis som kallades Chris Chan.

Måste man vara så specifik då? Kan man inte bara säga att man har en skadad/nedsatt hjärna, och att vissa funktioner är intakta medans många viktiga är trasiga?

Eea__ skrev:

Kentarou skrev:

Eea__ skrev:Det skulle nog vara lättare att få förståelse för sin asperger ifall man talade om att diagnosen är en utvecklingsstörning, och slutade att påtala att Einstein kanske hade tillståndet.

Man kan inte både vara ett geni och inte klara av vad 98% utav befolkningen gör.

Det är dock svårt att prata om abstrakta konstruktioner som exekutiva funktioner. Media har gett en felaktig bild och många blir påverkade av media. Jag stötte på autism av personer i skolan samt en kändis som kallades Chris Chan.

Måste man vara så specifik då? Kan man inte bara säga att man har en skadad/nedsatt hjärna, och att vissa funktioner är intakta medans många viktiga är trasiga?

Jo detta stämmer.

LordNelson skrev:Det finns ju folk med asperger som bara bestämt sig för att dom inte ska jobba. Och så gör dom inte det.

Så kan nog många bli uppfattade, ja, av de som inte har en susning om
olika individers bakgrund, omständigheter, skäl till att de inte arbetar. Beror på vilka glasögon man väljer.

Folk som inte klarar gymnasiet så bra kan ändå klara högskolan. Där fokuserar du på en grej i taget. Vet inte ens om det är bra för NT att byta ämne varje 40e eller 80e minut. Jag kompletterade gymnasiet för jag gick inte 3 år, orkade inte det.

Flinta skrev:

LordNelson skrev:Det finns ju folk med asperger som bara bestämt sig för att dom inte ska jobba. Och så gör dom inte det.

Så kan nog många bli uppfattade, ja, av de som inte har en susning om
olika individers bakgrund, omständigheter, skäl till att de inte arbetar. Beror på vilka glasögon man väljer.

Absolut, och jag väljer hellre att vara snäll för jag vet det alltid finns en anledning.
Jag skiter i att folk tycker jag är töntig för att jag oftast bryr mig om hur folk har det, jag hoppas att man någon gång kan känna sig okej.
Har funderat på att hjälpa till i ett soppkök och koka soppa till hemlösa, kommer inte ihåg om det var Frälsis som hade det? Stadsmissionen?
Har ju gjort ganska mycket för annat redan men skulle vilja använda mina kok som jag lärt mig till nåt bra för jag ska tydligen göra ganska goda soppor.

LordNelson skrev:Det finns ju folk med asperger som bara bestämt sig för att dom inte ska jobba. Och så gör dom inte det.

Det hade kunnat vara jag. Enligt en läkare kan jag inte jobba, men jag har ett jobb(ej daglig verksamhet eller samhall). Jag hade kunnat rycka på axlarna och säga:''Jaha, om en läkare säger det, så''. Men så tur att jag inte tänkte så.

Jag börjar bli j*vligt trött på inkompetenta läkare. Enligt en annan läkare har jag schizofreni(men enligt andra läkare har jag inte det, så jag är inte i denial.)

Gunshoot skrev:

LordNelson skrev:Det finns ju folk med asperger som bara bestämt sig för att dom inte ska jobba. Och så gör dom inte det.

Det hade kunnat vara jag. Enligt en läkare kan jag inte jobba, men jag har ett jobb(ej daglig verksamhet eller samhall). Jag hade kunnat rycka på axlarna och säga:''Jaha, om en läkare säger det, så''. Men så tur att jag inte tänkte så.

Jag börjar bli j*vligt trött på inkompetenta läkare. Enligt en annan läkare har jag schizofreni(men enligt andra läkare har jag inte det, så jag är inte i denial.)

Kan bli lika illa för någon när läkare överskattar förmågan som när de underskattar den!

Apropå schizofreni/psykossjukdomar så trodde psykiatrikern att min ljudöverkänslighet berodde på att jag hörde röster när jag hörde sådana svaga ljud andra inte uppfattade. Stark oro för saker som kan ske diagnostiserades med vanföreställningssyndrom som är en psykossjukdom. Har inte orkat bry mig.

Odal_ skrev:Eftersom jag lever på sjukersättning får jag generellt byta oxfilé emot utskuren biff eller flankstek.
Det blir oftast crémant de bourgogne istället för champagne men jag skulle aldrig sjunka så lågt att jag skulle dricka cava.
Vi sparar också stora pengar på att importera vår ost själva i stor förpackningar istället för att köpa dyr dessert ost Sverige.

Det är inte roligt att leva på sjukersättning...
Jag fick byta ut min direktörsbil mot en el-sparkcykel... Men vi köpte nyss en el-bil på företaget, dock kör inte jag bil alls längre, p.g.a starka mediciner. Men el-sparkcykel är rätt bekvämt det med, fast jag bytte till solida däck på den, då blir den lite hårdare att köra med.

Min förra bil o min el-sparkcykel...

Vildsvin skrev:Även om SYO-konsulenter och rådgivare på Arbetsförmedlingen inte blir uppvaktade av lobbyister påverkas de av starka ekonomiska intressen. Det mest uppenbara är vinstdrivande skolor med glädjebetyg - Sverige är ett ovanligt land där lärarna sätter betyg, det normala är att det är resultatet på nationella proven som gäller.

Mer subtilt blir det när politiker bestämmer att en offentligt driven skola ska starta en filial "för det bor så många arbetslösa där". Man får visserligen med elever som inte orkar pendla, men det innebär också att man får fler elever som har låg motivation att studera, sådana som pluggar bara för att slippa vara arbetslösa. De sänker nivån för alla i klassen.

Ryktet om vilka skolor som godkänner elever med otillräckliga kunskaper sprids snabbt bland arbetsgivare.

Jag pratar inte om glädjebetyg utan att utbildningar med fler praktiska inslag kan passa bättre än teoretiska utbildningar.
Det betyder inte att man blir sämre på det man gör än andra.
Arbetsförmedlingen drivs självfallet av ekonomi, skulle de betala utbildningar till höger och vänster på personer de inte tror kommer klara ett jobb eller att de bara vill ha ersättningen så får inte samhället tillbaka pengar i form av skatter sedan.
Men samtidigt så kan man förlora någon som verkligen vill lära sig och dra ett strå till stacken.
För vissa kan det vara bra att få sina betyg då arbetsgivare kräver gymnasiekompetens men ingen vet vad personen sedan gör.
Vet de som inte satsat på skolan men som startat egna företag eller arbetar i yrken där betyg inte har samma roll som ens yrkeskunskaper.

LordNelson skrev:Det finns ju folk med asperger som bara bestämt sig för att dom inte ska jobba. Och så gör dom inte det.

Det var det mest okunniga och fördomsfulla uttalande, som jag sett på mycket länge.
Tror du verkligen att någon vill vara sjukskriven?

Det finns ju de som har jobb som anser att ’Sjukersättning’ som ett lyx. Eh? Jag hade hellre velat ha ett jobb, bil och kunna resa. Mina 7000-8000 är ingen lyx. Normalt liv med 20.000 osv det är lyx. De fattar inte hur bra de har det. Men det är ingen som stör sig på de som skaffar massa barn och är hemma med bidrag år efter år?