Med sjukersättning får jag förmodligen välja ett Nvidia RTX 3080 istället för ett RTX 3090.
Det är sådan val man tvingas till om man lever med sjukersättning och jag anser att ni bör förstå hur smärtsamt detta är.
Detta ärt förstås en väldigt hypotetisk frågeställning eftersom det inte finns några nya grafikkort i handeln.
(Faktum är att jag hade köpt ett 3090 nu om de fanns.)

RapeRegs skrev:

Flinta skrev:tror inte klagande på en hel grupp med skilda förutsättningar vars arbetsoförmåga bottnar i x antal olika saker leder någonstans. Bättre då att göra något på individnivå t ex bli vän eller kontaktperson till någon med aspergers t ex . Eller börja jobba med avlastning som t ex studiementor. Eller varför inte leda grupp i fysisk träning, samtal eller annat aspergare i BÄSTA kan få energi av? .

Det vi diskuterar i tråden är varför man ska se ned på dem som väljer att inte göra rätt för sig. Orsaken är att det ska löna sig att arbeta, både socialt och ekonomiskt. Det är viktigt att den som blir arbetslös skäms och gör sitt yttersta för att återgå till ett riktigt arbete.

Vad man ska göra med personer som varken kan eller vill göra rätt för sig är en helt annan fråga. Men ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det naturligtvis rimligt att i första hand rikta resurskrävande arbetsmarknadsinsatser mot den del av arbetskraften som inte är utvecklingsstörd.

Jag vet vad arbetslinjen är och det är den du försöker beskriva med andra ord, dock tror jag de flesta här vet vad det är..
Du säger själv att man inte vill lägga resurser på folk med handikapp samtidigt som du menar att de inte ska få samhällets stöd att komma ut i arbete.
Biter du inte dig själv i svansen när du säger något dylikt? Ska man då slå på folk som inte kan förändra sin situation utan hjälp för skojs skull eller?

Skolning verkar öht vara slöseri med resurser och tid när det kommer till aspergare. Vore bättre om samhället fångade upp oss tidigt och utbildade oss i "funktionell vardag", dvs att laga mat, att städa, att betala räkningar etc. Visst ska vi ha skolning, men utan krav på att "bli något". Det är jävligt grymt att gå 12 år i skola och sedan 3-5 på på uni och sedan direkt komma ut i arbetslöshet. Och dom som ändå klarar ett arbete gör det genom att leva över sin förmåga, vilket inte håller i längden.

Eea__ skrev:Skolning verkar öht vara slöseri med resurser och tid när det kommer till aspergare. Vore bättre om samhället fångade upp oss tidigt och utbildade oss i "funktionell vardag", dvs att laga mat, att städa, att betala räkningar etc. Visst ska vi ha skolning, men utan krav på att "bli något". Det är jävligt grymt att gå 12 år i skola och sedan 3-5 på på uni och sedan direkt komma ut i arbetslöshet. Och dom som ändå klarar ett arbete gör det genom att leva över sin förmåga, vilket inte håller i längden.

Eea__ skrev:Skolning verkar öht vara slöseri med resurser och tid när det kommer till aspergare. Vore bättre om samhället fångade upp oss tidigt och utbildade oss i "funktionell vardag", dvs att laga mat, att städa, att betala räkningar etc. Visst ska vi ha skolning, men utan krav på att "bli något". Det är jävligt grymt att gå 12 år i skola och sedan 3-5 på på uni och sedan direkt komma ut i arbetslöshet. Och dom som ändå klarar ett arbete gör det genom att leva över sin förmåga, vilket inte håller i längden.

Jag har böcker hemma så autister som har språklig förmåga kan läsa böcker om det. Jag har en bok som heter hemkunskap. Om man kan svenska så kan man lära sig mycket.

opteron skrev:Är det bara jag som inte förstår varför folk klagar på Aspergare som är sjukskrivna, det är inte enkelt för alla att jobba,

Jag förstår inte riktigt på personer som klagar på Aspergare som inte jobbar, både i media och i offentligheten.

Det är ju tom synd om oss aspergare då vi kan ha svårt med det sociala, var är neurotypiska empatin?

Men vilka är det som klagar på aspergare som inte arbetar? Har någon gjort det direkt i samtal med dig el har du hört andra prata om det? El har du läst om det på typ Flashback, är det nätet som är "offentligheten"?

Jag har aldrig hört någon irl som klagat just på "lata aspergare" men jag har iofs en begränsad umgängeskrets. Har aldrig läst det i tidningen heller.

Sen är det väl inte många som tycker synd om andra som de inte känner, gäller oavsett om man är NT el aspergare. Då ska det gälla barn som far illa el fysiskt jättesjuka som förlorar sin sjukpenning.

RapeRegs skrev:

Flinta skrev:tror inte klagande på en hel grupp med skilda förutsättningar vars arbetsoförmåga bottnar i x antal olika saker leder någonstans. Bättre då att göra något på individnivå t ex bli vän eller kontaktperson till någon med aspergers t ex . Eller börja jobba med avlastning som t ex studiementor. Eller varför inte leda grupp i fysisk träning, samtal eller annat aspergare i BÄSTA kan få energi av? .

Det vi diskuterar i tråden är varför man ska se ned på dem som väljer att inte göra rätt för sig.

Det låter i sådana fall som din egen önskan.

Ingen annan här har uppmuntrat till att se ner på de som av olika skäl inte arbetar och lever på t ex försäkringsersättningar eller andra ekonomiskt stöd.

Eea__ skrev:Skolning verkar öht vara slöseri med resurser och tid när det kommer till aspergare. Vore bättre om samhället fångade upp oss tidigt och utbildade oss i "funktionell vardag", dvs att laga mat, att städa, att betala räkningar etc. Visst ska vi ha skolning, men utan krav på att "bli något". Det är jävligt grymt att gå 12 år i skola och sedan 3-5 på på uni och sedan direkt komma ut i arbetslöshet. Och dom som ändå klarar ett arbete gör det genom att leva över sin förmåga, vilket inte håller i längden.

Det låter som rena dumheter. Alla bör väl få de bästa möjligheter de kan få, oavsett om de har en diagnos eller inte?

Telperion skrev:

Eea__ skrev:Skolning verkar öht vara slöseri med resurser och tid när det kommer till aspergare. Vore bättre om samhället fångade upp oss tidigt och utbildade oss i "funktionell vardag", dvs att laga mat, att städa, att betala räkningar etc. Visst ska vi ha skolning, men utan krav på att "bli något". Det är jävligt grymt att gå 12 år i skola och sedan 3-5 på på uni och sedan direkt komma ut i arbetslöshet. Och dom som ändå klarar ett arbete gör det genom att leva över sin förmåga, vilket inte håller i längden.

Det låter som rena dumheter. Alla bör väl få de bästa möjligheter de kan få, oavsett om de har en diagnos eller inte?

Eea_utgår nog bara ifrån hur den egna funktionsnedsättningen påverkar hen.
För en hel del spelar inte träning i praktiska vardagsgöromål någon roll. Vissa saker kan man istället behöva undvika helt eller delvis och/eller hitta avlastning ifrån om man ska ha kvar energi till annat.

Flinta skrev:Det låter i sådana fall som din egen önskan.

Nej, det är den gällande samhällsnormen. Människor som gör rätt för sig har högre status och bättre möjligheter än de som lever på bidrag. Och det är en bra norm som skapar samhällsekonomiskt sunda incitament (dvs nästan ingen vill bli bidragstagare).

Ingen annan här har uppmuntrat till att se ner på de som av olika skäl inte arbetar och lever på t ex försäkringsersättningar eller andra ekonomiskt stöd.

Du verkar inte förstå vad tråden handlar om. TS undrar varför man klagar på människor som inte gör rätt för sig. I samhällets ögon har en bidragstagare låg status och betraktas med misstänksamhet. Andra människor har ofta synpunkter på hur bidragstagare väljer att leva sina liv. Det är en konsekvens av de normer som råder. Alltså varken mitt system eller min önskan.

Det är precis så som RapeRegs skriver. I samhället finns vissa rådande normer och om man avviker ifrån dessa normer antigen frivilligt eller påtvingat eller av andra omständigheter så bemöts man av misstro och misstänksamhet ifrån sin omgivning.

Precis som det finns en norm om att vuxna inte skall ha sexuella förhållanden med barn och om någon skulle proklamera sin rätt att få ha sex med minderåriga skulle samhället reagera med avsky och misstänksamhet mot den personen och frysa ut personen på samma sätt finns det en rådande norm att man skall jobba , stå på egna ben och betala skatt och göra rätt för sig och att det är något dåligt och fult att va arbetslös och leva på bidrag och snylta på andras skattepengar så när en aspis börjar hävda sin rätt att gå gå hemma och få 12000 rent i månaden och spela wow 16 timmar om dagen medans NT sliter på jobbet för att betala skatt så aspisen får gå hemma då blir NT förbannad

RapeRegs skrev:

Flinta skrev:Det låter i sådana fall som din egen önskan.

Nej, det är den gällande samhällsnormen. Människor som gör rätt för sig har högre status och bättre möjligheter än de som lever på bidrag. Och det är en bra norm som skapar samhällsekonomiskt sunda incitament (dvs nästan ingen vill bli bidragstagare).

Ingen annan här har uppmuntrat till att se ner på de som av olika skäl inte arbetar och lever på t ex försäkringsersättningar eller andra ekonomiskt stöd.

Du verkar inte förstå vad tråden handlar om. TS undrar varför man klagar på människor som inte gör rätt för sig. I samhällets ögon har en bidragstagare låg status och betraktas med misstänksamhet. Andra människor har ofta synpunkter på hur bidragstagare väljer att leva sina liv. Det är en konsekvens av de normer som råder. Alltså varken mitt system eller min önskan.

Det stämmer att samhället värderar arbete högre än att vara handikappad/sjuk och inte kunna arbeta. Det tror även jag de flesta förstått. Majoriteten vill kunna arbeta, ingen drömmer om sjukskrivning eller sjukpension under uppväxten.

Samtidigt ska ingen behöva känna att de gör fel om dom behöver nyttja olika ekonomiska ersättningar och bidrag för sin försörjning. Dessa verkar ofta tillräckligt belastade och ska inte behöva lastas ytterligare. Överlag verkar sjukskrivna och sjukersatta utsatta för mycket spekulationer och gissningar utifrån lösa antaganden.
Tror mer nyfikenhet och mindre dömande skulle kunna göra samhället bättre

Upplever att mycket beror på vilka glasögon man väljer att ta på sig.
Vill man (inte) se lata personer som är fria att göra vad de vill hela dagarna medan andra jobbar så ser man dessa, vill man se de som man vet annars inte överlevt kan man känna tacksamhet att samhället stöttade till ett ok liv tillslut, vill man se dom som pressat sig så pass så att kroniska allvarliga sjukdom uppstått blir man glad att de tillslut fattade att de behövde ta bättre ansvar för sin hälsa osv. och söka de ersättningar och bidrag de har rätt till.

Folket tror att mobbningen av sjukskrivna kommer från folket. Det kommer från de som styr. Det har hela tiden varit deras plan att inskränka och försvåra liven för både de med NPF och de psykiskt sjuka. Målet är att vi avvikande ska begå självmord. Men folk hoppar glatt på det för får man slå andra mår man tydligen bättre.

Att mentalt attackera någon är precis samma sak som stå och vänta på mig i min port och sedan spöa mig blodig och blå när jag kommer ner. Bara att samhället vill att detta ska ske och inte har lagar mot detta. Mobbarna är bara småskitar som har skitliv och själva borde dö, och de används som verktyg. Vi är för många och med en omstart av samhället så måste massor att dö. Det bara är så och sedan får folk tro att de har en egen åsikt.

Snart tar nazi över och då är det ajöss för NPF:are, enkel till Bergen/Belsen förutom de som bråkar för de stampar man ihjäl på perrongen som avskräckning, så man behöver inte tänka på vad folk tycker om sjukskrivna AS, så packa en liten väska, knacka ut tandguldet och göm guldklockan ni ärvde...[hopplös smajly]

RapeRegs skrev:

Flinta skrev:Det låter i sådana fall som din egen önskan.

Nej, det är den gällande samhällsnormen. Människor som gör rätt för sig har högre status och bättre möjligheter än de som lever på bidrag. Och det är en bra norm som skapar samhällsekonomiskt sunda incitament (dvs nästan ingen vill bli bidragstagare).

Ingen annan här har uppmuntrat till att se ner på de som av olika skäl inte arbetar och lever på t ex försäkringsersättningar eller andra ekonomiskt stöd.

Du verkar inte förstå vad tråden handlar om. TS undrar varför man klagar på människor som inte gör rätt för sig. I samhällets ögon har en bidragstagare låg status och betraktas med misstänksamhet. Andra människor har ofta synpunkter på hur bidragstagare väljer att leva sina liv. Det är en konsekvens av de normer som råder. Alltså varken mitt system eller min önskan.

Markus Allard pratar om detta ca 45 min in i den här podden (fast på youtube).

https://youtu.be/BXnsSR4A69s

Det är att vårt samhälle och våra institutioner ”hänger ihop” (alltså inte brakar samman) pga den här ”värdegrunden” (internaliserade grundsynen). Om/när detta tänkesätt inte längre följs av tillräckligt många, vad händer då.

Obs att jag inte lägger någon egen värdering i det hela nu, bara återrapporterar.

antonius skrev:Snart tar nazi över och då är det ajöss för NPF:are, enkel till Bergen/Belsen förutom de som bråkar för de stampar man ihjäl på perrongen som avskräckning, så man behöver inte tänka på vad folk tycker om sjukskrivna AS, så packa en liten väska, knacka ut tandguldet och göm guldklockan ni ärvde...[hopplös smajly]

Nazi har inte tagit över men det finns många som är hemlösa i Sverige.

Om pengarna ”tar slut” (de digitala siffrorna, ni vet, som banker kan skapa fler av) eller något annat händer så finns det såklart risk att sjukskrivna/sjukersatta aspergare kan få en betydligt mindre dräglig tillvaro.

antonius skrev:Snart tar nazi över och då är det ajöss för NPF:are, enkel till Bergen/Belsen förutom de som bråkar för de stampar man ihjäl på perrongen som avskräckning, så man behöver inte tänka på vad folk tycker om sjukskrivna AS, så packa en liten väska, knacka ut tandguldet och göm guldklockan ni ärvde...[hopplös smajly]

Det får naturligtvis inte upptäckas att det händer. Så de lämnar oss att döda oss själva. Sedan kan de säga att det berodde på sjukdomen, inte på allt hat och att det inte finns vård. Dödsfallen händer ju redan men ingen bryr sig eftersom detta är avhumaniserade "människor" och det skett en uppvigling att om de inte dör så kommer de mörda friska fina människor. Och man får inte ens säga att det sker för då missaktar man judarna. Ja jösses.

Huggorm skrev:Sedan är det också ganska många aspergare som har svårt att föreställa sig den vånda de neurotypiska går igenom när fem av veckans sju dagar måste spenderas på en arbetsplats de i många fall avskyr. En mycket stor del av deras vakna liv går åt till att jobba, medan aspergaren kan ägna all sin tid åt sina specialintressen om den vill.

Jag personligen är sjukskriven pga sjukdom (inte ”bara” Asperger) och har begränsad energi till specialintressen. Skulle hellre varit frisk och arbetsför.

Men ja, jag håller med dig om att många ”normala” våndas över sina arbeten. Livet - och arbetslivet - är tufft för väldigt många. Det blir lite väl svartvit syn mellan friskt och sjukt ibland.

Kidzi skrev:

antonius skrev:Snart tar nazi över och då är det ajöss för NPF:are, enkel till Bergen/Belsen förutom de som bråkar för de stampar man ihjäl på perrongen som avskräckning, så man behöver inte tänka på vad folk tycker om sjukskrivna AS, så packa en liten väska, knacka ut tandguldet och göm guldklockan ni ärvde...[hopplös smajly]

Det får naturligtvis inte upptäckas att det händer. Så de lämnar oss att döda oss själva. Sedan kan de säga att det berodde på sjukdomen, inte på allt hat och att det inte finns vård. Dödsfallen händer ju redan men ingen bryr sig eftersom detta är avhumaniserade "människor" och det skett en uppvigling att om de inte dör så kommer de mörda friska fina människor. Och man får inte ens säga att det sker för då missaktar man judarna. Ja jösses.

De smarta jävlarna, det gick ju inte så bra sist, såklart kör dom nu självdestruktionsplanen The Holocaust II, där har vi det, du har fattat det här Kidzi...[ny upplyst smajly]

BellaBelle skrev:

antonius skrev:Snart tar nazi över och då är det ajöss för NPF:are, enkel till Bergen/Belsen förutom de som bråkar för de stampar man ihjäl på perrongen som avskräckning, så man behöver inte tänka på vad folk tycker om sjukskrivna AS, så packa en liten väska, knacka ut tandguldet och göm guldklockan ni ärvde...[hopplös smajly]

Nazi har inte tagit över men det finns många som är hemlösa i Sverige.

Om pengarna ”tar slut” (de digitala siffrorna, ni vet, som banker kan skapa fler av) eller något annat händer så finns det såklart risk att sjukskrivna/sjukersatta aspergare kan få en betydligt mindre dräglig tillvaro.

Ja det är en osäker försörjning. Den oro det kan framkalla behöver man nog kunna förhålla sig till. De flesta har nog tillräckligt att hantera i och med sjukskrivningen/sjukpensionen.
Fått intrycket av att priset många fått betala i och med sjukskrivningen/sjukpensionen blivit högt på många fler sätt än omgivningen kunnat föreställa sig. Samtidigt som det inte funnits bättre alternativ utan man var hänvisad till det minst dåliga alternativet.

Flinta skrev:

Furienna skrev:

Flinta skrev:
Vilka forummedlemmar syftar du på? Vilka har uttryckt sig NT-fobiskt och på vilka sätt utöver möjligen Furienna?

Jaha, och det är naturligtvis nödvändigt att peka ut mig som någon skurk.
Vad får du ut av det?
Och det är dessutom tydligt att vissa inte vet vad en fobi är för något.
Den som har en fobi är rädd för något, och det är inte vad det är frågan om här.

Eh nej har ingen skurkmisstanke.
Svar: Jag får inte ut något. Försöker förstå bara vad Paladinen kan uppfattat som NTfobiskt samt vem/vilka som uttryckt något sånt. Han använde det uttrycket som motsats ord till funkofobi, en omvänd sorts fobi.. Enda jag kunde gissa var att han gått igång på något du skrivit men kan ha fel.

Du gissar helt rätt i att vi har haft tidigare diskussioner i det här ämnet.

Folk är småsinta. Fattar man inte sjukskrivning och allt vad det innebär ska man vara mycket återhållsam i diskussioner kring det ämnet.

Eea__ skrev:

Furienna skrev:

Eea__ skrev:Värst är väl ändå aspergare som lever på sjukersättning/aktivitetsersättning och får boendestöd, men blir skogstokiga om man säger att diagnosen innebär begåvningsmässiga nedsättningar.

Vad menar du med "begåvningsmässiga nedsättningar"?
Det som jag har problem med har inget med begåvning att göra.

Nu känner jag inte dig, och vet inte exakt vad du har svårigheter med. Men asperger sitter inte i benet, det är svagheter i huvudet.

Men du hör kanske själv att "svagheter i huvudet" ger folk en felaktig bild av vad AS är?

Paladinen skrev:

Alien skrev:

Paladinen skrev:Intressant det verkar råda en del omvänd funkofobi här som jag vill kalla NT-fobi. Aspisar skall bara få gå hemma sjukskrivna och aspa och suga pengar ur staten år efter år och det "SKALL" NT ha förståelse för och acceptera och låta aspisen göra för aspisen mår ju dåligt men när NT plågas av att gå till sitt skitjobb som NT hatar 5 dagar i veckan för att överleva och betala räkningar då är det bara för NT att byta jobb om NT inte trivs .

Nu finns det faktiskt aspergare som jobbar och hatar sitt jobb också, kanske just pga sin AS, med överkänslighet, dålig stresstålighet m m. Men pga sin bristande sociala kompetens har aspergaren svårt att byta jobb, medan en NT har lättare. Den som arbetar har också möjlighet att byta till ett högre avlönat jobb, det kan aldrig den med sjukersättning.

Jag ogillar starkt ordet "skitjobb". Det finns inga "skitjobb", alla jobb som behöver göras är viktiga och det är nedvärderande mot dem som utför dem att kalla det för skitjobb. Vad kallar man dem som gör de jobben då, skitjobbare? Däremot kan en del jobb vara fysiskt och/el psykiskt krävande och ändå ha låg lön.

Tror det finns många folk oavsett NT eller AS som avskyr sina jobb. Dom flesta jobbar för att överleva , inte för att det är roligt att jobba.

Sedan så självklart finns det bra och dåliga jobb . Jag skulle ju mycket hellre sitta på kontor och få 25000 i månaden än att stå på MC Donalds och steka hamburgare för 15000 i månaden.

Sedan är det inte alltid lätt för NT att byta jobb det finns något sådant som socioekonomiska förutsättningar, kommer man från en lågutbildad bakgrund med dåliga förutsättningar redan från start så blir man oftast fast i lågavlönade yrken/fast på Soc och då har man kanske inte heller de ekonomiska förutsättningarna för att studera och har man endast yrkeserfarenhet ifrån lågkvalificerade jobb är det svårt att komma upp sig och få ett bättre jobb , MC Donalds eller diskare eller städare är ingen merit när man söker som ingenjör.

Sedan med skitjobb så menade jag att om man är fast i ett jobb man ogillar så ser man det som ett skitjobb även Om andra kanske inte gör det , du kanske inte tycker att jobba som städare är ett skitjobb men om jag jobbar som städare och vantrivs så tycker jag troligtvis att det är ett skitjobb.

Jag har blivit uppfostrad att alltid göra mitt bästa och det tycker jag man ska göra, oavsett om man vantrivs el tycker att lönen är för låg. Men som aspergare hjälpte det inte att jag gjorde mitt bästa, mitt bästa var inte gott nog. Den som skulle våga kritisera mig för att vara slö och arbetsskygg skulle sannerligen få sig en utskällning.

Vi aspergare som har försökt arbeta och misslyckats, vi behöver inte ta åt oss av fördomsfulla fördömanden, vare sig det är NT el aspergare som framför dem.

De NT som inte får jobb är antingen unga utan gymnasiekompetens, nyanlända el äldre. Åtminstone den första gruppen kan alltid gå tillbaka till skolbänken. Kanske var de för omogna för att plugga i skolan men har mognat sen. Det är för dem KomVux finns.

Just nu är det extra svårt för dem när en massa jobb försvunnit (tillfälligt) och det kan bli svårt att söka jobb sen utan någon erfarenhet.