Bacha posh kallas det. När könsrollerna blir en omänsklig tvångströja så ifrågasätter man inte könsrollerna utan man går runt dem.

Eftersom kvinnor och flickor inte får gå ut ensamma ens för att handla mat, så måste de alltid ha sällskap. Och det räcker inte att en flicka/kvinna går med någon annan flicka/kvinna. Nej, endast manligt sällskap duger: far, bror, äkta make, son. En pojke på tio år duger som förkläde.

Så vad gör en kvinna med bara döttrar om mannen dör el hamnar i fängelse? Hon kan inte gå ut och arbeta, kvinnor får inte arbeta utanför hemmet. Inte heller kan hennes döttrar hjälpa henne. Men då finns lösningen, att en av döttrarna klär ut sig till pojke. Som pojke kan hon inte bara gå ut utan också jobba, t ex som springpojke el butiksbiträde. Hon kan också låta sina systrar gå ut genom att följa med som förkläde.

Det finns även andra anledningar till att vissa flickor lever som pojkar. När det bara föds flickor i en familj så utsätts den för yttre press. För att slippa pressen så bestämmer de att en av flickorna ska uppfostras som pojke.

En tredje anledning är om en flicka blir intresserad av en sport. Då kan hon utöva den som pojke.

Det blir en frihet för dessa flickor. De blir självsäkrare än sina systrar. De passas också upp av systrarna, precis som pojkar brukar bli. Men när de blir äldre tar friheten slut. Då förväntas de ta på sig slöjan, stanna inomhus och vänta på att bli bortgifta.

Nu utkommer en reportagebok om dessa flickor De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg.

DN Kultur skrev:För Jenny Nordberg tog det månader av enträgna efterforskningar och tvivel innan hon på allvar trodde att vad hon upptäckt under sina resor i Afghanistan faktiskt inte tidi­gare var känt utanför landets gränser: flickor i många afghanska familjer uppfostras och kläs som pojkar, under flera år. Föräldrarna väljer att göra det i syfte att slippa skammen att stå utan son, men också för att underlätta en vardag i ett samhälle där flickor helt saknar frihet. Medan en flicka är låst i hemmet kan en pojke springa ärenden, jobba extra, gå i skolan. Han kan dra in pengar och hjälpa till.

För barnet innebär en skepnad i kort hår och byxor, med ett självsäkert kroppsspråk och ett tonläge som bottnar i magen och inte vispar i bröstet, inte bara en förnekelse av ett flicknamn utan också rörelsefrihet och utbildning. Tills puberteten sätter in.

http://www.dn.se/kultur-noje/de-utkladd ... ortrycket/

Fast så okänt för omvärlden var det inte.

I början av 00-talet skrev Deborah Ellis om flickor i Afghanistan som kläddes ut till pojkar. Jenny Nordbergs ”De förklädda flickorna i Kabul” är viktig, men hon är inte först med storyn.
---
Kanadensiska författaren Deborah Ellis barnbok om Parvana heter ”Den osynliga flickan” och kom ut första gången i Sverige 2002 (i ny­utgåva 2012 i En bok för alla). Svenska IBBY, International board on books for young people, belönade den med Peter Pan-priset. Jag träffade Deborah Ellis på Göteborgs bokmässa 2003, hon hade en saklig trötthet i rösten när hon berättade om hur svårt det var att få barnen i flyktinglägren att berätta. ”Barn säger det de tror man vill höra. ’Jag har det bra’, sa de, och sedan fick jag höra av de vuxna att barnens föräldrar var döda och att de blivit våldtagna av släktingar.” En kvinna berättade om sin dotter som levde som pojke i Kabul, och Deborah Ellis insåg omedelbart: där hade hon sin roman.

Det blev sammanlagt tre böcker om Parvana, ”Den osynliga flickan” följdes av ”Parvanas vandring” (2003) och ”Lerlägret” (2004), alla tre lyhört översatta av Helena Ridelberg. På något sätt blev de ändå svårare att läsa vartefter, Deborah Ellis orkade väl inte riktigt hålla kvar den lätta barnbokstonen genom minfält, svält, flyktingläger, död och sjukdomar.

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/l ... e-alls-ny/

Det har även gjorts en film om pojkflickorna:

Hon var inte ensam om att uppmärksamma pojkflickorna i Kabul. Ungefär samtidigt gjorde Siddiq Barmak filmen ”Osama” (2003) på samma tema, där läget för flickan blir allt svårare när talibanerna kräver att pojkarna ska gå i skolan och genomgå militär träning. Filmen fick en hel rad priser, bland annat en Golden globe för bästa utländska film det året.

Siddiq Barmak hade hittat historien om en flicka klädd som pojke i tidningarna efter talibanregimens fall.

Det har också skrivits tidningartiklar om det tidigare: http://www.sydsvenskan.se/varlden/klar- ... r-arbetet/

Men företeelsen förtjänar en hel bok.

Här är ett utdrag ur Jenny Nordbergs bok: http://www.dn.se/dnbok/de-forkladda-fli ... -nordberg/

Boken finns på årets bokrea. Den utkom först på engelska "The Underground Girls of Kabul". Kostar 69 kr men kan ev köpas billigare när det blir "rea på rean" senare.