Hej!

Jag heter Micaela och gör ett projektarbete om just aspergers syndrom.
Jag vill göra mitt projektarbete så bra det bara kan bli, därför tar jag gärna hjälp av er som själva har det för att få en så riktig syn på vad aspergers syndrom verkligen är och vad det innebär att ha det.

Jag har länge sökt efter fakta när det kommer till hur folk upplever att det är att finna kärlek/pojkvän/flickvän.
Eftersom jag inte hittat någon fakta alls kring det tänkte jag faktiskt göra en liten fråga som ni gärna får svara på om ni vill. Jag tänkte att jag kan isåfall ha med frågan i mitt projektarbete och sedan svaren som ni ger.
Jag vet inte om jag publicerar svaren i procent (ja/nej) eller om jag gör det skrivet med några av de svaren ni gett.


Min fråga lyder iallafall:

Tycker ni att det är svårt att hitta en pojkvän/flickvän?
Och om ni vill kan ni svara på frågan, varför?
Tror ni att det är svårare för personer som har aspergers syndrom än de som inte har det?


Om någon av er undrar någonting eller har frågor, så hör gärna av er till mig.


/ Micaela

Moderator mnordgren: förtydligade rubriken.

Är du säker på att du får ihop ett helt projektarbete med bara dom där frågorna? Känns lite tunt tycker jag.

Svarar på dina frågor snart.

1) Mycket, mycket svårt. Jag är 26 år och har aldrig haft en flickvän.
2) Flera faktorer:
-Jag har inte samma intresse och nyfikenhet över människor som NT's (neurotypiska) har
-Jag är inte lika socialt aktiv som NT's, utan snöar hellre in mig på mina intressen och mina egna tankar istället för att säg, gå ut på krogen varje fredag.
-Trötthet. Jag blir trött av att prata med och umgås med andra människor. Det blir alla givetvis men i mitt fall (och många andra med autismspektrumstörningar) så behöver jag extra mycket "recovery time".

och så nummer ett:
-Bristfällig social interaktionsförmåga. Brister i att avkoda samt förmedla icke-verbal kommunikation såsom kroppsspråk, ansiktsuttryck, tonlägen, ageranden osv. Vad detta innebär lite mer konkret är att du missuppfattar andra människor, mycket och ofta - och andra missuppfattar dig, mycket och ofta. Folk tycker att man är ett spån, weirdo, idiot, antisocial (inte asocial), dum i huvet, gnällig, bitter, mm T.ex. kan min bror bli förbannad över att jag vid något tillfälle "råkar" ha ett surt/negativt tonläge - och jag å andra hand blir sur över att han tror jag är sur fast jag inte är det.

3) Mycket svårare, tyvärr
Visst kan du finna några solskenshistorier här och där men överlag så är vi ensamma.

1) Mycket, mycket svårt. Jag är 42 och har aldrig mer än *dejtat någon* i som mest ett par veckor.
2) Framför allt, som Deadly_Nightshade så utmärkt har formulerat det:

Bristfällig social interaktionsförmåga. Brister i att avkoda samt förmedla icke-verbal kommunikation såsom kroppsspråk, ansiktsuttryck, tonlägen, ageranden osv. Vad detta innebär lite mer konkret är att du missuppfattar andra människor, mycket och ofta - och andra missuppfattar dig, mycket och ofta. Folk tycker att man är ett spån, weirdo, idiot, antisocial (inte asocial), dum i huvet, gnällig, bitter, mm

Det är just i att knyta kontakterna för jobb- och partnersökande som alla sådana här kommunikationskrockar har förstört som mest, för mig personligen i varje fall. Att umgås med människor - andra aspies såväl som "vanliga normala" - brukar gå hur bra som helst ända fram till att knyta vän- och bekantskapsrelationer. Men inte längre.

3) Mycket svårare, av ovanstående skäl. Många kan lära sig precis hur det ska gå till och sakta men säkert få det att funka, och ibland kan just aspie+aspie känna igen varandra och läsa av varandra med samma koder och finna varandra. Men man brukar generalisera med att kvinnor med AS lätt kan hamna och fastna i dåliga relationer, och män med AS inte i några relationer alls. Tyvärr.

1. Mycket svårt. Jag har aldrig ens haft en flickvän.

2. För att jag har otroligt svårt att kommunicera med tjejer. Jag kan helt enkelt inte. Lite enklare med män, men de är jag ju inte attraherade av.

3. Tror att många med aspergers är ensamma. Finns en del på forumet som jag vet har partner och barn, men i det stora hela tror jag att vi är ensammare än NT's.

Mitt svar: Lätt att hitta pojkvän. Men svårt att fungera i ett förhållande. (jag är tjej)

Pemer skrev:Men man brukar generalisera med att kvinnor med AS lätt kan hamna och fastna i dåliga relationer, och män med AS inte i några relationer alls.

Jag tror det ligger nåt i det.

Mitt nuvarande förhållande verkar dock vara nåt helt annat!

Det blir mycket värre för de som inte har några vänner, att vara utan partner också.
Och det är svårare att vara partner till en person som inte har några vänner.
Det är destruktivt att sätta allt sitt hopp till en annan person.

Sånt här kan vara känsligt att skriva om öppet för somliga, men även deras svar är viktiga för att få en bra bild. I så fall, skriv PM till Michaela. Och om man inte vill få sitt svar publicerat så kan man nog be om det också.

Tycker ni att det är svårt att hitta en pojkvän/flickvän?
Ja.

Tror ni att det är svårare för personer som har aspergers syndrom än de som inte har det?
Nej.

Ja, mestadels för att jag glömmer bort att ta första steget, missar när andra gör det och om jag inte missar det är jag ofta för inne i något annat för att i det ögonblicket bry mig.

Tycker ni att det är svårt att hitta en pojkvän/flickvän?

Inte som vuxen, jag har inte varit singel mer än ett par månader i taget sen jag var 18 (är 29 nu och tjej). Men jag hade inte en pojkvän förrän jag var 17.

Och om ni vill kan ni svara på frågan, varför?

I tonåren visste jag inte alls hur man tog första steget och missade nog de flesta signaler på att någon var intresserad. Dessutom hade jag svårt att hitta likasinnade. Sen i gymnasiet lyckades jag bli vän med killar för första gången och rätt var det var så föll det sig naturligt. Min första pojkvän var också ett ufo, min andra pojkvän var väldigt tydlig med sitt intresse och min tredje... ja, vid det laget hade jag börjat få lite bättre grepp om det där med att uttrycka känslor (åtminstone i skrift)

Tror ni att det är svårare för personer som har aspergers syndrom än de som inte har det?

Vad jag har märkt verkar det vara svårare för män med AS än för kvinnor. Kanske för att det fortfarande förväntas att män ska vara aktiva medan kvinnor kan vara mer passiva och ändå träffa någon. Att träffa någon genom "dejting" eller krogen eller liknande är nog svårt eftersom det finns så mycket oskrivna regler och skådespel som ska följas.

Tycker ni att det är svårt att hitta en pojkvän/flickvän?

Ja, något så in i helvete.

Och om ni vill kan ni svara på frågan, varför?

Har stått "kuf" i pannan, på ett subtilt sätt. (Har undrat om folk skulle lita mer på mig om kufiskheten vore uppenbar så de slapp misstänka saker.)

Oskrivna regler helt kört att begripa eller följa på ett område som är så laddat med ångest, hyckleri och ofattbar ytlighet även för dem som "klarar" det.

Inte kunnat tro på eller urskilja när någon ändå har visat intresse (gått för fort, bränd av mobbning, ingen känslomässig trygghet för att kunna hantera om jag skulle ha missförstått).

Ingen stresstolerans, så det man möjligen hade lärt sig har ändå inte funkat när det skulle ha behövts.

Tror ni att det är svårare för personer som har aspergers syndrom än de som inte har det?

I allmänhet: ja, helt klart. Sedan verkar det mindre svårt för många kvinnor, antagligen av det skäl Frukttårtan tar upp.

Hej!

Vad kul att det är såpass många som svarar. Har verkligen hjälpt mig med att förstå hur det kan vara.

Mitt projektarbete går inte bara ut på att skriva om kärleken, det är bara ett litet delmoment jag har. Jag tyckte det kunde vara kul och ärligt att inte bara ha med fakta ( från böcker, hemsidor, forskare, läkare osv ), utan vad folk verkligen ansåg själva om situationen när det kommer till att finna partner och kärlek.

Jätte tack till era svar. Ni får hemskt gärna skriva om det är någonting annat och ni som inte skulle vilja ha ert svar publicerat i mitt projektarbete säger bara till. Det hjälper mig bara genom att få läsa svaret.

De svar som jag kommer från era svar från forumet kommer jag kontakta innan så att ni vet att jag tagit just ert svar.

Ha det så bra så länge.

Angelic Fruitcake skrev:Vad jag har märkt verkar det vara svårare för män med AS än för kvinnor. Kanske för att det fortfarande förväntas att män ska vara aktiva medan kvinnor kan vara mer passiva och ändå träffa någon. Att träffa någon genom "dejting" eller krogen eller liknande är nog svårt eftersom det finns så mycket oskrivna regler och skådespel som ska följas.

Exakt så!

Och precis just av det skälet blir det mindre skillnad för AS-kvinnor.

Slutsats jag har dragit:
De AS-kvinnor som inte har nämnvärt svårare än någon NT-kvinna blir därmed lika präglade på de normala "spelen", och är man en AS-man som egentligen aldrig har haft något mer konkret och sakligt emot sig än just att man inte fixar spelen som sådana, är det inte min erfarenhet att man blir mindre generellt osynlig för AS-kvinnor som för NT-kvinnor.

Tycker ni att det är svårt att hitta en pojkvän/flickvän?

Ja

Och om ni vill kan ni svara på frågan, varför?

För det är bara fula som blir intresserad eller iallafall visar intresse

Tror ni att det är svårare för personer som har aspergers syndrom än de som inte har det?

Ja

Pemer skrev: Men man brukar generalisera med att kvinnor med AS lätt kan hamna och fastna i dåliga relationer, och män med AS inte i några relationer alls. Tyvärr.

Undrar om inte även de män med AS som alls får förhållanden löper en större risk att fastna i dåliga. Tycker jag har märkt det. Man är oavsett kön ofta så socialt naiv, oerfaren av människor och utan baktankar. Då menar jag alltså på allvar destruktiva förhållanden, inte de problem som normalt kan uppstå mellan en AS-man och en NT-kvinna som en extremvariant av tvärviggen och klängrankan.

Samma sak som med andra relationer, till exempel vänskaper och jobbsituationer.

Det är nog mycket troligt, ja!

Zombie skrev:

Pemer skrev: Men man brukar generalisera med att kvinnor med AS lätt kan hamna och fastna i dåliga relationer, och män med AS inte i några relationer alls. Tyvärr.

Undrar om inte även de män med AS som alls får förhållanden löper en större risk att fastna i dåliga. Tycker jag har märkt det. Man är oavsett kön ofta så socialt naiv, oerfaren av människor och utan baktankar. Då menar jag alltså på allvar destruktiva förhållanden, inte de problem som normalt kan uppstå mellan en AS-man och en NT-kvinna som en extremvariant av tvärviggen och klängrankan.

Samma sak som med andra relationer, till exempel vänskaper och jobbsituationer.

Jag känner igen mig mycket. Jag har blivit vän med nästan alla som börjat prata med mig. Det är inte förrän nu som jag sakta börjar lära mig om olika sorters människor och försöker lägga ihop mönstret.

Tycker ni att det är svårt att hitta en pojkvän/flickvän?
+
Och om ni vill kan ni svara på frågan, varför?

Både och, hade länge en speciell person jag siktade på men hon är nu upptagen så det blev inget av med det.
Det har blivit svårare i efterhand, mycket stormande viljor och längtan därefter.

Tror ni att det är svårare för personer som har aspergers syndrom än de som inte har det?

Ja, tror man ofta är mer regelstyrd och kommer fram till reglerna och funderar ikring vad som är rätt och riktigt i lugn och ro, inte enligt vad som känns bäst för en själv.

Tycker ni att det är svårt att hitta en pojkvän/flickvän?
Det är svårt att hitta någon man vill leva resten av livet med, men jag har tack och lov gjort det. Innan det så hade jag inte haft någon känslomässig eller sexuell kontakt med någon på 5 år.

Och om ni vill kan ni svara på frågan, varför?
Kraven, den sociala pressen, dåligt självförtroende, rädsla för risker m.m.

Tror ni att det är svårare för personer som har aspergers syndrom än de som inte har det?
För dem som är extremt introvert och har ett obegripligt socialt samspel, ja. För övriga tror jag det är lika stor chans för samtliga att hitta den "rätta". Det beror naturligtvis också på vilka krav man har. Det finns otroligt mycket som spelar roll. Jag tror det är svårare att få ett förhållande om man inte känner sig trygg i sig själv, eller i världen.

Tycker ni att det är svårt att hitta en pojkvän/flickvän?

Som tjej kan jag svara nej på den frågan, även om jag inte haft många relationer (långa däremot) till följd av att jag isolerat mig från samvaro med andra och specifikt kärleksrelationer.
Däremot är det fruktansvärt svårt att hitta "rätt" pojkvän, precis som för alla andra. Har varit i helvetet och tillbaka (men hamnade rätt till slut ).

Tror ni att det är svårare för personer som har aspergers syndrom än de som inte har det?

Att finna en partner tror jag är svårare för killar med Aspergers än män rent generellt, beroende på hur de är "drabbade" av sin AS. Vad gäller "leva i en relation" så tror jag absolut att det finns sidor av AS som gör det svårare, men kanske mer för partnern (om denne inte har AS) än för en själv. Det är högst personliga iakttagelser och tankar dock.

Vad gäller att hitta "rätt" partner så tror jag det är lika svårt för alla, helt oavsett.

Deadly_Nightshade skrev:och så nummer ett:
-Bristfällig social interaktionsförmåga. Brister i att avkoda samt förmedla icke-verbal kommunikation såsom kroppsspråk, ansiktsuttryck, tonlägen, ageranden osv. Vad detta innebär lite mer konkret är att du missuppfattar andra människor, mycket och ofta - och andra missuppfattar dig, mycket och ofta. Folk tycker att man är ett spån, weirdo, idiot, antisocial (inte asocial), dum i huvet, gnällig, bitter, mm T.ex. kan min bror bli förbannad över att jag vid något tillfälle "råkar" ha ett surt/negativt tonläge - och jag å andra hand blir sur över att han tror jag är sur fast jag inte är det.

Jag måste säga dig att meningen

"T.ex. kan min bror bli förbannad över att jag vid något tillfälle "råkar" ha ett surt/negativt tonläge - och jag å andra hand blir sur över att han tror jag är sur fast jag inte är det."

fick mig att skratta av igenkänning, slappna av inuti och nästan gråta. Jag är så trött på att bli misstolkad av människor så det finns inte! Jag bor kollektivt för jämnan och det tar alltid ett tag innan folk lär sig detta hos mig, att jag behöver se avstängd ut, och inte är mordisk. Och att jag dessutom bör låtas vara ifred i detta eftersom jag inte orkar gå ut i världen (ut ur bubblan) och socialisera. Jag har börjat fundera på att skaffa en hatt där det står, ta inte illa upp, jag behöver vara i fred. eller något.

Och detta ingår i en kärleksrelation också, för att hålla mig till tråden. Sist jag levde tillsammans med en man, hade jag inte en aning om att jag hade aspergers, inte han heller, och jag måste säga att det var mycket bråk pga oförståelse för syndromet. Jag anpassade mig över många gränser hos mig själv för att vara till lags och vara en "normal flickvän". Tacka vet jag att hänga med andra aspergare, de tar inte så illa upp hela tiden. En skön förståelse för varandra. Acceptans. Så det är nog mycket så jag vill ha det, bli tillsammans med någon med asperger. Eller en väldigt öppensinnad, otraumatiserad nt-person. Som står stadigt i sig själv och inte tar illa upp av allt jag gör. Och har förståelse för att vi kan ha olika verklighet och olika behov och att jag fan inte funkar som den personen. (Oj, lite år av ilska pga oacceptans för mig själv sipprade visst ut)

Att du varit med andra aspisar, betyder det att du varit på någon träff?

Tycker ni att det är svårt att hitta en pojkvän/flickvän?

- Ja.

Och om ni vill kan ni svara på frågan, varför?

- Jag har väldigt svårt att veta vad jag ska säga, vill liksom inte vara allt för 'på' henne. Ska jag vara ärlig mot mig själv så tror jag att det är för att jag har för mycket respekt för andra människor, generellt sätt, och hamnar i den här "kompisfasen".

Tror ni att det är svårare för personer som har aspergers syndrom än de som inte har det?

- Jag vet faktiskt inte hur andra personer med AS är, det är en av anledningarna till att jag gick med i det här forumet.

"- Tycker ni att det är svårt att hitta en pojkvän/flickvän?"

Har inte hittat nån flickvän alls än och är nästan 40 år gammal....
Filmen "40 Year Old Virgin" börjar kännas lite väl träffande om man säger så...

"- Och om ni vill kan ni svara på frågan, varför?"

De kretsar jag normal rör mig i är väldigt mansdominerade---och jag kan inte riktigt med att utsätta mig för andra situationer där det förekommer kvinnor i större utsträckning bara för att leta tjejer....det fungerar inte så för mig. Jag har inget att prata om utöver min yrkesroll och mina nördintressen, och jag fixar inte att prata om det med tjejer för jag är övertygad om att de inte är ett spår intresserade.


"- Tror ni att det är svårare för personer som har aspergers syndrom än de som inte har det?"

Det verkar rimligt att det är så. Att skaffa partner känns som nåt som väldigt mycket går på intuition och att känna in vad en annan människa tänker och känner....och det kanske inte är vad vi är bäst på....