Nu har jag läst en bit (s70) i Felicia försvann.

Det är lite som en sekt med mamman som sektledare och sådant som nu kallas härskarmetoder. Det blir ensidigt även om språket inte är så dömande så saknas en motbild men det kanske inte var möjligt.
Hennes tankar är fulla av borden och måsten och det är som om hon har en idé om att hon borde vara något annat utan att ha en aning om vad det är hon borde vara.

Jag har inte läst ut boken ännu. Det som irriterar är detta ständiga hoppande mellan olika årtal.

Jag kan förstå att det utspelas dels mellan "nutid" när Felicia är vuxen och lider av depression och "dåtid", men varför måste dåtiden vara så splittrad?

Jag har redan läst boken. Jag tycker den borde varit avsedd för byrålådan, dvs för att skriva av sig känslor men inte ge ut den. Hon bara spyr ur sig hat och bitterhet, det blir inte mycket till självbiografi. Hon borde ha kontaktat en journalist istället, som kunde hjälpt henne att skriva en riktig självbiografi. (Jag förstår inte de som uppmuntrade henne och sa att hon skriver bra...) Jag skulle gärna läsa den i såna fall. Nu känner jag inte att jag har läst hennes självbiografi, det var ingen "röd tråd", och det gick inte riktigt att få nåt sammanhang.

Jag förstår hennes bitterhet, och hennes kamp för "rätten att slippa försonas". (Det var de orden som gjorde att jag köpte boken.) Jag förstår också hennes behov av att ge ut boken medan hennes mor fortfarande lever, för att slå hål på myten om barnuppfostrans-gurun. Men hon skulle bett om hjälp, och gjort det på ett bättre sätt.

Jag är nyfiken på hennes bror, ensam kille med 9 tjejer/kvinnor. Undrar hur han haft det... Om han en dag ger ut en självbiografi skulle jag gärna läsa den.

Alien skrev:Jag har inte läst ut boken ännu. Det som irriterar är detta ständiga hoppande mellan olika årtal.

Jag kan förstå att det utspelas dels mellan "nutid" när Felicia är vuxen och lider av depression och "dåtid", men varför måste dåtiden vara så splittrad?

Jag upplever samma sak. Jag funderar på om det är medvetet för att förvilla eller om det är avsiktligt för att visa något som jag ännu inte förstår eller om det är skrivet precis i den ordning hon bearbetar händelserna i minnet.

Ex. listan på de platser hon bott på hade varit bra som referens i slutet eller början av boken.

Det är ett plågat liv med få ljusglimtar som beskrivs. Jag gillar inte att tycka synd om människor för det känns som om jag berövar dem något och dömer dem men jag tycker synd om Felicia.

Hela berättelsen sker ur en kropp med väldigt få referenspunkter utifrån vilket gör det svårt att bedöma rimligheten i Felicias tankar och handlande.

Jag har förstått att mamman är någon typ av expert på barnuppfostran, självutnämnd gissar jag. Går man efter hennes agerande i boken så verkar den uppfostran vara centrerad kring att få barnen att passa in i föräldrarnas liv och lyda. Det rimmar illa med mina egna idéer men ligger nog i linje med ett modernt samhälle. Fokus verkar helt enkelt inte ligga på barnets bästa.

Situationen är också väldigt lik en sekt och mamman behåller kontrollen både medvetet genom nedbrytande straff och kanske omedvetet genom att beröva barnen yttre referenspunkter i.o.m. alla flyttar. Det enda som finns är familjen och där styr mamma. Utmanar man mamma så riskerar man att bli utfryst från gruppen till dess man rättar in sig i ledet igen.

Det är inte en bra mamma som beskrivs utan någon som inte borde få ta hand om barn.

Jag skulle använt spoiler-tag!

Kimmelie skrev:Jag har redan läst boken. Jag tycker den borde varit avsedd för byrålådan, dvs för att skriva av sig känslor men inte ge ut den. Hon bara spyr ur sig hat och bitterhet, det blir inte mycket till självbiografi.

Jag är nyfiken på hennes bror, ensam kille med 9 tjejer/kvinnor. Undrar hur han haft det... Om han en dag ger ut en självbiografi skulle jag gärna läsa den.

Håller med till fullo.
Oavsett hur mycket fel en föräldrer gör under ens barndom, alla föräldrar gör fel nån gång, en del gör fel lite mer ofta än andra bara, den perfekta föräldern existerar inte - det vågar jag nog säga,
så tycker jag att det är fruktansvärt repektlöst att ge ut en sådan bok om sin mamma. Jag skulle skämmas ihjäl om jag offentligt hade gjort något sådant.
Det här är tankar som är avsedda för byrålådan, eller möjligtsvis att ta med för att diskutera med sin behandlande psykodynamiskt skolade terapeut,.
Säkerligen har hon fått boken utgiven för att hon är den hon är,

Ja det hade varit intressantare att höra hur hennes bror hade haft det som ensam bland alla flickorna.

Tallbarr skrev:..............
Jag har förstått att mamman är någon typ av expert på barnuppfostran, självutnämnd gissar jag.
........................................................................
Det är inte en bra mamma som beskrivs utan någon som inte borde få ta hand om barn.

Om du inte har förstått det, så är hennes mamma den berömda författarinnan Anna Wahlgren som har gett ut mastodonten Barnaboken, som under en lång tid var Sveriges mest sålda bok om barnuppfostran

ullstrumpan skrev:

Tallbarr skrev:..............
Jag har förstått att mamman är någon typ av expert på barnuppfostran, självutnämnd gissar jag.
........................................................................
Det är inte en bra mamma som beskrivs utan någon som inte borde få ta hand om barn.

Om du inte har förstått det, så är hennes mamma den berömda författarinnan Anna Wahlgren som har gett ut mastodonten Barnaboken, som under en lång tid var Sveriges mest sålda bok om barnuppfostran

Innehåller den goda råd eller är det samma vansinne som beskrivs i Felicia försvann som står där?

Att någon inte kan utföra något i praktiken betyder inte nödvändigtvis att de inte har god kännedom om det.

Tallbarr skrev:Innehåller den goda råd eller är det samma vansinne som beskrivs i Felicia försvann som står där?

Den innehåller goda råd om barnuppfostran. är du riktigt nyfiken så finns garanterat boken på biblioteket

ullstrumpan skrev:

Kimmelie skrev:Jag har redan läst boken. Jag tycker den borde varit avsedd för byrålådan, dvs för att skriva av sig känslor men inte ge ut den. Hon bara spyr ur sig hat och bitterhet, det blir inte mycket till självbiografi.

Jag är nyfiken på hennes bror, ensam kille med 9 tjejer/kvinnor. Undrar hur han haft det... Om han en dag ger ut en självbiografi skulle jag gärna läsa den.

Håller med till fullo.
Oavsett hur mycket fel en föräldrer gör under ens barndom, alla föräldrar gör fel nån gång, en del gör fel lite mer ofta än andra bara, den perfekta föräldern existerar inte - det vågar jag nog säga,
så tycker jag att det är fruktansvärt repektlöst att ge ut en sådan bok om sin mamma. Jag skulle skämmas ihjäl om jag offentligt hade gjrrt något sådant.
Det här är tankar som är avsedda för byrålådan, eller möjligtsvis att ta med för att diskutera med sin behandlande psykodynamiskt skolade terapeut,.
Säkerligen har hon fått boken utgiven för att hon är den hon är,

Det var inte det jag menade. (Om du nu syftade på det jag skrev alltså, eftersom du skrev att du håller med.) Anledningen till att jag inte tycker att hon skulle ha gett ut boken är för att boken är dåligt skriven, det var helt enkelt en värdelös självbiografi. Inte att jag tycker synd om Anna W. Hon har enbart sig själv att skylla. Hon har själv gått ut offentligt, och dessutom tvingat sina barn (inkl. Felicia) att le framför kameran och låtsas vara den lyckliga familjen.

Men det skulle varit bättre för Felicia om hon tagit hjälp av en journalist, som kunde skrivit en bra bok åt henne. Om hon bara berättat sin historia, utan att krydda den med en massa hat och bitterhet, så skulle hon själv framstått i bättre dager. Det hon har upplevt är tillräckligt eländigt och jävligt. Det skulle gett ett starkare intryck om det hade berättats utan bitterhet. Istället för att förstärka intrycket så har hon försvagat det, genom all bitterhet hon spydde ur sig. Det är därför jag inte tycker hon skulle ha gett ut boken.

Kimmelie skrev:.................
Det var inte det jag menade. (Om du nu syftade på det jag skrev alltså, eftersom du skrev att du håller med.) Anledningen till att jag inte tycker att hon skulle ha gett ut boken är för att boken är dåligt skriven, det var helt enkelt en värdelös självbiografi. Inte att jag tycker synd om Anna W. Hon har enbart sig själv att skylla. Hon har själv gått ut offentligt, och dessutom tvingat sina barn (inkl. Felicia) att le framför kameran och låtsas vara den lyckliga familjen.

Men det skulle varit bättre för Felicia om hon tagit hjälp av en journalist, som kunde skrivit en bra bok åt henne. Om hon bara berättat sin historia, utan att krydda den med en massa hat och bitterhet, så skulle hon själv framstått i bättre dager. Det hon har upplevt är tillräckligt eländigt och jävligt. Det skulle gett ett starkare intryck om det hade berättats utan bitterhet. Istället för att förstärka intrycket så har hon försvagat det, genom all bitterhet hon spydde ur sig. Det är därför jag inte tycker hon skulle ha gett ut boken.

Okej, då missuppfattade jag dig helt.
Ok. Jag tycker väl inte att boken är så bra skriven, men inte så jättedålig heller.

Jag tycker boken verkar som om Felicia skrivit ner sina minnen på små lappar och sen blandat hej vilt. Hon kanske inte ville att den skulle vara som en vanlig självbiografi el roman. Men den kunde ju delats in mycket mer läsvänligt.

T ex efter olika styvfäder (med mellanakter då mamman levde runt med olika KK:n), typ Lennart, Yussuf, Lasse, Stellan, Dan som dyker upp då och då. I modern tid kunde det varit Felicias makar/sambor (Olle, Peter, Oskar, Vincent, Dean). Man ser ju mönstret: Anna - nio barn och sex äkta män + ett okänt antal älskare, Felicia - fyra barn och fem äkta män el sambor.

Eller samlat alla minnen från vissa årtal tillsammans: 1972, 1973 ... 2011

Eller olika teman: Annas konstiga uppfostringsmetoder, Felicias saknad efter sin far, Annas alkoholism, Annas gränslöshet när det gällde sex, Felicias depression och svårigheter med förhållanden etc.

Så åtminstone en handfast redaktör hade hon behövt. Men sånt kanske har rationaliserats bort från förlagen. Eller så liknar Felicia sin mor "My way or the high way, ge ut min bok som den är el jag går till ett annat förlag".

Här är en tråd om bl a Anna Wahlgrens uppfostringsmetoder i Barnaboken: anna-wahlgren-och-barnuppfostran-t24399.html
Och om hennes åsikter om npf: om-asd-och-adhd-pa-anna-wahlgrens-forum-t10569.html

Sedan hade AW en del andra uppfostringsmetoder, som hon höll tyst om: örfilar, mobbningsdagen före varje födelsedag, utfrysning och rena dodshot:

När Felicia är ca 15 år fryser hon själv ut sin mor och har vägrat att prata med henne i tre månader. Anna och Felicia sitter i köket och Anna skär gurkor i tunna skivor:
"Medan hon skär så tittar hon på mig emellanåt, vassa kalla blickar."

Syns den här tråden för mig bara om jag skriver nåt i den?

Den finns liksom inte på forumet?

Alltså, om jag skulle få bestämma, så vill jag att den finns på forumet.

Sen har diskussionen börjat jättebra.

Lennart Frimodig

Jag läste 69 sidor, sen har jag börjat från början.

Jag har insett att boken behöver ett tillägg. Vid varje underrubrik bör det stå hur gammal Felicia var det året som händelsen kommer ifrån. Skriver man ut hennes ålder vid tillfället så blir det rätt effektivt att läsa.

Sen består ju boken av ett evinnerligt hoppande i tiden. Men det är helt ok för mig, för att begripliggöra kopplingar.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Syns den här tråden för mig bara om jag skriver nåt i den?

Den finns liksom inte på forumet?

Alltså, om jag skulle få bestämma, så vill jag att den finns på forumet.

Tråden finns ju i den öppna avd Intressanta intressen. Man ser den om man går in på Intressanta intressen, el om man (just nu medan diskussionen pågår) klickar på Nya inlägg. Men lättast hittar man den om man söker just på Felicia försvann.

Om ni läser om varje underavsnitt, med Felicias ålder bredvid, skall ni se att det blir lite annorlunda. Hon liksom talar med sig själv, utifrån olika åldrar.

Lennart Frimodig

Jag tycker att mamman verkar lida av narcissistisk ps, kanske borderline (svart-vitt tänkande), adhd och t o m AS (totalt oförstående inför andras perspektiv). Helt säkert är att hon är alkoholist och sex/kärleksberoende. Och vad kallar man det när man alltid är säker på att man har rätt och aldrig lyssnar på vad andra tycker och vill?

(Sid 94)

19 år efteråt frågar Felicia varför.


"Tänkte du på hur det skulle bli efteråt? Hur pappa skulle reagera? Eller på vad farmor skulle säga? Tänkte du på vilka konsekvenser det kanske skulle få? Berätta, hur gick dina tankar mamma? Hur resonerade du?

Hon tittar på mig med kärleksfulla ögon en stund. Sedan lägger hon huvudet lite på sned och svarar:

- Jag är ledsen, älskling. Men jag förstår faktiskt inte frågan." (Sid 101)

Man förstår att abstrakta resonemang inte är mammans starka sida. Och att hon saknar mentaliseringsförmåga. Vad andra kan tänkas tycka och säga är inget problem. Hon gör vad hon vill och känner för, sedan får andra finna sig i det.

I sin egen självbiografi berättar Anna frankt att hon vill mörda sin mor och far och funderar på hur hon ska göra det. Men hon avstår för att hon inte vill hamna i fängelse. Att det är moraliskt fel att döda andra människor tycks aldrig ha fallit henne in.

Är det någon som förstår vad inledningen med de döda kvinnorna handlar om?



Det fanns ett par korta stycken i boken som jag inte visste om jag skulle tolka det som minnen eller som rena fantasier. Dessvärre har jag inte boken där jag är och kan leta upp dem.

Jag tycker boken är värdefull då den uppenbarligen ger en annan bild av en känd svensk person, även om jag inte kände till henne sedan tidigare. Det visar på att man måste ha ett kritiskt förhållningssätt även när det gäller experter.

Ingen som tycker att det hela är sektliknande?

@Alien
Jag hade uppskattat en indelning likt de du nämner.

Frimodig skrev:Om ni läser om varje underavsnitt, med Felicias ålder bredvid, skall ni se att det blir lite annorlunda.

Lennart Frimodig

Smart!

Ja, inledningsstycket "Pilot" är gåtfullt. Jag tolkar det som en dröm el en slags allegori.

"De är åtta stycken. Kvinnor. Han vet vilka de är och utgår från att de är döda."

Jag tolkade dem först som Felicia och hennes systrar och deras mamma, det blir ju åtta stycken.



Vem piloten, räddaren är, vet jag inte. En terapeut? Det är iaf en man.

Betr sista kapitlet som helt tydligen är en fiktion el framtidsvision:


Ja, visst påminner Anna om en sektledare, som utökar sekten genom att föda fler barn. Vilka är så hjälplöst försvarslösa mot indoktrinering som barn? Samtidigt tog hon emot andra i sitt hem, och fick på så ett stort antal sympatisörer.

- Hade de inte varit för din mamma så hade jag inte suttit här.

- Jag fick aldrig någonsin höra från mina föräldrar att de älskade mig. Men i er familj, hos dig och dina syskon. Där fanns så mycket kärlek.
- Och din mamma öppnade alltid dörren för mig. Hon såg till att jag kände mig behövd.

Jag lyssnar och ler igenkännande. Just det där var mamma bra på. Att få gäster att känna sig välkomna, omhuldade och speciella." (sid 101-102)

Jag skrev till Feldts förläggare, Svante Weyler, och föreslog att hon till en ev nästa upplaga borde skriva ut hur gammal hon var vid årtalen. Han svarade blixtsnabbt, men var skeptisk. (Jag har en idé att man bör ge människor en chans att tänka rätt, om de väljer att säga nej, så är det deras sak.)

Sen finns en intressant intervju med Feldt på måbra. Det är ett komplement till boken.

Lennart Frimodig

@Frimodig

Kul att hon svarade överhuvudtaget!