SR angående situation i Uppsala:

Kommunen erkänner alltså att många barn felaktigen har placerats i särskolan i Uppsala. Efter att Upplandsnytt för ett år sedan uppmärksammade de många utskrivningarna tillsatte kommunen en utredning kring det och igår presenterades den för politikerna i barn- och ungdomsnämnden.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=2789065

Jag vet inte om något av dessa fall kan ha rört aspergare men jag vet att frågan om felaktig särskoleplacering har diskuterats här förut.

Självklart tycker jag det är rätt att de blir kompenserade. Särskolemeriter duger inte att torka sig i röven med, snacka om bortkastad tid.

Såvitt jag förstår så ville de stödja med extra undervisning.
Kan iofs vara bra, bara det inte tar mer tid av eleven i anspråk.
Mer och kunnigare lärare låter då lämpligare imho.
Rena skadestånd vore iofs inte fel heller.
Då lär de nog inte placera folk i särskola av kostnadsskäl iaf.

Själv fick jag inte börja skolan senare för att skolan inte trodde på mammas ord om att jag inte lekt färdigt som hon sade, senare fick jag gå om fyran.
Personligen tror jag det hade mer o göra med att jag struntade i att gå in när rasterna var slut och istället tittade på när de rev en gammal skolbyggnad i sten under några månader.
Det var inte helt ovanligt att fröken kom o hämtade mig vid avspärrningen till rivningen.
Rivningen var ju intressant ju.

Det borde vara olagligt att placera någon, utan diagnosen psykisk utvecklingsstörning på särskola. Då hade jag sluppit få min gymnasietid totalförstörd.

Självklart är det bra att somliga som drabbas av sådant här kompenseras. För övrigt anser jag inte bara att det är förlorad tid att gå där som normal- till högintelligent, utan även plågsamt och medför risker att man blir mer handikappad än vad man annars skulle vara.

Medhåll.

Hamnade du på särskolan?
Varför tyckte de du skulle vara där i så fall?
Hur upplevde du den verksamheten?

Mig försökte någon på AF trycka in på Samhall men jag blev utslängd för att jag "förstört" verksamheten för sex pers som satt o sorterade skruv för hand.
Nitade ihop en trasig plastlåda och två aluminiumprofiler och fäste den på en vibrationsmatare så sorterades skruv efter skallstorlek.
Bara att hälla i den trasiga plastlådan
Förmannen blev förbannad o sade åt mig o gå tillbaka till AF.
Inga problem tänkte jag och vände på klacken och gick

Den historien borde du sprida, nano! Vilken åskådlig illustration till muppjobbens karaktär!

Om särskolan håller jag med Milyc, utom att min känsla säger mig att den kanske har en viss utvecklingspotetial innan den är riktigt nyttig för utvecklingsstörda heller.

Det är just det jag gör emellanåt men jag gör det iofs inte planerat utan när lämpligt samtalsämne dyker upp för det mesta.

Jag tycker också att det är bra att du skriver om dina erfarenheter, nano.
Det pratas för lite om vad Samhall & annat i den vägen egentligen innebär. Byråkraterna kommer inte att tala om det för oss, det kan ni skriva upp.

nano skrev:
Mig försökte någon på AF trycka in på Samhall men jag blev utslängd för att jag "förstört" verksamheten för sex pers som satt o sorterade skruv för hand.
Nitade ihop en trasig plastlåda och två aluminiumprofiler och fäste den på en vibrationsmatare så sorterades skruv efter skallstorlek.
Bara att hälla i den trasiga plastlådan
Förmannen blev förbannad o sade åt mig o gå tillbaka till AF.
Inga problem tänkte jag och vände på klacken och gick

Haha underbart! Skulle vilja sett förmannens min då du
genom din uppfinning rationaliserat bort detta, förnedrande
och supermonotona skruvsorterande med hjälp av "sund robotisering", nano!

/Erik

KrigarSjäl skrev:Självklart tycker jag det är rätt att de blir kompenserade. Särskolemeriter duger inte att torka sig i röven med, snacka om bortkastad tid.

Vilket i förlängingen är en av anledningarna till att jag - sörprajs - inte ens vill ha en praktikplats. De skall få rätsida på mig med riktig vård, inte med saker som i bästa fall bara fungerar indirekt. Då så jobbar jag hellre svart ett år eller läser någon rejäl kurs på universitetet (dvs något åt det naturvetenskapliga hållet till).

Milyc skrev:Det borde vara olagligt att placera någon, utan diagnosen psykisk utvecklingsstörning på särskola. Då hade jag sluppit få min gymnasietid totalförstörd.

Självklart är det bra att somliga som drabbas av sådant här kompenseras. För övrigt anser jag inte bara att det är förlorad tid att gå där som normal- till högintelligent, utan även plågsamt och medför risker att man blir mer handikappad än vad man annars skulle vara.

Absolut! Beteenden kladdar av sig, på gott och ont. Lag 18 i The 48 Laws of Power säger att isolering är farligt.

Och ni får ursäkta mig, men jag är har upptäckt att det är påfrestande för mig att umgås med andra som har AS. Inte att jag anser att alla andra som har AS per definition är jobbiga. Men om det är tantverksamhet och inte terapi så märker jag att luften tar slut ganska fort...

nano skrev:Mig försökte någon på AF trycka in på Samhall men jag blev utslängd för att jag "förstört" verksamheten för sex pers som satt o sorterade skruv för hand.
Nitade ihop en trasig plastlåda och två aluminiumprofiler och fäste den på en vibrationsmatare så sorterades skruv efter skallstorlek.
Bara att hälla i den trasiga plastlådan
Förmannen blev förbannad o sade åt mig o gå tillbaka till AF.

Tänk vad mycket "värdighet" du stal från folk genom att beröva dem deras arbete. Som om det är värdigt att utföra onödiga idiotsysslor, som om man kan känna sig "nyttig" då. Tvärtom så känner man sig förnedrad och utnyttjad, särskilt om man blir bemött negativt om man faktiskt gör något bra, som i ditt fall.

oxymoronen Erik skrev:Haha underbart! Skulle vilja sett förmannens min då du
genom din uppfinning rationaliserat bort detta, förnedrande
och supermonotona skruvsorterande med hjälp av "sund robotisering", nano!

/Erik

Det var inte robotisering, det var ett snabbt ihopsvängt stelt bygge medans förmannen var borta på kafferast eller något i runt 15 minuter.

Altus skrev:Tänk vad mycket "värdighet" du stal från folk genom att beröva dem deras arbete. Som om det är värdigt att utföra onödiga idiotsysslor, som om man kan känna sig "nyttig" då. Tvärtom så känner man sig förnedrad och utnyttjad, särskilt om man blir bemött negativt om man faktiskt gör något bra, som i ditt fall.

Verksamheten sågs som förstörd för att nu sorterade de ju skruvarna med min pryl jag byggde istället för att göra det för hand och då skulle de nog få slut på blandade skruvar på ett par timmar istället för dagar.

De kunde se o förstå orsak o verkan men de kunde inte styra sina muskler så bra, de var nog inte så dumma som mina dåvarande fördomar sade att de skulle vara när jag först såg dem. När de omedelbart reagerade på min pryl o började använda den så insåg man att de var inte särskilt korkade alls. Det var svårt o förstå vad de sade men korkade var de inte.
Deras tidigare arbetshastighet och beteende tydde på vad de tyckte om det de gjorde, de sket fullständigt i skruvsorterandet egentligen skulle jag tro.

Altus skrev:

nano skrev:Mig försökte någon på AF trycka in på Samhall men jag blev utslängd för att jag "förstört" verksamheten för sex pers som satt o sorterade skruv för hand.
Nitade ihop en trasig plastlåda och två aluminiumprofiler och fäste den på en vibrationsmatare så sorterades skruv efter skallstorlek.
Bara att hälla i den trasiga plastlådan
Förmannen blev förbannad o sade åt mig o gå tillbaka till AF.

Tänk vad mycket "värdighet" du stal från folk genom att beröva dem deras arbete. Som om det är värdigt att utföra onödiga idiotsysslor, som om man kan känna sig "nyttig" då. Tvärtom så känner man sig förnedrad och utnyttjad, särskilt om man blir bemött negativt om man faktiskt gör något bra, som i ditt fall.

Hahaha, det här var gött att läsa!

*aspiesar kan ju Ingenting som alla andra *

Byråkraterna, hahaha, vem tar vad de säger på allvar nu? Som om livet var grått. *muhahaha*

Jag vet också om folk som har jobbat på Samhall..
Och kompensera gärna folk som felbehandlas!
Om förstöra deras liv är målet, ungefär.
Även "vi idioter" har ju rätten till utveckling och att försörja oss, tycker man..

nano skrev:Deras tidigare arbetshastighet och beteende tydde på vad de tyckte om det de gjorde, de sket fullständigt i skruvsorterandet egentligen skulle jag tro.

Om de tyckte om det (eller tränade sin motorik eller nåt) så har det förstås en slags mening, men just att känna sig nyttig borde vara svårt om man vet att arbetet lätt kan effektiviseras. Åtminstone skulle jag inte kunna det. Men allt behöver inte vara nyttigt förstås, det är bara irriterande när något beskrivs som det när det inte är det, vilket ofta är fallet med låtsasarbeten.

Jag vill påstå att även de som förr kallades "idioter" har rätt att slippa behandlas som sådana.

Som nano indirekt antydde, funktionshindrade utan förståndshandikapp behandlas fortfarande automatiskt som korkade och förståndshandikappade som mer så än de är.
Det sitter djupt, det där att annorlunda = sämre.

Och så de moraliska aspekterna på att försöka luras med att ett arbete är nyttigt, eller ens ett arbete... på det sättet kan man ju förstås påstå att det är rimligt att ta betalt för spektaklet (som aktuellt i Härnösand, se annan tråd någonstans).

Nä, jag finner inga bra ord.

Det finns mycket bra att läsa om här i forumet
Mycket bra att veta. Och olika erfarenheter och spekulationer.
Bara de inte lägger ned internet också..

Jag läste början av ämnet sen hoppade jag ner hit, kan säga att mitt liv gick åt skogen av att jag hamnade i särskola, jag har blivit kränkt och diskriminerad och dom knäckte mig eftersom jag hela tiden klagade på undervisningen.

Jag sökte hjälp hos min ledare inom kyrkan och jag knäckte henne och nu har kyrkan vänt mig ryggen, så här har jag suttit ensam och isolerad, följden av min gymnasiesärskoleplacering.

Problemet var att jag vart lovad en utbildning på min nivå - vilket jag inte fick.

Tro när jag ska få träffa min gamle ledare igen, jag kan säga att det var en underbar tid iallafall.

Sen det här med tryggheten, jag vart sjuk, är tvingad att bo i stan p.g.a. den isolering jag lever i, första vintern i stan var värst, fick ringa en vän som kom och hämtade mig så vart det sofflogi hos han, så otrygg var jag.

Jag bodde ännu tidigare ca 12 km från stan och det kunde jag både gå och cykla och nu är jag så påass isolerad och otrygg så jag skulle inte tänkta mig att cykla ut dit - det känns ensamt att hamna utanför stan ensam.

Så vart det ju då man vart kränkt plus att dom andra eleverna var väldigt stökiga.

Hej!

Särskola är nog inte bra för någon som har normal intelligens.

Under min tid på Samhall var jag också med om att en utvecklingsstörd man slussades från Samhall till daglig verksamhet, eftersom han inte var tillräckligt effektiv. Där har vi effekten av dagens Sverige, där alla inte kan vara med på lika villkor utan några ska slås ut.

I samband med att jag försökte få FK att gå med på att jag läste social omsorg och blev personlig assistent eller liknande åkte Samhall och jag ut till ett dagcenter och tittade. De packade muttrar och skruv i påsar åt något företag när de inte gjorde andra saker, helt ok. Men sen fanns det ett låtsasjobb att ta till som jag ogillade. De hade ett antal metallplattor fyllda med hål. I varje hål skulle man sätta en liten skruv. En man satt och gjorde detta. När han hade fyllt några plattor, tog en ur personalen bort plattorna och gick in till ett förråd. Där hällde de ut skruven och så kunde mannen börja om från början.

Men även de utvecklingsstörda har känslor. Därför ska man vara väldigt försiktig med att klanka ner på dem, och i stället bemöta dem med värdighet. De kanske till och med har svårt att göra sig förstådda, men de blir ledsna när folk är elaka mot dem. En dement tant med utvecklingsstörning som bor en bit från där jag bor, kommer inte ihåg vad hon åt till lunch igår men kan berätta elakheter från barndomen blandat med att folk tittar på henne och skrattar när hon handlar.

Så javisst, det är bra att inga med AS eller andra NPF kommer in på särskolan. De hör inte hemma där. Sen kan jag tycka att det ska bli vanligare med AS-klasser där eleverna inte är så många, då blir det lättare att få studiero och man får snabbare hjälp. Men även här får man vara försiktig, alla ska inte pressas in i samma mall bara för att man har samma funktionshinder.

Hälsningar

Lilla Gumman

Pe4r, skriver till dig här i bästa välmening trots det jag skrev i en annan tråd.

Min bedömning är att Du måste söka proffesionell hjälp innan det är för sent!

Jag avser då psykriatri-hjälp el liknande. Vet inte exakt vad problemet består av (finns ett par varianter) men det är mycket viktigt både för dig själv och för omgivningen

Hoppas du tar detta på rätt sätt. Finns många här som kan ge tips om hur du kan gå tillväga rent praktiskt, men du måste själv inse att ditt liv inte kan fortsätta som nu. Det är en uppenbar risk att det slutar med elände på ett eller annat sätt.

Med Vänlig Hälsning

Lilla Gumman skrev:Hej!

Särskola är nog inte bra för någon som har normal intelligens.

Under min tid på Samhall var jag också med om att en utvecklingsstörd man slussades från Samhall till daglig verksamhet, eftersom han inte var tillräckligt effektiv. Där har vi effekten av dagens Sverige, där alla inte kan vara med på lika villkor utan några ska slås ut.

I samband med att jag försökte få FK att gå med på att jag läste social omsorg och blev personlig assistent eller liknande åkte Samhall och jag ut till ett dagcenter och tittade. De packade muttrar och skruv i påsar åt något företag när de inte gjorde andra saker, helt ok. Men sen fanns det ett låtsasjobb att ta till som jag ogillade. De hade ett antal metallplattor fyllda med hål. I varje hål skulle man sätta en liten skruv. En man satt och gjorde detta. När han hade fyllt några plattor, tog en ur personalen bort plattorna och gick in till ett förråd. Där hällde de ut skruven och så kunde mannen börja om från början.

Men även de utvecklingsstörda har känslor. Därför ska man vara väldigt försiktig med att klanka ner på dem, och i stället bemöta dem med värdighet. De kanske till och med har svårt att göra sig förstådda, men de blir ledsna när folk är elaka mot dem. En dement tant med utvecklingsstörning som bor en bit från där jag bor, kommer inte ihåg vad hon åt till lunch igår men kan berätta elakheter från barndomen blandat med att folk tittar på henne och skrattar när hon handlar.

Så javisst, det är bra att inga med AS eller andra NPF kommer in på särskolan. De hör inte hemma där. Sen kan jag tycka att det ska bli vanligare med AS-klasser där eleverna inte är så många, då blir det lättare att få studiero och man får snabbare hjälp. Men även här får man vara försiktig, alla ska inte pressas in i samma mall bara för att man har samma funktionshinder.

Hälsningar

Lilla Gumman

Men där måste jag fråga vad du menar med "lika villkor"? Som i att man har ett visst ramverk som gäller för alla eller lika utfall? Men oavsett vad man vill ha för samhälle så måste man ändå behandla folk olika. I de första fallet för att folk belönas efter prestation, i det andra fallet för att folk kompenseras efter behov.

Sedan så är olika arbetsplatser ansträngande på olika sätt. Ett serviceyrke kan kräva att du är på helspänn och är fläckfritt proper, medans ett mer kreativt yrke kan kräva helt andra egenskaper av dig. Ofta men inte alltid är det man trivs bäst med det mest samhällsekonomiskt gynnsamma. Och om man trivs med att vara elektriker, men aldrig blir färdig i tid, så får man antingen bli bättre på det eller svälja stoltheten och söka sig en annan karriär. (Om man nu inte skulle ha sådan tur att man kan hitta folk som vill betala för att man gör en dags arbete på en vecka...)

Hej!

Hmm. Var och en ska ju givetvis göra det den är bäst på. Men i alla yrken krävs det inte att man jobbar snabbt, bara man jobbar bra. Förr förtidspensionerade man alla utvecklingsstörda innan de gått ut särgymnasiet. Nu ska så många som möjligt i stället ut på en tuff arbetsmarknad, där de ska tvingas söka jobb. Och så får föräldrarna slåss för att de ska få aktivitetsersättning och jobba på ett företag inom ramen för daglig verksamhet, därför att "mitt barn klarar inte av stressen, och behöver ha det kravlöst".

Vad jag menar är att alla ska få samma chans utifrån vars och ens förutsättningar. Alla som vill jobba borde få göra det. Och utbildningen borde egentligen skräddarsys så att den passar alla, oavsett om man är normalbegåvad eller inte.

Hälsningar

Lilla Gumman

Lilla Gumman skrev:Hej!
Hmm. Var och en ska ju givetvis göra det den är bäst på. Men i alla yrken krävs det inte att man jobbar snabbt, bara man jobbar bra.

Ursäkta om jag låter bitter men jag skulle väldigt gärna vilja veta vad man hittar sådana jobb idag. I vårt upptrissade, kvartalsstyrda och kaotiska samhälle - var finns jobb där man inte måste vara snabb? Se på brevbärare, tidningsbud, busschaufförer, taxichaufförer, osv osv.

Och nu menar jag riktiga jobb, inte åtgärder eller fejkad sysselsättning.

Om det fanns fler jobb där man inte måste vara snabb och stresstålig, skulle inte majoriteten i vår grupp gå arbetslösa.

När jag jobbade fast inom IT var "quick and dirty" det enda projektledarna tryckte på. *ryser*

Hej!

Jag vet att det är så som du säger, barracuber. Men jag önskar att det inte var så. Samhället är bara anpassat för stresståliga, högpresterande individer. Alla som inte passar in i de ökande kraven på arbetsmarknaden blir arbetslösa, sjukskrivna eller faller mellan stolarna och får socialbidrag. Det tycker jag är fel men det är likaväl en sanning som är svår att ändra på.

Hälsningar

Lilla Gumman

Lilla Gumman skrev:Hej!

Hmm. Var och en ska ju givetvis göra det den är bäst på. Men i alla yrken krävs det inte att man jobbar snabbt, bara man jobbar bra. Förr förtidspensionerade man alla utvecklingsstörda innan de gått ut särgymnasiet. Nu ska så många som möjligt i stället ut på en tuff arbetsmarknad, där de ska tvingas söka jobb. Och så får föräldrarna slåss för att de ska få aktivitetsersättning och jobba på ett företag inom ramen för daglig verksamhet, därför att "mitt barn klarar inte av stressen, och behöver ha det kravlöst".

Vad jag menar är att alla ska få samma chans utifrån vars och ens förutsättningar. Alla som vill jobba borde få göra det. Och utbildningen borde egentligen skräddarsys så att den passar alla, oavsett om man är normalbegåvad eller inte.

Hälsningar

Lilla Gumman

Visst, men återigen det jag alltid tjatar om: Slutsumman.

Om det är så att kostnaderna för arbete är höga här och man har en politisk vision om att "alla skall göra rätt för sig", ja då är det bara att ta fram stora hammaren och försöka få in de fyrkantiga klotsarna i de runda hålen.

Och återigen Spanien där de lägre skatterna på arbete gör att det finns en marknad för mindre presterande.

Sedan så är frågan hur mycket man kan anpassa en utbildning utan att något väsentligt går förlorat. Skall verkligen en person som har panikångest rätt att kräva dubbelt eller tredubbelt så lång tid för sina tentor, eller är det inte bättre att försöka åtgärda panikångesten. Eller om en person inte gillar ett visst ämne som ingår i ett program, skall denne tillåtas läsa något helt orelaterat ämne och ändå få det sig tillgodoräknat?

För det finns nämligen stora risker med att anpassa för mycket. Det sägs ju att så som man behandlar de ringaste, så skall resten dömas. Men det är även så att så som man tolererar de ringaste, så skall resten dömas. Säg nu att ett respektabelt högskoleprogram får en slags gräddfil för alla de som kan åberopa träben. Kommer resten av linjens elever att behandlas med samma respekt som förr, eller kommer man att börja misstänka dom för att ha åkt gräddfil dom med? Eller om det blir allmänt känt att personer tillhörande vissa minoriteter får åka gräddfil, kommer andra personer tillhörande de minoriteterna att få samma respekt som förr - även om de inte ens går i samma skola?

Jag har svårt att tro det. Jag har inga enkla lösningar som passar alla. Jag vill bara påpeka att det inte alltid är så enkelt och att det alltid finns oförutsedda konsekvenser.