Arnika skrev:Journaler från psykiatrin ingår inte i sammanhållen journalföring. De behöver alltså inte spärras.

SVT skrev:Nio kvinnor anställda inom äldrevården i Ulricehamns kommun dömdes i går vid vid Borås tingsrätt för dataintrång till dagsböter.

De har, utan att haft rätt till det, gått in i patientjournalerna för en sjuk tidigare kollega. Trots att kollegan inte skulle vårdas på det vårdhem kvinnorna var anställda på tog de reda på detaljer om sjukdomen som inte ens kollegan kände till. En kvinna frikändes eftersom hon endast var inne i journalen ett par sekunder, skriver Borås Tidning.

SVT skrev:Samtliga landsting bryter mot lagen eftersom patienter inte ges möjlighet att spärra sina journaler mellan olika kliniker och vårdgivare. Det visar en granskning som Datainspektionen har gjort. Myndigheten kritiserar också fem av de största privata vårdgivarna, rapporterar SR:s Ekoredaktion.

Kravet på att det ska vara möjligt att spärra journaluppgifter finns i patientdatalagen sedan fyra år.

DN skrev:Klart är att skötaren varit kontaktperson åt målsäganden under den tid hon vårdades på hans avdelning. Klart är också att de två haft en relation. Enligt skötaren var den frivillig, enligt kvinnan rörde det sig om sexuellt utnyttjande och övergrepp. Samt om en efterföljande sms-trafik på stalkernivå.

Händelsen är både polis- och lex Maria-anmäld. Polisen har lagt ned förundersökningen. Socialstyrelsen har ännu inte kommit till beslut i lex Maria-hanteringen.

Men det blev alltså både åtal och fällande dom för att skötaren efter att kvinnan skrivits ut och senare vårdats vid annan avdelning gått in och läst i hennes journal.

Det innebär att landstingsanställda på andra avdelningar kan gå in och läsa. Försvararna av det vidöppna journalsystemet brukar hävda att detta inte är något problem eftersom lagen inte medger tjuvläsning. Och att det finns vissa kontrollmekanismer inbyggda.

Men kontrollen är undermålig. Är det inte en ”kändis” som vårdats hänger upptäcktsrisken i stort sett enbart på att patienten begär ut inloggningsuppgifter och agerar utifrån dem.

I februari förra året begär kvinnan ut dataregistreringarna. Det dröjer två månader tills hon får dem. Därefter följer flera möten med representanter från kliniken där hon ifrågasätter varför vissa personer varit inne i hennes journal efter att hon blivit utskriven. Under hösten utlovar kliniken en utredning. I december får hon ett skriftligt svar från chefsöverläkaren. Där står att ”berörda som har svarat har haft giltiga skäl till inloggning. En personal som tidigare varit anställd på kliniken har vi inte erhållit något svar från”.

Det tog elva månader, och väldigt många fler påstötningar, innan någonting hände.

Eftersom så många vårdanställda varit inblandade utan att någon förstått att man borde slå larm, kan inte händelsen tolkas som ett enstaka olycksfall i arbetet. Den måste i stället ses som ett systemfel. Sjukvården kan inte skydda sig mot omdömeslösa anställda. Just därför måste man bygga system där tillgången till uppgifter begränsas (vilket nu faktiskt till en del skett i Stockholms läns landsting).

Ett äpple, ett paraply, handskar och Karolina Magnussons journal hittades i en kvarglömd väska – i en skobutik i Göteborg.
Men hur hennes hälsodeklaration från en operation på Sahlgrenska hamnat i en okänd persons väska, är det ingen som vet.