Pax!
Tycket ni att ha feber för er upplevs annorlunda än vad det gör för de så kallade neurotypiska?

Omöjligt att säga, men jag tycker generellt att folk är häpnadsväckande pigga när de har feber. Själv ligger jag däckad pga yrsel och matthet redan vid 38 grader. Vid 39 grader är jag knappt kontaktbar.

Njae det har jag inget minne av, var ju ett tag sen jag hade nån ordentlig feber.
Men ja alla typer av sjukdomssymptom som jag har ser jag alltid som nonsens och säger åt mig själv att sluta klaga, bara att göra det där som ska göras.
Vilket kanske inte alltid vart särskilt bra..

Har dock inte alls den attityden när andra är sjuka..

Får många med en AST så kan emotioner/känslor vara ganska jobbiga. Dessa kan vara väldigt abstraka, i alla fall för mig. Även possitiva emotioner kan vara obehagliga. Feber för mig är något abstrakt. Det går liksom inte att ta på. Själv kanske jag har svårt att skilja mellan det somatiska, dvs febern, och det psykiska.
Sedan finns ju den andliga aspekten, dvs tänka över livet.

Igen aning då jag ej vet hur det är att ha feber som nt då jag ej varit nt och kunnat veta hut det känns då.

Den här frågan kan man ju bara spekulera i. Tror inte det finna någon veteskaplig grund att stå på. Men man kan ju tänka sig att det ter sig annorlunda, eftersom iaf jag aldrig kan sluta tänka och vid hög feber ter det sig ju mer som drömmar, som pendlar mellan abstrakt, surrealistiskt och verklighet. Ungefär som att vakna upp ur en narkos.
Har hört nt:s som har mycket drömmar också vid hög feber.
Jag kan bara tala för mig själv och det är som att ha hög feber för jämnan. Hjärnan kan inte sluta tänka på saker. Skillnaden är bara att vid feber ter sig tankarna mer "drömlika"..

Det märks inte utåt om jag bara har låg feber, upp till 39 (jag är lågtempare i vanliga fall 35,7-36). Jag klarar inte att ligga ner om jag inte är jättesjuk. Men har jag 40-42 så är jag helt utslagen och kan bara ligga ner och önska att jag ska dö snart.

Jag vet inte om det skiljer från NT.

Kevlarsoul skrev:Njae det har jag inget minne av, var ju ett tag sen jag hade nån ordentlig feber.
Men ja alla typer av sjukdomssymptom som jag har ser jag alltid som nonsens och säger åt mig själv att sluta klaga, bara att göra det där som ska göras.
Vilket kanske inte alltid vart särskilt bra..

Har dock inte alls den attityden när andra är sjuka..

Så funkar jag med, typ, sluta gnälla du kan inte bryta armen, sluta gnälla du kan inte få vattkoppor (prickigkorv )

sugrövmanövern skrev:Omöjligt att säga, men jag tycker generellt att folk är häpnadsväckande pigga när de har feber. Själv ligger jag däckad pga yrsel och matthet redan vid 38 grader. Vid 39 grader är jag knappt kontaktbar.

Exakt likadant. Jag får sällan hög feber men det räcker med 37,6 för att jag ska bli helt utslagen.

Jag brukar känna mig rätt pigg fastän jag har feber (om jag inte har huvudvärk). Nu har jag inte det så ofta men minns en gång för länge sen då jag blev sjuk, hade ingen febertermometer så kunde inte kolla men var jättetrött och helt däckad. Sen blev jag väldigt pigg och åkte till familjen, där tempade jag mig och hade 39.