Farsnamn, ättnamn, efternamn [delad tråd]

av **Pemer** » 2017-08-12 17:13:26

Erkkinpoika och Juhanitytär kunde fadersnamnen heta på finska.

Jag höll på med min farfars mors finlandssvenska släkt Krook för någon tid sedan. Många grenar hade "förlorat sig ner i bondeståndet" och övergått till fadersnamn, och sedan kunde gårds- och byanamn tas över som nytt efternamn för många. På en gren flyttade en manlig Krook in till gården eller byn Norrgård och tog sig en hustru ur familjen som bodde där, och som hette Norrgård i efternnamn. Redan som ingift - på 1800-talet - började han därvid också skrivas Norrgård, och så också deras barn och vidare ättlingar.

Nu är jag mycket nyfiken på om en finlandsfödd Facebookvän som heter just Norrgård och är från samma region faktiskt är en släkting på den grenen...

av **mondo beyondo** » 2017-08-12 17:19:05

Alien skrev:Menar du en försvenskad form av sitt farsnamn? Det svenska styret upphörde ju redan 1809, så då var det ännu inte så vanligt med släktnamn, iaf inte bland bönderna.

Jag vet ej, det var min grannes påstående.

av **Pemer** » 2017-11-14 0:42:56

slackern skrev:
Alien skrev:Förut hade ju alla sådana "efternamn" som Johan Eriksson och Anna Eriksdotter. Alla hade farsnamn och inte ärftliga efternamn.

Gustav Eriksson Vasa var alltså son till en Erik. Vasa var däremot ärftligt men frågan var om han kallades Gustav Vass under sin livstid.

Det gjorde han. Alltså kallades för Vasa.

Gustav Vasa var under sin tid känd som Gustav Eriksson. Det adliga namnet var Vasa. Symbolen på vapenskölden är en vasakärve. Gustav började använda namnet Vasa långt senare efter att han blivit vald som kung.

http://www.algonet.se/~hogman/namnskick_sv.htm

Oj, den där var konstig. Ätten Vasa började snarare kallas Vasa-ätten ganska mycket senare. Jag har för mig det är Johan III:s begravning som brukar nämnas. Gustaf brukade bara kalla sig Gustaf. "Vi, Gustaf".

av **slackern** » 2017-11-14 2:57:01

Pemer skrev:
slackern skrev:
Alien skrev:Förut hade ju alla sådana "efternamn" som Johan Eriksson och Anna Eriksdotter. Alla hade farsnamn och inte ärftliga efternamn.

Gustav Eriksson Vasa var alltså son till en Erik. Vasa var däremot ärftligt men frågan var om han kallades Gustav Vass under sin livstid.

Det gjorde han. Alltså kallades för Vasa.

Gustav Vasa var under sin tid känd som Gustav Eriksson. Det adliga namnet var Vasa. Symbolen på vapenskölden är en vasakärve. Gustav började använda namnet Vasa långt senare efter att han blivit vald som kung.

http://www.algonet.se/~hogman/namnskick_sv.htm

Oj, den där var konstig. Ätten Vasa började snarare kallas Vasa-ätten ganska mycket senare. Jag har för mig det är Johan III:s begravning som brukar nämnas. Gustaf brukade bara kalla sig Gustaf. "Vi, Gustaf".

Konstigt att han döper ett skepp efter sin ätt då.

av **Pemer** » 2017-11-14 4:59:50

Nä, det var sonsonen Gustaf II Adolf. 1628. Så vid det laget hade de börjat använda namnet om ätten. Slutet av 1500-talet står det på Wikipedia, ärkebiskopens liktal vid Johan III:s begravning 1592 har jag för mig att jag har läst på andra håll någon gång i tiden.

av **slackern** » 2017-11-14 15:49:12

Pemer skrev:Nä, det var sonsonen Gustaf II Adolf. 1628. Så vid det laget hade de börjat använda namnet om ätten. Slutet av 1500-talet står det på Wikipedia, ärkebiskopens liktal vid Johan III:s begravning 1592 har jag för mig att jag har läst på andra håll någon gång i tiden.

Jag trodde att du menade just Gustav II Adolf för att du började att nämna Gustav Vasas ättlingar.

av **Furienna** » 2018-03-16 1:49:12

Pemer skrev:Om släktnamn och patronymikon förr: En bondson som blev borgare eller läste till präst antog i de flesta fall ett släktnamn. När någon blev adlad fick han, eller tog han sig, som regel ett lite "finare" namn.

Och omvänt - om en son till en präst, borgare eller adelsman blev bonde så förlorades ett befintligt släktnamn. I bästa fall fortsatte han själv bli skriven med sitt bördsnamn, men hans barn blev definitivt skrivna med patronymikon.

Alla Pemer i Sverige höll på att försvinna när min farfars farfars far och hans bröder blev enkla bönder och torpare och inte längre blev bröderna Pemer utan bröderna Davidssöner (jo, så brukar man faktiskt skriva om personer med patronymikon i pluralis). Bara min farfars farfar Nils Svensson blev snabbt "tillräckligt borgerlig" för att ta upp Pemer igen, och även om hans bror Carl behöll Svensson (eller kanske snarare, dog ganska ung och inte hade hunnit komma till skott och ta tillbaka Pemer) tog sedan dennes söner och sonsöner tillbaka Pemer under 1900-talet efter hans död.

Och bara härom året upptäckte jag alltså att min mamma som är född Jansson bara hade förfäder på raka fädernet som hette Jansson och dessförinnan hade patronymikon tillbaka till bonden Jakob Jansson, 1737-1817. Men att han var son till smeden Johan Dewall, och att det är samma släkt som Anders de Wahl är av.

Intressant. Jag har ju hört talas om att bondsöner bytte namn om de blev präster eller borgare, och även om att prästsöner och borgarsöner bytte namn om de blev adliga. Till exempel så gjorde Carl von Linnés familj en fantastisk klassresa, från bonde till präst till adelsman, på bara två generationer, och så fick de också byta namn två gånger. Men det var en nyhet för mig att det kunde gå åt andra hållet också, att en som sjönk i graderna förlorade sitt "finare" efternamn.

av **Alien** » 2018-04-28 13:30:38

mondo beyondo skrev:
Alien skrev:Menar du en försvenskad form av sitt farsnamn? Det svenska styret upphörde ju redan 1809, så då var det ännu inte så vanligt med släktnamn, iaf inte bland bönderna.

Jag vet ej, det var min grannes påstående.

Nu vet jag mera. Ämbetsspråket i ryska storfurstendömet Finland var svenska till slutet av 1800-talet. Så även om en person kallades Antti (Heikkinpoika) Isotalo så kunde det stå Anders Henriksson Storgård i kyrkoböckerna. Isotalo/Storgård var gårdsnamnet. Farsnamnen användes mer bland svenskar. Runt 1880 så byttes namnen ut till de finskspråkiga, då gäller det att hitta dem med de "nya" namnen i kyrkoböckerna. Pentti hette tidigare där Bengt, Matti tidigare Matts, Juha tidigare Johan, Kaapo tidigare Gabriel etc.

Ibland vet man inte om en person med svenskt namn var svensk- el finskspråkig. Men om namnen ändrades till de finska varianterna så var de finskspråkiga. Iaf bland bönder och fiskare i Österbotten. Svenskspråkiga stadsbor kunde ändra sina svenska efternamn av fennoman-orsaker. Alexis Stenvall blev Aleksis Kivi, Frank Mattsson blev Frank Merikanto, Georg Forsman blev Yrjö Koskinen etc.

av **Alien** » 2020-05-03 0:39:32

Nu har jag läst om det somaliska efternamnsskicket. Förekommer säkert även på annat håll (Etiopien?).

De har inga permanenta släktnamn. I stället får alla sin fars och sin farfars förnamn som efternamn. Som om Johans och Annas far hette Matts och farfar Erik. Då skulle barnen heta Johan Matts Erik och Anna Matts Erik. Johans barn i sin tur får "efternamnet" Johan Matts. Det påminner om farsnamnet förr i Sverige. Det var ju också personligt för individen och ärvdes inte.

Det blir förvirrande när de ska fylla i efternamnet på svenska blanketter. Ska de skriva fars namn el farfars namn el bägge två? Det blir också olika efternamn på far, mor och barnen.

De somalier som följer traditionen bör alltså ha två "efternamn" (el tre förnamn). Exempel.
Ahmed Ibrahim Ali (mördad fotbollsspelare)
Shiriihan Mohamed Abdulle (artistnamn Cherrie), sångerska
Leila Ali Elmi, politiker (mp)
Mohammad Siyad Barre, tidigare president och diktator

De har alltså inga ättnamn. Däremot tillhör alla någon av de fyra huvudklanerna. Man bör kunna rabbla upp sina förfäder ända till urfadern.

av **slackern** » 2020-05-03 18:44:08

Alien skrev:Nu har jag läst om det somaliska efternamnsskicket. Förekommer säkert även på annat håll (Etiopien?).

Etiopien är ju i förstahand ett kristet land som aldrig har varit koloni, Somalia var ju först en arabisk och ottomansk koloni för att sedan bli västerländska kolonier som avskaffade slaveriet som somalierna fortsatte att syssla flera årtionden efter att USA slutat med det samma. Så i Somalia har du säkert arabiskt, ottomanskt och bantuefternamn efter bantuslavarna.

av **Alien** » 2023-01-21 13:45:17

När jag kollat på efternamn i Finland så verkar det som finnarna hade riktiga efternamn långt tidigare än svenskarna. De svenska bönderna använde sina farsnamn och ibland sina gårdsnamn långt in på 1800-talet. De finska bönderna tycks ha efternamn redan på 1700-talet och farsnamnen används inte alls lika mycket. Det är oklart om även de efternamnen härstammar från gårdsnamn.

Ett problem är att efternamnen har olika stavningar och olika former. T ex kan Haikoin, Haicoin, Haickoin, Haikonen, Hankonen, Haikotar och Haijotar vara namn på samma person. Kanhända härstammar det från hemmansnamnet Haikola.