Skulle en elev i svenska skolan få skriva

"Finge jag en krona bleve jag glad"

utan att få anmärkning av läraren?

Bara om läraren är tillräckligt gammal. De yngre förstår nog inte. Det enda verbet i konjunktiv som alla förstår är vore.

Men det kan väl inte stämma att eleven skulle få en anmärkning för det?

Läraren skulle kanske påpeka att det är ett gammalt språkbruk och att andra kan ha svårt att förstå.

Men om man skulle skriva t ex en novell om hur det vore att leva på 1800-talet borde eleven snarare få pluspoäng.

Alien skrev:Läraren skulle kanske påpeka att det är ett gammalt språkbruk och att andra kan ha svårt att förstå.

Men om man skulle skriva t ex en novell om hur det vore att leva på 1800-talet borde eleven snarare få pluspoäng.

Ja, absolut!

En författare som ofta använder konjunktiv är Vibeke Olsson.
Det gör att hennes texter får en speciell klang.
Hon kan ju använda former som "droge" och "slete" istället för vanliga preteritum-former.
Det är mycket sällsynt enligt min erfarenhet.
Jag kan å andra sidan tänka mig att hennes föräldrar som också var författare lärde henne det.

nescio skrev:Skulle en elev i svenska skolan få skriva

"Finge jag en krona bleve jag glad"

utan att få anmärkning av läraren?

Vet inte hur det är idag men man kanske skulle bli tillsagd av skolan att sluta med det.
Däremot existerar det fortfarande i talat språk, mina föräldrar speciellt min far använder det jämt i tal när han pratar med uttryck som ''vi finge nog'' och ''voro'' så man kunde tro att han var 100 år gammal ibland när han börjar dra igång med gammalsvenskan.
I modern svenska skulle väl det där bli ''Får jag en krona blir jag glad'' eller ''Skulle jag få en krona så skulle jag bli glad.''

Riksamiralen skrev:[...] speciellt min far använder det jämt i tal när han pratar med uttryck som ''vi finge nog'' och ''voro'' så man kunde tro att han var 100 år gammal ibland när han börjar dra igång med gammalsvenskan.

Finlandssvensk? Min amatörspaning är att ålderdomliga konstruktioner, däribland konjunktiven, levde kvar i aktivt bruk i finlandssvenskan. Jak kan så klart ha fel...

Riksamiralen skrev:I modern svenska skulle väl det där bli ''Får jag en krona blir jag glad'' eller ''Skulle jag få en krona så skulle jag bli glad.''

Skulle jag ... är väl den moderna formen av konjunktiv, men även den första varianten förstås förstås.

nallen skrev:

Riksamiralen skrev:[...] speciellt min far använder det jämt i tal när han pratar med uttryck som ''vi finge nog'' och ''voro'' så man kunde tro att han var 100 år gammal ibland när han börjar dra igång med gammalsvenskan.

Finlandssvensk? Min amatörspaning är att ålderdomliga konstruktioner, däribland konjunktiven, levde kvar i aktivt bruk i finlandssvenskan. Jak kan så klart ha fel...

Riksamiralen skrev:I modern svenska skulle väl det där bli ''Får jag en krona blir jag glad'' eller ''Skulle jag få en krona så skulle jag bli glad.''

Skulle jag ... är väl den moderna formen av konjunktiv, men även den första varianten förstås förstås.

Nej han är inte finlandssvensk men däremot hade jag farföräldrar som var födda strax efter stavningsreformen 1906, att han hade gamla föräldrar kanske var orsaken eller att han hade gamla lärare, jag vet faktiskt inte jag har aldrig frågat, känner inte heller för att lägga mig i hur någon pratar och fråga honom direkt, har tagit upp det med mamma hon vet inte heller varför men hon tycker nog det är jobbigt och klagar på att han låter gammal.

https://www.youtube.com/watch?v=7eX7ooAHseM
Andra sidan på "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?"