Fan också, mitt nya jobb som säljare på ett tidningsförlag funkar inte heller. Jag trodde att jag skulle få mer än två veckor på mig att komma in i jobbet, men idag kom coachen och sa att "vi måste ta reda på varför du inte säljer". Sedan lyssnade vi på samtal jag spelat in och hon sa att "det här och det här gör du fel, här skulle du sagt si och så" och bla, bla, bla. Jag har förstått att det är upp till mig att känna av i vilken situation jag ska säga vad men jag gör ju inte det. Dessutom måste jag både lyssna på vad kunden säger, anteckna OCH följa samtalsmallen samtidigt. Det blir för mycket.

Jag kanske skulle kunna lära mig att sälja lite grann om jag fick två, tre månader på mig att lära mig utan att coachen stressar mig gång på gång, men det förstår jag ju själv att det inte går. De måste ha en säljare som säljer bra efter en "normal" upplärningsperiod, annars förlorar de själva på det. Så ja, jag blir nog utkickad därifrån snart precis som jag blev från äldreboendet. Enda skillnaden här är att jag knappast kan få andra arbetsuppgifter utan isåfall får jag sparken.

Usch säljare måste vara det hemskaste jobb som finns (inom rimliga ramar) jag hatar säljare...

MissNervvrak skrev:Fan också, mitt nya jobb som säljare på ett tidningsförlag funkar inte heller. Jag trodde att jag skulle få mer än två veckor på mig att komma in i jobbet, men idag kom coachen och sa att "vi måste ta reda på varför du inte säljer". Sedan lyssnade vi på samtal jag spelat in och hon sa att "det här och det här gör du fel, här skulle du sagt si och så" och bla, bla, bla. Jag har förstått att det är upp till mig att känna av i vilken situation jag ska säga vad men jag gör ju inte det. Dessutom måste jag både lyssna på vad kunden säger, anteckna OCH följa samtalsmallen samtidigt. Det blir för mycket.

Jag kanske skulle kunna lära mig att sälja lite grann om jag fick två, tre månader på mig att lära mig utan att coachen stressar mig gång på gång, men det förstår jag ju själv att det inte går. De måste ha en säljare som säljer bra efter en "normal" upplärningsperiod, annars förlorar de själva på det. Så ja, jag blir nog utkickad därifrån snart precis som jag blev från äldreboendet. Enda skillnaden här är att jag knappast kan få andra arbetsuppgifter utan isåfall får jag sparken.

Kanske värt att satsa på ett arbete som bygger mycket på upprepade rutiner t ex ett jobb på antingen posten eller någon post avdelning på ett valfritt företag? Jag brukar själv sommarjobba på en postavdelning och det funkar jättebra, visserligen blir det lite fel i början men alla är mänskliga och kan göra fel... bra filosofi har de iaf som tillåter en att vara mänsklig

Ledsen att säga det på ett så här sent stadium, men säljare hör nog till de sorters jobb man inte ens ska fundera på som aspergare, såvida man inte redan från mindre utsatta sammanhang vet att man hör till den lilla minoritet som är bra på sådant utan att det drar mer energi än man kan avvara.

Vilket är en sak som AF och FK borde veta, ifall nu de händelsevis skulle vara inblandade.

Oimpulsivtimpulsiv skrev:
Kanske värt att satsa på ett arbete som bygger mycket på upprepade rutiner t ex ett jobb på antingen posten eller någon post avdelning på ett valfritt företag? Jag brukar själv sommarjobba på en postavdelning och det funkar jättebra, visserligen blir det lite fel i början men alla är mänskliga och kan göra fel... bra filosofi har de iaf som tillåter en att vara mänsklig

Ja, eller typ lagerarbete eller inventeringsarbete?

Säljare låter urläskigt i varje fall.

Tomtenissa skrev:

Oimpulsivtimpulsiv skrev:
Kanske värt att satsa på ett arbete som bygger mycket på upprepade rutiner t ex ett jobb på antingen posten eller någon post avdelning på ett valfritt företag? Jag brukar själv sommarjobba på en postavdelning och det funkar jättebra, visserligen blir det lite fel i början men alla är mänskliga och kan göra fel... bra filosofi har de iaf som tillåter en att vara mänsklig

Ja, eller typ lagerarbete eller inventeringsarbete?

Vill lägga till tidningsbud som ett bra aspiejobb. Ensamjobb så klart, man får bra kondis, man slipper en massa irriterande människor, det är skönt utomhus (när det inte är dåligt väder), vid klart väder ser man stjärnhimlen.

Är själv vikarie några veckor just nu. Visst är det stressigt - deadline 6.00 vardagar, 6.30 lördag, 7.00 söndagar - och innan man hunnit lära sig sitt distrikt får man ju reklamationer när man missat adresser - men när väl distriktet sitter gör man nästan jobbet i sömnen. Gäller bara att hålla koll på abonnentförändringar.

Uppenbara nackdelar: uselt betalt, man måste gå upp mitt i natten, samt att dåligt väder suger.

barracuber skrev:Uppenbara nackdelar: uselt betalt, man måste gå upp mitt i natten, samt att dåligt väder suger.

Varför gå upp mitt i natten? När jag delade ut morgontidningar så gick jag och la mig efter utdelningen!

Dela reklam funkar ju det med, fast det är urjobbigt att blada (dvs sortera reklamen)!

Jag tror inte heller att sälj-jobb är speciellt aspergarvänliga.
Dels är det för mycket personkemi och kundkontakt inblandat, men sen är det nog också väldigt stressigt och psykiskt påfrestande i längden med den typen av prestationskrav.

Dessutom har jag uppfattningen att aspergare generellt sett är ärliga personer, som inte gärna tänjer på sanningen.
Och det är nog snarare en nackdel om man ska försöka kränga på folk saker.

Tråkigt MissNervvrak! Det var vad jag skrev också förut i din andra tråd om förra jobbet, att det nog är svårt att vara säljare om man har svårigheter à la AS. Men nu har du ju prövat det iallafall. Jag har också misslyckats med olika jobb, så jag vet hur det är. Och särskilt när det händer fler än en gång så blir det extra jobbigt *tröstande kram* .

Jag tycker du skall försöka gå tillbaka till ditt sommarjobb på demensdagcentralen och be att få bli timvikarie och hoppa in när folk blir sjuka eller vill vara lediga? Och kanske få fler ställen av liknande slag, så du kan få ihop lite timmar. På det jobbet funkade det ju för dig, så kanske du kan fortsätta med det ett tag och bättra på självförtroendet lite. Jag blev själv alldeles knäckt av mina misslyckanden, och då kändes det skönt att återgå till ett jobb jag en gång klarat av för att samla kraft och mod igen.

Miche skrev:

barracuber skrev:Uppenbara nackdelar: uselt betalt, man måste gå upp mitt i natten, samt att dåligt väder suger.

Varför gå upp mitt i natten?

Beror väl lite på hur långt distrikt man har och om det är gång- eller bildistrikt. Mitt är 2 timmars gångdistrikt så jag måste gå upp senast halv 4 om jag ska vara klar senast 6.00. Det bästa är ju att bo nära sitt distrikt.

Halv 4 kallar jag mitt i natten. Vargtimmen typ.

Miche skrev:När jag delade ut morgontidningar så gick jag och la mig efter utdelningen!

Gå och lägga sig funkar inte så bra för mig när två stycken här ska till skolan vid 8. Fast visst händer det att jag tar en tupplur på förmiddagen - känns som om ögonen alltid svider när jag jobbar natt.

Jag skäms lite över att jag inte tydligt avrådde dig från säljjobbet, när du nämnde tidigare i en annan tråd att du skulle börja syssla med det. Jag rekommenderade ju ett besök hos en arbetspsykolog, och jag tror fortfarande att det kunde vara nåt.

Tyvärr blir jag tvungen att hålla med Z när han skriver att säljare inte är något man ens ska fundera på om man har AS. Jag jobbade ett par månader som säljare på ett callcenter, och sålde faktiskt rätt bra, men jag LED verkligen, och då jobbade jag ändå bara 4 timmar/dag. När jag sen gick upp till heltid, så orkade jag till slut inte mer, vaknade en morgon och kände att jag inte pallade mer, och ringde och sa upp mig.

Med den kunskap jag har om mig själv idag tack vare mina diagnoser, så hade jag aldrig tagit det jobbet, det enda jag gjorde var att bryta ner mig själv. Sånt tjänar varken man själv eller samhället på. Miss N, det är mycket positivt med din psykologkontakt och att du söker hjälp! Tror att det kommer att leda till att du i framtiden lär känna dig själv och dina förutsättningar bättre, och på så sätt kan slippa den här typen av jobbiga situationer. Du förtjänar bättre!

Jag känner dock en viss tveksam inför följande som du skriver:

MissNervvrak skrev:Jag hoppas verkligen att jag kommer in på någon av mina utbildningar till nästa höst. Den jag sökte nu i år kom jag tyvärr inte in på, men jag hoppas på att komma in nästa år. Tills dess ska jag nog försöka få ett jobb på något nytt dagcenter, eller helt enkelt hoppa runt och prova olika jobb för att se vad som funkar och inte. Läskigt, men det är nog enda sättet.[/color]

Jag förstår att du verkligen vill jobba, men det där med att hoppa runt och prova på saker måste man tyvärr vara försiktig med om man har NPF - faktum är att man riskerar att bränna ut sig. Det bästa vore kanske att ta det lugnt med jobbsökandet tills du pratat ordentligt med en arbetspsykolog, men det kanske inte är praktiskt möjligt? Tycker dock att du borde få mer/bättre hjälp av AF!

Jo, jag är rädd att du har rätt där, Alexandra. Det skulle förmodligen ta otroligt mycket kraft av mig att hoppa runt och prova, speciellt om jag skulle misslyckas, men samtidigt finns det ju alltid en chans att det kan fungera och den chansen vill jag ju inte gå miste om heller så jag är väldigt kluven där...

Hur som helst, nästa måndag ska jag till psykologen och då ska jag höra vad hon säger om min arbetssituation. Det är en psykolog som jobbar mycket med neuropsykiatriska funktionshinder, hon gör till och med utredningar inom dessa områden, så hon ska säkert kunna komma med bra råd till mig.

Usch, jag får stressymtom bara av att tänka på ett säljjobb!

Har också provat att dela ut tidningar i min ungdom, men det var vidrigt jobbigt eftersom tiderna sammanföll med när jag brukar gå och lägga mig. Gamla hus utan hiss gjorde inte saken bättre precis...

Jag håller med Alexandra, du borde få hjälp av AF att hitta jobb som passar just dig.

Det låter intressant det här med arbetsförmedlingen. Jag har dock aldrig varit där så jag är inte alls insatt i hur det fungerar om man vill ha hjälp av dem att hitta rätt jobb. Är det någon som kan berätta?

MissNervvrak skrev:Det låter intressant det här med arbetsförmedlingen. Jag har dock aldrig varit där så jag är inte alls insatt i hur det fungerar om man vill ha hjälp av dem att hitta rätt jobb. Är det någon som kan berätta?

Du går dit och anmäler dig.. Om du är arbetssökande..

Ja, jag reagerade också på att "du inte säljer". Sälja måste va rätt jobbigt. Ser ofta såna annonser men tänker jämt: näe, jag klarar inte av sånt, vet redan nu. För det känns helt fel för mig.
Men din chef måste väl fatta att du måste ha din tid på dig? Om du tar den tid du behöver kanske du klarar det, inte om man pressar sådär som hon verkar göra. Hoppas det går bra, MissNervvrak.

Det är sånt man blir så förbannad på. Du kanske skulle klara detta, om du fick börja i din egen takt. Vet själv hur jag vill göra med olika saker, inte för f-n allt på en gång även om jag själv försökt med sådant, då klarar jag inte.

Att du får komma igång i det ett tag innan eller något sådant..finns det ingenstans man kan få lära sig det? Nån teknik. Även fast man vet att "kunden har rätt" och så. Och även fast jag inte gillar säljarjobb, hehe. Men du måste ju kunna ta in det i din takt. Varför kan man inte det i den här världen för? Allt som handlar om ens egen takt verkar inte välkommet. Så, hursomhelst hoppas jag det går bra. Själv vet jag att jag inte skulle ens försöka på nåt sånt jobb. Jag har redan problem med tradera och sånt. Usch. Och sånt där skulle stressa mig ganska bra så jag håller mig själv borta bara därför.

Men om inte detta säljarjobb funkar för dig, kanske något annat sådant? Något i en lugnare form?

Usch, stackars dig, Miss! Inte roligt alls!
Hoppas att du kan hitta ett annat arbete som fungerar bra för dig. Tidningsbud tror jag är ett bra jobb om man orkar upp på morgnarna (själv har jag cykelfobi, så det skulle inte funka för mig, tyvärr).

På dig verkar det som om du vill jobba inom omsorgen och där behövs det ju nästan alltid personal, så jag hoppas att du kan få jobba med det igen. Jag säger som min mormor: Jag skall hålla alla tummar jag har!

MissNervvrak skrev:Jo, jag är rädd att du har rätt där, Alexandra. Det skulle förmodligen ta otroligt mycket kraft av mig att hoppa runt och prova, speciellt om jag skulle misslyckas, men samtidigt finns det ju alltid en chans att det kan fungera och den chansen vill jag ju inte gå miste om heller så jag är väldigt kluven där...

Hur som helst, nästa måndag ska jag till psykologen och då ska jag höra vad hon säger om min arbetssituation. Det är en psykolog som jobbar mycket med neuropsykiatriska funktionshinder, hon gör till och med utredningar inom dessa områden, så hon ska säkert kunna komma med bra råd till mig.

Jag hoppas att hon kan ge dig bra råd.

Men min erfarenhet av proffs på oss, både personligen och den jag tycker mig ha fått förmedlad från andra, är att just det här orkproblemet och utbränningsrisken, hur mycket högre varvtal vi ständigt måste gå på än alla andra för att kunna göra samma saker som de, det brukar inte ens de bättre bland proffsen förstå vidden av!

Det verkar helt enkelt ligga för långt bort från en "normal" människas erfarenhetsområde och höra till den sorts erfarenheter folk måste göra var och en för sig själv.

Så jag delar starkt Alexandras farhåga. Var försiktigare än du tror du behöver .

carl skrev:

MissNervvrak skrev:Det låter intressant det här med arbetsförmedlingen. Jag har dock aldrig varit där så jag är inte alls insatt i hur det fungerar om man vill ha hjälp av dem att hitta rätt jobb. Är det någon som kan berätta?

Du går dit och anmäler dig.. Om du är arbetssökande..

Japp. Med följande brasklapp: gör inte som jag gjorde i min ungdom, och låtsas som att det inte är nåt fel på dig (jag hade då inte NPF-diagnoser, men väl diagnosen bipolär sjukdom, och mådde skit), utan berätta precis som det är. Om hur du mår och om diagnoser/misstankar om diagnoser.

Tyvärr är vi många här som har dåliga erfarenheter av AF generellt, men jag tror (hoppas) ändå att de mer och mer förstår (tvingas förstå) oss med NPF bättre. Tyvärr är det ett lotteri vad man får för handläggare, och vissa är bra, andra inte.

regnif: Jag tänker själv exakt som du kring detta. Det känns inte omöjligt att jag skulle kunna lära mig jobbet hyfsat om jag fick tid på mig. Jag hade önskat att jag fick två månader på mig istället för två veckor. Det var likadant på äldreboendet jag var på, där fick jag också två veckor (knappt det) och sedan förväntade de sig att jag skulle fixa det mesta vilket jag ju inte gjorde för fem öre... Däremot hade jag säkert gjort det om jag fått längre tid på mig. Alla människor har ju faktiskt olika lång inlärningsperiod, jag fattar inte varför introduktionens längd och upplägg hela tiden ska vara lika för alla

Zombie skrev:Var försiktigare än du tror du behöver .

Detta borde alla aspergare skriva ut och sätta på väggen. Ofta tror man att man är mer stresstålig än man verkligen är. Tills man helt går in i väggen och sen inte orkar nånting alls.

MissNervvrak skrev:regnif: Jag tänker själv exakt som du kring detta. Det känns inte omöjligt att jag skulle kunna lära mig jobbet hyfsat om jag fick tid på mig. Jag hade önskat att jag fick två månader på mig istället för två veckor. Det var likadant på äldreboendet jag var på, där fick jag också två veckor (knappt det) och sedan förväntade de sig att jag skulle fixa det mesta vilket jag ju inte gjorde för fem öre... Däremot hade jag säkert gjort det om jag fått längre tid på mig. Alla människor har ju faktiskt olika lång inlärningsperiod, jag fattar inte varför introduktionens längd och upplägg hela tiden ska vara lika för alla

Nånting som man faktiskt KAN få hjälp med av AF när det gäller detta är faktiskt lönebidrag, då betalar staten en del av lönen, så att man kan få en längre introduktion och jobba i lugnare tempo. Detta förutsatt att man har ett dokumenterat funktionshinder. Detta kanske kunde vara nåt för dig i framtiden?

En liten OT-kommentar om att dela ut tidningar: jag skriver detta med risk för att verka paranoid, men faktum är att det händer att kvinnliga tidningsutdelare råkar illa ut. Det är ett utsatt jobb, du är ensam och jobbar mitt i natten. Känns tråkigt att skriva detta, men tyvärr har det gått så pass långt vad kriminaliteten beträffar.