Inger skrev:

Zombie skrev:Var försiktigare än du tror du behöver .

Detta borde alla aspergare skriva ut och sätta på väggen. Ofta tror man att man är mer stresstålig än man verkligen är. Tills man helt går in i väggen och sen inte orkar nånting alls.

Jag håller med. Det var riktigt bra och tänkvärt!

Alexandra skrev:

MissNervvrak skrev:regnif: Jag tänker själv exakt som du kring detta. Det känns inte omöjligt att jag skulle kunna lära mig jobbet hyfsat om jag fick tid på mig. Jag hade önskat att jag fick två månader på mig istället för två veckor. Det var likadant på äldreboendet jag var på, där fick jag också två veckor (knappt det) och sedan förväntade de sig att jag skulle fixa det mesta vilket jag ju inte gjorde för fem öre... Däremot hade jag säkert gjort det om jag fått längre tid på mig. Alla människor har ju faktiskt olika lång inlärningsperiod, jag fattar inte varför introduktionens längd och upplägg hela tiden ska vara lika för alla

Nånting som man faktiskt KAN få hjälp med av AF när det gäller detta är faktiskt lönebidrag, då betalar staten en del av lönen, så att man kan få en längre introduktion och jobba i lugnare tempo. Detta förutsatt att man har ett dokumenterat funktionshinder. Detta kanske kunde vara nåt för dig i framtiden?

En liten OT-kommentar om att dela ut tidningar: jag skriver detta med risk för att verka paranoid, men faktum är att det händer att kvinnliga tidningsutdelare råkar illa ut. Det är ett utsatt jobb, du är ensam och jobbar mitt i natten. Känns tråkigt att skriva detta, men tyvärr har det gått så pass långt vad kriminaliteten beträffar.

Jaha, det här med lönebidrag kände jag inte heller till. Se, vad mycket det är man inte vet om. Det kan säkert vara något för mig i framtiden, om jag får en diagnos. Åtminstone fram tills nästa höst, om jag kommer in på någon av mina utbildningar då. Det är utbildningar där det är extremt många sökanden och omfattande inträdesprov så om jag har otur måste jag göra något annat ett år till... Isåfall ska jag noga kolla upp den här lönebidragsgrejen, under förutsättning att jag fått en diagnos då.

Ja, usch, att jobba ute mitt i natten låter läskigt faktiskt. jag har en killkompis som jobbade som tidningsbud i flera år och som råkade ut för flera otäcka grejer. Sedan så är jag nog alldeles för social för ett sådant ensamt jobb. Jag behöver ha folk runt omkring mig för att må bra.

Alexandra skrev:gör inte som jag gjorde i min ungdom, och låtsas som att det inte är nåt fel på dig (jag hade då inte NPF-diagnoser, men väl diagnosen bipolär sjukdom, och mådde skit), utan berätta precis som det är. Om hur du mår och om diagnoser/misstankar om diagnoser.

Jag säger nog helt tvärtom där. Jag tror det skadar mer än hjälper att dra upp diagnoser eller misstankar om sådana. Folk på AF tror lätt att vi är helt arbetshandikappade och försöker inte ens hjälpa en till ett riktigt jobb om man nämner sådant. Då pratar de om lönebidrag och specialanpassningar på en gång. I värsta fall börjar de tala till en som om man vore en femåring.

Så om man vill pröva sina vingar - vilket man väl nog vill göra när man är ung - så gör man nog bäst i att vara försiktig med att nämna diagnoser. Bättre är väl istället att prata om vad man specifikt har svårt med, så de kan hjälpa en utifrån det.

Ja, precis. Det är väl också så att inlärningssvårigheter * som ju ibland kan stå med i papprena på diagnos för folk, och det kan ju ligga nära Asperger, eftersom det är en del av spektrumet? Därför tycker jag det är ganska kallt att bara förvänta sig samma tid från alla. En kanske tar en vecka på sig, en annan två, medans en tredje, i detta fallet du, kanske 2 månader, det är väl helt självklart?

För alla har inte samma sätt att ta in information på, punkt slut. Att behöva bli av med jobb för den orsaken är bara usch. För blir man inte trodd på blir det ju ändå sk*t om man inte får platsen där ju. Som då gör att man får gå vidare, alltså efter att ha fått en spark. Bara för att man lär sig på ett annat sätt. Men då kanske man kan lära sig bättre i andra saker i livet. Att det skall vara så svårt för "normen" eller vad det nu gäller att fatta detta. Därför får jag nån slags rysningar så fort jag ser dem nämna normer i olika papper och sånt.

Äter någon på 5 minuter, nån på 15, en annan på 20, det är väl samma sak. Alla har olika tempo. Kan inte samhället bara växa upp och börja fatta nångång innan man stressar livet av sig snart..?

Hoppas du inte står utan sysselsättning alltför länge, kan själv inte rekommendera det, annat än till vila.

*Kan ju också stå nära med att man behöver annan tid på sig än förväntat.

Heliora skrev:

Alexandra skrev:gör inte som jag gjorde i min ungdom, och låtsas som att det inte är nåt fel på dig (jag hade då inte NPF-diagnoser, men väl diagnosen bipolär sjukdom, och mådde skit), utan berätta precis som det är. Om hur du mår och om diagnoser/misstankar om diagnoser.

Jag säger nog helt tvärtom där. Jag tror det skadar mer än hjälper att dra upp diagnoser eller misstankar om sådana. Folk på AF tror lätt att vi är helt arbetshandikappade och försöker inte ens hjälpa en till ett riktigt jobb om man nämner sådant. Då pratar de om lönebidrag och specialanpassningar på en gång. I värsta fall börjar de tala till en som om man vore en femåring.

Så om man vill pröva sina vingar - vilket man väl nog vill göra när man är ung - så gör man nog bäst i att vara försiktig med att nämna diagnoser. Bättre är väl istället att prata om vad man specifikt har svårt med, så de kan hjälpa en utifrån det.

Kloka tankar, Heliora. Vid närmare eftertanke så skulle jag nog omformulera mig såhär: har man allvarliga svårigheter, och gång på gång sas kört in huvudet i väggen när man verkligen försökt, så kan det vara bra att vara öppen, är man mer högfungerande, så är det nog bättre att ligga lågt. Utgick från mig själv (som efter många försök insett att jag inte klarar av ett jobb på öppna arbetsmarknaden) när jag skrev det där.

TS, jag provade ett sådant där telefonsäljarjobb, det gick också åt skogen.
MEN, jag har lyckats mycket bra med andra säljjobb (mest för att jag trodde på allt de sade o gjorde så som de sade man skulle göra, var iofs rätt enkelt, sysslade med bröd och bakverk till butiker och mackar).

Skulle tro att det skulle gå lättare för dig att sälja oljeriggar, tankers, flygplan, kraftstationer eller något sådant där det är viktigare att kunna komma med korrekt info och stå för det man säger.
Dina välsäljande kollgor skulle troligen stå sig slätt i den typen av sammanhang just på grund av böjandet av fakta.

Jag kan såklart ha fel men det är min gissning iaf.

Jag kan säga att jag själv stängt av min j-la hemtelefon pga. säljarna. Vill inte höra ett pip mer vem det än är, det är vad jag anser om yrket. Kanske inte bara det som gjort valet, men till stor del.

Själv skulle jag inte klara det heller då det känns som för stort ansvar. Oj, om planet går sönder kan det vara mitt fel, nu är flera familjer sura på mig för att jag inte sade rätt, typ. Men finns väl andra som klarar det bättre.

Känner mig lite efter men jag trodde förut att TS var ett användarnamn.

regnif skrev:Känner mig lite efter men jag trodde förut att TS var ett användarnamn.

Det där känner jag igen. Så var det för mig med. Ända tills jag upptäckte att det var TK som var det där användarnamnet och inte TS.

Är man inte inne i all förkortningsjargong sedan tidigare så tar det ett tag att lära sig alla förkortningar.

TK skrev:

regnif skrev:Känner mig lite efter men jag trodde förut att TS var ett användarnamn.

Det där känner jag igen. Så var det för mig med. Ända tills jag upptäckte att det var TK som var det där användarnamnet och inte TS.

Är man inte inne i all förkortningsjargong sedan tidigare så tar det ett tag att lära sig alla förkortningar.

Också lätt att förväxla med KS, vilket (alternativt "Krigis") många brukar kalla Krigarsjäl.

Jag har just sökt ett nytt jobb som kontaktperson! Det är ju lite liknande det jobb jag hade förut, dvs det handlar mycket om att umgås med människor så det skulle passa mig perfekt tror jag. Jag hoppas verkligen att jag får det!!

MissNervvrak skrev:Jag har just sökt ett nytt jobb som kontaktperson! Det är ju lite liknande det jobb jag hade förut, dvs det handlar mycket om att umgås med människor så det skulle passa mig perfekt tror jag. Jag hoppas verkligen att jag får det!!

Ja, vi tummar på det! Jag tänkte på det här yrket igår faktiskt..
Hoppas du får det, om du tror det är något du vill göra.

Kanske till en forumist

nano skrev:Kanske till en forumist

Vad menas?
Edit: Jag tror jag förstod nu.

Att MNV kanske kan bli kontaktperson till en forumist!

Jag gissade på nåt liknande nån sekund efter min fråga ^^

Hehe, jag tänkte också den tanken, nano. Men jag tror att det vore dumt att bli kontaktperson åt någon som man redan har en slags relation till. Dessutom skulle det kännas konstigt och jävligt fel att få betalt för att umgås med någon härifrån. Er vill jag snacka med privat så att säga.
Nu tror jag visserligen inte att chansen att jag skulle bli kontaktperson åt någon här är särkilt stor, men om det är någon här som bor i Täby och som samtidigt ska få en kontaktperson så se till så att det inte blir jag!

regnif skrev:

nano skrev:Kanske till en forumist

Vad menas?
Edit: Jag tror jag förstod nu.

Antar att du listade ut att jag tänkte:

Pemer skrev:Att MNV kanske kan bli kontaktperson till en forumist!

Och MNV, OM, jag behövde en kontaktperson och bodde i Täby som jag antar att du gör så skulle jag gärna ha dig som kontaktperson.

Jag har en tjej jag redan kände som kontaktperson.

Vad gör man med en kontaktperson?
Hjälper de till o stoppa in kontakten till damsugaren?
(missförstår med flit (fast en förklaring skulle vara trevligt ändå))

Det lär väl knappast gå att försörja sig enbart på den ersättningen ?

https://www.ronneby.se/omsorg--hjalp/sa ... erson.html

Tomtenissa skrev:

Oimpulsivtimpulsiv skrev:
Kanske värt att satsa på ett arbete som bygger mycket på upprepade rutiner t ex ett jobb på antingen posten eller någon post avdelning på ett valfritt företag? Jag brukar själv sommarjobba på en postavdelning och det funkar jättebra, visserligen blir det lite fel i början men alla är mänskliga och kan göra fel... bra filosofi har de iaf som tillåter en att vara mänsklig

Ja, eller typ lagerarbete eller inventeringsarbete?

Inventeringsarbete kräver att man inte är tanksrpidd och glömsk, vilket många med as är. Jag är faktiskt själv tveksam till om jag skulle passa till något sådant, ifall det handlade om mer komplicerade inventeringar.

nano skrev:Vad gör man med en kontaktperson?
Hjälper de till o stoppa in kontakten till damsugaren?
(missförstår med flit (fast en förklaring skulle vara trevligt ändå))

Hahaha, nu var du bra rolig, nano! Men okej, det kanske skulle funka att vara kontaktperson åt någon man redan känner eftersom det gör det för Pemer och hans kontaktperson...
Och nix, jag bor inte i Täby utan i Tyresö men jobbet är i Täby.

Selma skrev:Det lär väl knappast gå att försörja sig enbart på den ersättningen ?

https://www.ronneby.se/omsorg--hjalp/sa ... erson.html

Nej, det gör det ju inte men det är bättre än inget och man kan ju komplettera det med andra småjobb. Jag hittade ett till kul jobb igår som går ut på att man ska leda ett middagssällskap genom en "mordgåta". De sökte någon som tyckte om att prata inför folk och att spela teater och det passar ju in på mig. Tänkte söka jobbet idag.

nano skrev:Vad gör man med en kontaktperson?
Hjälper de till o stoppa in kontakten till damsugaren?
(missförstår med flit (fast en förklaring skulle vara trevligt ändå))

Låtsaskompis, går på bio och café mm, så folk ska komma ut litet.