Jag har ingen fungerande vardag. Jag har inget jobb utan jag går hemma hela dagarna och får ersättning från försäkringskassan. Visst jag kan sova länge på morgonen men det blir tråkigt i längden. Jag har inga rutiner heller. Inga vänner jag kan träffa. Förutom min kompis i Stockholm men hon bor ju just i Stockholm och jag i Lund. Fast jag vill inte flytta dit igen. Den enda jag har är min kontaktperson som jag träffar ibland. Jag är fet. Jättefet. Jag motionerar inte heller. Jag är lat. Jag har inget fungerande liv.

Men...

Det går att ändra på. Bara jag vill. Men gör jag något för att ändra det? Svaret är nej. Då får jag skylla mig själv tycker jag. Det är bara jag som kan ändra mitt liv. Eller hur? Och jag har det faktiskt ganska bra. Jag har tak över huvudet, mat på bordet och en familj som älskar mig. Men det är bitar som fattas fortfarande. Jag kommer inte bli helt glad förrän jag lever det livet jag vill.

Känner typ likadant som dig

Det är lite samma för mig, med en kompis i Stockholm och mig själv i Lund. Jag har bra rutiner för det mesta men egentligen inte så mycket att fylla dagarna med. Jag tror ändå man mår bättre av att ha struktur även om man inte gör så mycket. Ett konkret tips för att komma igång på morgnarna (och få motion ) är morgonpromenader. Jag brukar promenera alt. simma de flesta dagar före frukost och jag blir piggare och mår mycket bättre av det.

Att få vänner tycker jag också är jättesvårt. Jag vill försöka bygga upp ett nätverk av bra människor runtomkring mig, och sen får jag se om nåt kan utvecklas till vänskap. Jag tror det är bra att ha ett bra jobb / sysselsättning på regelbundna tider. Sen tänkte jag försöka gå på några AS-träffar här, jag vet inte om det passar mig men då har jag åtminstone gett det en chans.

En uppmärksam människa hade kunnat föreslå att ni två träffas, eftersom ni bor i samma stad och har samma problem.

Problem som i "inte har kompisar" och inte "gillar stockholmare".

Jag hade och har fortf till viss del samma problem. Skillnaden är att jag from okt-05 arbetstränar men innan det gick jag i flera år utan att göra ngt.

En sak man kan göra för att känna att man hittar på ngt är just som essan sa, skapa rutiner. Bestäm ett klockslag, kl08.30 då du _ska_ gå upp och tvingar dig att göra det. Ha bestämda mattider, strunta i hur mkt du äter där emellan men se till att få i dig en någolunda vettig frukost, luch och middag. Gärna ett lagat mål om dan. Då kan man tex bestämma att varje onsdag ska jag laga storkok så jag har i frysen till delar av kommande vecka.

Promenad är jättebra. Bestäm en tid då du måste gå ut, gör upp en färdplan i förväg och följ den. Behöver inte gå raskt el ngt utan gör det för att du ska komma ut och se lite folk och ngt annat än dina fyra väggar i lgh. Strunta till en början med att det ger motion, det brukar inte vara speciellt motiverande när man känner att man måste motionera för att gå ner i vikt.

Bor du _i_ Lund kan du tex säga att varje söndag kl13 ska du gå ner på ett bestämt fik, ta med en bok och sitta där och läsa och dricka en kaffe.

Ha en bestämt tvättdag. Jag tvättar alltid mellan kl13-16 torsdag udda veckor och städar under samma tid jämna veckor.

Att planera in såna småsaker gör att det känns som om man faktiskt har ngt att göra och det är ju faktiskt så att man gör ngt då också. Om man till en början för tvinga sig så gör det men efter ett tag kommer det bli ngt att se fram emot dom där sköna stunderna på söndagen el bra veta tvätten blir gjord så man inte plötsligt står där utan underkläder.

Jag har prövat och det är kanon för mig att ha hållpunkter. Inte hela dagarna och inte varje dag men lite fasta återkommande tider. Om du har svårt att komma igng kan du kanske be dina mamma el syskon att ringa och pusha lite så du kommer igng. För mig är det dessutom bra att komma ut och se lite folk annars hasar jag runt i smutsiga mjukisbyxor, osminkad och oduschad hela veckorna. Jag mår iaf bättre när jag sätter på mig lite snyggare kläder, sminkar mig och tar en matchande handväska och strosar runt på stan. Känner mig piggare och inte lika mkt som en förlorare då.

Långt men innehåller en del bra tips som iaf fungerat för mig. Kan ju vara värt att prova

/Kaks

Shit, vad tiderna förändras.
T.o.m mitt namn på forumet. Hette ju Anna förut.

Nu har jag ett fungerande liv. Jag är förlovad med Ford och bor inte i Lund mer. Jag arbetstränar och har en halvtidsanställning på gång. Jag tränar på friskis och promenerar (ibland) och jag går ner i vikt.

Jag har ingen kontaktpoerson längre och en del personer som både jag och Ford träffar och umgås med.

Shit alltså.

Vad skönt för dig! Grattis till en fin vändning i livet då.

Var det ford som blev vändningen för dig?

Ja, tess, det kan vända.